Kommunismens andedräkt


Då sitter vi återigen i TV-soffan och tittar på en kommunist som vräker ur sig förbannelser och mördar sin befolkning. Att det handlar om den där Kim i Nordkorea, är det snart ingen som reagerar över. Hans vardag består tydligen huvudsakligen av att svälta, mörda och bestraffa den befolkning har självutnämnt är satt att leda. För mig är det självklart att vi i den fria Världen måste reagerar. Vi kan inte stilla sittande låta detta galenskap få fortgå.

Vi talar om dv olika humanitära katastrofer. I Nordkorea har vi troligtvis en katastrof som närmas sig randen av kollaps. Man ser tydligt att Kim inte på något sätt är i balans. Säkerligen är det så att han varken har förmågan eller förståndet att uppbära den uppgift han försöker sig på sköta. Sannolikt är det så att han är på väg att brytas ner menatalt av att se sitt folk svälta, plågas och lida. Han är nu en av de sista här på Jordklotet som andas med hjälp av kommunismens svavelångande andedräkt. Jag ber en stilla bön om att stackars Kim skall få bli den siste att försöka sig på detta kamiakze uppdrag.

Återigen får vi beskåda den enorma inhumanitet och våldsstrategi som följer kommunismen och socialismen i spåren. Jag är verkligen själv s.a.s kantstött på denna punkt. Jag var själv politiskt aktiv under en period i Sverige man absolut inte kunde säga sanningen om kommunism och socialism. Gjorde man det så var man politiskt inkorrekt. Predikade man liberalismen på den tiden kunde man mycket väl förvänta sig ett kastat ruttet ägg ed. Ty, är det något som inte går hem hos kommunister och socialister så är det frihet. Idag kan man kanske lite ironiskt säga att ett kastat ruttet ägg på en invånare i Nordkorea, skulle kanske innebär att denna person kunde få mat för dagen. Kanske skulle samme person även känna lättnad över att det inte var en handgranat.

Det svider verkligen i mig att vi har parti i detta land, som för bara 10 talet år sedan hade en ledare som var en uttalad kommunist. Alltså tillbedjandes och troende exakt samma ideologi som Kim Jong-un. Faktum är att även landets socialdemokrater har lagt till ordet demokrater i sitt partinamn, urskiljer dem på ett aningen hedrande sätt genom att man tidigt insåg att kommunismen i sitt ursprungsutförande är samhällsfarligt och inhumant. Men även det socialdemokratiska partiet i sitt urspungsutförande är ett socialistiskt parti med revolution som ett av sina politiska målsättningar.

Det finns mycket goda grunder måste friheten mycket snart få komma till den av kommunismen terroriserade befolkningen i Nordkorea. Kanske är det även så att Kim Jong-un skulle känna det som en befrielse att slippa det uppdrag som han så tydligt inte klarar av att sköta.

Centerns plats…?


Att namnet på en verksamhet har betydelse, borde vara självklart för alla. Köper man en skiva där namnet Mikael Jackson står på omslaget, vill man inte gärna höra Mikael Wiehes musik är man börjar lyssna. Jag tror nämligen det är här någonstans, vi hittar Centerns stora problem.

Centerns liberala ideologiska linje är oförenlig på alla plan när det kommer till vänsterpolitik. Det är som olja och vatten. Hur mycket man än försöker genomföra en föreningsprocess, så är de ändå två separata ämnen i grunden.

Under allt för lång tid har man försökt bygga ett Centerparti på haltande ideologiska grunder. Allt började med grundstötningen när det kommer till Kärnkraften. Självklart skall inte ett stort borgerligt politiskt part vara emot Kärnkraften. I ärlighetens namn, vilka alternativ till kärnkraften hade vi i Sverige år 1975.

Sen har vi det där haltandet med Olof Johansson. Sittandes i knäet på Göran Persson gjorde han sig till ett åtlöje av stora mått.

Frågan man bör ställa sig och snarast hitta ett svar på inom Centern, är vad som skall komma först? Makutövandet eller ideologin. Genom oheliga allianser, som de försök som idag är aktuella i Kalmar, är bara ytterligare ett steg bort för Centern som ett framtida starkt Liberalt borgerligt politiskt parti.

Centern är ett Liberalt parti. Varför vill man då så gärna hitta inflytande genom samarbete med partier som vilar på ideologiska grunder, som är åt det motsatta hållet? För mig är detta en gåta av stora mått. Säg den Bonde som är emot fri företagsamhet. Säg den Bonde som vill ha statligt drivna gårdar. För i förlängningen är det vad Vänsterpartiet och Socialdemokraterna verkligen vill. Centern är i grunden ett frihetsparti precis som Moderaterna.

Ska man sen gräva än djupare i den ideologiska brunnen blir gåtan till ett mysterium. Sannolikt lämnar man då de ideologiska tankarna, för att övergå i ett maktspel. Ett maktspel som handlar om vänsterpolitikens överlevnad.  Önskemål om oheliga allianser kommer från vänster. När man ser problematiken från vänster blir allt mera begripligt. Då övergår helt plötsligt frågan från att vara ett mysterium, till att framstå som en självklarhet.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har tagit avstånd ifrån sin grundläggande ideologi, Marxismen. Ideologilösa som de nu följaktligen är, så har dessa partier ingen grund att vila på. Till följd att man då inte heller kan presentera en trovärdig realpolitik. Då Centern varit inblandade i dv olika samarbete över blockgränserna, vet man inte heller som väljare vad en röst på Centern idag verkligen innebär.

Jag kan mycket väl tänka mig att taktik rösta på Centern 2014. Men det är bara om jag känner mig helt säker på att Centern inte under några som helst omständigheter samarbetar vänsterut. I Kalmar är jag säker på att ett maktskifte är möjligt. Men då krävs att Centern vågar stå upp för sina Liberala samhällsvärden. Då krävs ett offentligt avståndstagande från Marxismen. Då krävs att man hittar sin borgerliga grund och verkligen visar sitt rätta ansikte, samt att man vet vart  man vänder sig om man vill samarbeta.

Fotboll och samhälle


Ideologi är inte bara svarta bokstäver på vitt papper. Ideologi är en aktiv komponent oavsett var den dyker upp. Det aktuella Ideologiska tänket följer oss i vardagen när vi skall fatta våra beslut och grundlägger i många fall vårt agerande. För att en politisk ideologi skall vara bra behöver den utgå ifrån det som idag utspeler sig på den aktuella sociala scenen. Eller omskrivet det som sker i samhället när människor skall till att mötas.

Men där stannar inte funktionen av en god politisk ideologi. En politisk ideologi måste inte bara vara en mycket bra samtidsspegel, den måste även tillföra något som för mänskligheten framåt. Dock verkar det inte vara lika viktig hur och vart man blir förd ideologsikt bara något händer. För ca 20% av befolkningen bemödar sig te x inte med att rösta. Bara en mindre del av befolkningen är aktiva i någon form av politisk rörelse.

Rubriken på detta inlägg är som bekant fotboll och samhälle. Så jag börjar väl då med det ämne som ligger mig varmast om hjärtat nämligen fotboll, när jag ni skall försöka närma mig detta inläggs mening och gärning.

Inte för att jag i något avseende tror att vare sig Ingvar ”Foten” Carlsson eller Göran ”Jobben kommer” Persson i hjärta och mening ville skapa ett passivt defensiv samhälle på 1990 talet. Man förstod helt enkelt inte att den politik man bedrev var på god väg att sänka Sverige. Man gjorde bara som man alltid gjort. Utifrån den vänsterideologi man trodde på, lades focus på defensiven i den retorik och politik som framfördes, tillföljd att människor i allmähet tog till sig defensiva tankar. Istället för att lära sig att odla sina ideer, lärde man sig allt om hur man Vabbar, sköter sin sjukskrivning via Försäkringskassans hemsida etc etc.  Symptomatiskt anställer man en tränare för landets fotbollslandslag med precis samma ideologi. Det är nästan spöklikt när man tänker på det. Lars Lagerbäck är inte bara fotbollsdefensivens okrönta konung. Han är också en mycket tung bärare av vänsterideologiernas människosyn. I ett uttande beskriver han den på ett mycket tydligt sätt när han för en fråga om varför han förespråkar en så ultradefensiv fotboll. Citat/ Sverige har så dåliga fotbollsspelare, därför måste vi spela på detta sätt för att vinna framgång/Slut citat.

Precis i samma anda påverkade den tidens politiska vänsterideologi, människors syn på sig själva under 1990 talet och tidigare för den delen. Det var viktigare att lära sig hur man får sina pengar utbetalda från försäkringskassan, än att faktiskt göra något med sitt liv. Nu är jag såklart inte så dum att jag tror att det här finns ett motsatsförhållande. Självklart är det så att utbelaningar från försäkringskassan inte naturligt behöver motverka nya ideer och att de sjösätts. Men jag tror definitivt att försäkringskassans utbetalningar har en avkylande effekt på människors kreativitet och utvecklingspotential. På precis samma sätt som jag tror att defensiv fotbollen långsiktigt föder fram sämre och sämre fotbollskvalite och fotbollspelare såväl regionalt, nationellt som globalt.

Ordet trygghet är ett positivt värdeord. Men ur ett ideologiskt perspektiv blir förhållandet mera komplicerat. Vänsterideologin hanterar ordet trygghet som något man bara sådär kan frammana. Men så är det inte i praktiken. Trygghet är något man skapar med sin förmåga. Har man ingen förmåga känner man sig inte trygg, oavsett hur skicklig man är på att manövrera på Försäkringskassans hemsida (Kan visserligen i sig vara en förmåga som kanske kan kännas som en trygghet). För att ytterligare förtydliga min utgångspunkt. Vad är det man säger om Fotbollslaget som bara förlorar och förlorar. Jo, man säger att det är otryggt. Kanske borde man i stället sagt att det är oskickligt. Trygghet är inget man bara si sådär erhåller. Trygghet skapar man genom sina färdigheter och kunskaper. Kanske kan man under korta perioder försvara sig till framgångar och även då kanske känna trygghet. Men långsiktigt blir ekvationen olösbar. Utvecklingen stannar till sist av och tryggheten förbyts mot frustration och missnöje.

Ideologisk logik


Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter. Låt oss anta att Demokratins direkta motsats är Diktatur.

Läran som ligger till grund för diktatur är totalitarism vilket innebär att en stat endast tillåter ett maktägande parti. Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet. Praktiserad totalitarism har uteslutet genom historien använt sig utav någon typ av censur och hämmande av yttrandefrihet hos befolkningen i det avgränsade området.

Att alla partier i Sveriges riksdag vilar i demokratiska grunder ser vi som självklart. Det finns partier som aspirerar på inträde i riksdagen där demokratiska grundvärderingar ifrågasätts. Nu var det inte tänkt att detta inlägg skulle handla om SD, men deras blotta existens ger en obehaglig eftersmak i munnen.

Tänkte detta inlägg skulle beskriva frihetens inverkan på människan, och kanske sätta fingret på hur olika ideologier hanterar begreppet frihet. I inledningen hanteras två begrepp, demokrati och diktatur. Jag tänkte ta mig friheten att använda mig av dessa begrepp som två ytterligheter där den totala demokratin ger frihet och där diktatur står för toppstyrning och ofrihet. Jag inser risken att låta banal, men jag gör trotts detta ett försök.

Vid en första anblick blir allt enkelt och lättbegripligt men vid en fördjupning uppstår intressanta vinklar. Vid studier av stort antal politiska texter kan följande konstateras Socialdemokrati använder sällan begrepp som frihet, individ, självständig, oberoende, fri medan Borgerliga partier gärna använder frihet, individ, självständig, oberoende, fri, framtid.

Slagord för socialdemokrater är ofta välfärd, gemensam, bidrag, orättvisor, kris, besked om jobb.

Slagord för borgerliga partier är ofta människor, frihet, individen, förbättra, växa, välfärd.

Skillnaden ideologiskt blir sällan så tydlig som när man tittar på stora mängder text. Moderat (Borgerlig) politik ger större frihet, en frihet under ansvar och omhändertagande. Med andra ord du bestämmer själv över din omsorg. Dock framgår tydligt att man vill ha välfärd och att vi alla skall vara med och betala den.

Den socialdemokratiska ideologin baserad på textmaterial har en helt annan inriktning. Här utgår man ifrån ord som vår gemensamma välfärd, orättvisor skall bekämpas, man vill ha besked, kris om jobb, kris i ekonomin etc.

Kan inte låta bli att låta tankarna nudda vid begrepp som totalitarism som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet. Visst, jag vet att det är långssökt men priset för att kunna uppnå denna såkallade rättvisa är att varje människa måste avstå lite från sin personliga strävan och dela med sig till den stora massan för att själv förlora lita av sin handlingskraft.

Den socialdemokratiska retoriken liknar ett förtäckt maktspråk med inbyggd hot kultur. Här agerar ord som solidaritet, samhälle, rättvisa dimridå för de egentliga avsikterna.

Moderat idépolitik i Kalmar


Att vara inkännande och verklighetsförankrad är mycket viktigt, för att inte säga grundläggande egenskaper hos alla framgångsrika politiker.

Moderaterna i Kalmar har inte följt med på den nationella framgångsvåg, som präglat partiets utveckling de senaster åren under Fredrik Reinfeldts ledning.

Ideerna som gjort Modraterna till ett samhällsbärande politiskt parti i Sverige har inte fått fäste i Kalmar.

För mig är det logiskt. Aldrig att jag hör eller ser en debatt i vare sig skriven eller bildmedia som berör tex jobblinjen i Kalmar. Arbetsmarknadspolitiken som i två efter varandra följade val vunnit Svenska folket förtroende saknas helt i den politiska debatten i Kalmar. Moderat idépolitik rörande vård, skola och omsorg lyser också med sin frånvaro. Vad skall vi göra för att minska vårdköerna, vad skall vi göra för att öka tillgänligheten i vården, hur skall privata alternativ kunna vara med och utveckla offentligverksamhet i Kalmar. Bara några exempel på Moderat idépolitik som verkligen behövs och för den delen hett efterfrågas av en allt bredare allmänhet.

Moderat ekonomisk politik är idag mycket het. Anders Borg har försatt landet i en expansionskurva av sällan skådat slag. Varför kan inte Kalmar vara med på framgångståget. Varför skall invånare i Kalmar hålla tillgodo med gårdagens avslagna vänsterblask. När moderaterna servar vällagrad idé politik av finaste märke, som ger välfärd, nya jobb och ett modernt samhälle, bör alla beredas möjlighet att delta i framgångsvågen.

Arbetsmarknadspolitik


Man kan inte (Och det vill jag påstå att det är på goda grunder) bygga ett samhälle på en utopi eller dröm. Man måste vara i verkligheten, man måste ta in verklighetens problem och möjligeter. Man måste vara ödmjuk, solidarisk och human. På dessa punkter misslyckas konstant vänsterpolitik. Exemplen är många och Sverige är inget undantag. Politiken vi drivit här i landet de senaste 50 åren har visserligen inneburit mycket gott. Men också mycket övrigt att önska. Sveriges stora problem, är att arbetsmarknadspolitiken inte är solidariskt uppbyggd. Vi har fått ett A och B lag på arbetsmarknaden. Uppdelat enligt följande ekvation; A-laget har försörjt B-laget tillföljd att B-laget puttats ut och därför inte känt delaktighet i samhällsbygget. Ekvationen har också inneburit stora ekonimska och mänskliga lidanden. Senaste gången vi stötte på den sas haltande ekvationen, då vi båda humanitärt och ekonomisk fick uppleva stora förluster, var när vi under stora delar av 1990 talet fick enorma mängder människor sjukskrivna på grund av utbrändhet.
En direkt följd av ihumana grundvärderingar, där man bara ser till det kortsiktiga, där man i maktfullkomlighet vägrar att lyssna på den lilla människans behov. Det uppstår när man inte har alla lösningar beronde på att man följer en missvisande ideologi. Man tvingas därför ta till förtidspension, man tvingas ta till obetänksamma ofinansierade arbetsmarknadsåtgärder. Sen helt plötsligt är pengarna slut, då måste man panikspara, tillföljd att man måsta skära ner på offentligverksamhet, fler blir uppsagda, tillföljd att ännu färre måste försörja ännu fler. Så rullar det Marxistiska hjulet.

Lars Ohly – Kommunismens relik


I många av mina inlägg har jag ondgjort mig över kommunismen och samhällsfaran som följer i spåren. Läste i dagens avisa att Lars Ohly sitter kvar som partiledare för vänsterpartiet.

Sverige är ett av världens öppnaste länder med djup respekt för den demokratiska ordningen och skall så i framtiden vara.

Vi när faktisk två partier som i sin politiska agenda ifrågasätter den demokratiska ordningen. Partierna är Vänsterpartiet (Omskrivning av partinamnet är för att man idag inte kan kalla sig Kommunist och bli tagen på allvar av en bredare allmänhet) och så skam fläck nummer två Sverigedemokraterna. Visserligen gör dessa båda partier krampartade försök att verka rumsrena, men under utan den populistiska ytan finns en underliggande längtan till både Nazism och Proletariatets diktatur.    

För mig infinner sig en paradox. Det Svenska samhällets totala demokratiska öppenhet möjliggör deras existens, ett demokratiskt samhälle som de innerst inne i hjärtat motsätter sig.