Åkesson återvändsgränd


Sverigedemokraternas saga kan vara framme vid slutet. Ideologiskt står paritet vid slutet av en återvändsgränd med ryggen riktad mot det nya fanatiska mångkulturella Sverige. Krampaktigt håller sig dessa populister fast vid en förgången tid i Sverige som snarare kan liknas vid ett barns fantasier.

Tiden har redan passerat Åkessons vildaste fantasier. Sverige som land och dess mångkulturella befolkning står redan med blicken riktad in i framtiden. Det är och skall bli en lustfylld resa. Oavsett hur mycket Åkesson och co än likt ett barn inte klara av att släppa mammas kjortlar. Men se så lille Åkesson. Världen är inte så stor och farlig som du tror. Det finns inga invandrare som vill ta din älskade välfärd ifrån dig. Du likt alla andra får behålla snuttefilten.

Se så. Torka nu tåren lille Jimmie och går vidare. Det är av misstagen man växer. Ditt misstag hette SD..

 

 

Vad är det med Fascism, Rasism och Nazism?


Det i opinionen växande parti i Sverige med Fascism, Nazism och Rasism som ledstjärna kallat Sverigedemokraterna, är ofta förekommande underlag till skrivandes funderingar. För det första är det märkligt att detta parti i undersökningar är dubbelt så stort som landets Liberala dito Folkpartiet. Min tro är att här finns något substantiellts som förbigår svenskens analytiska radar. Min tro är att vi Svenskar generellt inte lägger stor vikt vid det där med politisk ideologi. Det är ofta skrivet och uttryckt på ett sätt som gör att bara textens sammansättning och utformning, gör att man inte ens tittar under rubriksättningens efterföljande brödtext.

Men skall man försöka sig på att förenkla, kan man säga att ca 10% av de röstberättigade i Sverige är beredda att lägga sin röst på Rasistiskt och Fascistiskt politiskt parti med inslag av ny Nazism.

Vi ser nu dv olika försök från dessa falanger att vinna ett bredare stöd i den Svenska valmanskåren. Vi har sett tårtattacker och nedtonande utspel. Allt i syfte att få dessa krafter att framstå som oskyldiga, sinnesfriska och samhällsofarliga. Alla som sett och hört dessa krafters verkliga ansikte vet att sanningen är den precis motsatta.

Men i en demokrati skall det vara självklart alla får tycka, tänka och uttrycka sig fritt och öppet. Mina funderingar vilar på den oro jag känner inför den växande opinionen till dessa krafters favör.

Min tro är att det handlar om hur vi idag förhåller oss till frihet. Alla som är bevandrade i politisk ideologi vet att förhållandet frihet och kontroll är två parametrar som har med varandra att göra. Dessa två parametrar är varandras motpoler och samtidigt varandras symbiotiska partners. Har vi för mycket frihet tappar vi kontrollen. Har vi för mycket kontroll förlorar vi friheten. Jag tycker mig känna igen mönstret från tidigare. Egentligen är det mycket mera enkelt än man kan tycka. Så här ligger det till:

I tider där man känner oro söker man sig till krafter och ideologier som uppfattas företräda kontroll på frihet/kontroll-skalan. Precis på samma sätt växer Liberalismen när ett samhälle under en viss tid styrts av frihetens motpoler, typ på vänstersidan kommunismen och på högersidan Fascism, Rasism och Nazism. Att man gjorde som man gjorde i Tyskland efter förlusten i första Världskriget och släppte fram Fascism, Rasism och Nazism ända till maktposition, är kanske ur detta perspektiv inte obegripligt. Men att samma sak är på väg att hända i moderna tider anno 2013, är kanske lite svårare att ta till sig. Men jag är övertygad om att det sker av av precis samma orsaker som det skedde i Tyskland anno 1938.

Jag är övertygad om att partier som te x Sverigedemokraterna bekämpas i den inre världen hos alla människor. Trygghet och på andra sidan känslor av att känna sig hotad är egentligen inte politik. Dessa känslor är något man lär sig hantera med kunskap och att våga stå upp för humanismens grundläggande värden. Jag ser det som att varje människa som söker tryggheten i Fascism, Rasism och Nazism har liksom inte lyckats ta till sig det som krävs för att vara en fritänkare unik människa. Man har helt enkelt inte det som krävs för att ta kampen för det fria öppna samhället. Då söker man sig till kontroll på den politisk skalan. Varje själ som faller över på den sidan, är att betrakta som ett misslyckande av oss som kämpar för Liberalismens grundläggande  samhällsvärderingar. Den sanna frihetskampen är inte att bedriva när kontrollen är som störst, utan när friheten upplevs vara som störst.

Inget får stå i vägen för frihet


Många tycker kanske att det går bra att kasta tårtor på folkvalda politiker. Handlingen må vara harmlös. Men allas rät till frihet är något som borde komma högt upp på den politiskiska dagordningen. För mig är en tårta kastad i ansiktet på Jimmie Åkesson inte något som har med honom eller den i mitt tycke uppåt väggarna stolliga politik han förträder. Nej, tårtan är kastad rakt i ansiktet på allas rätt till frihet att tycka och tänka precis som man vill, när som helst, och var som helst så önskas. I mina ögon var det den Liberala paradoxen som inte fungerade.

Helt plötsligt växer då en tårta kastad i ansiktet på höger extremist i Sverige, till att bli en global utmaning som handlar om att skydda och bevara friheten. Hur mycket kontroll behövs för att friheten skall kunna fortleva? Frågan som borde blivit allmänpolitisk på ett helt annat sätt innan beslut fattades i te x FRA frågan.

Jag vet inte vart jag hört begreppet någonstans i från, men den Liberala paradoxen är i högsta grad en fråga som vi idag har att behandla. Exemplet med tårtan i ansiktet på Jimmie Åkesson är talande, om vad som händer med friheten när kontrollen är bristfällig eller får dåligt tilltagen.  Kanske är det så att man får ta hjälp av matematiken för att lösa denna gåta.  Om frihet är lika med x på en önskad nivå och kontrollen är y. Hur ser då värdet ut för y på en högsta och lägsta nivå för att friheten skall bestå på en önskad nivå. Lite grundläggande DERIVATA. För mig är det förvånade att man inte här mer tar hjälp av matematiken. Det skulle dessutom lösa många rent pedagogiska knutar, när man debatterar te x frågor som rör avlyssning och FRA-lagen.

Rasism och främlingsfientlighet i vardagen


Det verkar nu som om vi alla får börja lära oss att leva med Rasism och främlingsfientlighet. Kyrkovalet 2013 ger en indikation på vad som  komma skall. Det verkar som om samhällsbilden släpper fram den ofria människosyn som presenteras av landets Sverigedemokarter. Den smygrasism som bitit sig fast hos medelsvensson, verkar nu allt tydligare blossa upp. Vi ser de oroväckande tendenserna i årets kyrkoval. När det skall till att röstas i valet 2014 finns en överhängande risk att över 10% av valmanskåren lägger en främlingsfientlig, rasistisk röst i valurnan.

För mig som alltid kämpat för frihet och valfrihet mot kommunsiter och socialister, står nu ytterligare en kamp att utkämpa. Kampen för frihet står nu att utkämpa på den ytterska politiska högerkanten.

Man får aldrig låta kampen svalna. Kampen för frihet är en ständigt pågående process. De små kornen av rasism är som virus i en sjuk kropp. Det verkar som om vi människor har nedsatt immunförsvar, när det kommer till den epidemiska sjukdomen rasism.

Oro för det okända verkar kunna resa upp de mest anmärkningsvärda fördomar som grundlägger rasismen. Främlingsfientligheten är allt utom att vara analytisk, solidarisk, selektiv och inkännande. Det är med mångfald man bemöter den otrygga, inhuman, omänskliga och oroliga främlingsfientligheten. Det är genom att bjuda in och välkomna man överbryggar den otrygga och oroliga främlingsfientligheten. Argumentet är kärlek, medkänsla och förståelse. Man bemöter inte den järnrörsbeväpnade oroliga och rädda rasisten med våld och stora hårda ord. Mot denne finns bara trygghet, värme, kärlek och välkomnande som motmedel.

Det finns även en annan väg där Sverige behöver förbättra sig, som har med främlingsfientligheten att göra. På något sätt måste vi hitta vägar där samhälleligt missnöje kan urladdas. Mycket av de framgångar som Sveriges rasister och främlingsfientliga idag får uppleva, är en följd av ett missnöje med samhället i stort. I detta missnöje kan man spåra det som vi brukar kalla politikerförakt. En form av systematiskt genererat missnöje som samhället alltid varit bärare utav. Men idag har tydligen Sverigedemokraterna i retoriken lyckas öppna ett gatt där detta missnöje hittar dagens ljus. I retoriken har Jimmie Åkesson skickligt lyckats få Sverigedemokraterna att framstå som Riksdagens enda parti som verkligen utför opposition.

Det är en utmaning för de etablerade partierna att verkligen ta denna s.k. politiska puck på allvar. Det är viktigt att bygga retoriken på ett sådant sätt att man hela tiden bjuder in missnöjet till debatt och diskussion. Jag är övertygad om att hälften av de som idag överväger att lägga en röst på Sverigedemokraterna är stöpta ur samhällsmissnöjets kategori. Frågor som berör t. ex. Sveriges invandring behöver nyanseras på ett sätt som bjuder in samhällsmissnöjet till debatt. Låta människor förstå att mångfalden är samhällsberikande på alla tänkbara sätt. Få upp frågor på agendan som belyser t.ex. vad som händer med ett samhälle om man låter missnöje, främlingsfientlighet, rasism och missunnsamhet få fäste.

Få människor att förstå vikten av frihet och demokrati. Förstå att man inte någonsin kan släppa kampen för frihet till förmån för rasism, rädslor och främlingsfintlighet. Det är med kärlek, välkomnande och medmänsklighet man bäst bemöter rädslorna i rasism och främlingsfientlighet.

Tid att ta tag i en skamfläck


I alla hem finns nog en sådan där hörna som man tänker sig, behöver städas ut ordentligt. Men istället för att städa denna plats, går man istället och lägger sådana saker som man borde åkt och lämnat på en återvinningsstation, på hög vid just denna plats. De flesta av oss vet nog vad jag menar. Man kanske tänker typ; Jag gör det imorgon. Eller, det ligger ju redan så mycket där att jag måste gå och hyra en släpvagn för att bli av med allt. Just därför blir denna hörna konstant ostädad.

Att mina tankar nu kommer in på Sverigedemokraterna, kan kanske vid en ytlig anblick tyckas långsökt. Men nog är det som så att det är en skamfläck för ett land som Sverige, att ha ett främlingsfientligt parti i den högsta styrande församlingen, Riksdagen.

Grundbulten för allt levande är att kunna känna tillgång till ett utrymme för sitt liv, oavsett vart man kommer ifrån och oavsett vart man väljer att förlägga sitt liv och sin livsgärning. Man behöver inte vifta med fina ord som medmänsklighet, humanism, mångfald och kulturellt utbyte för att känna avsky inför främlingsfientlighet och segregation.

Beräknar man att det finns ungefär sju miljoner röstberättigade människor i Sverige. Normalt brukar det vara ett röstdeltagande till Riksdagsvalet på ca 82-84%. I de senaste opinionsundersökningarna  hamnar Sverigedemokraterna på oroväckande höga nivåer. Runt 10% av valmanskåren tycker att SD är det parti som bäst ska kunna förvalta Sveriges framtid. Räknat i personer handlar det alltså om mer än en halv miljon som har främlingsfientlighet i tankar och sinnelag, när deras röstsedel dimper ner i valurnan.

Vi står alltså inför en situation i Svensk politik där valmanskåren väljer bort traditionellt Liberala humanistiska partier som Folkpartiet och Centern, till förmån för främlingsfintliga inhumana Sverigedemokraterna. Inte ens om man slår i hop Centern och Folkpartiet i de senaste mätningarna kommer man upp i Sverigedemokraternas läge i dagens opinion.

Många säger att allt egentligen beror på ett allmänt missnöje, riktat emot de etablerade partierna. Själv har även jag gjort flertalet ansträngningar på området och försökt hitta förklaringar till varför så många idag tycker att främlingsfientlighet är något bra och önskvärt.

Kanske kan det även bero på att Sverigedemokraterna som parti, skickligt och med stor framgång klara av att dölja sitt verkliga budskap. För i grunden är handlar allt om rasism och en önskan om att skapa ett segregerat samhälle.

Städa ut alla Sverigedemokrater!


Äntligen börjar det gå upp även för Jimmie Åkesson att det finns främlingsfientlighet och extremism i det parti han är ledare för. Om man så vill kan man säga att det är lite av den grund som hela partiets ideologi vila på. Eller efter ytterligare ett varv kan man säga att hela partiets grund vilar på främlingsfientlighet och extremism.

Så vad är det det då Jimmie Åkesson vill städa ut. För inte kan det väl vara så att alla Sverigedemokrater skall städas ut?

Tydligen är det det så att Sverigedemokraterna har värderingar. Hittade några klipp av dessa högstående värderingar på Sverigedemokraternas hemsida:

1. Vi tror inte på idén om ett mångkulturellt samhälle eftersom det är en ideologi som leder till splittring, utanförskap och segregation….

2, Vi tror därför på assimilering(minoriteter  i ett samhälle anpassas sig till majoritetens kultur). Vi verkar för att återgå till en assimilationspolitik istället för dagens misslyckade integrationspolitik…..

3, Vi står upp för en öppen svenskhet där invandrare ska kunna bli en del av det svenska samhället. Vad som är viktigt för oss är att det finns en strävan hos de som kommer till Sverige att ta till sig svenska värderingar och bli en del av det svenska samhället….

För mig fungerar det åtminstone så här, att om man ställer upp på att ansluta sig till ett parti med en ideologi som anges här ovan, så är man en främlingsfientlig extremist. Man anser att det inte är några som helst problem att bygga ett samhälle som bygger på vi och dem. Man anser sig narcissistiskt vara en som står över andra. Tar sig rätten att vara lite för mer än andra.

Så det återstår nog bara för Jimnie Åkesson att städa ut alla SD,s medlemmar.  När han ändå är igång och städar så kan han lika väl städa ut sig själv… Så att vi blir av med alla främlingsfientliga extremister i Sveriges Riksdag en gång för alla…..

%d bloggare gillar detta: