Löfvens hot mot Rikets säkerhet


Det kan vara så att denna blogg är ålderdomlig, men förr kallades den som äventyrade Rikets säkerhet spion. Då var det inte tal om att kunna snacka bort ansvar, eller att hitta syndabockar utöver dem som slarvat eller medvetet hanterat känslig information på ett sådant sätt att främmande makt kan använda den i egna syften.

Det kan mycket väl vara så att det är första gången i Världshistorien, när en stadsminister är inblandad i en Spionhistoria mot sitt eget land om nu detta skulle vara fallet. Det värsta är att detta inte är toppen av skandalen, det värsta är att det ansvariga statsrådet påstår sig inte vara införstådd med denna historias allvarlighetsgrad.

Det är kanske att ta till i överkant, men det finns rimliga själ att pröva denna olustiga historia mot kapitel 19 §1 i brottsbalken.

– Citat ur denna:

Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

 

Här och Nu..


Ideologiskt framställde texter som beskriver ett önskat förhållningsätt inför en kommande tid, som kanske inte alltid framställs på ett lättbegripligt sätt, partiledare som slår knyt på sig själva i sin iver att få budskap som vinner stort genomslag, djupa ansträngningar med förhoppning om att kunna måla upp en bild som passar frälsta anhängare, som även kan väcka potentiellt tveksamma dito.

Att bara förvandla detta budskap från tanke till svart på vitt är en ansträngning av klass. Denna blogg har ägnat att behandla utanförskapet många olika aspekter, detta inlägg är tänkt att lyfta upp populismens koppling till utslagning och utanförskap. Denna gång kan Socialister och Marxister andas ut, ni har fått smaka på svavel från denna blogg, då det är i huvudsak dessa två ideologier som grundlägger utslagning och utanförskap, men det är bara ett kort tillfälle som bloggkraften riktas åt ett annat håll, så passa på att njut och vila alla vänsteranhängare, för snart mullrar kanonerna på nytt..

Populismens stora styrka kan vara att den uppfattas som om den är närvarande, på samma sätt som t ex när en publik ser en pågåeden fotbollsmatch. Denna situation kan få vem som helst att säga alt ställa upp på i stort sett vad som helst. Den mest balanserade och förtroendeingivande person kan helt plötsligt ställa sig upp och skrika; ”Domardjävul”. När Donald Trump får sin anhängare att jubla,  då säger han att nu skall vi göra Amerika stort på nytt.. När Jimmie Åkesson uttalar Rasism alt Nazism då får han applåder av sina anhängare.. Den stora frågan är varför människor reagerar som de gör i dessa situationer. Är det så att Donald Trump hittar sina väljare bland folk som tycker att Amerika krympt, beror SD,s läge i opinionen på att Sveriges väljarkår helt plötsligt till 17% består av Nazister och Rasister.. osv.. Nej, så är det helt säkert inte, svaret på frågan är ”Här och Nu”, det är stunden som föder boven, det handlar om en känsla som inte sällan bygger på en grov missuppfattning alt vanföreställning, som tillåts spridas bland folket på ett sätt där det inte möter någon form av hälsosam källkritik.

För säkerhetsskull har det utförts noggranna kontroller vad gäller Amerikas yta, den har angivits med ganska exakt samma siffror de senaste 50 åren. Det finns inga exakta angivningar för hur många som är aktiva Rasister och Nazister i Sverige. Om dessa två irrläror gör gemensam sak i ett Riksdagsval idag, skulle kanske 1-2% av väljarkåren lämna sitt aktiva stöd. Men när t ex Jimmie Åkesson och Donald Trump talar då jublar massorna. Varför jublas det då till denna uppenbara galenskap, vad är det för kraft som är aktiv?

Kan det vara så att det delade svaret på frågan är delaktighet och dess motpol, utanförskap. Hela tanken med samhällen som ger vissa fördelar till den som delaktig är som gjort för att skapa missnöje. Det ligger i sakens natur att den som befinner sig utanför blir besviken, samma typ av besvikelse som den fotbollssupporter känner när domaren blåser den där upplevt felaktiga offsiden som gör att älsklingslaget förlorar den avgörande matchen.

