Frihet till alla pris


Ismerna och ideologierna har haft sitt tidevarv. Det som idag utspelar sig i Frankrike är ekon från det förgångna.  Det är upp till oss nu levande att kämpa för frihet. Skrivande upplevde Kommunismen, Socialismen och vänsterterrorns hot mot friheten under 1900 talet. Än idag finns detta hot, om än i reducerad form.

Dagens religiösa terror är snarlik den vänsterterror som hotade Världen under 1900 talet. Sverige fick då smaka på vänsterterrorn i from av ambassadockupationen 1975. Idag är det Frankrike, Paris och Charlie Hebdos som får smaka på den ideologiskt styrda terrorn.

Tidskriften Charlie Hebdos är en vänsterorienterad publikation. En gammal kvarleva från tiden då Marxismen var allmänt vedertagen. Krig och våld hör hemma i de extrema kretsarna. Vi som förstår vad frihet och kampen för frihet verkligen är, kan ingen annat än förfäras över vad ofrihetens förvirrade sinnelag är i stånd att utföra.

Stefan Löfvén – Kung av sand


Citat: /Om den budgeten (Alliansens) skulle vinna är det uteslutet att jag skulle sitta kvar och administrera den. Det sker inte, säger Stefan Löfven till Dagens Nyheter./ Slut citat

Så agerar en man som går från ord till handling. Så agerar en man som hederligt står upp för sin sak. Eller kan det vara så att makten i sig har ett egenvärde för Stefan Löfvén?

Det går också att se på saken som att Stefan Löfvén får ett år på sig att träna. Lära sig hur ett lands ekonomi skall skötas.

Kanske kan han även reflektera lite över vad stödet från vänsterpartiet innebär. Fundera över den skadeverkan kommunismen har på ett modernt samhälle. Hur kommunsinens inhuman nedsättande människosyn, skadar det fria öppna samhällets successiva utveckling, där valfrihet och frihet är självklarheter.

Ett år framåt är Sveriges ekonomi säkrad. Men hotet från kommunister och vilsna miljökämpar vilar tungt över Sverige. Vem vet. Det kommer kanske fler tillfällen inom kort, där Stefan Löfvén behöver utlysa nyval. Med en oansvarig rödgrön röra vid makten kan vad som helst hända.. Frågan är om det återstår möjligheter att bli överraskad av den rödgröna röran..?

 

 

Grattis, Jonas Sjöstedt till dina första 50 år


Skrivande är där snart själv. Kanske med ett litet leende och firar livets första 50 år. Nu är det så pass nära att milstolpen känns klart uppnåbar. Att fylla 50 år är en milstolpe där kanske backspegeln har mer att berätta än den tid som väntar. Vem minns inte myndighetsdagen, alla förväntningar. Så helt plötsligt fyller man 50. Inte för att det på något sätt känns avskräckande eller olustigt. Bara det faktum att man nu under inga som helst omständigheter kan kallas ungdom känns konstigt. Antagligen behövs en tid att vänja sig. Att få lite tid att växa in i rollen som femtioåring.

Femtioåringen Jonas Sjöstedt är en övertygad kommunist. Tillika partiledare för det parti (Vänsterpartiet) i Sverige som har djupa rötter i Marxismen. Det är alltid en dygd att stå upp för vad man tror på. Det gör Jonas Sjöstedt. Han tror på ideologiska ideal som skall vara överställda människan. Han tror på ett samhälle där alla är likvärdiga. Han ser samhället som en klasstruktur. Han tror inte på Gud, han tror bara på Karl Marx. Med en dåres envishet avvisas allt som har med fria individen och dennes behov att göra. Det avfärds i den Värld där Jonas Sjöstads lever som skadlig nyliberalism.

