Kvinnofrid


Det sägs att kärleken är blind. Det är kanske sant, kärlek är den kraft som skapar liv. Det är när två människor finner varandra med kärlek som drivkraft det uppstår så mycket vackert och underbara känslor.Men långtifrån alla kärleksmöten mellan man och kvinna skapar underbara känslor. I nästan alla fall där kärleksmötet s.a.s går snett, är det mannen som uppvisar problem att hantera situationen.

Kvinnan som vill lämna en olycklig relation hamnar inte sällan i problem. Hot, våld och i vissa fall t.o.m systematisk fysisk och psykisk misshandel hör tyvärr till vardagen  i många av dessa fall.

Det som ofta är ett problem när utsatta kvinnor söker hjälp från samhället är att trovärdigheten sätts på prov. Inte sällan, under hot, tar misshandlade kvinnor tillbaka sina anmälningar mot de män som utsätter dem för misshandel. Då tolkar lagstiftningen kvinnan som känslomässigt instabil, att hon inte är i stånd att bära ansvar för sina handlingar. Lagstiftningen har inte enbart problem att hantera graden av rädsla hos kvinnan, utan även att väga in hennes sårade känslor. Det är en kvinnan av kött och blod som har varma känslor tillsammans med sin man, alltså samma man som dagligen utsätter henne för våld och misshandel. En misshandlad kvinna är inte enbart ett våldsoffer, utan även en sårad individ som blivit sviken av den person hon gett sitt hjärta. Här står lagstfitningen utan tänder, för att inte tala om Poliskåren som skall fatta beslut om akuta åtgärder. Det skall inte behövas blåmärken och utslagna tänder för att klockorna skall ringa, när en rädd kvinna lämnar in en anmälan mot sin man om våld i nära relationer.

Här behövs en ny kvinnofridslagstiftning som lyfter bort ansvaret från kvinnan. När en kvinna lämnar in en anmälan mot sin manliga partner, om att det förekommer våld i hemmet, då skall det vara mannen som behöver bevisa sin oskuld. Samma sak skall såklart gälla om förhållandet är det motsatta, dvs om det är kvinnan som misshandlar mannen. När en kvinna lämnar in en anmälan om våld i hemmet mot sin man, då startar automatiskt en process där mannen under 3 månader har dagslig anmälningsplikt i den lokala polisstationen och där kunna redogöra för sina förehavanden i relationen med sin fru/partner. Efter tre våldsfria månader är det kvinnan som fattar beslut om en förlängning eller om anmälningsplikten kan upphöra. Detta skall ske parallellt med att kvinnan får möjlighet att få samhällets stöd på önskat sätt. Kvinnan skall ha lagstöd för att bli sedd och hörd i förhållande till den rädsla hon uppvisar. En inlämnad anmälan om våld i nära relationer skall inte vara möjlig att dra tillbaka utan vara behäftad med en karenstid om minst 3 månader eller längre om en åklagare tycker att det är nödvändigt.

Denna lagstiftning kommer att få många andra effekter. Barn i hem där det förekommer våld, får här en chans att slippa se våld i hemmet. Det i sin tur kommer att ligga till grund för att många barn får en bättre uppväxt.

 

 

 

Kommunismens andedräkt


Då sitter vi återigen i TV-soffan och tittar på en kommunist som vräker ur sig förbannelser och mördar sin befolkning. Att det handlar om den där Kim i Nordkorea, är det snart ingen som reagerar över. Hans vardag består tydligen huvudsakligen av att svälta, mörda och bestraffa den befolkning har självutnämnt är satt att leda. För mig är det självklart att vi i den fria Världen måste reagerar. Vi kan inte stilla sittande låta detta galenskap få fortgå.

Vi talar om dv olika humanitära katastrofer. I Nordkorea har vi troligtvis en katastrof som närmas sig randen av kollaps. Man ser tydligt att Kim inte på något sätt är i balans. Säkerligen är det så att han varken har förmågan eller förståndet att uppbära den uppgift han försöker sig på sköta. Sannolikt är det så att han är på väg att brytas ner menatalt av att se sitt folk svälta, plågas och lida. Han är nu en av de sista här på Jordklotet som andas med hjälp av kommunismens svavelångande andedräkt. Jag ber en stilla bön om att stackars Kim skall få bli den siste att försöka sig på detta kamiakze uppdrag.

Återigen får vi beskåda den enorma inhumanitet och våldsstrategi som följer kommunismen och socialismen i spåren. Jag är verkligen själv s.a.s kantstött på denna punkt. Jag var själv politiskt aktiv under en period i Sverige man absolut inte kunde säga sanningen om kommunism och socialism. Gjorde man det så var man politiskt inkorrekt. Predikade man liberalismen på den tiden kunde man mycket väl förvänta sig ett kastat ruttet ägg ed. Ty, är det något som inte går hem hos kommunister och socialister så är det frihet. Idag kan man kanske lite ironiskt säga att ett kastat ruttet ägg på en invånare i Nordkorea, skulle kanske innebär att denna person kunde få mat för dagen. Kanske skulle samme person även känna lättnad över att det inte var en handgranat.

Det svider verkligen i mig att vi har parti i detta land, som för bara 10 talet år sedan hade en ledare som var en uttalad kommunist. Alltså tillbedjandes och troende exakt samma ideologi som Kim Jong-un. Faktum är att även landets socialdemokrater har lagt till ordet demokrater i sitt partinamn, urskiljer dem på ett aningen hedrande sätt genom att man tidigt insåg att kommunismen i sitt ursprungsutförande är samhällsfarligt och inhumant. Men även det socialdemokratiska partiet i sitt urspungsutförande är ett socialistiskt parti med revolution som ett av sina politiska målsättningar.

Det finns mycket goda grunder måste friheten mycket snart få komma till den av kommunismen terroriserade befolkningen i Nordkorea. Kanske är det även så att Kim Jong-un skulle känna det som en befrielse att slippa det uppdrag som han så tydligt inte klarar av att sköta.

Rasister och Nazister firar en tidig Jul


Med opinionen i ryggen slår övermodet till. Nazister och Rasisters eget forum webbsidan Avpixlat, firar för dagen triumfer i skammens tecken utöver det vanliga.

Vi vet alla att den sk nollvisionen mot rasism och nazism i partiet Sverigedemokraterna bara är ett försök att plocka populistiska poänger. Alla vet att Sverigedemokraterna är ett forum, där rasister och nazister hittar en samhällsform för sina haltande skamliga åsikter och inhuman människosyn.

Uttalanden som fick Maire Stensby att avgå är den typ av åsikter, som i stort sett alla som väljer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna går och bär på. Med nästan var tionde väljare i ryggen är det kanske lättare lätta på sina sanna åsikter. Dvs om man skall tro de senaste opinionsundersökningarna.

Inte illa pinkat…


Jobbpaket och satsningar på över 3 miljarder för att unga skall kunna komma i jobb.

Jag brukar nästa alltid ta till en ideologisk vinkel när det kommer till jobb och synen på att skapa nya jobb. Så även denna gång. Det finns faktiskt mycket att säga om saken ur detta perspektiv.

Man kan prova att blanda om korten och kasta focus än det ena och en det andra. Men faktum är att Sverige klara sig bra. Så till den grad bra att vi satsar när andra länder bara får spara, dra ner och ställa in.  Vi har ingen olja eller gas som göder vår statskassa likt te x Norge. Vi har bara vår råa arbetskraft och individens initiativ att förlita oss till här i Sverige.

Vattendelaren står att finna vid valet 2006. Då hände det något i Sverige som vi idag verkligen har stor nytta utav. Som ett av de första länderna i Europa började något stort att hända. Passivitet förbyttes mot aktivitet. Utanförskap förbyttes mot delakatighet. Vi fick en sjukförsäkring som började titta på arbetsförmåga i stället för oförmåga.

Med en borgerlig valseger 2006 lärde vi oss alla Svenskar att det lönar sig att arbeta och att vara aktiv. Effekten slår rakt igenom hel samhället. Den som arbetar, får mer i plånboken och när fler arbetar och bryter sitt utanförskap regnar det även in nya friska pengar i moder Sveas statskassa.

Oppositionen må spy galla. Belackarna må kalla regeringen Reinfeldt trött och regeringsoduglig. Men då vet jag inte riktigt vad man rimligen kan förvänta sig av en sittande regering. För inte är det så att Sverige och dess befolkning lider av trötthet i någon större utsträckning. Sverige går för högtryck och det jobbas som om samhället vore en myrstack. Fler och fler känner sig manade att dra sitt myrägg till stacken. Det är inte fråga om att hamna i utanförskap. Strömmen in i samhället från tidigare utanförsatta är konstant. 50-60 000 människor om året går i från utanförskap, för att via kortare och längre stunder i jobb och utvecklingsgarantins olika faser, fortsätter färden mot självförsörjning som aktiv samhällsbyggare.

Ideologin är hämtad från en typ av logik som kunde vara hämtad från vilken som helst av Sveriges många förskolor. Jobbar du mer får du mer i plånboken. Får du mer i plånboken blir det företag du jobbar vid även rikare. Sist men inte minst så hamnar en större slant i statskassan, som sen i sin tur gör det möjligt att investera i nya jobbskapande åtgärder. Det är vad jag bruka kalla högerpolitikens positiva samhällsspiral.  Vad är det man brukar säga, förbaskat bra jobbat…

Tid att ta tag i en skamfläck


I alla hem finns nog en sådan där hörna som man tänker sig, behöver städas ut ordentligt. Men istället för att städa denna plats, går man istället och lägger sådana saker som man borde åkt och lämnat på en återvinningsstation, på hög vid just denna plats. De flesta av oss vet nog vad jag menar. Man kanske tänker typ; Jag gör det imorgon. Eller, det ligger ju redan så mycket där att jag måste gå och hyra en släpvagn för att bli av med allt. Just därför blir denna hörna konstant ostädad.

Att mina tankar nu kommer in på Sverigedemokraterna, kan kanske vid en ytlig anblick tyckas långsökt. Men nog är det som så att det är en skamfläck för ett land som Sverige, att ha ett främlingsfientligt parti i den högsta styrande församlingen, Riksdagen.

Grundbulten för allt levande är att kunna känna tillgång till ett utrymme för sitt liv, oavsett vart man kommer ifrån och oavsett vart man väljer att förlägga sitt liv och sin livsgärning. Man behöver inte vifta med fina ord som medmänsklighet, humanism, mångfald och kulturellt utbyte för att känna avsky inför främlingsfientlighet och segregation.

Beräknar man att det finns ungefär sju miljoner röstberättigade människor i Sverige. Normalt brukar det vara ett röstdeltagande till Riksdagsvalet på ca 82-84%. I de senaste opinionsundersökningarna  hamnar Sverigedemokraterna på oroväckande höga nivåer. Runt 10% av valmanskåren tycker att SD är det parti som bäst ska kunna förvalta Sveriges framtid. Räknat i personer handlar det alltså om mer än en halv miljon som har främlingsfientlighet i tankar och sinnelag, när deras röstsedel dimper ner i valurnan.

Vi står alltså inför en situation i Svensk politik där valmanskåren väljer bort traditionellt Liberala humanistiska partier som Folkpartiet och Centern, till förmån för främlingsfintliga inhumana Sverigedemokraterna. Inte ens om man slår i hop Centern och Folkpartiet i de senaste mätningarna kommer man upp i Sverigedemokraternas läge i dagens opinion.

Många säger att allt egentligen beror på ett allmänt missnöje, riktat emot de etablerade partierna. Själv har även jag gjort flertalet ansträngningar på området och försökt hitta förklaringar till varför så många idag tycker att främlingsfientlighet är något bra och önskvärt.

Kanske kan det även bero på att Sverigedemokraterna som parti, skickligt och med stor framgång klara av att dölja sitt verkliga budskap. För i grunden är handlar allt om rasism och en önskan om att skapa ett segregerat samhälle.

Nu jävlar är det rätt tid…


Tveksamhet väcker inte avund. Det är såklart så att när man står och tvekar utgör man inte en fara för andra. Man blir inte den som konkurrerar om ett jobb, brud eller ens minsta lilla sak av värde. Tveksamhet fungerar också så att det man faktiskt utfört blir utslätat och utsuddat. Vad är då meningen med att vara tveksam? Vad är det då som får en människa att bli tveksam?
Tveksamhet är när två eller fler motstridiga viljor eller känslor inom en människa, ter sig försöka påverka fram en aktiv handling. Ofta kan det tyckas vara lyxit att faktiskt ha två saker att välja mellan. Men hur trängd man än må vara, så har man alltid minst två alternativ att välja mellan. Oavsett vad man väljer så är det ett aktivt unikt val man utför.
Åter till det där med tveksamhet. Tveksamhet som enligt min definition är den tid som uppstår mellan det att flera olika valmöjligheter inom en människa blir till en aktiv handling. Tveksamhet är en process som ibland får en människa att fatta kloka beslut. Ibland uppstår en fördröjning i denna process som gör att man missar möjligheter man normalt borde kunna få fördelar utav.
Det kan på goda grunder anses vara klokt att ibland tveka. Det kanske tom. vara så att det har ett visst överlevnadsvärde att ibland tveka. Att ibland se sig själv som åsnan mellan hötapparna.
Men vad är det då som skingrar tvivel? Vilka faktorer för beslutsprocesen framåt?
Vi människor är på denna punkt enormt oförutsägbara. Vanligtvis tror jag knappast att man riktigt vet vad man ger sig in när man fattar ett beslut. Inte allt för sällan händer det att vi fattar snabba beslut i viktiga processer som när vi köper hus, mobiltelefoner, begagnade bilar eller när vi väljer livspartner. Här sker inte allt för sällan besluten långt innan ens vettiga alternativ skapats. På mycket goda grunder borde rimliga tvivel resas inför alla beslut som nämns här ovan. Kanske är det beroende på att stora beslut som att te x köpa ett nytt hus är så stort att man inte klara av att bryta ner det i små delar. Antagligen är det samma sak när det kommer till Kärlek. Vi blir översköljda av känslostormar så att vi inte förmår tänka selektivt. Valet inför en tilltänkt partner kan kanske tyckas handla om ett stycke människa. Men egentligen är det de egenskaper som denna människa kan uppvisa, man kommer att viga sitt liv åt. Det är inte bara en kropp man blir i hop med. Men vi lägger enormt mycket kraft åt att får kroppen att se så bra ut som det bara är möjligt, inför stunder där vi hoppas lyckas med att träffa en ny parter.
Men för att man skall kunna uppleva tvivel måste det först finnas olika alternativ att välja mellan. Är man då så över öronen förälskad är det bara en enda människa man ser. Man kan då bara tänka på den där människan man förälskat sig i. Valet kan då te sig enkelt, det finns ingen orsak till tvivel.
Till alla tvivlare kan jag bara säga som följer: Ni är en skön samling där ni står och tvekar. Högst sannolikt gör ni det på mycket goda grunder. Antagligen är det ni som får Jorden att gå runt…

Tid för jobbet med jobben


Sommaren är sen och hösten kryper sig allt närmare. Men långt i från alla har fått en önskad ledighet. Många är faktiskt ofrivilligt lediga och önskar inget annat än att få komma i jobb. Snart 5 års blogganden om jobb, sysselsättning och arbetsmarknad, har lärt mig ett och annat. Som att te x jobb så som den enskilde uppfattar arbetsmarknaden och så som arbetsmarknaden uppfattar den enskilde är två helt olika bedömningar av i princip samma sak.

Att uppbära en anställning kan vara skillnaden mellan ett bra liv och ett rent helvete som långtidsarbetslös. Den långtidsarbetslöse är vanligvis i princip helt utan möjlighet att få en vanlig anställning. Men trots detta uppmanas många långtidsarbetslöse att söka jobb. Listan kan göras lång på liknande fall där kompetensen som myndigheterna uppvisar är av bristfällig karaktär.  Det minsta man kan göra är att sparka Arbetsförmedlingens generaldirektör. Mycket mer måste göras. En grundläggande genomgång av de uteblivna och bristfälliga insatser som utförs de senaste 7 åren av Arbetsförmedlingen måste se dagens ljus. Sannolikt är det mycket som brister från detta håll. Det satsas stora resurser för att Arbetsförmedlingens skall vidta åtgärder för att te x minska ungdomsarbetslösheten. Men mycket få faktiskta åtgärder ser dagens ljus som praktiska insatser i vardagen på detta område.

Att ha en effektiv jobblinje på regeringsnivå, för att sen inte följa upp tagna beslut med effektiva praktiska åtgärder från myndighetshåll är ett slöseri med resurser per monumental. Ingen sten skall lämnas ovänd, ingen mossa skall tillåtas växa. Det är så fantastiskt mycket som står på spel. Det handlar om hela vår gemensamma välfärd. Tillåter man ungdomsarbetslöshet, ökande sjukskrivningar och utanförskap utan att sätta in relevanta verkningsfulla åtgärder är det början på slutet för en välfärdsstat.

Visar det sig att arbetsförmedlingen inte klara av att bära sitt ansvar, måste man kanske skrota hela upplägget med en dito myndighet. Kanske skall namnat i stället vara Arbetsberedningen. Istället för att förmedla jobb så skall man breda människor på sitt kommande liv som aktiva samhällsbyggare.  Är man te x låntidsarbetslös behövs kanske helt andra insatser från myndighetens sida, än vad som idag erbjuds. Tydliga insatser som visar på att det faktiskt är realistiskt för en långtidsarbetslös att får ett jobb.  Man hör historier om långtidsarbetslösa människor som sökt tusentals jobb utan att lyckas. Här räcker det inte med ett CV och en personlig presentation.

Sen till min hjärtefråga utanförskapet. Det borde vara varje arbetsförmedlares innersta drivkraft att minska utanförskapet. Tänk att utifrån en myndighetsposition vid arbetsförmedlingen, vara delaktig i en utanförsatts färd som handledare, när denne ger sig ut på en klassresa rakt genom samhället. En resa från den lägsta tänkbara positionen, till att succesivt stiga i graderna, för att slutligen utvecklas till en aktiv samhällsbyggare. Kanske tom. som Arbetsförmedlare och själv kunna dela med sig om sin resa för andra som är i en utanförsatt position med en ambition att bli aktiva samhällsbyggare.

Vad som verkligen behövs är i första hand inte stora resurser. Vi behöver omtanke och engagemang. Vi behöver visa varandra att de vi gör är för att alla skall få det bättre. Att vissa av oss ibland blir arbetslös, långtidsarbetslös eller utanförsatt är inte beroende på att det saknas resurser. Det handlar sent och sist om vilja. En vilja som är tvehövdad ligger direkt i relation med den potentiella förmåga som eventuellt skulle kunna skapats. Sitter man bara och hoppas på mer resurser kan man sitta där tills rumpan fastar i stolen. En arbetsförmedlare måste komma närmare de frågeställningar som grundlägger en utanförsatts vardag. Det hjälper inte med arbetscoacher od. Insatserna måste vara an blandning av resurser, djupgående relevanta ämneskunskaper,  arbetslivserfarna handläggare, ett kontaktnät bland företagare, vilja, omtanke och kärlek.

Dagens Svenska samhälle har ca 800 000 människor som beräknas befinna sig i utanförskap. Här finns enorm samhällsresurs som vi vet fantastiskt lite om. Kanske kunde man från arbetsförmedlingens sida ta några av de miljarder man årlig återsänder till staten som oförbrukade och gjorde en kraftfull djupdykning i utanförskapets grundläggande mekanismer. Samma sak borde kunna gå att göra med ungdomsarbetslösheten och som idag de kvinnor som tydligen känner att de har det jobbigt på sina arbetsplatser och därför ser ingen annan utväg än att sjukskriva sig.

Att framgångarna jobblinjen uppvisar skulle vara förföljda av utmaningar har nog ingen någonsin tvivlat på. Alla stora förändringar hur små de än är, innebär alltid att några mäniskor finner sig ha svårt att ta till sig förändringens inverkan. Nu är tiden inne för att påbörja jobbet med jobben. Ingen skall klara sig undan att påbörja sin klassresa. Alla skall känna att de är i startgroparna inför något stort. Känna återupprättad heder och förmåga. En resa som skall leda till den bättre delen av vad livet har att erbjuda.