 

Gå till jobbet – Ideologi blir verklighet


Att gå till jobbet är kanske livets viktigast vandring. Tanken svindlar när det blir uppenbart att ganska många som lever i Sverige faktiskt in fått känna hur det är att ”Gå till jobbet”. Det finns nog ganska många som går till jobbet på måndag morgon som kanske helst av allt gjort något annat än just ”Gå till jobbet”. Men det är en helt annan historia som säkert andra bloggar är villiga att behandla. En M-bloggare tar alla möjligheter att prata jobb, när det handlar om lusten, drivkraften och viljan att ge det där lilla extra på jobbfronten.

Sverige är ett underbart land, enligt skrivande det bästa land som finns på detta Jordklot. Att åka genom milslånga skogar en ljummen natt i Juli, under en glasklar himmel när endast Månens ser på, är kanske det närmaste ett paradis som går att uppbringa. Det är i dessa stunder som utanförskapet blir extra svårbegripligt, vem är det som inte vill vara med och dela allt detta underbara? Skulle detta inlägg fortsätta på den inslagna vägen finns nu den uppenbara risken att naivitetens slöja ramlar ner över tangentbordet. Men kanske är det så att här finns användbara delar att spinna vidare med, utanförskap som begrepp är kanske i behov av en uppgradering.

Problemet med utanförskap är antagligen inte vägen in samhället, utan den väg som leder ut ur det samma. Utmaningen är i grunden solklar, ingen borde rimligtvis hamna i utanförskap. Men ändå händer det, det händer så mycket och ofta att 1 000 000 Svenskar snart är utanförsatta. Utanförsatta ur ett samhälle som i skivandes ögon är himmelriket här på Jorden. Hur kan det ens vara möjligt, hur kan det samhälle som anses vara ett av Världens mest utvecklade tillåta att det sker? Det måste finnas drivkrafter som gör utanförskapet attraktivt, det måste finnas funktioner i utanförskapet som är lockande. Men vad är det då som lockar att leva ett liv i utanförskap, eller är det så att alla utanförskap till 100% är ofrivilliga?

För att börja gräva i alla dessa frågor måste kanske ”promanden till jobbet” plockas fram. Den som är utanförsatt har ingen väg som leder till jobbet, ingen inkomst som leder till försörjning och följaktligen inte heller något egentligt liv som är värt att leva. Men så finns en tredje väg och det är vad som händer när drivkraften att vandra vägen till jobbet inte känns lockande, när vägen till jobbet känns krånglig, svårhittad eller svåruppnåelig eller ren ut sagt omöjlig att hitta.

Det är här politisk ideologi kommer in i bilden, hur kan ideologi och verklighet mötas, när det inte finns nya lättillgängliga vägar som leder fram till nya jobb, där nya möjligheter och nya företag kan växa fram. Vänsterpolitiken har lärt ut att samhällen går att förändra, men här är själva förändringen viktigare än att förändringen faktiskt leder fram till något som är bra. Promenaden till jobbet är djupaste tänkbara ideologi samtidigt som den är det vardagligaste av allt vardagligt.

Frågan är hur ideologi kan öppna upp för nya jobb, nya stigar som snabbare leder fram till det där eftertraktade jobbet. Jobb växer inte på träd, jobb växer i företag, något som vänsterpolitiken helst av allt väljer att blunda inför. Inte nog med att det blundas, det görs dessutom svårare att nå ut på arbetsmarknaden samtidigt som jobbskaparna problematiseras. Jobbet med jobben är alltså mångfasetterat, hela bilden måste speglas ideologiskt, alla stenar måste vändas för att hitta nya stigar för att fler skall vandra till jobbet; jobbaren är framtidens samhällsbyggare. Det är jobbaren som bygger, skapar, sätter in papper i pärmar, programmerar, startar och driver företag, men framför allt är det jobbaren som varje dag tar den invanda stigen som leder till jobbet och in i framtiden..

Liberala värderingar i samhällsbygget


1900 talets vänstervåg har nått vägs ände, det finns inget där som är värt att plocka med in i framtiden. Kollektivets svagheter är uppenbara, tiden som kommer måste ägas av individen. Vi ser alla idag vad som händer med kollektivet när det utsätts för populism. Då kan helt plötsligt vem som helst bli både Rasist och tydligen även Nazist.

Ett kollektiv som styrs av sig egen kraft är inte starkare, klokare, mera rättfärdigt än individerna som uppbär kollektivet. Känner sig individerna i kollektivet ofria, då är kollektivet ofritt. Socialismen, Marxismen och Nazismen osv, klarar inte av att hantera individens och dess längtan efter frihet. På område efter område som färgats av kollektiva ideologier ser vi idag vad som brister och är faktiskt grunden till många av dagens stora samhällsutmaningar. Arbetsmarknaden, jämställdheten, miljön, företagsamheten och även välfärden lider de kollektiva ideologiernas oförmåga att se individen och dess längtan att vara fri, fri att forma och bygga sin egen frihet för sig, sina nära och kära och sina efterkommande.

Det finns inga höga ideal, eller storslagna tankegångar som kan överträffa en individ som kämpar för sin rätt till frihet. Är det verkligen värdigt en tid som denna att tillbedja ett kollektiv, när vi dessutom har facit i hand, vi vet idag att Socialism, Marxism eller för den delen Nazism är ofullständiga ideologier som inte bär kraft att långsiktig vara samhällsbärande.

Utan går in på djupet, känns det ovärdigt på samma sätt att man och kvinna i dessa tider inte kan leva med varandra, utifrån dynamimiska utgångspunkter på ett sätt så att äktenskapets viktiga samhällsbärande kraft kan fungera optimalt. Det finns många irrläror på detta tema, där feminismen är ett avskräckande exempel. Man och kvinna är olika, det finns styrkor i de olika könen som är tänkta i sin grundkonstruktion att olikheter skall bygga styrkor. Det skall finnas en dynamisk spänning i denna konstruktion som bygger upp hela mänsklighetens existens. Det var inte meningen att man och kvinna som fria individer skall vara lika på alla plan. Tanken bygger på ömsesidig tillit, med andra ord, genom ömsesidig förstående bygga på könen olika förtjänster. Nu finns det en risk att detta börjar låta som klyschor, då behövs perspektiv för att komma vidare. Säg den strid som i sin aktiva fas leder fram till konstruktiva åtgärder. Är det inte så att striden till 100% är en destruktiv kraft, det är först efter freden som där finns något att bygga vidare på. Könskampen är en kamp som aldrig kan vinnas så länge det inte finns tillit och ömsesidig förståelse.

Det är här liberalismen har sin stora chans, när framtidens samhälle skall skapas, då handlar det inte om att skapa lagar som gör man och kvinna mer jämlika. Då handlar det om att skapa ett samhälle som speglar olika situationer i livet och under äktenskapet som gör det möjligt att man och kvinna kan styra sin frihet på ett sätt som gynnar individen samtligt som tilliten i äktenskapet kan växa om bli starkare.

 

 

Annas tal till framtiden


Ideologisk tonträff.. Något som bättre sammanfattar Anna Kinberg-Batras tal i Almedalen är svårt att framställa. Det är liberalismen som speglas i detta tal, den ideologi som borde stå på tur att succesivt ta över landet. Med den fria människan som går till jobbet varje dag som förebild, kan det handla om ett vinnande drag som väcker liv i Alliansen.

Stel och fyrkantig med haltande retorik är omdömen om AKB som skulle få många ledare på detta runda klot att kasta in handduken. Men den ledarroll inom M som bärs upp av AKB är ifrågasatt, grunden kan vara brister i framträdandet som har sin rot i hur M hanterar sitt ideologiska arv.

Dikt och sanning är två konstanter som ganska sällan är aktiva i det miljöarbete som utförs av Miljöpartiet. Men det är anmärkningsvärt vad hela Världen pratar klimat och miljö, det sker samtidigt som isar smälter, Världens alla hörn är utsatta delar av vårt Ekosystem. Eller, är det så att här finns krafter som inte alls tror på denna utveckling, som hoppas på en återgång till ofrihet, förtryck och förtal..

Åkessons paradox


Partiet som gjort sig känt genom att utföra alla tänkbara lagbrott söker nu väljarnas mandat om att rusta upp Svenskens förhållande till lag och rätt. Åkessons tal i Almedalen är ett enda långt ideologiskt virrvarr. Det görs anspelningar om att det skall ha funnits ett folkhem i Sverige där alla levde i mer eller mindre harmoni med varandra under upphöjd vänskap. Då har Åkesson helt missat tiden i Sverige med ideologiska upplopp under stora delar av 1900 talets mittendel. Den tid då Marxister var aktiva med terrorism, ungefär på samma nivå som idag, från Ådalen, via Ambassadsprängningar till att Statsministern som skjuts på öppen gata, byggandet av förstäder som blev betonggetton med enorma sociala utmaningar osv. Kanske är det så att Åkesson är en bra politiker, men historia är inte hans ämne, vilket är uppenbart.

När det kommer till politisk ideologi kan det lätt uppfattas som den enda politiska ideologi Åkesson läst är National socialism. Om det nu är så att National socialismen är en så bra ideologi när handlar om att upprätthålla lag och rätt, varför är det då så att många av denna ideologis anhängare är kända som Världshistoriens största brottslingar. När det handlar National socialismens förhållande till vård, skola och omsorg finns inte heller någon vacker historia att visa upp.

Inte nog med detta, det finns mycket få inslag i Åkessons syn på sitt parti som stämmer med verkligheten. Må hända att där finns inslag av mittenpolitik i partiprogrammet, men grundanalysen handlar om att skapa ett segregerat vi och dom samhälle, där politiker skall bestämma över vilka som får vistas i landet. Åkessons SD är högerextremister med Rasism och Nazism som bärande ideologier, punkt slut.

 

Åkessons tigerhjärta


Inte rasist, men.. Nazismens framgångskoncept var att lyckas framstå på ett sätt där alla runt omkring ideologin var ovärdiga. Åkessons Almedalstal visar paritets tigerhjärta, allt bygger på ett förhållningssätt, där det finns människor som kräver sin rätt före de gör sin plikt. Detta är klassisk Nazism, kombinerat med en utopisk vision om ett nationellt folkhem, så uppfylls alla Nazismens grundkriterier.

Av någon orsak väljer nu Åkesson att spela med öppna kort. Antingen är det ett medvetet drag eller så handlar det om hybris till följd av den gynnsamma opinion som SD idag genomlever.

Ett tydligare ideologiskt tal som beskriver de grundtankar som bär upp SD har Åkesson inte tidigare presterat. Nu bör det vara uppenbart för väljarna vad en röst på SD innebär, SD står för ett slutet ofritt samhälle där individens frihet kommer att beskäras. Dessutom tänker Åkesson att politiker skall få bestämma vem som får vistas i Sverige.

Det är nu ställt utom alla tvivel att det Svenska folkhem som är Åkesson ideologiska utopi, är en vision där demokratin är begränsad. Ytterligare ett tydligt tecken på att Nazismen är den ideologi som bär upp Sverigedemokraterna.

Att lyssna på Åkesson är ett knivhugg i denna bloggs liberala hjärta. Det är smärtsamt när Nazismens företrädare använder det fria demokratiska rummet till sina smutsiga syften. I ett liberalt demokratiskt samhälle skall alla ideologier få sin plats, frågan är om denna blogg får en plats i Åkessons utopi..