OS wadar i doping


Skrivandes liberala människosyn handlar om att alla skall bestämma över sina egna liv. Allt är en fråga om att hålla sig inom lagens råmärke. Viljan att presentera och att utmärka sig är en stark drivkraft som lockar många att prova kemikaliernas förlovade land. Men är allt så enkelt? Handlar allt om den enskilde idrottaren och dennes viljan att få uppleva segerns sötma?

Det finns såklart sådana fall. Men sett ur ett historiskt perspektiv är dopningen långt mer avanserad än så. Människor har alltid dopat sig när det är till att prestera. Vikingarna hade sin mjöd, Romarna sitt vin och så på senare till allehanda svampar, opiater och steroider, har florerat på ett sätt som kan kanske bäst kan liknas vid en folkrörelse.

Kina och Ryssland samt ett stort antal andra länder har lyft upp doping till att handla om nationella angelägenheter. Vi har sett Kineser simma så fort att armarna nästan ramlade av, skäggiga Ryska kvinnliga kulstötare, Österrikare som skenar i skidspåret. Listan kan göras precis hur lång som helst. I stort sett finns bara en enda sanning och det är att den siste dopade idrottaren aldrig kommer att födas.

Helt plötsligt hamnar vi mitt i det ämne som denna blogg är tänkt att handla om, nämligen politisk ideologi. Den stora breda dopningen handlar i mycket liten utsträckning om utövaren. Frågan är lång mycket större än så. Sanningen är den att hade idrotten verkligen velat göra sig fri från doping, då är det bara fråga om ett beslut. Flytta ansvaret till utövaren. Det skall vila på den enskilde utövaren att bevisa sin oskuld. Men det är ett stort steg. Det är även så att det finns starka krafter som inte vill se denna utveckling. De länder som vill bygga den nationella stoltheten genom att låta dopade idrottare åka till OS och vinna guld, är såklart mycket lite intresserade av antidopingarbete. Det ligger i sakens natur.

Slutenheten i Kina och Ryssland gör att detta jobb skulle bli oändligt svårt. Men det är tveklöst dessa två länder som har gjort en stor sak av att visa upp storslagna idrottsliga prestation oavsett priset. När det kommer ideologiska grunder finns tydliga paralleller. Dessa två länder plågas av ideologiska avarter som under årtionden degraderat människovärde och individens frihet. Det finns här mycket tydliga ideologiska vinster att inhämta genom att låta dopade idrottare vinna storslagna medaljer.

Kanske öppnar detta upp för ett nytt sätt att bekämpa doping. Kan se ett stort antal vägar fram. Något så enkelt som ett ”pricksystem”. Varje gång ett land ställer upp med en idrottare som blir avslöjad med att vara dopad får landet en prick. Dessa prickar skall sen alltid redovisas när landet ställer upp i med sina idrottare oavsett gren eller disciplin. Kina och Ryssland skull då mycket snabbt drunkna i prickar, vilket knappast skulle gynna den nationella stoltheten. Ett land som inte sätter sina medborgares hälsa i första rummet, kan knappast vinna något genom att hänga guldmedaljer rund sina utövarens halsar.

WADA med Sir Craig Reedie i spetsen har ett otacksamt men viktigt jobb när det kommer till Antidoping. Problemet är inte jobbet i sig. Det sker ett mycket bra jobb. Men möjligheten att straffa de verkliga bovarna i denna cirkus är näst intill obefintlig. Att hitta någon enskild idrottare som dopat sig är en lätt uppgift. Men att kunna hantera nationer som systematiskt använder doping i ideologiska syften är omöjligt, då det finns korrupta kopplingar mellan hur WADA finansieras och de länder som tycker det är bra att samla dopade framgångar på hög..

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: