Visionernas horisont


Alla ideologier bär på en utopi. En himmelsk dröm om ett gudomligt liv som kanske en gång kan bli verklighet. Ett liv som bär på fullbordan. Där allt är så som det är tänkt. Där alla når sin fulla potential i oändlig lycka och evigt samförstånd. Finns ens någon som går runt och bär dessa tankar och drömmar idag?

Det är såklart hälsosamt att inte förföras av drömmarnas landskap. En väg till ett lyckligt liv är kanske den raka motsatsen till ideologerinas olika utopier. Att varje dag ta en utmaning åt gången, och på så sätt hitta ett liv som känns rätt. Befinna sig i verkligheten och inte ägna sig åt utsvävningar, vara måttfull i ord och handling.

Men det finns inslag i dagens samhällsbild som talar ett annat språk. Ledarskap och visioner är ett svårt ämne att hantera. Det finns en inbyggd misstänksamhet mot visionären. Personen som säger, följ mig, jag vet vart vi skall vandra.

Det finns här ett djupt historiskt arv att hantera. Bondsonen som ska ärva bondgården i tionde generation behöver inga visioner om framtiden. Han vet att jorden skall plöjas. Att korna skall mjölkas, samt att skörden skall bärgas. Idag lever vi i en annan tid. Idag behövs bönder precis som alltid. Men dagens bönder är inte bara bönder, utan även aktörer på en global marknad.

Kanske är det till och med så att alla måste börja se sig själv som aktörer på en global marknad. Idag mer än någonsin är det globala en sak som mer eller mindre kryper allt närmare oss alla. Hur skall då ett ledarskap med känsla för sin samtid hantera en sådan situation?

Kanske är det så enkelt att samtidens nyvakna nationalism är ett direkt svar på denna fråga. När omvärldens alla utmaningar knackar på dörren springer alla och gömmer sig bakom den Svenska flaggan. Helt plötsligt har Kung och fosterland en framträdande roll. Precis på samma sätt som när Danskarna proklamerade krig mot Sverige under 1600 talet. Men nu är det inte kulor och krut som står för hotet. Idag är det helt andra saker. Idag består hotet av inget annat än vår egen avsaknad av visioner. Istället för att skapa, forma och agera, uppstår passivitet och överdriven försiktighet. Helt plötsligt ter sig allt som ett hot. Välfärden är hotad, jobben är hotade och säkerheten framstår helt plötsligt som om ett skämt.

Sanningen är den att hoten i de flesta fall är fiktiva. Det kan mycket väl vara så att det finns risk för terrorattentat o d. Men det stora problemet är varför detta hot skall skrivas upp till den grad som det faktiskt görs. Samhällets uppgift är att bereda trygghet. Att befolkningen skall känna sig trygga när yttre hot står för dörren.

Sverige är ett land som är bra på försvar. Men hur står det egentligen till med offensiven? Var finns de stora visionerna? Är det verkligen rätt väg att gå att enbart försvara i detta läge? Varför skulle det inte fungera med att skapa? Om det nu är så att många är rädda för att det kommer någon/några och tar deras jobb? Varför då inte köra igång och skapa nya jobb?

Jobb skapar den som har en dröm. En person som klarar av att sätta vingar på sina storslagna visioner. Som med orädd blick sneglar mot horisonten och känner sig oövervinnerlig. Som med sin inre röst säger till sig själv, bara kom och försök utmana mig, jag är redo. Det kan vem som helst göra. Det är bara en fråga om att våga drömma, att våga följa sin inre övertygelse, att förstå sin position på ett sätt som skapar förståelse från andra människor, som är beredda att satsa på en framtid där visioner och framtidstro övervinner rädslor och tvivel.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: