Miljöpartiets sista livlina


Alice Bah-Kuhnke är miljöpartiets sista röst som kan prata politik. Kanske är det även så att Kulturpolitiken är miljöpartiets sista utpost i Svensk politik. Allt detta är både glädjande och skärmande på en och samma gång. Det är oroande att Alice Bah-Kuhnke tilltåts driva Kulturpolitiken åt vänster utan en klargörande debatt.

Att i detta skede av samhällsutvecklingen blunda inför poänger i den rödgröna linjen, som är väl värda att lyfta fram kan vara farligt. Mer pengar till statlig experimentellt kulturutbud i dessa tider, på bekostnad av den stora breda publikens kulturkonsumtion kan mycket väl vara rätt väg framåt. Men då är det viktigt att använda denna omsvängning till att påverka samhällets alla stora utmaningar. Integration och utanförskap är samtidens stora utmaningar. Kultur och kulturyttringar är något som alla i grunden har någon form av förhållande till. Något som Sverige har idag, så är det kulturer från alla Världens hörn. Lägg där till en annan Svensk specialitet i form av ett växande utanförskap. Här bör det skapas plattformar som har mycket utrymme att fylla med öppenhet där människor kan träffas över kulturgränserna.

Här växer den klassiska rödgröna paradoxen fram. Samtidigt som en hjälpligt insiktsfull kulturbudget skapas, väljer man att blunda inför samhällets stora utmaningar under överskådligt tid. Istället för att öppna upp inför verkligheten går det bara att utläsa klassik vänster politik. Risken är då att något som kanske kunde varit rätt väg att vandra, bara förvandlas till gammal vanlig rödgrön röra..

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: