Dina vänner berättar vem du är


Hitta nya vänner är inte svårt om det finns vilja att utföra förändring. Men den som har för avsikt att stå fast vid sin person, smak och åsikter bör vara tydlig med sin kommunikation när det handlar om att söka nya vänner. Bilden av hur nya vänner hamnar i vänkretsen är det som skapar nya uppfattningar om en individ eller organisation.

Finns där en oönskad skillnad mellan avsikt och verkligt utfall när det handlar om nya allianser, kan det vara så att nya vänner vrider bilden på en oönskat sätt.

Tankar och handlingar i ledarskap styr fram bilder av framväxande allianser. Vem minns inte fyra Alliansledare och allt snack om en badtunna hemma hos Maud Olofsson(Ett bad som dessutom aldrig genomfördes). Fyra Borgerliga ledare som växlar in på en väg som utvecklades till en framgångssaga utan mycket få motstycken i Sveriges historia.

Idag saknas denna tydlighet. Idag står den tidigare så stolta Borgerliga alliansen på darriga ben. Låter sig distraheras av ofrihetens företrädare. Sänker sig under sin värdighet. Det finns idag i stort sett bara en stolt frihetskämpe i den forna Alliansen och det är Centerns Annie Lööf. Vi Moderater som ser jobb och frihetslinjen som Moderaternas enda väg framåt, lyssnar gärna på Elisabeth Svantesson. Hon lyfter politik på ett sätt där frihet får intressanta perspektiv, hon visar upp en sann Moderat och hur den moderata kampen skall se ut. Det är ibland svårt att särhålla ledarskap och ledare. Ett ledarskap där det så tydligt spretar åt olika håll är alltid olyckligt.

Det kan upplevas vara mycket svårt att föra samman den linje som förmedlas av Elisabeth Svantesson och ett ledarskap som för samtal med Sverigedemokraterna.

Moderaterna står idag inför några tuffa beslut som måste fattas med skyndsamhet. För det första, vägval på lång sikt; vilken ideologisk linje skall vägleda Moderaterna in i framtiden?

För det andra, vägval på kort sikt; Är det ens möjligt att föra samtal med Sverigedemokraterna och samtidigt bada alla fyra Alliansledare i en och samma badtunna?

Vi som ser en Borgerlig valseger 2018 som en självklarhet, vill nu se att Moderaterna börjar visa vem som är statsministerkandidat. Men då krävs ett ledarskap som talar med en och samma tunga. Att det jobbas med dynamisk ideologi. Kanske lite mindre med olika spelteorier och mer med ideologi..

 

 

 

Arbetsförädlingen


Avståndet mellan människan och arbetsmarknaden måste bli en fråga för omvärdering. Människor är arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden är människor. Relationen är ingjuten och förseglad. Varför skall det finnas en länk som binder samman ett förhållande som är instiftat och lyckligt sedan urminnes tider.

Kontakten med arbetsmarknaden behöver inte förmedlas, den behöver förädlas. Jag har i flera olika inlägg tangerat dessa behov. Jobblinjen är fulländad först när människans fria val är i direktkontakt med arbetsmarknaden. När arbetsmarknaden direkt kan se en människas arbetsförmåga och snabbt omvandla den till en resurs som efterfrågas. Det är inte jobb som skall förmedlas, det handlar om att synliggöra männskligt initiatv, kunskap, vilja och förmåga.

Ett första steg skulle mycket väl kunna vara att outsoursa arbetsförmedlingen. Men det behövs även ett ordentligt omtag på hela ideen som sådan. Det måste vara mycket mera focus på individen. Individens initiativ som ledstjärna. Frågor som baseras på hur livet mellan ett fast jobb och den tid som består av att mänskligt initiativ berikar samhället från en position som inte innebär ett fast jobb. Mera focus på arbetsförmåga ur flera perspektiv än idag och djupare insikter i hur drivkrafter att jobba kan vara av varierande slag.

Drivkrafter att jobba kan komma ur många olika källor. Vi vet av erfarenhet att lite mer i plånboken är en positiv sådan drivkraft. Men varför stanna där? Varför stanna överhuvudtaget?

Jag menar att en del av själva närmandet till arbetsmarknaden består i att vi lämnar över att bedöma vår arbetsförmåga till andra människor. Jag menar att rätten till vår arbetsförmåga, i ett modernt samhälle hör hemma hos individen. Om ett företag hellre vill anställa en supermotiverad människa att jobba 50%, än att få en som känner sig dåligt motiverad att jobba 100%. Detta borde en modern arbetsförädling kunna lösa.

Företaget som känner sig nyfiken att prova på hur det kan vara att anställa unga människor, borde under en kortare tid får hjälp att förädla sitt arbete på ett sätt ur alla tänkbara synvinklar, så att unga motiveras med drivkrafter att söka sig vidare på arbetsmarknaden.

En arbetsförädling som är aktiv i hela processen mellan att en människa har en idé eller en dröm, och att den drömmen förverkligas hur den än kan tänkas se ut, borde rimligvis alltid vara prioritet nummer ett.

Mångfalden möter enfalden 2014


Kanske kunde man sätta detta (Mångfalden mot enfalden) som rubrik på den politiska nutidsutvecklingen i Sverige. Till höger och vänster om den borgerliga Alliansen ser vi enfalden växa sig stark. Faktum är att enfalden är i överläge sett ur perspektivet väljarsympatier i opinionsmätningar.

Vi ser en vänster som vänder sig emot mångfald när det kommer till valfrihet ur i stort sett alla samhällsperspektiv. Vi har en ultrahöger som vänder sig emot den kulturella, etniska mångfalden i samhället. Vi ser en s.k. Miljörörelse som vill beskära den regionala mångfalden till förmån för urbaniseringens enfald.  Vi ser en vänster som till synes outtröttligt använder sig av enfalden när det kommer till människovärde och människosyn, som bara i förlängningen leder till arbetslöshet och utslagning. Vi ser vänsterns enfaldiga tro på att skattehöjningar leder till fler jobb.

Vad är det med Fascism, Rasism och Nazism?


Det i opinionen växande parti i Sverige med Fascism, Nazism och Rasism som ledstjärna kallat Sverigedemokraterna, är ofta förekommande underlag till skrivandes funderingar. För det första är det märkligt att detta parti i undersökningar är dubbelt så stort som landets Liberala dito Folkpartiet. Min tro är att här finns något substantiellts som förbigår svenskens analytiska radar. Min tro är att vi Svenskar generellt inte lägger stor vikt vid det där med politisk ideologi. Det är ofta skrivet och uttryckt på ett sätt som gör att bara textens sammansättning och utformning, gör att man inte ens tittar under rubriksättningens efterföljande brödtext.

Men skall man försöka sig på att förenkla, kan man säga att ca 10% av de röstberättigade i Sverige är beredda att lägga sin röst på Rasistiskt och Fascistiskt politiskt parti med inslag av ny Nazism.

Vi ser nu dv olika försök från dessa falanger att vinna ett bredare stöd i den Svenska valmanskåren. Vi har sett tårtattacker och nedtonande utspel. Allt i syfte att få dessa krafter att framstå som oskyldiga, sinnesfriska och samhällsofarliga. Alla som sett och hört dessa krafters verkliga ansikte vet att sanningen är den precis motsatta.

Men i en demokrati skall det vara självklart alla får tycka, tänka och uttrycka sig fritt och öppet. Mina funderingar vilar på den oro jag känner inför den växande opinionen till dessa krafters favör.

Min tro är att det handlar om hur vi idag förhåller oss till frihet. Alla som är bevandrade i politisk ideologi vet att förhållandet frihet och kontroll är två parametrar som har med varandra att göra. Dessa två parametrar är varandras motpoler och samtidigt varandras symbiotiska partners. Har vi för mycket frihet tappar vi kontrollen. Har vi för mycket kontroll förlorar vi friheten. Jag tycker mig känna igen mönstret från tidigare. Egentligen är det mycket mera enkelt än man kan tycka. Så här ligger det till:

I tider där man känner oro söker man sig till krafter och ideologier som uppfattas företräda kontroll på frihet/kontroll-skalan. Precis på samma sätt växer Liberalismen när ett samhälle under en viss tid styrts av frihetens motpoler, typ på vänstersidan kommunismen och på högersidan Fascism, Rasism och Nazism. Att man gjorde som man gjorde i Tyskland efter förlusten i första Världskriget och släppte fram Fascism, Rasism och Nazism ända till maktposition, är kanske ur detta perspektiv inte obegripligt. Men att samma sak är på väg att hända i moderna tider anno 2013, är kanske lite svårare att ta till sig. Men jag är övertygad om att det sker av av precis samma orsaker som det skedde i Tyskland anno 1938.

Jag är övertygad om att partier som te x Sverigedemokraterna bekämpas i den inre världen hos alla människor. Trygghet och på andra sidan känslor av att känna sig hotad är egentligen inte politik. Dessa känslor är något man lär sig hantera med kunskap och att våga stå upp för humanismens grundläggande värden. Jag ser det som att varje människa som söker tryggheten i Fascism, Rasism och Nazism har liksom inte lyckats ta till sig det som krävs för att vara en fritänkare unik människa. Man har helt enkelt inte det som krävs för att ta kampen för det fria öppna samhället. Då söker man sig till kontroll på den politisk skalan. Varje själ som faller över på den sidan, är att betrakta som ett misslyckande av oss som kämpar för Liberalismens grundläggande  samhällsvärderingar. Den sanna frihetskampen är inte att bedriva när kontrollen är som störst, utan när friheten upplevs vara som störst.

Politiskt förtroende är färskvara


Som man ropar i skogen får man svar. En gammal skröna från bondesamhället, som antagligen syftar till  att få människor att fundera över sitt språk och beteenden. Jag tror att en av de stora utmaningarna för ett välfärdsamhälle, är att bedriva politik på ett sätt så att den politiska kampen hamnar i dagens ljus. Allt för mycket intresse läggs idag på att sätta focus på vad som kommer ut av det politiska arbetet.

Men det är kanske inte svårt att förstå sig på. Vem orkar att engagera sig för en politisk kamp när man befinner sig mitt uppe i vardagen och måste ta sig an alla utmaningar som det för med sig. Men faktum är att vardagen är politik. Faktum är att te x gå om kring med en känsla av att vara diskriminerad är frukten ett bristande engagemang. Många säger kanske att vi har politiker för att det är politikerna som skall stå för detta engagemang. Det är förvisso sant. Men om dessa politiker inte förmår driva en kamp som verkligen påverkar den vardag, som vi människor skall befinna oss i, på ett sätt som gör vardagen bättre, finns det en risk är hela idén med demokrati är satt ur spel.

Jag tänker mig då hur man som väljare idag upplever sin situation. Man vill ha fler jobb, men vi ser en politisk strömning växa som vill göra det dyrare att nyanställa. Man vill ha ett mera solidariskt och jämlikt samhälle, men vi ser ett främlingsfientligt parti växa. Man vill ha en bättre skola, men vi ser en politisk strömning växa som historiskt är emot betyg och kommer ifrån en regeringsperiod där man kraftfullt skar ner på skolan både kunskapsmässigt och materiellt. Man vill har ett växande företagande och fler innovationer, men vi ser ett politisk strömning växa som vill göra de dyrare att driva företag. Man vill ha ett mera jämställt och rättvist samhälle, men vi ser en politisk strömning växa som har utslagning som en av sina grundläggande ideologier. Man vill ha en renare miljö, men då ser vi en politisk rörelse växa som vill begränsa utsläpp i Världens kanske renaste land och lägga på straffskatter, som sänker den redan låga konkurrenskraften, för att sen helt lämna det smutsiga Europa till sitt öde. Man vill har mer trygghet, lag och rätt i samhället, men man ser den politiska strömning som alltid satsat och satsar på dessa frågor, minska i opinion.

Paradoxen är ju ett av mina stora intressen i livet. Tydligen är det så att den som vill lägga om kursen är den man tycker låter mest spännande. Det är själva kursändringen som är intressant, vart denna kursändring sen leder till är tydligen av mindre intresse. Min känsla är att ord och mening i en snittväljares ögon inte alls behöver vara överensstämmande. Bara det låter bra så kan man i stort sett köpa precis vad som helst. Bara det låter nytt och fräscht så kan man tänka sig att in princip rösta på vem som helst.

Sen tänker jag mig då den andra sidan. Den sida som inte under några som helst omständigheter kan tänka sig att vika från sin ideologiska övertygelse.  Denna skara är i min tro ganska så begränsad. Säg att ungefär ca 30% av den Svenska valmanskåren är ideologsikt övertygad. Det må vara höger som vänster. Denna förhållandevis lilla grupp har alltså som uppgift att övertyga 70% av valmanskåren, att det är deras alternativ som är det rätta att lägga sin röst på. Fram växer en bild i allmänhetens ögon att det kanske är som så, att man som politiker kan säga och lova i princip vad som helst, bara det går hem i media och i breda folklager. För alla i 30 procentsgruppen vet ända vad som händer om än det ena eller det andra alternativet vinner. För de i 70 procentsgruppen är det ändå bara viktigt att det politiska budskapet låter bra. Jag gissar mig till att det även är viktigt för de i 70 procentsgruppen att vara med i det vinnande laget.

Utifrån detta perspektiv blir det politiska livet en förunderlig dans. En form av socialt spel enligt principen; kungen är död, länge leve kungen..

En ängel över alla prostituerade och sexköpare


Genus och funderingar där omkring är något som ofta cirkulerar i mina tankebanor.  Men efter att sett gårdagens Skavlan i SVT, är det kanske som så att jag nu äntligen, fullt ut verkligen förstår vad Bibeln menar med Änglar.  Ofta i skrift och bild karaktäriseras ängeln i formen av ett bevingat barn. Ängeln uppgift är inte att fysisk skydda en människa. Ängelns uppgift är att skydda människans ursprungliga känslor och viljor. Ängeln är liksom beskyddaren av sinnesbilden, så som människan först såg och upplevde Världen efter det att den blev född.

På goda grunder kan man nog säga att en person som väljer att mot pengar lämna ut sin kropp, till andra människor att i princip göra så som de vill med kroppen,  är en människa som befinner sig så långt bort från den bild ett barn har av Världen som det bara är möjligt.

För att återgå till Genus som är min utgångspunk för detta inlägg, så hittar jag här en vinkel som vore väl värd att belysa. Ser man på hela den grundläggande tanken med att utföra prostitution, hittar vi här till 99% män som av dv olika orsaker behöver någon att kopulerar med. Alltså köttsligen avreagera sina lustar på ett sätt som man kanske inte skulle vilja berätta om för sina föräldrar eller barn. Då skrivande själv är man så kan jag kanske på något sätt förstå vad det är som driver en man till att genomföra ett sexköp ur precis detta perspektiv. Även på den manliga sidan är det antagligen så att man befinner sig så långt bort i från sina grundläggande känslor man upplevde som barn, man bara kan tänka sig när man funderar på att genomföra ett sexköp med en prostituerad.

Min första och omdelbara tanke när jag såg Ängeln på Malmskillnadsgatan sittandes i Skavlans fåtöljer, var att prostitution inte skall bekämpas med lagstiftning, utan här behövs en hel armé med Änglar.  Kanske är det så att även den knullsugne mannen med snoppen och plånboken i högsta hugg, hade behövt prata med en Ängel som bjuder på lite kaffe och få en medmänsklig kram. För mig är prostitution något som sker när anden är svag. I grund och botten tror jag verkligen att prostitution och det där med att kunna köpa te x sex, egentligen är något helt annat. I denna miljö hittar vi ursprunget till den grund som skapat det vi idag bedömer vara manligt respektive kvinnligt. Vid ett sexköp reduceras manligt till att vara en snopp som kraftfullt och stånkande kopulerar, och det kvinnliga till att vara ett passivit objekt där själva kopulationen skall utföras. Sannerligen högst okomplicerat och basalt.

Men tittar man på hur det ursprungligen var tänkt, får vi fram en helt annan bild. Den ursprungliga drivkraften att utföra kopulation var ju att skapa nytt liv. Kvinnan som utifrån sin genetiskt välslipade intuition skulle välja sig en partner att avla fram dugliga jägare som kunde driva evolutionen framåt.  Här har vi hela Genus i sin fullvärdiga form. På något sätt är det välfärdsamhället som faktiskt rent fysiskt i mångt och mycket skapats av mannens råa styrka som är boven i dramat. Det har faktiskt funnits tider i Sverige där kvinnan var mera framstående i makthänseende än idag. Det skulle varit spännande att se vilken effekt detta fick på te x prostitutionen i landet.

Balansen mellan manligt och kvinnligt i en människas kropp skapas av samhället, omgivningen och utav våra förväntningar av det fysiska kön vi tillhör. Här handlar allt om nyanser. Ser man prostitution med utgångspunkt Genus, kan man använda sig flera olika ingångsvinklar. Den vanliga och kanske mest praktiserade vinkeln är att mannen är sexuellt frustrerad och därför vänder sig till prostituerade för att kunna för utöva sin frustration, utan onödiga störningar från sociala kontakter, som det kunde inneburit att gå till en lördagsdans och träffa en kvinna att leva sitt liv med.  Men jag tror verkligen inte att vi hittar den starkaste drivkraften till ett sexköp här.

Drivkraften för en kvinna att prostituera sig är så gott som uteslutande vilande på att hon för stunden befinner sin i en situation, där inte ser någon annan väg till försörjning. Jag skulle nog säga, att här har vi till 100% orsaken till kvinnlig (Det finns såklart även män som prostituerar sig) prostitution. Paradoxalt kan jag nog påstå att mannens behov av att köpa sex vilar på helt andra grunder än vad som förmodas. Inom varje vuxen man bor en liten rädd pojke. Jag vågar nog påstå detta, om än så befinner sig denna lilla pojke på en högst varierande mognadsnivå. Vi ett sexköp är denna lilla pojke utrustad med maktmedlet pengar som får honom att känna sig fri och stark. Min personliga tro är att pedofili är det som sker när denna lilla pojke i en vuxen mans kropp, inte alls genomgått någon som helst mognad eller av någon orsak blivit störd  sin mognadsprocess. Orsaken till att den vuxne mannen känner sig vara en rädd liten pojke, är att omgivningen och/eller samhället berövat honom sin självklara rätt att utveckla sina kvinnliga sidor i själen. Inte allt för sällan är det paradoxalt så att det är mamman/kvinnor som berövar den lilla pojken sin självklara rätt att även utveckla sin feminina sidor. Rädslor för att vara den mor som inte ger sin son en manlig uppfostran, avvika från samhällets och familjens förväntningar gör att mamman inte tar till sig av den lille pojkens behov av att även kunna bejaka sin feminina sida av själen.

Min tro är att det är den person som Genus benämner Man-Man-Man som är den som oftast köper sex av prostituerade. Sexköparen är vanligen en man som under några sekunder får en möjlighet att släppa lös den lille pojken inom sig. Den lille pojken som så innerligt längtar efter att få en kram av det kvinnliga och moderliga…

Minskande Brott och ökande gemenskap..


Brott och straff är liksom inget som normalt väcker min nyfikenhet. Men det som nu väcker min nyfiken är det som går under betäckningen organiserad brottslighet.

Säkerligen har mängder med akademiska utredningar tagit på sig stora tunga analystäcken, i försök att ringa in denna aktivitet. Man löper som alltid en viss risk att slå in redan öppna dörrar, när man ger sig i kast med att titta på den som alltid välanalyserade polisära verksamheten.

Som den gode moderat jag är följer jag såklart utvecklingen på kongressen i Norrköping med stor entusiasm och nyfikenhet. Som alltid tenderar vi moderater att lite väl ofta kalla på straffet som brottets enda lösning.

Bevisligen är det så att brottsligheten i Sverige sett ur ett bredare perspektiv är i minskande. Men likt alla färger finns det alltid nyanser att beakta. De som mot förmoda följt min blogg, vet att jag lägger ner mycket tid på det där med utanförskapet. Det Svenska samhället är idag bärare av ganska så omfattande utanförskap. ca 14% av alla arbetsföra Svenskar befinner sig i utanförskap. Det vi borgare lyckats med, är att på 7 år minska detta utanförskap med en bit över 200 000 människor. Människor som tidigare befann sig så långt i från en delaktighet i samhället som man bara kan tänka sig, finns idag någon stans i gemenskapstrappan, på väg in i samhället som aktiva samhällsbyggare.

Man kan kallt konstatera att i takt med att den borgerliga jobblinjen implementeras i samhället sjunker också brottsligheten. På något sätt känns det naturligt att den som befinner sig i utanförskap löper större risk att hamna i brottslighet.  Man kan kalla på strängare straff för brottsligen, men vill man verkligen ta sig an brottsligheten skall man satsa än mer på att utrota utanförskapet.  Jag ser det som självklart att stora delar av utanförskapet försörjer sig på den kriminella banan. Som utanförskapskriminell vilar helt enkelt på två inkomster. Delvis lever man på bidrag från samhället och delvis får man sin försörjning från sin kriminella verksamhet.

Vägen bort och ur denna livsstil påverkas högst marginellt om så dubblar antalet poliser i Sverige, eller kraftfullt höjer straffvärdet för brott kopplad till denna verksamhet. Jag ser bara en väg och det är den sociala vägen. Man måste titta på denna livsstil som det antagligen kan kallas att vara utanförsatt och lära sig vad som gäller. Jag tror verkligen inte ett en enda människa i grund och botten vill vara utanförsatt. Väl inne i detta levnadsmönster är man en het aspirant att te x bli medlem i de kriminella motorcykelgängen. En ung människa som växer upp med en förälder som är utanförsatt, ser man kanske bara en möjlighet som framtidsperspektiv, och det är att ansluta sig till den kriminella Världen. Då ligger te x Hells Angels när till hands.

Det borde inte vara svårt att börja nysta i detta ur ett samhällsperspektiv, om man bara bestämmer sig att börja ta sig an de social utmaningar som följer i spåren på dessa tankegångar.  Jag tror säkert att te x polisen ganska så fort kan hitta social vinklar i sin verksamhet, som gör det möjligt att snabbt börja hitta ingångar i denna undre Värld som rekryterar medlemma ur skaran samhällets utanförsatta.

Jobbar man sen parallellt med utökade satsningar på arbetsmarkandsåtgärder typ jobb och-utvecklingsgarantins olika faser, borde det samtidigt gå att minska den organiserade kriminella världen och reducera utanförskapet. Jag tror personligen att det finns en kraftfull gemensam nämnare här som borde belysas än tydligare.

Visst är det så att alla behövs..