Att fylla 50 år och fortfarande bära en tro på något som i stort sett alla vet är dysfunktionellt är naivt. Vad är det som säger att den kommunism som förespråkas av Jonas Sjöstedt, kommer att fungera när alla andra försök misslyckat. Det är en förhoppning att Jonas Sjöstedt använder sin 50 års dag till en blick i backspegeln. Kanske kasta ett litet öga och skänka en medkänsla till alla de miljontals människor som lider och dödas i kommunismens namn.

Än mer intressant är de ideal som måste uppfyllas, där det vilar drivkrafter som föranleder att kommunistregimer startar masslakt av människor. Klarar inte Jonas Sjöstedt att ställa sig själv denna frågeställning, kan här finnas en tänkbar 50 års present. Faktum är att Kim Jung-uns terror mot sin egen befolkning och Jonas Sjöstedts kamp mot vinster i välfärden har samma målsättning. Det handlar om att beskära människors frihet.

I det fria öppna samhället finns miljontals utmaningar för varje individ. Varje individ har en ett liv att förvalta. Varje individ har ett samhälle att förhålla sig till. Här är samhällets uppgift att leverera redskap till alla individer, så att det finns möjligheter att skapa ett gott liv i framväxande frihet.

Jonas Sjöstedt ser inte samhället som något där människors frihet växer fram. I Jonas Sjöstedts Värld är samhället en klasstrappa, där rika översittare suger ut svaga, sjuka och fattiga människor. En retorik som skuldbelägger den som anstränger sig, samtidigt som han sänker stora grupper vanliga människor som svaga offer utan framtidsmöjligheter.

Vad som är rätt och fel är inte intressant på samma nivå, som de krafter som driver en människa i sin strävan att uppnå högre ideal. Kommunismens ideal att alla människor skall vara sina jämlikar, är med största sannolikhet ideologins yttersta drivkraft att påbörja masslakt av människor. Ideologins företrädare upptäcker snabbt att det finns brister. Efter revolutionen inträffar inte det att alla människor i samhället per automatik blir varandras jämlikar.

Alla som någon gång i livet arbetat i grupp vet vad som händer när gruppen avsätter sin ledare. Då inträder en ny person i ledarrollen. Officiellt eller inofficiellt har alla grupper en ledare. Det är så mänskligheten har vuxit fram. Gruppens dynamik bygger på gruppens indelning. Hela spektrat från ledare till hackkyckling finns i alla grupper. Hur många starka ledare som än får smaka på kommunismens kulor, finns det ändå alltid någon annan som står redo att inte ledarrollen.

Alla krafter som beskär den mänskliga frihet är dömda att misslyckas. Precis på samma sätt kommer alla kommunistprojekt att falla.

Intressant är att dagens kommunister i Sverige är emot nyliberalismen. Men vad dagens kommunister är för, är helt dolt. Officiellt tar dagens kommunister avstånd från kommunismen. Att förhålla sig till detta med den mentala hälsan intakt, blir bara svårare får varje år som går.

Med tanke på att Jonas Sjöstedt tar avstånd från den ideologi han bevisligen tror på. Då kan kanske en ideologi vara en fin 50 års present. Grattis på 50 år dagen, Jonas Sjöstedt! Här får du Liberalismen..

 

 

Det fria samhällets dag


Alla mäniskors rätt till frihet är kanske extra intressant i tider där Nazister, Rasister, Sverigedemokrater och Kommunister höjer sitt röstlägen på gator och torg. Frihet är inte en självklarhet. I dagens Sverige finns många partier som i sitt partiprogam har förslag som vill begränsa människors frihet.

Vänsterpartiet är frihetens motståndare nummer ett. Detta parti vill göra om Sverige till en förmyndare stat. Helst ser detta parti sig som en ”god man” till befolkningen. Konsekvent vägrar man se det som är mänskligt. Förminskande ser man ner på människans strävanden. Här skall minsann ingen tillåtas växa. Istället skall alla veta sin plats. Denna ideologi ser det mänskliga initiativet som samhällets (Statens) fiende nummer ett.

På delad andra plats som frihetens motståndare hittas Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna. Gemensamt för dessa parter är att man väljer ut en fråga som är viktigare än alla människor rätt till frihet utifrån alla perspektiv.

Frågan om frihet och valfrihet har vi Svenskar en något verklighetsfrånvänd inställning till. Att ett land där befolkningen levt i fred och frihet i 200 år, har svårt att ta till sig en fråga som upplevs vara självklar är kanske inte så konstigt.

Men det finns få företeelser så som frihet som är lika bräckliga. Frihet kan handla om allt från ett lands suveränitet till den frihetskamp som utförs i en individs själsliv.

Vi moderater som alltid kämpat för frihet och valfrihet. Vi använder ofta frihetskampen i retoriken. Men det parti i Sverige som har frihet (Liberalismen) som enda bärande ideologi använder mycket sällan människans frihet i debatt och retorik. I och med att extrem kanterna till höger och vänster i den Svenska politiken växer fram, finns det idag mycket utrymme för ett Liberalt parti.

Idag verkar det som om många Svenskar är beredda att offra sin frihet. Om det beror på att man utför ett noga övervägt beslut eller att man låter sig förföras av den extrema retorik som följer partierna på vänster och högersidans extremkanter är svårt att sia om. Det kanske t.o.m. är så illa att en majoritet av den Svenska befolkningen inte ställer upp på att fira det fria samhällts dag. Detta trots att det bara är 30 år sedan Järnridån föll, att Kinas befolkning, Nordkoreas dito idag kuvas under kommunismen. För 70 år sedan utförde Nazister det värsta brottet mot mänskligheten som någonsin utförts.

Att vi idag ser vänster och högerextremister marschera på gator och torg, bör sända signaler till frihetens beskyddare. Kanske är det så att kampen för frihet består i att förtydliga allas rätt till att framföra sina åsikter. Kanske är tiden mogen för att även börja fira 4 juli i Sverige.

Sol i sinne, men med obehagligt minne


Den 28 juli 1914 inleddes det första Världskriget med den österrikisk-ungerska invasionen av Serbien, följt av Rysslands allmänna mobilisering den 30 juli. Mordet den 28 juni 1914 på ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike, tronarvinge i Österrike-Ungern, av en serbisk nationalist var den omedelbara utlösande orsaken till kriget. De s.k. ”skotten i Sarajevo” som avlossades av den nationalistiska serben Gavrilo Princip som ledde till Frans Ferdinands död, skedde bara ca 70 mil från Ukraina.

Under förra seklets början var Europa mycket att betrakta som en laddad kruttunna. Det fanns spänningar lite här och var, och de Europeiska länderna med Tyskland i spetsen slogs om den ekonomiska makten. Det Gavrilo Princip gjorde var att släppa droppen som fick bägaren att rinna över.

När man sitter och filosoferar i ”Påsk solen”, är det inte svårt att dra paralleller till dagens Europa. Visserligen har det hänt mycket på 100 år. Men när det kommer till att hantera stora utmaningar återstår det att se hur mycket mänskligheten utvecklats de senaste 100 åren. Ur mänsklighetens perspektiv är 100 år en näst intill obefintlig tidsrymd. Visserligen i moderna kläder och utrustad med mobiltelefon och elektronisk kommunikation, men där in under är det idag, hos den moderna människan precis samma blod som strömmade i Gavrilo Princips ådror. Bara detta perspektiv räcker för att näst intill skämma vettet ur skrivande.

Faktum är att vi idag har många Gavrilo Princip runt om i Europa. Nationalister med sina bruna stövlar. Kanske är det så att det ideologiska hotet mot mänskligheten nu är tre till antalet. Nationalismen, socialismen och så kommunismen.

Ska det nu finns en Europeisk federation så måste människan upp på högsta tänkbara nivå. National och stats tanken är kanske i behov av att reviderars i grunden. Det där med att skapa nationer och stater är något som vi människor ägnat oss åt en mikroskopiska del av vår vandring har på Jorden. Det där med att känna sig vara Svensk, Tysk eller Finsk är något vi lärt oss beroende på att det bara är så det ligger till. Gränser och nationer har kanske helt spelat ut sin roll? Visserligen är dessa tankegångar frestande. Men så tar den konservativa ådran över.

Vi människor behöver något att identifiera oss med. Men skall det vara så  har man att dras med Nationalister och Nazister. Ser man nationerna under en 1000 års period, så raderas faktiskt nationerna ut. Nationen kan visserligen vara den samma men befolkningssammansättningen kan variera och det grövsta. Tar man t ex Sverige så är vår ursprungskultur den Samiska. För 2000 år sedan vara alla i det vi idag kallar Sverige Samer. En sann Nazist som vill skapa ett renrasigt Sverige, borde då alltså följaktligen kasta ut alla ur landet utom Samerna.

På goda grunder kan man säga att Europa de senaste 100 åren genomlidit två s.k. Världskrig beroende på nationalistiska grundideologier. Faktum är att det måste till tankar om vi och dom för att en konflikt överhuvudtaget skall kunna se dagens ljus. Bäst fungerar det om bilderna målas upp som om de olika nationerna är så olika som möjligt. Men faktum är att blodet är det samma. När allt kommer omkring så är vi alla varken mer eller mindre än människor. Det enda vi egentligen önskar är att få vara fria, sysselsätta oss med det vi trivs med och befinna oss i en kärleksfull omgivning. Betänker vi relationen mellan Gavrilo Princip och Frans Ferdinand ur detta perspektiv kunde vi kanske åtminste sluppit ett av det två Världskrigen.

Sluta med alla motdemonstrationer


Ett fritt öppet samhälle skall kunna härbärgera allas åsikter och alla önskemål om hur man öppet vill uttrycka sig och sin åsikter. Självklart skall man kunna motdemonstrera men det är svårt att se vad det egentligen skall leda till. I stället för att motdemonstrera bör man kanske anordna en demonstration där man går ut med sina egna åsikter. Personligen tror jag att problemet i sig inte är den åsikten man vill demonstrera emot, utan att man de facto väljer att motdemonstrera.

Ska man demonstrera så borde rimligtvis målsättningen vara att man vill påkalla människors uppmärksamhet för något som man upplever vara viktigt för samhället i stort eller smått. Går man däremot i fällan att motdemonstrera, så finns risken att det egna budskapet missuppfattas eller inte ens hamnar på en nivå där det uppfattas som någonting, förutom som en generell mothandling utan målsättning, som endast löper risk att spela motståndaren i händerna.

Det bästa sättet att bemöta galenskap är med öppenhet, tolerans och förståelse för människors tillkortakommanden. Visar det sig att galenskapen överträder den gräns för vad lagstiftinen i ett öppet samhälle tillåter, finns det psykiatri, polis och sociala myndigheter som skall hantera detta enligt de rutiner som samhället normalt arbetar efter.

I en salig blandning kan man i bland beskåda dessa galenskaper i det Svenska samhället typ Rasister, Kommunister, Nazister, Fascister och Sverigedemokrater träda över den gräns som samhället beskriver som kriminell. Det är inte förenligt med yttrandefrihet och lag och rätt att mörda, misshandla, hota, förtala, förtycka eller tala nedsättande om människor beroende på deras etnicitet.

Alla skall känna sig fria i det Svenska samhället. Oavsett om man är Kommunist eller Sverigedemokrat. Det skall finnas enorma möjlighet till att känna sig fri när det kommer till de egna tankarna och det egna utrycket. Bara man håller sig inom den ram som Lag och rätt har märkerat ut för vårt allas bästa. Det finns även några oskrivna lagar som man helst bör hålla sig inom. Men sen är resan till det egna utrycket i princip upp till var och en att förvalta på det sätt man tycker är bäst.

Det finns en tydlig skillnad på det man känner är rätt och det som verkligen är rätt på ett mentalt övergripande plan. Inte allt för sällan luras man som godtrogen, förväntandet allas godhet medmänniska att ta sig an strider på ett sätt som motverkar det man själv vill uppnå i form av medmänsklighet och sociala empati strävanden.

Vill man verkligen på ett lånsiktigt sätt ta sig an Rasister, Kommunister, Nazister, Fascister och Sverigedemokrater, då skall man manifestera stora demonstrationer som påtalar vikten av upprätthållandet av det öppna fria Svenska samhället. Kanske skulle man låta sig inspireras av den grundlag som moder Svea idag vilar på. Faktum är att grundlagen används förvånas värt lite. Den hade varit mycket användbar i debatten där te x Kommunism, Rasism, Nazism och Sverigedemokraterna låter sina värderingar se dagens ljus. Man kanske säga att grundlagen ganska effektivt hanterar dessa avarter på ett beklämmande bra sätt, dvs om man speglar det ur te x Sverigedemokraternas och kommunisternas perspektiv.

Kommunismens andedräkt


Då sitter vi återigen i TV-soffan och tittar på en kommunist som vräker ur sig förbannelser och mördar sin befolkning. Att det handlar om den där Kim i Nordkorea, är det snart ingen som reagerar över. Hans vardag består tydligen huvudsakligen av att svälta, mörda och bestraffa den befolkning har självutnämnt är satt att leda. För mig är det självklart att vi i den fria Världen måste reagerar. Vi kan inte stilla sittande låta detta galenskap få fortgå.

Vi talar om dv olika humanitära katastrofer. I Nordkorea har vi troligtvis en katastrof som närmas sig randen av kollaps. Man ser tydligt att Kim inte på något sätt är i balans. Säkerligen är det så att han varken har förmågan eller förståndet att uppbära den uppgift han försöker sig på sköta. Sannolikt är det så att han är på väg att brytas ner menatalt av att se sitt folk svälta, plågas och lida. Han är nu en av de sista här på Jordklotet som andas med hjälp av kommunismens svavelångande andedräkt. Jag ber en stilla bön om att stackars Kim skall få bli den siste att försöka sig på detta kamiakze uppdrag.

Återigen får vi beskåda den enorma inhumanitet och våldsstrategi som följer kommunismen och socialismen i spåren. Jag är verkligen själv s.a.s kantstött på denna punkt. Jag var själv politiskt aktiv under en period i Sverige man absolut inte kunde säga sanningen om kommunism och socialism. Gjorde man det så var man politiskt inkorrekt. Predikade man liberalismen på den tiden kunde man mycket väl förvänta sig ett kastat ruttet ägg ed. Ty, är det något som inte går hem hos kommunister och socialister så är det frihet. Idag kan man kanske lite ironiskt säga att ett kastat ruttet ägg på en invånare i Nordkorea, skulle kanske innebär att denna person kunde få mat för dagen. Kanske skulle samme person även känna lättnad över att det inte var en handgranat.

Det svider verkligen i mig att vi har parti i detta land, som för bara 10 talet år sedan hade en ledare som var en uttalad kommunist. Alltså tillbedjandes och troende exakt samma ideologi som Kim Jong-un. Faktum är att även landets socialdemokrater har lagt till ordet demokrater i sitt partinamn, urskiljer dem på ett aningen hedrande sätt genom att man tidigt insåg att kommunismen i sitt ursprungsutförande är samhällsfarligt och inhumant. Men även det socialdemokratiska partiet i sitt urspungsutförande är ett socialistiskt parti med revolution som ett av sina politiska målsättningar.

Det finns mycket goda grunder måste friheten mycket snart få komma till den av kommunismen terroriserade befolkningen i Nordkorea. Kanske är det även så att Kim Jong-un skulle känna det som en befrielse att slippa det uppdrag som han så tydligt inte klarar av att sköta.

%d bloggare gillar detta: