Välfärdens vinster


Frihet är ett ord och en företeelse som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Som ism växer frihetsbegreppet till politisk ideologi. Frihet i denna form är förpackat i formen av mänskliga strävanden och mänsklig vilja. Vi människor strävar efter ett gott liv och vi vill vara fria och behandlas på ett rättvist demokratiskt sätt.

Så här långt möter man knappast något större motstånd. När detta uppenbara skall speglas utifrån politisk ideologi uppstår helt plötsligt en höger och vänsterskala. Det vi kallar ett välfärdssamhällen har helt plötsligt olika ingångar, och i grunden helt olika metoder för hur man bygger upp detta s.k. välfärdssamhälle. Förvillande är också att både sidor använder just begreppet frihet.

Skall man då kanske börja med att definiera ordet frihet utifrån den politiska ideologins horisont. Man får börja med att kunna skilja på att frihet i te x Ukraina och frihet här i Sverige i grunden handlar om nästan två helt olika saker. Precis på samma sätt som när en socialdemokrat eller vänsterpolitiker pratar frihet, kan det betyda något helt annorlunda än när en moderat tar ordet frihet i sin mun.

Skall man koka ner denna soppa i lite mera koncentrerad form, kan man säga att frihet i den politiska ideologins Värld handlar om den relation en individ har att förhålla sig till, när det kommer till det samhälle som är skapat runt omkring individen. Vänder man på steken kan man säga att frihet också är den yta där samhället lämnar individen att leva sitt liv utifrån egna tankar, smak och tycke. Valfrihetens grundsten är faktiskt att man har något att välja emellan. I ett samhälle där det inte finns några valmöjligheter i samhällsapparaten (Typ Sverige för 25 år sedan) kan man säga att befolkningen lever i ett land med begränsad frihet. Vi Svenskar är så invanda vid att inte själva välja så är vi idag tycker vi det är helt ok att lämna över ansvar över våra liv på en mängd olika områden till samhället. Vi låter facket förhandla om vår lön, i de allra flesta fall är det andra som hanterar våra sociala egenavgifter etc. Går man tillbaka 25 år i tiden kunde vi inte välja vilka tv och radio kanaler vi ville lyssna på, inte välja äldre omsorg, läkare eller ens tandläkare. Vad menar då en socialdemokrat eller vänsterpartist när han/hon pratar om frihet (För ordet valfrihet har man aldrig hört från detta håll)?

Man kan säga att frihet i en socialdemokrats bemenande är inte frihet. Det de menar med frihet är antagligen det som blir över av dagen när alla sysslor i varden är utförda. Att man skall ha råd med tid för frihet. För hela iden med vänsterpolitik bygger på att begränsa frihet och skapa ett samhälle där alla kollektivt skall ha det ungefär lika risigt. Ingen skall kunna växa och dra med sig andra att förkovran sig. Bäst är om man kan stämpla en människa redan i grundskolan och sen tvinga denna människa att leva sitt liv precis så som det därifrån utveckar sig.

Den liberala friheten (Antagligen kan man inte säga så) är något helt annat. Ett välfärdssamhälle enligt liberalismen är ett samhälle som ständigt kämpar för en framväxande frihet. Under ständig förändring för att på bästa tänkbara sätt understödja den mänskliga frihetskampen. Sverige har under snart 8 år varit försatt under en sådan politik. Många idag förstå kanske inte fullt ut hur viktig denna kamp är. Att vi idag kan välja vård, skola och omsorg har kanske i måna fall reducerats till en diskussion om vi skall tillåta vinster i välfärdens företag. För mig tappar debatten alla sans och balans när detta sker. Att det är verklighetsfrånvända vänsterpartister(Kommunister) som driver denna kampanj är absolut inte förvånande. Man klarar helt enkelt inte av att ta in det som driver människor framåt. Det som i Kommunsitstater kallas korruption är alla människor vilja till ett gott liv. Mycket kan man begränsa och kuva hos människor som kommunist och socialist men vilja att tjäna penar kan man inte radera bort.

Mycket förenklat skulle man kunna säga att valfriheten bygger på att det finns medmänniskor som vill anstränga sig och göra vinst. Tar man bort denna drivkraft återstår bara det som socialism och kommunism vill skapa, nämligen att en befolkning förvandals till en stor grå massa av själsligt kuvade korrupta människor, som lever ett liv i förtvivlan och hopplöshet som tar sig igenom dagen dagdrömmandes om ett liberalt liv i frihet.