Första dan på Jobbet, Elisabeth..


Elisabeth Svantesson som arbetsmarknadsminister ser jag som kraftfull resurs. Hon är en politiker min smak. Fast, kompetent och vet vad hon vill. Oredan som arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsdepartimentet dragits med en längre tid, kan mycket väl nu vara till ända. Är det någon som kan ta i och kämpa, så är det Elisabeth Svantesson. Den arbetsmarknadspolitik som Alliansen kallar jobblinjen, kräver en resurs likt Elisabeth Svantesson vid det verkställande rodret.

Jobblinjen har varit i framgång utan att vi riktigt sett att den verkställts fullt ut. Ingen av Elisabets företrädare har riktigt lyckas fått till den sista knorren . Man har krattat i manegen, men det har inte synts till någon som uppträder. Jag är verkligen övertygad om att det nu kommer att spruta gnistor om arbetsmarknadsdepartementet och för den delen arbetsförmedlingen. Allt bara står och väntar på att den rätte skall komma in. Jag välkomnar verkligen dig Elisabeth och lyckönskar dig på din nya position som arbetsmarknadsminister och såklart som människa.

Utanförskapets samhällsperspektiv


Det var flera år sedan hoppet om att ens kunna börja söka jobb dog ut. Bostad, bil och socialt umgänge är bara skuggor i en övrigt genomgrå vardag. Trots en bra utbildning som bilmekaniker tog livet en oväntad vändning, den där vinerdagen för några år sedan. En lätt sladd på bilen och livet skulle visa sig vara väg åt ett halt annat hål. Efter 7 st operationer är nu ryggen så gott som helt återställd. Men som långtidssjukskriven 45 åring är man tydligen inget som arbetsmarknaden vill ha eller känner sig vara i behov utav.

Denna historia är bara en påhittad dito. Men den kan spegla många människors situation i landet Sverige anno 2013. Säg den människa som lever livet utan berg och dalar. Säg den människa som verkligen inte i grunden vill försörja sig själv. Skall man bygga ett rättvist och jämlikt samhälle måste man skapa möjligheter för alla att komma tillbaka. Oavsett hur djup dalen i livet är så går det att komma upp. De är en fråga om tid, vilja, kunskap och resurser. Att en långtidssjukskrivning övergår i ett utanförskap är en handling som nästan inte behöver någon knuff alls åt fel håll för att den skall ske. När sen den utanförsatta människan skall återgå som aktiv samhällsbyggare är uppförbacken oändligt tung och svår. För att inte säga näst intill omöjlig om inte samhället är utformat på ett sätt så att det går att genomföra processen.

Förändringarna som idag är genomförda i sjukförsäkringen är ett steg i rätt riktning i denna process. Att lägga focus på arbetsförmåga i stället för oförmåga har inneburit att många människor idag har fått en andra chans till ett liv som aktiv samhällsbyggare. Man har kanske helt plötsligt fått upp ögonen för det där gamla drömjobbet som man tidigare inte trodde var möjligt och påbörjat en utbildning. Många sitter kanske och vantrivs inom reformen jobb och utvecklingsgarantins olika faser. Men mycket mer finns att göra. Årligen återsänder arbetsförmedlingen över 3 miljarder oförbrukade kronor till staten.

Just är det spännande att låta fantasin flöda. Här är ett område som inte vet sina gränser, utom när människa väljer att sätt dem. Här borde det vara fullt möjligt att s.a.s. tänka utanför boxen. Med focus på utanförskapets perspektiv, borde det kunna vara fullt möjligt att hitta underlag till dv olika reformer, som skulle kunna sätta sprätt på de 3 miljarderna som tydligen inte arbetsförmedlingen förmår att omsätta.

Jag ser det så här. Det finns mång aspekter att beakta när man tar sig an och försöker skapa jobb på s.a.s. konstgjord väg. Dvs när det inte egentligen finns några marknadsmässiga villkor som gör att ett arbetstillfälle uppstår. Det finns alltså ingen efterfrågan ur ett strikt marknadsperspektiv. Väljer man ändå att skapa detta jobb med pengar från te x staten, finns risk för att snedvriden konkurrens slår ut redan etablerades företag på marknaden med liknande tjänster och produkter.

Låt säga att man kan starta ett utbytesprojekt alt reform. Man byter utanförskap mot att få vara samhällbyggare. Prova att byta ditt utanförskap mot att under en tidsbegränsad period för vara del i en verksamhet eller samhällstjänst. Det skall vara obligatoriskt att minst en vecka i månaden vara aktiv i utbytestjänsten, med fullvärdig lön, samtidigt som man söker jobb på vanligt sätt, hämtad från arbetsförmedlingens 3 återlämnade miljarder kronor.

Här går att hämta så förfärligt mycket mer. Man hör te x socialdemokraternas Stefan Löfvén ropa efter mera utbildning. Men jag tror verkligen inte att svaret på att bryta utanförskap är mera utbildning. Utbildning är bara ett av alla de verktyg man bryter utanförskap med. Men kanske det viktigaste redskapet vi alla människor besitter i denna samhällsutmaning är medkänsla. Att vi verklige bryr oss om de som för tillfället har det jobbigt i livet på det ena eller andra sättet. Slutar vi människor att bry oss om varandra är alla miljarder i Världen helt värdelösa. Det kan mycket väl vara så att den bästa hjälpen är ett vänligt ord på vägen. Stöttande och omtänksamhet är näst intill kostnadsfria. Men är redskap med mycket hög effekt och kvalité när det kommer till att bryta människors utanförskap.

Tid för jobbet med jobben


Sommaren är sen och hösten kryper sig allt närmare. Men långt i från alla har fått en önskad ledighet. Många är faktiskt ofrivilligt lediga och önskar inget annat än att få komma i jobb. Snart 5 års blogganden om jobb, sysselsättning och arbetsmarknad, har lärt mig ett och annat. Som att te x jobb så som den enskilde uppfattar arbetsmarknaden och så som arbetsmarknaden uppfattar den enskilde är två helt olika bedömningar av i princip samma sak.

Att uppbära en anställning kan vara skillnaden mellan ett bra liv och ett rent helvete som långtidsarbetslös. Den långtidsarbetslöse är vanligvis i princip helt utan möjlighet att få en vanlig anställning. Men trots detta uppmanas många långtidsarbetslöse att söka jobb. Listan kan göras lång på liknande fall där kompetensen som myndigheterna uppvisar är av bristfällig karaktär.  Det minsta man kan göra är att sparka Arbetsförmedlingens generaldirektör. Mycket mer måste göras. En grundläggande genomgång av de uteblivna och bristfälliga insatser som utförs de senaste 7 åren av Arbetsförmedlingen måste se dagens ljus. Sannolikt är det mycket som brister från detta håll. Det satsas stora resurser för att Arbetsförmedlingens skall vidta åtgärder för att te x minska ungdomsarbetslösheten. Men mycket få faktiskta åtgärder ser dagens ljus som praktiska insatser i vardagen på detta område.

Att ha en effektiv jobblinje på regeringsnivå, för att sen inte följa upp tagna beslut med effektiva praktiska åtgärder från myndighetshåll är ett slöseri med resurser per monumental. Ingen sten skall lämnas ovänd, ingen mossa skall tillåtas växa. Det är så fantastiskt mycket som står på spel. Det handlar om hela vår gemensamma välfärd. Tillåter man ungdomsarbetslöshet, ökande sjukskrivningar och utanförskap utan att sätta in relevanta verkningsfulla åtgärder är det början på slutet för en välfärdsstat.

Visar det sig att arbetsförmedlingen inte klara av att bära sitt ansvar, måste man kanske skrota hela upplägget med en dito myndighet. Kanske skall namnat i stället vara Arbetsberedningen. Istället för att förmedla jobb så skall man breda människor på sitt kommande liv som aktiva samhällsbyggare.  Är man te x låntidsarbetslös behövs kanske helt andra insatser från myndighetens sida, än vad som idag erbjuds. Tydliga insatser som visar på att det faktiskt är realistiskt för en långtidsarbetslös att får ett jobb.  Man hör historier om långtidsarbetslösa människor som sökt tusentals jobb utan att lyckas. Här räcker det inte med ett CV och en personlig presentation.

Sen till min hjärtefråga utanförskapet. Det borde vara varje arbetsförmedlares innersta drivkraft att minska utanförskapet. Tänk att utifrån en myndighetsposition vid arbetsförmedlingen, vara delaktig i en utanförsatts färd som handledare, när denne ger sig ut på en klassresa rakt genom samhället. En resa från den lägsta tänkbara positionen, till att succesivt stiga i graderna, för att slutligen utvecklas till en aktiv samhällsbyggare. Kanske tom. som Arbetsförmedlare och själv kunna dela med sig om sin resa för andra som är i en utanförsatt position med en ambition att bli aktiva samhällsbyggare.

Vad som verkligen behövs är i första hand inte stora resurser. Vi behöver omtanke och engagemang. Vi behöver visa varandra att de vi gör är för att alla skall få det bättre. Att vissa av oss ibland blir arbetslös, långtidsarbetslös eller utanförsatt är inte beroende på att det saknas resurser. Det handlar sent och sist om vilja. En vilja som är tvehövdad ligger direkt i relation med den potentiella förmåga som eventuellt skulle kunna skapats. Sitter man bara och hoppas på mer resurser kan man sitta där tills rumpan fastar i stolen. En arbetsförmedlare måste komma närmare de frågeställningar som grundlägger en utanförsatts vardag. Det hjälper inte med arbetscoacher od. Insatserna måste vara an blandning av resurser, djupgående relevanta ämneskunskaper,  arbetslivserfarna handläggare, ett kontaktnät bland företagare, vilja, omtanke och kärlek.

Dagens Svenska samhälle har ca 800 000 människor som beräknas befinna sig i utanförskap. Här finns enorm samhällsresurs som vi vet fantastiskt lite om. Kanske kunde man från arbetsförmedlingens sida ta några av de miljarder man årlig återsänder till staten som oförbrukade och gjorde en kraftfull djupdykning i utanförskapets grundläggande mekanismer. Samma sak borde kunna gå att göra med ungdomsarbetslösheten och som idag de kvinnor som tydligen känner att de har det jobbigt på sina arbetsplatser och därför ser ingen annan utväg än att sjukskriva sig.

Att framgångarna jobblinjen uppvisar skulle vara förföljda av utmaningar har nog ingen någonsin tvivlat på. Alla stora förändringar hur små de än är, innebär alltid att några mäniskor finner sig ha svårt att ta till sig förändringens inverkan. Nu är tiden inne för att påbörja jobbet med jobben. Ingen skall klara sig undan att påbörja sin klassresa. Alla skall känna att de är i startgroparna inför något stort. Känna återupprättad heder och förmåga. En resa som skall leda till den bättre delen av vad livet har att erbjuda.

%d bloggare gillar detta: