Vänsterspökets arv


Efter att sett mini-serien ”Den fjärde mannen”, efter Leif GW Perssons trilogi med samma namn, väcks tankar. Vänsterns radikala syn på samhället har kanske format Sverige mer än vad skivandes onda aningar kunde förställt sig. Skrivandes politiska uppvaknade tog ordentlig fart i samband med debatten om löntagarfonderna. Visserligen upplevdes vänsterradikaliseringen av Sverige långt tidigare. Men på många sätt var tiden, där många tog löntagarfonderna på allvar en historisk vattendelare. Löntagarfonderna blev ett uppvaknande i Sveriges vänsterradikaliseringsprocess. På allvar började människor se stora brister och faror med vänsterradikaliseringen. Det var också första gången som skrivande lyckades få någon att lyssna på ord som frihet och valfrihet. Även tidigare vänsteranhängare började snegla på vad Liberalismen hade att erbjuda.

Att det är Anna Lindh som är den fjärde mannen, borde stå klart för alla med minsta lilla intresse av politik. Att Leif GW Persson gör sig själv till den hjälte i boken som antagligen kunnat räddat Anna Lindhs liv, genom att hindra henne från att bli minister, får väl räknas som en författares privilegium.

Faktum är att mycket av den bild som målas upp av 1970 talets Sverige, i den fjärde mannen, är rimligt och nära nog sanning. Det fanns starka politiska krafter som med våld hade för avsikt, att Sverige skulle ta det slutgiltiga klivet och bli en kommuniststat.

Skrivande har bevittnat både unga män och kvinnor under 1970 talets Sverige som var beredda att viga sina liv åt kommunismen. Leif GW Persson är snäll mot Anna Lindh. I boken och TV-serien, den fjärde mannen framställs hon som ett naivt offer. Här är det upp till alla att själva skapa sig en uppfattning. Men i skrivandes ögon är Anna Lindh inget naivt offer. Hon var en mycket stark kvinna, med en mycket stark politisk övertygelse. Hon var ung vid Ambassadockupationen 1975, men det var inte en naiv liten flicka som deltog då. Det var en arg ung kvinna som var beredd att slåss för sin övertygelse.

Med facit i hand borde Anna Lindh såklart inte varit Svensk minister. Hon var en radikal västerterrorist. Det är en gåta av stora mått att ingen journalist grävt fram sanningen. Det som skrivande alltid känt till är nu allmän vetskap. Anna Linds ryggsäck som nu är offentlig, lägger pinsamma sanningar i ljuset. Hon var en billig marionett åt dem som visste var man skulle klämma. Kanske var hennes död en direkt följd av att hon bestämt sig för att inte längre ge efter, när ”klämmarna” ville ha tjänster utförda.

Ett exempel på CIA,s makt över Anna Lindh, är väl den totala respektlöshet som organisationen visar Sverige i de s.k. Egyptenutvisningarna. Som främmande makt flyger man in på Svenskt territorium och hämtar det man så önskar.

Ska Sverige en gång för alla göra sig fri från vänsterspöket och dess arv, krävs att politikergärningar typ Anna Lindhs verkligen granskas. Det är bra för Sverige att vänsterterrorismens anhängare hamnar i dagens ljus. Mycket talar för att Anna Lindh bara är isbergets topp.

Den grundläggande ideologin


I mängder av inlägg har jag försökt sätt fingret på grundläggande politisk ideologi. Vad jag förstår är det inget som idag intresserar i någon större utsträckning.

Min tro är att glömmer eller ignorerar man grunden är det kanske svårare att sätta sig in i den politiska debatten som helhet. Är man kritisk till höga skatter eller vice versa. Tycker man att vården är dålig på den privata sidan. Vill man att tågen skall bli mera punktliga. Då har allt sin grund i den ideologi som för tillfället råder. Vill man vara med och påverka kan kanske en grundläggande kurs i politisk ideologi vara på sin plats.

Faktum är att ett land som Sverige, är det extremt svårt att på ett någorlunda lättbegripligt sätt, förhålla sig till grundläggande politisk ideologi. Det är beroende på att landet de senaste 50 åren, varit ett lapptäcka av ideologier. Med en ganska så överväldigande vänstervridning som på något sätt präglat landet, har vi alla en grundläggande småborgerlig syn på samhället. Jag brukar säga att en Svensk i sin syn på sig själv är borgerlig och konservativt traditionalistiskt när det kommer till jobb och ansvar. När det sen kommer till synen på samhället är vi socialister och kommunister. Vi bygger ett samhälle solidariskt samhälle med kluvna grundläggande ideologier. Det är en av de avigsidor man kan hamna i när man bygger ett fritt öppet demokratiskt samhälle. Att dra åt många olika håll är på andra sidan faktiskt också enormt viktigt för att upprätthålla samhällets mångfald.

Men renodlar man det som idag är politisk ideologi. Då ser jag tre tydliga linjer. För mig handlar det om synen på frihet. Jag utgår i från individen. Låt säga att vi har individen Sven-Gun Svensk framför oss. Hen står framför oss på en stor ängsvall. Sven-Gun Svensk har nu tre vägar att ansluta till sitt liv som vuxen.

Väg nummer ett är att leta upp en kotte och köra igång och göra kotletter att sälja till sina medmänniskor.

Väg nummer två är att leta upp ett kotteri och söka sig till en anställning som kotterist.

Väg nummer tre söka sig till ett samhälle där hen hoppas kunna ansluta sig till en välfärdsreform som skänker henom en grundläggande social trygghet.  

Här har vi att göra med frihet i tre olika nivåer. Man kan förenklat säga att när friheten är som störst väger också ansvaret som tyngst. Vi här i Sverige kan välja vår nivå av frihet. Men väljer man den största graden av frihet är man kraftfullt missgynnad. Senaste åren borgerliga politik har på något sätt förbättrat dessa odds en aning. Men den där fullständiga friheten är milslångt borta. Vi lider fortfarande av åren där socialism och kommunism som väst härjade i detta land.

Väg nummer ett i mitt exempel är fortfarande död mans land. Landet Sverige kan fortfarande inte erbjuda exempel nummer ett. Exempel två och tre är fortfarande i kraftfull majoritet. Hade vi kunnat skapa underlag för att utifrån smak och tycke som samhällsmedborgare i Sverige kunna välja väg nummer ett, hade Sverige tagit ett stort steg mot att vara ett fritt land. I mina ögon är inte Sverige i dag ett fritt land. Vi är en vänsterstat med högerambitioner. Skall man kunna kalla det som idag finns i Sverige för frihet och valfrihet, måste vi lära oss att vidga frihetsbegreppet. Självklart skall allt detta ske på frivillig basis. Säg att vi har tre vägar att välja. Där väg nummer ett måste bli ett seriöst alternativ.

 

Inflation i Kina – Ett hot mot mänskligheten


Den siffernörd jag är, gör att jag ser i siffror sånt som kanske andra tycker verkar vara ovidkommande. Det lilla hot (Om man nu kan kalla kommunistisk oförmåga för ett hot) som kom ifrån Nordkorea, är absolut inget mot en tilltagande inflation i Kina.

Som alla vet vänder kommunismen allt logiskt och självklart ryggen. Man tror sig kunna regerar över de krafter som marknaden råder under. Men alla vänner av ordning vet att så inte är fallet. Kina försöker sig på att blanda marknadsliberalism med kommunism. Det kommer såklart inte att fungera i det långa loppet.

Det vi nu ser efter en lång tid av obruten någorlunda balanserad uppgång i Kina, är att inflationen är på väg att stiga. Jag håller det inte för troligt att en gammal kommuniststat som Kina, klarar av att lösa det som är på väg att hända. Sannolikt står vi nu inför en situation i Kina där den fria marknaden fungerar som allra bäst. Nämligen när efterfrågan ökar. Jag vill stäcka mig så lång som att detta är absolut inget som helst problem i en utvecklad marknadsekonomi. Finns det någon som vill ha något, så kryper det alltid fram någon som har önskade produkter att sälja. Helt enkelt marknadsekonomins stora paradgren. Men i en toppstyrd ofri kommuniststat är det en ordentlig uppförsbacke, för att inte säga en omöjlighet att hantera. Jag vet att man löste problemet i Ryssland genom att sända människor till Gulag, i syfte att få bort potentiella konsumenter. Men vanligast i kommuniststater är att man helt enkelt löser problemet genom att låta människor svälta.

Men jag tror personligen inte att det går att göra så i det så kraftfullt växande Kina. Där finns en hastigt framryckande medelklass, som lärt sig sina rättigheter och fördelarna med frihet och markandsekonomi.  Normalt i mindre kommunistländer sker det att man låter människor svälta så som t.e. x i Nordkorea. Allt kan vara glömt på mindre än ett halvår, när Världens ögon riktats mot något annat elände skapat av kommunismen.

Men det är inte troligt att så blir fallet med Kina. Vi pratar alltså om en potentiell folkresning innehållande 100 tals miljoner människor. Jag kan se framför mig i en nära framtid där tillgången blir uppäten av efterfrågan i Kina. Så som det var i Ryssland på 1900 talet. Då är det inte frågan om, då är frågan när det sker en folkresning. Den kan få krisen i Europa att framstå som en storm i ett vattenglas. Hotet från Nordkorea kan framstå som en tarvlig skolpjäs framförd av lågstadieelever.