Nya reformer för minskat utanförskap


Tiden är kanske mogen att lämna partipolitiken när det kommer till att minska utanförskapet. Av någon orsak är tydligen inte politiken ett forum, där utanförskapets alla utmaningar når fram till den allmänna debatten. Det behövs nya djärva tag och många friska idéer som lyfter upp alla utmaningar i dagens klara ljus.

Det behövs banbrytande insikter och djup förståelse för att utanförskapets alla nyanser kan lyftas in i modern samhällsreformering. Alliansen jobblinje var något på spåren. Men idag har denna reform dränkts i den rödgröna rörans oändliga hav av kaos och förvirring.

Det skall löna sig att jobba, kan tyckas vara ett slag i luften för den som kanske i dag lever i en familj där vare sig far eller farfar hade ett jobb. Men det är ändå ett steg i rätt riktning. Är det mera lönsamt att jobba, då kommer fler att söka sig till ett jobb. Men med snart 1 000 000 i utanförskap krävs något som  i grunden ställer allt detta på högkant.

Efter att bloggat i ämnet utanförskap i snart två decennier, har kunskap i ämnet staplats på hög. Men några punkter sticker ut när det kommer till utanförskapets grundstenar.

1, Hur grundskolan genomförs och upplevs.

2, Föräldrars/nyckelpersoners attityd och förmåga att förhålla sig till sin sociala förmåga.

3, Känslan av att passa in.

4, Fysisk och mental förmåga.

5, Nyckelpersoners förmåga att sprida positiva budskap i samhället.

Fem grundläggande utmaningar som skulle förändra samhället i grunden. Vän av ordning säger kanske att samhället idag redan har funktioner och kompetenta tjänstemän som är ämnade att hantera dessa utmaningar. Det är sant. Men så som samhället idag är utformat missas allt för många av samhällets omsorg. Samhället idag saknar känselspröt, förmåga, insikter, muskler och uthållighet att anta det nya utanförskapets alla utmaningar.

Det är kanske sant att den Svenska skolan uppnår mindre bra resultat. Men det där med studier och förmåga att genomföra studier, har många nya dimensioner utöver det faktum att lära elever att läsa och skriva. Det är inte sälla så att de elever som inte klarar av grundskolan på det sätt som förväntas, i själva verket brottas med utmaningar som i grunden inte alls handlar om att läsa, skriva och räkna. Tanken har svävat kring ett betyg i Grundskolan under namnet Må bra/välbefinnande. Att tidigt börja prata med unga människor om välbefinnande kan aldrig vara fel. Det kans såklart diskuteras om det är korrekt att betygsätta ett sådant ämne. Kanske en bedömning som skall utformas som en barometer med diverse olika funktioner, som eleverna måste uppfylla för att uppnå godkänt resultat i ämnet välbefinnande. Något som mycket väl borde kunna debatteras i kommande skoldebatter.

Vad är då en nycketperson? Något som i grunden inta är krångligt skall såklart inte krånglas till. En nyckelperson är en person som betyder något för någon annan och som är beredd att ta lite mera ansvar än vanligt. Positiva nyckelpersoner dyker upp precis lika ofta som negativa nyckelpersoner. Negativa, så väl som positiva nyckelpersoner betyder mycket för andra, båda fallen är alltid beredda att ta ansvar. Skillnaden är att negativa nyckelpersoner förser sina förtroendeobjekt med narkotika, sprit, cigaretter och dv olika uppdrag som sker under mörkrats beskydd. Ett samhälle som klarar av att stötta de goda nyckelpersonernas kamp är ett viktigt redskap att begränsa utanförskap.

När allt kokas ner är vi alla i grund och botten inget annat än människor. Människor som längtar efter kärlek, omsorg och acceptans. Ingen vill sitta på Sergels torg med en spruta i armen. Att känna sig som en bland alla andra människor är både det enklaste tänkbara och samtidigt något av det svåraste som går att uppnå. Att hitta sitt sociala sammanhang är långt i från något enkelt eller försumbart. Under skrivandes alla reser och studier framträder denna punkt allt mer tydligt. Utanförskapet börjar nästan alltid i ett sökandet efter ett socialt sammanhang. Vissa har tur. Hittar utan minsta lilla anstängningen en plats som både innebär kärlek, status och nära positiva relationer. Men för de allra flesta är detta en ganska snårig stig. Det dyker upp frestelser, sjukdomar, olyckor och andra hinder som många inte tycker sig kunna mäkta med. Hur känner men sig delaktig i samhället efter en tuff separation, sjukdom eller någon annan olycklig omständighet? Visst, samhället av idag har sköna nät att falla ner i när olyckliga omständigheter uppstår. Men vägen upp ur skyddsnäten är långt ifrån färdigbyggda. Här återstår mycket att göra. Jobblinjens gamla slogan om att det måste löna sig att jobba tjänade Sverige väl. Utmaningen här är att lyfta bort att ideologiska skygglappar. Här råder ett ideologiskt slagfält. Precis som alla andra slagfält genom tidens alla åldrar, är det den lilla vanliga människan som tar stryk. Det kan bara tolkas som om det är samhällets stora uppgift att snabbast möjligt stötta och hjälpa alla som ramlat ner i sociala skyddsnätet tillbaka som aktiva samhällsbyggare. Som det är idag har ett ingenmansland skapats mellan det social skyddsnätet och arbetsmarknaden som är oacceptabelt stort till storlek och antal människor som befinner sig där.

Hela detta fält står öppet och väntar på reformer. Frågan är hur länge Sverige har råd att bära detta enorma utanförskap som dessutom växer dag för dag. Frågan är om det finns fler områden i Sveriges budget som är dyrare än utanförskapet. Effektiva reformer som minskar utanförskapet skulle mycket snabbt få stor positiv inverkan på Sveriges statsfinanser. För den som vågar, vill och kan.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: