Moderaternas Sverigebild


 

I Sverige har alla rätt till sin åsikt, fria tanke och handling. Det är olagligt att begå brott, elda bilar i förorten, attackera blåljuspersonal osv. Dessa två meningar är grunden till en grundläggande ideologisk tankegång som devalverats att handla om Sveriges invandrings och integrationspolitik. Det sägs att det inte är möjligt att både ha kvar och att äta upp kakan. Men så är inte fallet när det handlar om politik. En äkta Moderat skall kunna hantera både sidor. Som Moderat är det självklart att samhället skall ha resurser tillräckligt att skapa trygghet. Men i grunden skall allt bygga på frihet ur alla tänkbara perspektiv. Här handlar inte trygghet om trygghet för trygghetens egen sak. Ett samhälle skall vara tryggt ur ett frihetsperspektiv. Den människa som känner sig otrygg är också ofri, känner man sig ofri är det osannolikt att det startas nya förtag, att nya jobb växer fram osv. Detta är grunden i Moderationernas ideologiska kamp.

Moderaterna bygger fria samhällen med en succesivt framväxande frihet, där människovärdet är målet. I grunden en könlös konstruktion där det alla människor är stöpta i samma form.

Det är skivandes djupaste övertygelse att detta är den enda långsiktigt hållbara samhällsversionen. Otrygghet kan aldrig bekämpas med auktoritära handlingar. Trygghet växer fram när frihet tillåts slå rot, när varje individ i ett samhälle tillåts forma sitt eget liv. När politisk kraft riktas till att bygga upp människovärdet. När varje individ är aktiv med att skapa sin egen frihet i samhällets trygga format. Då krävs ett ledarskap som förstår frihetens alla aspekter. När samhället finns där det behövs. När samhället är underställd individens grundläggande behov.

Föregående meningar kan kanske vara en ganska god sammanfattning av det Svenska samhället. Men det behövs bara kontakt med media i 5 minuter för att en helt annan bild tar form. Där syns inte allt för sällan uppgivna människor tala om diverse olika kriser, brott och svårigheter. Låt gå får detta, men var finns kampen för att visa samhällets andra sida. All vi människor som tror på en kamp för frihet, för ett samhälle där det växer fram nya företag, där nya jobb växer fram, där invandrade får ta del av gemenskapen och välkomnas in som nya samhällsbyggare.

Tiden är inne då vi Moderater måste gör något så ovanligt för oss som att ta upp kamp, att skapa framtidens Sverigebild. Vår ideologi har allt som behövs för att bygga framtidens samhälle. Vi skall inte öppna våra hjärtan, vi skall berätta om frihet. Vi skall berätta om trygghet. Vi skall berätta om vad som krävs för att nya företag och nya jobb växer fram i hela Sverige. Vi skall berätta om att trygghet är den ideologiska grunden till att människor kan känna sig fria. Att känna trygghet i skolan, är förutsättningen för att unga människor skall få de kunskaper som krävs för att kunna vara aktiva med att skapa sin egen frihet som vuxna samhällsbyggare.

Den stora frågan idag är vilket Moderaterna som väljarna skall värdera inför valet 2018. Antingen en darrig räddhågsen ”vända klappan efter vinden” version, eller en rakryggad ideologisk hjälte som tog striden på vinst eller förlust. Framtiden ställer en fråga..?

 

 

 

 

 

Varats olidlighet


Säg den som vill definiera sig själv som misslyckad, olycklig och utfattig. Den Lutheranska livsstilen har lärt människor att försöka vara något mer än just människor. Det i sin tur skapar samhällen med kravbilder och förväntningar som i många fall kan upplevas vara omänskliga.

Bilden av normalitet och normalt beteende är vägledande för många. Men hur är en normal människa? Hur ser en normal människa ut?

I landet med enbart blinda människor sägs den med syn vara kung.. Men är den seende i detta land normal?

Hur lång är tiden under ett normalt liv då en människa kan förvänta sig att uppleva lycka? Säg att lycka är en känsla som upptar i snitt 10% av ett normalt liv. Är då resten av tiden är då normala människor går runt och önskar att få uppleva lycka? Kan det vara så att det är högst troligt att alla människor som föds har att förvänta sig att mer än 10% av livet kommer att bestå av ångest?

Det är så att bilden av livets alla utmaningar i stor utsträckning avviker från snittmänniskans förväntningar av livet. Här har vuxenvärlden en stor uppgift att uppfylla. Det är självklart att önska sina barn ett lyckligt och långt liv. Men att därifrån gå längre än så genom att bygga upp långsiktiga förväntningar åt sina ban som kan vara tunga att bära är en belastning som tynger ett sinne under utveckling.

Det finns en mycket tydlig motkraft till stora förväntningar och det är utrymme. Förutsättningar för att något skall växa och växa på ett bra sätt är att där finns utrymme att växa. Om man odlar en växt och hänger en vikt runt växtens stam finns inte det nödvändiga utrymmet för växten att utvecklas till sin fulla prakt. Men växten behöver alltid näring, syre och lämpliga förutsättningar. När det kommer till samhällsbyggen är det enkelt att skapa grundförutsättningar som näring. Men klarar vi av att ge varandra utrymme?

Här finns en rad spännande paradoxer att fundera över?   

# Skiljer vi oss för att dagens samlevnadsformer inte ger individen tillräckligt stort utrymme?

# Påverkas människors mentala hälsa negativt av att vara beroende av ett välfärdssamhälle?

# Varför ställs förväntningar som alla vet inte kommer att uppnås?

# Om stress handlar om att inte hinna med allt man vill göra, varför vill man då göra allt?

# Innebär det att vara nöjd med det man har, samma sak som att avstå från det man vill skapa och försöker uppnå?

 

 

Möjligheterna och drömmarnas förlovade land


Ett bättre liv. Det är ett bättre liv som är drivkraften att vilja bli samhällsbyggare i Sverige. Det är Sveriges förmåga att leverera fred, frihet, utbildning och jobb som lyfter landets attraktionskraft. Just precis nu strömmar ovanligt många drömmar och möjligheter in i Sverige.

Ur detta föds många olika angreppsvinklar. Men det öppna sinnet som kan se bortom rädslor och fördomar bör kunna förstå att skapa en politik som klarar av att underlätta så nya drömmar kan slå rot i Sverige, på ett sätt som skapar nya möjligheter, utifrån där Sverige kan växa sig starkare in i framtiden.

Ett land som skapar möjligheter att förverkliga drömmar, är ett land som inte bara står starkt inför utmaningar, utan även växer sig starkare efter utmaningen.

Det är drömmar och möjligheter som skapar välfärd. Just sådana drömmar som i tusental anländer till Sverige varje vecka.

Dagens stora samhällsutmaning är att skapa politik som kan släppa loss alla dessa nya drömmar i det Svenska samhällsbygget.

Alliansen är Girl Power


Vänsterns ”flumfeminism” mot Alliansens Girl Power.. Ebba Busch-Thor är namnet för dagen. Skönt att även Sverige fått en ledande politiker som bär namnet Busch. Ebba har allt som krävs av en stor ledare. Med denna ledare vid rodret i KD lär det inte behövas stödröster från oss 2018.

Snacka om en politiker som har allt. Ser fram emot debatter i Riksdagen när även denna turbokraft kan delta. Redan nu kittlar tanken att få se och höra Ebba sätta tänderna i Jonas Sjöstedt.. – och hela den rödgröna röran för den delen.. Det lär även bli svårare att heta Jimmie Åkesson..

Go Ebba Go!!

De nya, nya Moderaterna


Hur förnyar man ett parti som kallar sig nya Moderaterna. Kanske är det så att förnyaren av de nya Modetermerna har presenterat sig. Pontus Thörnblom en kandidat till ordförandeposten i MUF. Men efter att läst en artikel författad av Pontus Thörnblom, står det klart för skrivande att här finns en längre politisk resa än så inplanerad för denne MUFFARE.

Det värmer skrivandes moderata frihetslängtande hjärta att läsa Pontus Thörnbloms välformulerade artikel. Vi får nog backa anda tillbaka till tiden då Gösta Boman höll i de moderata tyglarna, för att hitta en så pass tydlig ideologisk frihetsvinkel. Men kanske är det så att vi moderna välfärdsmänniskor måste börja ta kampen för frihet.

Nu väljer Pontus Thörnblom att fokusera på arbetsmarknaden. Det bör inte vara en nyhet för någon som följer denna blogg att skrivande är troende i samma frihetsideologi som den gode Pontus Thörnblom, när det kommer till arbetsmarknadens utmaningar.

För skrivande är Pontus Thörnblom ett bra exempel på hur Moderaterna bör utvecklas som de nya, nya Moderaterna, som egentligen är de gamla Moderaterna. Omvärlden och för den delen Sverige är satt under prövningar från ofrihetens profeter. I Sverige ser vi kommunister, socialister och bruna krafter andas morgonluft. Då behövs Moderater som Pontus Thörnblom som vågar och förstår vikten av att stå upp för frihet. Alla människors rätt till att vara fria att utforma sina liv efter egna ambitioner, förmågor och fria vilja samt fria tankar.

Skrivande upplevde ett Sverige under 1970 talet. Då var Sverige praktiskt taget en kommuniststat. Marxismen och socialismen var upplyft till något som bäst kan liknas vid en religion. Men då hade Sverige en moderat vid namn Gösta Bohman, som näst intill själv stod och viftade med frihetens fana. Det bör inte vara svårt att förstå för någon att Gösta fick ta emot spott och spä från ofrihetens profeter och en näst intill samlad journalistkår på vänsterkanten (95% av alla Journalister fanns där under denna mörka tid för Sverige). Men med en dåres envishet stod vi få som fortfarande trodde på friheten vid hans sida. Gösta Bohmans insatser för Sverige har tystats ner av den massiva vänstersidan, från denna numera svunna tid. Vi kan inte veta vilket Sverige som skapats utan Gösta Bohmans kamp för frihet. Men sannolikt till ett land med en om möjligt än större grad av ofrihet.

Rasister och Nazister firar en tidig Jul


Med opinionen i ryggen slår övermodet till. Nazister och Rasisters eget forum webbsidan Avpixlat, firar för dagen triumfer i skammens tecken utöver det vanliga.

Vi vet alla att den sk nollvisionen mot rasism och nazism i partiet Sverigedemokraterna bara är ett försök att plocka populistiska poänger. Alla vet att Sverigedemokraterna är ett forum, där rasister och nazister hittar en samhällsform för sina haltande skamliga åsikter och inhuman människosyn.

Uttalanden som fick Maire Stensby att avgå är den typ av åsikter, som i stort sett alla som väljer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna går och bär på. Med nästan var tionde väljare i ryggen är det kanske lättare lätta på sina sanna åsikter. Dvs om man skall tro de senaste opinionsundersökningarna.

Våga vara vanlig människa


I tider där vi har media strategier och politisk korrekthet, verkar det mänskliga vara en bristvara. Politik är inte en strategi eller ens något som är korrekt. Politik är förhoppningsvis något som sker i mänsklighetens tjänst. Omskrivet kunde man kanske säga att en politiker är mänsklighetens tjänare.

Vi säger att man kan vara politiskt korrekt (Förkortas PK). Skulle man då kunna säga att motpolen till detta är vanlig människa (VM). Man får anta att det säkert finns en media strategi som heter vanlig människa. Men om den nu inte finns borde den vara en strategi som skulle vinna stor framgång.

Jag kan verkligen ge exempel på en politiker som praktiserade media strategin VM med stor framgång. Jag tänker mig då Thorbjörn Fälldin. Han var under sin aktiva gärning en framgångsrik politiker samtidigt som han framstod som en vanlig människa.

Här uppstår en mängd spännande frågor. Kan alla offentliga personer vara PK och VM samtidigt. I inledningen beskriver jag dessa två s.k. begrepp som varandras motpoler. Kan man vara en vanlig människa och samtidigt framstå som politiskt korrekt? Min tro är att det alternativet som används suddar ut det andra. Är man för mycket vanlig människa så försvinner det politiskt korrekta och vise versa.

Att vara politiker handlar om att föra fram en politik. Enkelt uttryckt är man en företrädare utvald bland människor att driva en ideologi eller politiskt parti, i riktning mot att vinna så många röster som det bara är möjligt i allmänna demokratiska val. Eller är det så att det finns flera uppgifter en politiker har att utföra. Kanske är det så att den viktigaste uppgiften är att våga vara människa.

Jag vill mena att så som politiken idag utvecklas finns där ett problem. Det finns ett mänskligt underskott. Det är många som påstår att kvinnor röstar på den politiker som vågar vara mera mänsklig. Jag vill mena att alla tenderar att rösta på en politiker som framstår mera mänsklig.

Hur mycket vanlig människa kan man då vara och fortfarande anse sig vara en trovärdig politiker? Hur mycket politiskt korrekt kan vara och fortfarande framstå som en trovärdig politiker? Frågeställningarna är såklart näst intill omöjliga att svara på. Men det kan vara så att frågorna är fel ställda. Det kanske t.o.m. är så att inget av dessa begrepp egentligen existerar.

Min utgångspunkt är som följer: Det finns inget som heter en skicklig politiker. Inom politiken finns det inget hantverk man kan vara skicklig att utföra. Här handlar det bara om att hålla huvudet över vattenytan. Man måste helt enkelt ha en hög lägsta nivå. I stort sett allt inom politiken handlar om att skademinimera och att lämna så lite som möjligt till sina motståndare att bygga sin opposition på. Det finns två sätt att hantera detta på. Vanligtvis och överlägset enklast är att så ofta det bara går, är att som politiker vara PK. Driver man detta spår för långt löper man risken att framstå som en maskin, robot, eller omskrivet omänsklig. Från denna position finns däremot en väg tillbaka, men tappar man bort sig och försöker lösa sina trovärdighetsfrågor med att allt för ofta vara VM, är man såld i det politiska landskapet. Fråga Håkan Juholt, Mona Sahlin etc.

Det jag vill ha sagt med detta inlägg är att man kan vara VM och samtidigt hålla en hög PK profil. Allt är en fråga om timing. Min utgångspunkt är att alla är vi människor i grund och botten. Det mänskliga finns där. Det är bara att låta det sippra ut lite oftare, och då kommer det att ge den politiska debatten ytterligare dimensioner.