Fattigdom och samhällsklyftor


Orden höjs nu för att ta krafttag mot de växande samhällsklyftorna och fattigdomen i Sverige. Med tanke på det höga tonläget från landets vänsteranhängare blev jag lite nyfiken på vad det egentligen handlar om.

Jo då, det finns nerskrivet material att hämta på sossarnas hemsida. Men jag blir absolut inte klokare efter att läst de förslag som skall minska samhällsklyftorna. Visserligen berömvärda förslag. Men jag skulle gärna vilja ta del av den samtidsanalys som ligger till grund för dessa förslag. Till att börja med så befinner sig idag 14,4% av Sveriges befolkning i utanförskap. Hur skall dessa människor kunna erbjudas inträde i samhället via te x en modernisering av konsumentköplagen eller via höjt tak i föräldraförsäkringen? Eller, för den delen att införa åtgärder så att färre inte är i behov av försörjningsstöd.

Tittar man på EU normen för vad som är fattigdom för en familj eller enskild person så får man fram följande:

  • Förmåga att klara oförut­sedda ut­gifter. Betala 15 000kr inom en månad.
  • Minst en veckas semester per år
  • En mål­tid med kött, kyckling eller fisk var­annan dag
  • Till­räcklig upp­värm­ning av bostaden
  • Kapital­varor som tvätt­maskin, färg‑TV, telefon eller bil
  • Skulder (hypo­teks­lån eller hyra, räk­ningar, av­betal­nings­köp eller åter­betal­ning av lån)

Jag menar. Om nu meningen är att bedriva en politik där utbetalningar av te x försörjningsstöd skall minskas. Är avsikten att utjämna klyftorna i samhället, då bör det väl insatserna riktats mot de som befinner sig i utanförskap. Där finns den djupaste samhällsklyftan. Mellan dem som befinner sig i utanförskap och dem som idag har en försörjning via ett jobb.

För mig känns socialdemokraternas förslag som ett slag i luften. Det låter som om det går att hantera utanförskapet som om det handlar om ett medelklassproblem. En person som inte har några kapitalvaror, klarar inte av att värma upp sin bostad eller för den delen inta har någon semester, är nog inte intresserad av en minskning av de som är i behov av försörjningsstöd.

Vi har idag nästan 1 000 000 människor  i detta land som har enorma problem att hamna sig på rätt sida om EU normen för fattigdom. Under alliansen ledning minskades utanförskapet med ca 300 000 människor. Det är alltså ca 300 000 människor som idag kommer närmare att hamna på rätt sida om EU normen för fattigdom.

Utanförkapet är inte en fråga om bidrag. Det är en fråga om delaktighet. Det handlar om att skapa ett samhälle där alla finner en mening med att delta. Den övergripande frågan är faktiskt inte mera komplicerad än så. Vill man förenkla än mer är det en fråga om arbetsfördelning.  Vem gör vad? Vilken roll har samhället, vilken roll har individen och vilken roll har näringslivet. På något sätt är det så att samhället trampar in på områden efter område som normal varit individens att sköta. Delaktighet är inte en sak eller detalj. Det handlar om en känsla som är fullt möjlig att odla fram. Men om det finns ett samhälle som berövar individens sina naturliga ansvarsområden, skapas ett tomrum där det uppstår förvirring. När samhället byggs större än individen skapas vacuum, där det blir svårt att utveckas och skapa nya möjligheter utifrån.

När samhallet tar ett steg tillbaka uppstår en tom yta att fylla med initiativ. Men den som tror att det är en enkel ”Quick fix” är ute på djup vatten. Alliansens skattesänkningar är ett exempel där det genom en träffsäkra reformer kunde frigöra enorma mängder kreativitet. Det som hände var att ytor som tidigare varit ideologiskt släckta av socialismen, återigen såg dagens ljus. Kreativitet blomstrade fram genom fetare plånböcker hos alla som jobbar, ROT o RUT etc.

Delaktighet är något som alltid kan skapas. Men på samma sätt kan delaktighet lösas upp tillföljd av dåliga rödgröna politiska beslut. Vi ser nu att den rödgröna politiken redan lämnar sådana avtryck. Vi ser nu att delaktighet byts ut och görs om till utanförskap. Det i sin tur spär på ojämliketen i samhället. Klyftorna växer i en rasande fart, människor får mindre i plånboken, statskassan mindre pengar, vilket i förlängningen leder till mindre välfärd.

 

7 svar

  1. Tänk om du och alla maktgalna politiker kunde sluta trixa med siffror för en endaste gång och förstå att det finns människor av kött och blod bakom dessa siffror.

    Befolkningen har ÖKAT sedan 2006 Roger, vilket du blundar för och tycks förneka in i absurdum. Det är helt sant att 200 000 har slussats från ett utanförskap till något annat men arbetslösheten ÄR högre idag, klyftorna ÄR högre idag, socialbidragstagarna ÄR fler idag.

    I det gamla hederliga finfina rättvisa och jämställda Sverige äger den rikaste femtedelen 87 procent av nettoförmögenheten. Du menar att det är en lyckad och ansvarsfull politik som lett fram till dessa siffror? På vilket sätt gynnar denna snedfördelning dem som har det sämst ställt?

    • Hej Peter
      Befolkningsökningen kommer ifrån de kraftigt ökande kullarna under 00-talet. De belastar idag inte andelen arbetsföra. Att det ser ut så fördelningsmässigt är kanske inget nytt. Att vi idag har fler som söker försörjningsstöd är väl något positivt, om man betänker den situation dessa människor kommer ifrån. Dvs från ett utanförskap. Men det är något som dina vänsterpolare vill skära ner på. För mig går absolut inte ditt resonemang ihop. Oavsett om befolkningen växer eller ej, så måste det innebära mindre samhällsklyftor när det idag är 200 000 färre som inte längre är försatta i utanförskap.
      Sen det där med att den rikaste femtedelen av befolkningen äger 87% av nettoförmögenheten. Hur vill du lösa denna utmaning? Visst är det lockande för dig att ta till ord om revolution etc. Men det finns en annan väg och i stort sett den enda hållbara och det är att köra igång och börja arbeta. Speciellt i Sverige har alla chansen. Sug tag i din gamla dröm och börja arbeta. Gör ditt stundande 30 årsjubileum till första dagen på resten av ditt liv, och se till att även du min Brutus börjar tjäna snuskigt mycket pengar.

      Hälsningar
      Roger Södervall

      • Jag har redan så jag klarar mig.

        Personligen ogillar jag revolutioner då resultatet oftast inte blir vad människor hoppats på, historien har visat det. Istället för att bemöta faktumet att den rikaste femtedelen äger 87 procent av nettoförmögenheten är din lösning att alla ska börja arbeta och tjäna snuskigt mycket pengar. Det svaret vittnar om din syn på sakernas tillstånd och du helt enkelt inte förstår mekanismerna bakom snedfördelningen av kakan som vi alla ska vara med att äta av. Ett fåtal får nästan hela kakan, smulorna får vi andra slåss om. Så ser det ut men du vill inte riktigt förstå det.

      • Hej Peter
        – Här har vi den ideologiska debattens kärna. Vissa gnäller över tingens tillstånd, vissa andra göra något åt saken. Skulle man reducera all politisk ideologi, så ligger mycket just här. Precis som du säger är Jorden en orättvis plats att bo på. Vissa får nästan allt, medans vissa svälter, blir sjuka och lider. Detta är faktum ställda bortom alla tvivel.
        – Här kan man ta sig an utmaningarna med dv olika utgångspunkter. Min filosofi är att man kan beröva en människa nästa allt, men när man börjar beröva en människa dess frihet och fria handlingsutrymme det är då ett samhälle börjar lida nöd. Allt detta sker i en graderad gråskala. Jag vill mena att långsiktigt är det frihet och valfrihet som står där med lösningarna. Men som du vet från tidigare diskussioner är det där med frihet något mycket avanserat och kräver en stabil grundstuktur i samhället för att effekterna fullt ut skall vara verkningsfulla. Frihet upplever man bara när man har erforderlig kunskap för att kunna känna sig fri. Man skulle kanske kunna säga att frihetens motpol är okunskap.

        Det finns vägar att gå för att slippa slåss om småsmulorna. Där har du skillnaderna mellan oss liberala och ditt vänstertänk. Kanske är det så att vi liberala skapar våra liv fria, medans du med ditt vänstertänk förfäras över hur snett och skevt allt är i samhället. Vänster och höger tydligare än någonsin.

        Hälsningar
        Roger Södervall

  2. Det vore, för artighetens skull, om du hädanefter slutar kalla mig för vänstermänniska. Det finns andra vägar att gå än till höger och vänster. Du har valt höger. Jag har inte valt vänster. Ok?

    Du skriver: ”Min filosofi är att man kan beröva en människa nästa allt, men när man börjar beröva en människa dess frihet och fria handlingsutrymme det är då ett samhälle börjar lida nöd” Häpp! Kanske det bästa du någonsin skrivit!! Men det är ju just det som händer när den rikaste femtdelen äger mer än 87 procent av landets förmögenhet. Den här politiken berövar människors frihet och det både du och jag är rädda för, nämligen nån slags social revolution, är inte långt borta. Den är i själva verket oundviklig med rådande politik. Att du inte själv inser det är både tragiskt och läskigt.

  3. Jag har många ggr undrat vilka det är som lever i utanförskap som du alltid pratar om
    För dig är det alltså en grupp 30-åringar som är lata och därför borde sättas i uppfostringsanstalt så att de fattar att de med utbildning och vägledning kan bli riktiga svenskar.
    Tyvärr är det inte den gruppen som ni når med ert fassystem
    Den vanliga unga människan oavsett socialgrupp,etnicitet osv kan tack vare det Svenska skolsystemet komma någonstans idag
    Dock finns det en liten grupp kreativa människor som ni aldrig når oavsett hur ni plågar livet ur de som ni drabbar, eftersom de tjänar ”snuskigt med pengar” utanför ert systems kontroll och möjligtvis kan tänka sig att tvätta sina svarta pengar i era sociala företag, jobbcoaching satsningar, ROT o RUT osv
    Jag är inte speciellt förvånad att många av de mest framgångsrika coacherna var IS rekryterare och att bemanningsbranschen består av bolag som i hög grad inte skattar alls
    Att bankerna sedan med iver hjälper dessa att placera sina pengar fördelaktigt utanför vårt skattesystem är en skam.
    Vilka är det då som hamnar i utanförskap på riktigt?
    pensionärer med lång ett långt arbetsliv med låg lön och främst kvinnor
    Dessa borde efter ett långt liv i samhällets tjänst fått ett drägligt liv med alla de behov som kommer efter hand under livets gång
    Nu svarar du säkert med klyschan att vi lever i ett rikt land och att de får skylla sig själva, för du har aldrig träffat dem o således finns de ej.
    Människor som i medelåldern drabbas av svår sjukdom.
    Många av dem har utbildning, yrkeskunnande och skulle med lätthet kunnat bli mentorer åt unga människor utan dessa färdigheter.
    Invandrarna som grupp kanske statistiskt sett har hög arbetslöshet, men i en praktisk verklighet är de mycket kreativa, både med sådant som är lagligt och inte
    Eftersom varje regering så målmedvetet de senaste decennierna har plockat ner välfärden sten för sten och glömt att rehabilitering inte enbart är något man behöver efter en fotbollsskada, så är det dessa människor läs invandrarkvinnor ni kan tacka för att akutmottagningar, hemtjänster och vårdcentraler klarat att hålla öppet även i år
    Många av dem kanske inte behärskar språket och sina egna anhöriga sköter de själva på fritiden och i en parallell till jobbet,
    De ungdomar som ni med sådan värme ville sysselsätta på Mac Donald och andra SMSjobb, jobbar numera på HVBhem och de andra verkar bo hemma, utom kontroll från er, eftersom bristen på boende både på universitetsorter och andra orter gör att de inte får några incitament att göra något av sitt liv ,iallafall inte så länge de har föräldrar
    Ert Fassystem läckte och skapade lika mycket klyftor som nu, så enl mitt sätt att se det har vare sig ni eller de som regerar nu hittat nyckeln till välstånd, men ni har däremot allihop nyckeln till Pandoras ask

    • Hej Birgitta!
      Utanförskapet är inte en utmaning som går att koppla till någon enskild grupp i samhället.
      I grunden handlar det om människovärde. Faktum är att denna blogg är framtagen med just detta tema. Det handlar om politisk ideologi. När jag blev intresserad av politik som tidig tonåring, såg jag tidigt vilka enorma orättvisor som växte fram till följd av socialismen och kommunismen. Allt började med människovärdet. Att se det människoförakt som växte fram, att se handlingskraftiga människor bli förlamade av socialismen har alltid gjort mig ont.
      Som moderat är det först och främst den fria människans förmåga oändliga förmåga som driver mitt politiska engagemang.
      Ett samhälle där alla kommer till sin rätt i förhållande till sin bästa förmåga och vilja är min utgångspunkt. Den övergripande målsättningen är därför ett samhälle där alla deltar.

      Hälsningar
      Roger Södervall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: