Att möta det nya..


Nyanländ är ett ord som kräver eftertanke. Som nyanländ är alla sinnen inriktade på att förstå och att kunna hantera en ny och oväntad situation. Som ordet antyder handlar det om att anlända som nykomling. Ungefär samma sak som första dagen i skolan. Känslan av föräldrar som övervakar och en lärare som gör sitt bästa att försöka lära namnen på alla elever. Säg den människa som i denna situation känner sig trygg och avspänd.

2015 ser ut att bli året då kanske så många som 190 000 människor skall genomgå denna process. Men då sker inte detta i en situation där mamma o pappa väntar där hemma med tårta och saft. Idag handlar det om traumatiserade flyktingar som söker skydd för sina liv. Idag handlar det om att i denna situation även möta krafter som absolut inte väntar med tårta och saft.

Men jämförelsen haltar på mer ett område. För det första. Som flykting är mötet med det nya underordnat det gamla, där flykten sker ifrån. Hur många asylboenden som än sätts i brand, kan det aldrig sudda ut den verklighet som den nyanlände lämnar bakom sig. I sammanhanget en patetisk händelse. Flyr man från, krig, svält, våldtäkter och död är ett nedbrunnet asylboende mer eller mindre i det närmaste oväsentligt.

Bilden går att vända ytterligare ett varv. Säg att Sveriges befolkning ökar med 190 000 mäniskor utöver den vanliga ökningen under ett år. 190 000 människor fördelat på Sveriges 290 kommuner, vilket skapar en befolkningsökning i snitt på ca 655 nya personer per kommun. Hade skrivande idag varit kommunstyrelsens ordförande i en glesbygdskommun, skulle champagnekorkarna exploderat. Mer än hälften av alla Sveriges kommuner är glesbygd med en negativ befolkningstakt. Som på beställning kommer nu ett efterlängtat befolkningstillskott. Många säger kanske att invandring och integration är dyrt och belastar välfärden. Men då beaktas inte alternativet. Ingen tänker då på vad som blir följden av att folk flyr landsbygds-kommunerna. Vad händer med välfärden i glesbygdskommunerna om ingen aktivt upprätthåller den samma? När folk försvinner står bostäder och lokaler och förfaller till ett enormt värde. Nu finns verkligen chansen att ge Sveriges landsbygd ett ordentligt ansiktes – och befolkningslyft.

Det finns alltså mer än en orsak att idag inta en ödmjuk inställning inför alla nyanlända, som har goda möjligheter att bli framtidens Svenska samhällsbyggare.

Det sägs att så som du bemöter din nya granne är det samma som din förmåga att hantera framtiden. Antingen man gillar eller ogillar sin nya granne så är grannen en del av det liv man kommer att leva. Något att tänka på nu när nya ögon beskådar moder Svea. Under vilka omständigheter skall moder Svea få lära känna sina nya medborgare..

Möjligheterna och drömmarnas förlovade land


Ett bättre liv. Det är ett bättre liv som är drivkraften att vilja bli samhällsbyggare i Sverige. Det är Sveriges förmåga att leverera fred, frihet, utbildning och jobb som lyfter landets attraktionskraft. Just precis nu strömmar ovanligt många drömmar och möjligheter in i Sverige.

Ur detta föds många olika angreppsvinklar. Men det öppna sinnet som kan se bortom rädslor och fördomar bör kunna förstå att skapa en politik som klarar av att underlätta så nya drömmar kan slå rot i Sverige, på ett sätt som skapar nya möjligheter, utifrån där Sverige kan växa sig starkare in i framtiden.

Ett land som skapar möjligheter att förverkliga drömmar, är ett land som inte bara står starkt inför utmaningar, utan även växer sig starkare efter utmaningen.

Det är drömmar och möjligheter som skapar välfärd. Just sådana drömmar som i tusental anländer till Sverige varje vecka.

Dagens stora samhällsutmaning är att skapa politik som kan släppa loss alla dessa nya drömmar i det Svenska samhällsbygget.

Rasister och Nazister firar en tidig Jul


Med opinionen i ryggen slår övermodet till. Nazister och Rasisters eget forum webbsidan Avpixlat, firar för dagen triumfer i skammens tecken utöver det vanliga.

Vi vet alla att den sk nollvisionen mot rasism och nazism i partiet Sverigedemokraterna bara är ett försök att plocka populistiska poänger. Alla vet att Sverigedemokraterna är ett forum, där rasister och nazister hittar en samhällsform för sina haltande skamliga åsikter och inhuman människosyn.

Uttalanden som fick Maire Stensby att avgå är den typ av åsikter, som i stort sett alla som väljer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna går och bär på. Med nästan var tionde väljare i ryggen är det kanske lättare lätta på sina sanna åsikter. Dvs om man skall tro de senaste opinionsundersökningarna.

Regionalpolitik som den borde vara


Sverige är ett avlångt land. När man kör norrut från delarna i söder och kommer till Dalälven, återstår det två tredjedelar av Sverige. Men det som sker norr om Dalälven, vet vi söder om denna Älv relativt lite om.

2014 är som bekant ett valår. Slaget om storstadsväljarna kommer med största möjliga sanning, leda till att de skarpaste förslagen kommer att försöka blidka denna skara väljare. Behöver jag säga att 90% av denna skara storstadsväljare befinner sig söder om Dalälven.

Då jag ofta använder mig av ordet i min dagliga gärning, sitter jag ofta och tänker på ord och deras betydelse efter t ex en särskrivning. Ordet regionalpolitik i en lydelse låter kanske som något som en politiker i Stockholm, vill utrycka en önskan om en järnvägsupprustning i Gällivare. Men låter man ordet glida i sär. Regional politik. Då låter kanske ordet som här någon som verkligen förstår vad som behövs i en av Sveriges 9 regioner.

Landsbygdens utamningar är på intet sätt uppförda på den politiska agendan. Tittar man historisk på tider då regional politiken varit stark, respektive svag hittar jag en minsta gemensam nämnare. Det handlar om att ha en s.k. ”käpphäst fråga”. Centern som i mina ögon är det parti i Riksdagen som bäst är utformat ur ett ideologiskt perspektiv, att hantera regional politik. Tyvärr är det så att Centern av idag inte på något sätt, har det minsta lilla initiativ i någon enda politisk fråga som berör bredare delar av det Svenska folket.

Men faktum är att det kan svänga fort och att läget är som det är, med det gröna Centerpartiet med skrivandes favorit Annie Lööf vid rodret, kan i många avseenden vara resultatet av ogina omständigheter.

Sist Centern hade en s.k. ”käpphästfråga var när Thorbjörn Fälldin villa stoppa kärnkraften på 1970 talet. Då var Centern ett 25% parti. Mycket talade då för att Centern skulle vara det politiska parti i Riksdagen som drev de gröna frågorna. Men istället så tappade man initiativet i de gröna frågorna, till den snabbväxande populistiska snobbistiska miljörörelsen i landets storstäder, det som vi idag kallar Miljöpartiet. När jag tänker tillbaka så berodde till stor det Centerns 1970 tals framgångar på att Thorbjörn Fälldins presonliga engagemang mot kärnkraften det som lyfte Centern på den tiden. Mer än att det handlade om en långsiktigt miljösatsning som skulle lyfta Center till att bli landets verkliga Miljöparti som skulle få hela landet att blomstra och vara grönt.

Sen har vi omständighet nummer två. Sven-Olle Olsson i Sjöbo. Han lyckades på egen hand omvandla Centern till det sena 1980 talets Sverigedemokraterna. Här vill jag mena att Centern definitivt tappade greppet om Regional politiken. Här öppnades sen grenar i alla tänkbara ändar ändar av den politiska skalan. Vi fick in ohyra i politiken som miljöpartiet, ny demokrati och dv olika rasistiska grupperingar såg dagens ljus.

Att sen Olof Johansson skulle samla ihop spillrorna, genom att kompromissa med sossen Göran Persson i alla tänkbara frågor, var antagligen slutet för Centern på den arena där Svensk storpolitik utspelar sig.

Med Annie Lööf ser jag en möjlighet till ett återupprättat Centerparti. Men då måste det till en käpphäst. I mina ögon är Annie Lööf en vinnare av stora mått. Hon har i princip allt utom en fråga att driva, som engagerar breda befolkningsgrupper. Men jag ser möjligheten när man gläntar in bakom den stängda dörren till landets 9 regioner.

Jag tror nog att Annie Lööf vet vad det idag kostar att köpa en kubikmeter diesel. Men vet hon hur mycket en bonde får när han säljer sin mjölk? Känner hon till sådant som verkligen berör landsbygdens folk. Vad är det för utmaningar som en Same brottas med i sin rennäring. Hur ser t ex den privata barnomsorgen ut norr om Dalälven? Hur ser det egentligen ut när man tittar lite närmare på det där med småskalig livsmedelsproduktion.  Det är en bransch som ligger skrivande varmt om hjärtat. I valet 2014 sägs det att den stora frågan blir jobben. Jag är fullt och fast övertygad om att det ligger 100 000 tals jobb och bara väntar, om småskaligheten inom livsmedelsproduktionen fick fart under sina fötter, eller drag i galoscherna, för att referera till ett tidigare parti i Sveriges riksdag som hade detta i sin slogan.

Jag vänder mig direkt till dig Annie Lööf. Du är en politiker helt i min smak. Gör nu det som Centern är bäst på. Gör en Fredde och åk ut i landet. Det kanske inte är något som du direkt tycker är märkligt, då du själv är uppvuxen på en plats i Småland som kallas Maramö. Men jag tror verkligen att det är viktigt. Gör de regionala frågorna till Centerns frågor. Lyft upp utmaningarna för landsbygdens folk. Få statsmänniskorna och snobb miljörörelsen på Stureplan att förstå att vi alla är beroende av varandra. Miljöfrågor måste hanteras regionalt och vara anpassade till de verkliga utmaningar som landsbygden står inför. Det måste man som väljare verkligen förstå och kunna ta del utav. Det är t ex vansinnigt att en människa på landsbygden lägger en röst på t ex så som miljöpartiet idag är utformat. D.v.s. att man inför höga skatter på drivmedel. Det borde inte snobbmiljörörelsen kunna komma undan med. Det är din pedagogiska uppgift att lösa, Annie..

Rasism och främlingsfientlighet i vardagen


Det verkar nu som om vi alla får börja lära oss att leva med Rasism och främlingsfientlighet. Kyrkovalet 2013 ger en indikation på vad som  komma skall. Det verkar som om samhällsbilden släpper fram den ofria människosyn som presenteras av landets Sverigedemokarter. Den smygrasism som bitit sig fast hos medelsvensson, verkar nu allt tydligare blossa upp. Vi ser de oroväckande tendenserna i årets kyrkoval. När det skall till att röstas i valet 2014 finns en överhängande risk att över 10% av valmanskåren lägger en främlingsfientlig, rasistisk röst i valurnan.

För mig som alltid kämpat för frihet och valfrihet mot kommunsiter och socialister, står nu ytterligare en kamp att utkämpa. Kampen för frihet står nu att utkämpa på den ytterska politiska högerkanten.

Man får aldrig låta kampen svalna. Kampen för frihet är en ständigt pågående process. De små kornen av rasism är som virus i en sjuk kropp. Det verkar som om vi människor har nedsatt immunförsvar, när det kommer till den epidemiska sjukdomen rasism.

Oro för det okända verkar kunna resa upp de mest anmärkningsvärda fördomar som grundlägger rasismen. Främlingsfientligheten är allt utom att vara analytisk, solidarisk, selektiv och inkännande. Det är med mångfald man bemöter den otrygga, inhuman, omänskliga och oroliga främlingsfientligheten. Det är genom att bjuda in och välkomna man överbryggar den otrygga och oroliga främlingsfientligheten. Argumentet är kärlek, medkänsla och förståelse. Man bemöter inte den järnrörsbeväpnade oroliga och rädda rasisten med våld och stora hårda ord. Mot denne finns bara trygghet, värme, kärlek och välkomnande som motmedel.

Det finns även en annan väg där Sverige behöver förbättra sig, som har med främlingsfientligheten att göra. På något sätt måste vi hitta vägar där samhälleligt missnöje kan urladdas. Mycket av de framgångar som Sveriges rasister och främlingsfientliga idag får uppleva, är en följd av ett missnöje med samhället i stort. I detta missnöje kan man spåra det som vi brukar kalla politikerförakt. En form av systematiskt genererat missnöje som samhället alltid varit bärare utav. Men idag har tydligen Sverigedemokraterna i retoriken lyckas öppna ett gatt där detta missnöje hittar dagens ljus. I retoriken har Jimmie Åkesson skickligt lyckats få Sverigedemokraterna att framstå som Riksdagens enda parti som verkligen utför opposition.

Det är en utmaning för de etablerade partierna att verkligen ta denna s.k. politiska puck på allvar. Det är viktigt att bygga retoriken på ett sådant sätt att man hela tiden bjuder in missnöjet till debatt och diskussion. Jag är övertygad om att hälften av de som idag överväger att lägga en röst på Sverigedemokraterna är stöpta ur samhällsmissnöjets kategori. Frågor som berör t. ex. Sveriges invandring behöver nyanseras på ett sätt som bjuder in samhällsmissnöjet till debatt. Låta människor förstå att mångfalden är samhällsberikande på alla tänkbara sätt. Få upp frågor på agendan som belyser t.ex. vad som händer med ett samhälle om man låter missnöje, främlingsfientlighet, rasism och missunnsamhet få fäste.

Få människor att förstå vikten av frihet och demokrati. Förstå att man inte någonsin kan släppa kampen för frihet till förmån för rasism, rädslor och främlingsfintlighet. Det är med kärlek, välkomnande och medmänsklighet man bäst bemöter rädslorna i rasism och främlingsfientlighet.

Utanförskapets många ansikten


Att det i landet finns en kultur där brottslighet och motorcykelåkning är en och samma sak är kanske ingen nyhet. Nu säger jag såklart inte att alla som åker motorcykel är kriminella eller ens har minsta lilla koppling till kriminella motorcykelgäng.

Nu är det så att jag egentligen inte är intresserad av vare sig brottslighet eller motorcykelåkning. Men efter att läst en historia om en lokalreporter någonstans i detta avlånga land, som blivit hotad till tystnad av sk MC-gäng, vaknade mitt intresse ur den synvinel som denna blogg är tänkt att verka i från. Humanismens lampa tändes.

Något vaknade i mina tankar som verkar ha lämnat de som valt att viga sitt liv åt just motorcykelåkning i kombination med kriminalitet.

Åtskilliga är de inlägg som producerata av denna blogg, som handlar om utanförskapets alla nyanser.  I de allra flesta fall är de som hamnat i utanförskap, offer av de omständigheter som livet försatt dem i. Man har långa sjukskrivningar, mental ohälsa eller ett missbruk som varit grundläggande faktorer som utlöst utanförskapet. Men i den kriminella Mc-världen verkar utanförskapet i det närmaste vara en merit eller i vissa fall t.o.m. en grundförutsättning. Här bygger man stolt upp sitt utanförskap och inom gruppen verkar det som om själva utanförskapet, på något sätt är kittet som upprätthåller gemenskapen.

Man känner igen mönstret från liknande organisationer typ Italienska maffian etc. Att det är viktigt i dessa kretsar att kunna lita på varandra hör liksom till sakens natur. Om man sen betänker Mc-kriminalitetens grund, hittar vi inte helt överraskande en längtan efter frihet och en vilja att leva ett alternativt liv.  Med andra ord har vi här ett exempel på ett självvalt utanförskap. Man ser sig inte som utanförsatt, utan man ser sig som en del av något annat än det samhälle som är allmänt vedertaget.

Så lång låter allt bra. Men sen kommer frågan om försörjning in i bilden. Personligen tror jag att det är här kriminalitet gör entré i mc-gängen. Har man en önskan om att inte vara en dal av det vedetagna samhället, då kan man följaktligen inte heller försörja sig som om man vore en del av det vedertagna samhället. Då tycker man sig bara kunna se den kriminella banan, som om det vore det enda alternativet.

I min smak känns det andefattigt. Det känns som om en organisationen med så pass smala tankebanor behöver en kurs i management. På rak arm kan jag komma på fler olika områden där en organisation som te x Hells Angels, kunde bli mycket framgångsrik som företagare och entreprenör, utan att ta till minsta lilla kriminalitet.

I min smak var Ralph Hubert ”Sonny” Barger absolut inte en stor visionär. Hans ledarskap var verkligen inte något att hänga i Julgranen. Varför tog han inte chansen att bygga upp en organisation som stod på rätt sida om lagen. Då hade han kunna ge upprättelse åt alla de som inte tyckte om samhället, i den form som de tydligen var så missnöjda med. I stället lyckades han brännmärka hela Hells Angels och hela MC-kulturen, så att den mer eller mindre är fördömd av det vedertagna samhället, vart man än i Världen vänder sig.

Det finns absolut ingen motsättningen mellan att vilja leva ett alternativt liv, att känna frihet och samtidigt befinna sig på rätt sida om lagen, åtminstone i den fria delen av Världen. Branscher där Hells Angels med stor framgångs skulle kunna verka på rätt sida om lagen i samhället är te x bevakning och säkerhet, inkasso (Där är de tydligen redan aktiva), fordonsreparationer, fordonsförsäljning, klädesbranschen, tatuering, design och konst, frisöryrket, musikbranschen, restaurangbranschen, etc.

Det en gåta att Mc-gängen så envist försöker upprätthålla den kriminella stilen. Hade man valt en annan väg kunde faktiskt de idag kriminella gängen, vara en kraftfull samhällsresurs. Jag skulle på detta område tänka mig flera olika typer av samhällsinsatser. Stöd och hjälp till ungdomar som är på väg att komma snett i samhället. Eller kanske, vara en fungera som länk mellan de som idag är utanförsatta i samhället och ett kommande liv för dem som önskar sig ett dito som aktiv samhällsbyggare. Stöd och hjälp åt tidigare straffade medborgare, etc.

Tiden är nog mogen för att ändra stil. Varför inte genomföra ett kraftfullt omtag. Varför inte börja om på nytt och tvätta bort den gamla stämpeln som fördomsfullt säger att alla mc-gäng faktiskt är kriminella. För alla mc-gäng är ju faktiskt inte kriminella.

Så föds en Sverigedemokrat


Ingen föds som Sverigedemokrat. Däremot kan man mycket väl fostras att bli Sverigedemokrat. Vad är det då att vara Sverigedemokrat?

Fördomsprofilen trodde jag var en lätt historia att skapa: Enbart grundskola, hårdrock, Metallare, överviktig, bär Jeans, läser mindre än en bok vart annat år, har varit arbetslös det senaste året, motionerar sparsamt, gillar hamburgare utan grönt krafs, dricker öl till all mat, tittar på fotboll hemma i soffan, iförd blågul tröja, bärandes en dito färgad mössa med vikingahorn etc.

Men till min stora förvåning ser jag nu att även människor med bildning, som låter sin medborgerliga plikt försvinna ner i valurnan som Sverigedemokrat. Vad är det jag förbisett? Finns det något här som fångats upp av tiden och missat att hamna i min samhällsradar?

De senaste dagarna har skänkt mig nya insikter i ämnet. Jag tror mig hittat en ny faktor som är delaktig, när det kommer till att skapa nya Sverigedemokrater. Man skall aldrig underskatta sociala strömningar. På det sociala planet är vi människor sällan speciellt selektiva och kritiska.  Som sociala varelser är vi i stort behov av att känna delaktighet.

Ser man på saken ur ett historiskt perspektiv handlar det om ren och skär överlevnad. Var man inte delaktigt i ett samhälle, var i många fall ens liv förkastat. Det var då av yttersta vikt att lära sig passa in. Man var mer eller mindre tvungen att skaffa sig samma åsikter som sin husbonde. Kanske är det så att idag är överlevnaden inte knuten på samma sätt när man ser på sociala mönster. Men i tider av arbetslöshet och orostider i den globala ekonomin, skapas den oro och otrygghet i människors sociala mönster som grundlägger behov av sk sociala tillhörighetsbevis (STB).  Jag vill mena att te x många av de åsikter som framförs av Sverigedemokraterna är sådana sk sociala tillhörighetsbevis (STB). Sannolikt har det alltid funnits åsikter som egentligen är sociala tillhörighetsbevis. Jag kan tänka mig att åsikter om arbetsmoral, kvinnors rättigheter, synen på djur etc., var viktiga sociala tillhörighetsbevis om man ser till tiden då Sverige var ett bondesamhälle.

Ett tillhörighetsbevis i form av en åsikt måste uppfylla vissa kriterier.  Den måste för det första vara lätt att ta till sig. Den bör inte heller innehålla speciellt många eller svåra ord. Helst skall det även finns med ett eller flera ord som ofta används i breda folklager. Helst skall det även finnas med en svordom eller förbannelse.  Exempel på perfekta tillhörighetsbevis, som är syftade till att idag skapa Svenskar som en stark och unik grupp kan låta ungefär så här:  ”Släng ut de djävlarna” ” De djävlarna kommer hit och tar våra jobb”  ” När de djävlarna kommer hit skall de har en ny Mercedes, 25 000 i månaden och gratis bostad, när våra barn får gå bostads och arbetslösa”.

Nu är det så här att dessa så kallade sociala tillhörighetsbevis (STB) som ges exempel på här ovan, kan framföras i sociala situationer utan att löpa en speciellt stor risk bli motsägda. Har man hört dessa STB uttalas tillräckligt många gånger utan att någon reagerar, vaggas man in i ett socialt mönster där dessa påståenden vinner mark. Helt plötsligt tycker man sig acceptera att dessa åsikter inte bara framförs, utan att de även på mycket låga nivåer, nästan helt utan inslag av fakta och saklighet smyger sig in i den vardagliga diskussionen under ”tiofikan” på jobbet.

Diskussinen finner snart kopplingar till alla tänkbara samhällsproblem, som nu nästan helt lämnat allt som handlar om fakta och saklighet.  Man tycker sig kunna se kopplingar mellan arbetslöshet, brottslighet, utbetalningar av socialbidrag, nedskräpning i naturen, höga bensinpriser, svaga studieresultat i skolan etc. och landets invandring och integrationspolitik. Helt plötsligt tycker man sig se allt hur tydligt som helst. Argument typ; Hade vi bara inte låtit Sverige invanderas av alla dessa djävla invandrare som bryter ner landets välfärd, som våra förfärder byggt upp med sitt slit skulle vi ha så förfärligt mycket bättre i Sverige. Vips så förvandlas den tidigare saklige medborgaren i Sverige, till en fullskalig Sverigedemokrat. I många fall, intet ont anandes.

Hur skall man då agera? För det första måste man våga stå på sig i debatten. Man får inte tillåta sig falla in i de fördummande tankegångar, styrda av vår allas vilja att inte avvika socialt i samhället. Vi får helt enkelt inte acceptera att osakliga argument vinner mark i det offentliga rummet.  Ett offentligt rum kan mycket väl vara fikarummet under tio fikan. Det kan vara i kön till kassan vid det lokala ICA. Saklighet, fakta, solidaritet och mångfald är fyra faktorer som enkelt sätter stopp för samhällsgiftet i form av främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna.