Ett Borgerligt Mandat


Valet 2018 kan bli något alldeles extra, något att verkligen se fram emot. Men i skrivande stund finns inte mycket av heta Borgerliga profilfrågor att torgföra. Som Moderat är det nästan sorgligt att vi Moderater ännu inte lyckas fånga frihetsfrågan, där var Annie Lööf framme och tog kommandot när M för en kort stund vinglade ideologiskt. Men alla övriga Borgerliga värderingar återstår att torgföra, läget är nu sådant att det inte räcker att lova nya jobb, nya och bättre förutsättningar för ökad tillväxt och nya jobb. Nu är läget sådant att ett mycket tydligt nytänkande Borgerligt Mandat måste konstrueras, det får inte finnas en enda otydlighet, med vad Borgerligheten vill gör med moder Svea.

Nu är läget sådant att skarpa argument och högljudda profilfrågor inte längre räcker för att alla skall förstå vilka underverk som kan uträttas med Borgerlig stabilitet. Det är så Sverige alltid har gjort när utmaningar står för dörren, då är vi redo, även om vi egentligen inte har en chans, så dyker helt plötsligt lösningar upp hur tomma intet. Sverige är just nu är inne i en ordentlig högkonjunktur, vilket kanske många tycker är tillräckligt och känner trygghet inför detta faktum. Men verkligheten är något helt annat, Sverige står inför mycket stora utmaningar som kräver nya ideologiska initiativ.

Ett tydligt Borgerligt Mandat är att bygga trygghet genom tradition, tydliga spelregler, ordentliga drivkrafter, frihet och en sammanhållning som gäller alla. Om det någon gång funnits ett tillfälle där Borgerlig trygghet passat bättre än nu, så låt höra..?

Utanförskap, snart ett ”modeord”.


Denna blogg startades av två orsaker, delvis sprida Liberalismen, delvis att belysa ett utanförskap som då tycktes omöjligt att hantera. Året var 2006, tiden då inte många trodde att en Borgerlig Allians skulle sitta vid makten under de två kommande mandat-perioderna. På samma sätt som många då inte förstod att nästan var 5;e Svensk var utanförsatt. Många pratar idag om stora problem med utanförskap, man faktum är att Sverige hade fler utanförsatta 2006 än idag. Som inte detta var tillräckligt hade Socialdemokraterna dolt utanförskapet i diverse olika reformer som bemyndigade ett växande utanförskap. Denna bloggs egna undersökningar pekar på att fram till året 2006 befann sig 25% av Sveriges befolkningen i utanförskap.

Vad var det då som hände, precis som med mycket annat finns både ett långt och ett kort svar. Det korta svaret är att Socialism inte är en långsiktigt hållbar ideologi, den låter bra och rättvis, med den är oändligt grym. Den vänder sig aktivt emot mänskliga strävanden och drivkrafter, berövar och river upp frihet och förlamar initiativ. Den leder fram till det tillstånd som inom psykologin kallas apati, den som är nyfiken eller inte känner till innebörden av ordet bör absolut göra Googling..

Utanförsatt är den individ som inte tillhör, eller aktivt bidrar med sina förmågor på ett sätt som skapar frihet i ett fritt öppet samhälle. Utanförskap kan mycket väl vara frihetens absoluta motpol, det är här Liberalismen kommer in i bilden. Som Liberal och Moderat är det en absolut kamp att bekämpa allt som hotar frihet i alla dess olika former. En sann Liberal klarar inte av att se ofrihet, det är en smärta att bevittna individer som är ofria, eller inte känner förmågan att påverka sin unika frihet.

Att bekämpa ofrihet är en tyst kamp, en kamp som handlar om att bereda sina medmänniskor verktyg att komma i gånga med sin frihetskamp. All frihetskamp är individuell, hela tanken med Liberalismen är den fria individen i det fria öppna samhället. Alla med minsta fattningsförmåga förstår att detta är en kamp som måste utföras på alla plan, utifrån alla frontlinjer. Men det är en kamp som kan utföras av alla, vid alla tillfällen, vid alla platser, under alla tidpunkter…

 

.

Vive Macron!


Liberalismen firar äntligen välbehövliga triumfer, ideologin som ingen tycker är fel, men som ofta feltolkas och lockas att framstå som velig av desperata Socialister och Marxister. Utvecklingen i Frankrike kan mycket väl vara Liberismens stora breda genombrott, det är kanske så enkelt att Sveriges frihetsälskare bör haka på Emmanuel Macron`s framgångsrika sätt att behandla frihetens lära.

Det behövs mycket ideologisk kraft för att bemöta dagens utmaningar, det behövs många nya liberala reformer som öppnar upp arbetsmarknaden på ett sätt så att fler jobb  skapas, fler som lämnar utanförskap, fler nya vägar som skapar nya drivkrafter, för fler nya individer, att växa under det livets yrkesverksamma tidsperiod.

Alla läror behöver sina profeter för att växa, kanske för första gången ser vi en superstjärna ta sig an Liberalismen. Det är med mycket stora förhoppningar som denna blogg utropar; Vive Macron  🙂

Annas tal, det bästa hittills!


Att vara ledare för ett politiskt parti i dessa tider är en utmaningen utöver det vanliga, det handlar om att fånga, engagera och väcka uppmärksamhet. Politiska tal måste dessutom bära fram ideologiska perspektiv som passar in i sin samtid. Det är verkligen något som lyckades fullt ut idag, tonträffen i Annas tal i Järva var helt ren, inte minsta lilla ton som slant.

Det förväntas att en M-ledare skall kunna hantera frihet, trygghet och nya jobb(Individen) i sina tal. Då krävs ideologisk grund, förståelse för vad som är dagens utmaningar, hur ideologi och realpolitik kan kombineras så att lösningar till vardagens problem skall växa fram.

Denna blogg anser att utanförskapet är det moderna samhällets stora utmaning. Det finns ur skrivandes perspektiv endast en ideologi som aktivt och med framgång kan ta sig an denna utmaning och det är Liberalismen. Då behövs många fler tal och handlingar av Anna som på samma sätt, likt dagens tal, bemöter denna fråga, med samma glasklara ideologiska bild.

Det är tydligt att Anna plockat upp frihet som ett tema och därigenom känner större säkerhet när det retoriska upplägget skall konstrueras. Ett tips är att snegla lite på Emmanuel Macron när han håller tal, alla tal han håller är imponerande frihetstal som väver in trygghet, individen och framtiden på ett sätt som sällan skådats.

Anna, du är på rätt väg, fortsätt så och 2018 blir ett år att (m)innas..

Järva grepp för ökad delaktighet


Ett kärt ämne som ligger högt upp på agendan i denna blogg är delaktighet och åtgärder som bekämpar utanförskap. Politikerveckan i Järva är ett initiativ som bör spridas runt om i landet. Det bör ligga i varje kommuns intresse att driva aktiviteter som bjuder in till ökad delaktighet. Frihet är ett annat ämne där det kan vara svårt att väcka intresse, få upp ämnet på agendan på ett sätt så den blir tillgänglig för en bredare allmänhet. Att alla med rätt kunskap kan bryta upp levnadsmönster som inte är önskvärda. Det är fullt möjligt att skapa nya perspektiv där helt nya, stimulerande möjligheter helt plötsligt hamnar inom räckhåll.

Delaktighet och den känsla som väcks till liv när det skapas nya möjligheter är kanske en av de starkaste krafter som livet har ett erbjuda. Vem vet, Järva Politikervecka är kanske fröet som får hela Sverige att blomma..!

 

Populismens mörka baksida


Att vinna politisk opinion med enkla slagord som vinner anhängare, är ungefär som att skriva en schlager till melodifestivalen. En schlager som blir framgångsrik använder en mänsklig känsla väcker allmänt gillande och sprids därigenom. Populismen är samma sak, den plockar upp någon enskild fråga som för tillfället engagerar många människor och förpackar den med några lättbegripliga fraser, så har ett populistiskt budskap börjat sin spridning.

På senare tid har invandring och integration drabbats av populism runt om i Europa. De populistiska budskap som spridits på detta tema har fått till följd att ett parti, inte bara kommit in i Sveriges Riksdag utan även vuxit på ett anmärkningsvärt snabbt sätt.

Den kan mycket väl vara så att populismen har en roll att spela i samhället, men den kan också skapa ordentlig oreda. Ta Storbritannien som ett avskräckande exempel, problemet är att minnet är kort. Vem minns inte det stolta UKIP som utmanade om makten i Storbritannien med ett anti EU-budskap. Populismen visst inga gränser, allt ont som någon gång inträffat i Europa målades ut som skapat av EU. Invandring och öppna gränser sågs som ett mycket stort problem, som i stort sett enbart kunde lösas med ett EU utträde. Idag står Britterna med sin bara hals och skådar sitt öde i vitögat. Det är slut med frihet, frihandel, förmåner och allt det goda som blev tråkig vardag i EU gemenskapen.

Vi Moderater har aldrig byggt upp orealistiska budskap. Vi står upp för frihet, vi tror på människan och vad som kan uträttas när friheten låter sig spridas. Vi som levt några år har hunnit med att se vad som händer när frihet begränsas i ett samhälle och även sett vilket enormt jobb det är att återställa förlorad frihet.

Många idag har svårt att förstå vad som verkligen hände Storbritannien.  Många kallar Theresa Mays beslut att utlösa nyval som ett enormt misslyckande. Men det går att se ur flera olika perspektiv, skrivande ser resultatet som ett panikrop på hjälp typ; är det verkligen sant att vi skall lämna EU..

Något som verkligen ställer utmaningarna på hemmaplan i nya perspektiv. Är det verkligen så att invandringen till Sverige är ett problem? Hur ser det ut i verkligheten, är det kanske så att hela frågan har behandlats fel redan från början och ur helt fel perspektiv. Invandring och integration är den kanal som göder växande framgångsrika samhällen. Välfärd och frihet kräver nya tankar och ny kraft för att växa och utvecklas, det Svenska samhället behöver hjälp från alla tänkbara håll. Inte minst när det handlar att fylla alla luckor som krävs för att Sverige skall fortsätta banan som en framstående välfärdsstat.

Sverige är också ett glest befolkat land, här finns utrymme för många nya initiativ, här behövs mycket nytänkande och nya visioner för att byggandet av framtidens gröna samhälle skall komma igång och bli verklighet.

Britt -ich


Brexit kommer mycket väl att kunna visa sig vara en början på en lång politisk förvirring för Storbritannien. Att utläsa vad folket verkligen vill kan tyckas vara en mardröm för dem som söker ledande positioner i landets styre. Demokrati är folkvilja, men vad vill Britterna verkligen vill är sannerligen svårbegripligt, kan det vara så enkelt att folkviljan börjar känner ånger inför att lämna EU. Att enbart följa det som känns bäst för stunden är mycket sällan vägen till framgång, ett faktum som nu succesivt håller på att väcka Britterna.

Detta bör tolkas som en varning till väljare som låter sig förledas att följa populismens locktoner…