Kultur och civilsamhälle


På område efter område uppvisar den rödgröna regeringen en häpnadväckande inkompetens. Det talas om gränskontroller och hårdare tag i invandringspolitiken, men mycket lite om hur samhället skall rustas för att anta utmaningarna i dag och i framtiden.  Från dag ett har den rödgröna oförmågan lyst på ett pinsamt sätt. En regerings som säger sig ha allt, men i verkligheten finns i bästa fall enbart bara tomma ord.

Sverige är ett rikt land med mycket kultur och ett stort civilsamhälle. Sveriges kulturminister Alice Bah-Kuhnke är miljöpartist. Sveriges civilminister heter Ardalan Shekarabi 0ch är socialdemokrat. Två normalt talföra personer som i dessa dagar helt tycks ha tystnat. Eller bara drunknat i det som ironiskt, i bland, brukar kallas rödgrön röra..

Invandring är något positivt, för att inte säga viktigt i ett glesbefolkat land som Sverige. Men invandring i sig är bara ett första steg. Finns inte en aktiv integration då kan, som idag, det bli nödvändigt att begränsa invandringen. Vilket i grunden är olyckligt. Sverige har inte råd att slösa bort den enorma möjlighet som idag självmant ”knackar på” och vill vara mer och bidra till Sveriges fortsatta välfärd.

Då krävs att samhället kraftsamlar i syfte att skapa en effektiv integration. Då håller det inte att statsråd blir osynliga. Att statsministern kallar till presskonferens och deklarera att Moder Svea inte klarar av att välkomna alla nya Svenskar. Saningen är den att Moder Svea behöver alla nya Svenska medborgare.

Integration i ett initialt skede är en myndighetsfråga. Därefter finns ett oändligt antal möjligheter för samhället att agera. Området kultur innehåller en snårskog av möjligheter. Då är förslag som t ex gratis entré till Sverige museum i bästa fall ett slag i luften utifrån dagens förutsättningar.

Civilsamhället är en slarvig benämning på människor som vill gott och som inte drar sig för att hjälpa i alla tänkbara situationer.

Det kommer alltid att saknas resurser. Men om det goda samhället verkligen bestämmer sig för att ingripa. Då finns ingen starkare kraft. Det som behövs är ledarskap. Då håller det inte att ledare springer och gömmer sig. Då håller det inte med ledare som ber om ursäkt för sig själva och säger sig vara oförmögna att ingripa. Dagens ledarskap i Sverige är en skam för landet.

Skrivande som har några år på nacken. Men har inte levt tillräckligt länga för att ha upplevt det andra Världskriget. Men har läst om George VI som var kung i  Storbritannien under det andra Världskriget. När Nazisternas bomber föll över London red George gata upp och gata ner i staden. Han visste vad ett ledarskap betyder. Han visste också när ett ledarskap verkligen behövs. Det är i prövningarnas stund som ledarskapet behövs. Då behövs ett agerande som väcker hopp. Då behövs någon som visar vägen framåt. Det är de gärningar som då utspelar sig som i framtiden kommer att återberättas i barnens godnattsagor.

Sverige av idag behöver inga fega Sverigedemokrater (Nazister), eller rödgröna statsråd/statsminister som springer och gömmer sig så snart det behövs medskänsla, förmåga och ledarskap. Sverige av idag behöver förmåga och mod att ta hand om alla nya Svenskar. Sverige är landet som kan erbjuda allt som alla människor som tar sin tillflykt till landet drömmer om. Det handlar bara om att alla vågar öppna sina hjärtan…

 

 

 

Det lyckliga livet


Världens alla filosofer har ängat mycket tid och kraft åt tankar som skall leda till att människans liv blir ett lyckligt sådant. Medicin och läkekonsten med läkare, psykologer och forskare i speten söker med ljus och lykta efter evidens ur det männskliga sinnets djup, i hopp om att kunna underlätta människans vandring längs livets krokiga väg.

Mycket fram till idag handlar om att identifiera, klassifier och hitta bot till diverse olika psykiska sjukdomar. Hitta den person i en grupp som kanske inte riktigt passar in i ett allmänt vedertaget socialt sammanhang. Sätta en diagnos runt halsen och på så sätt låta personen leva livet med ett socialt handikapp som t ex ADHD etc. Idag haglar diverse olika s.k. ”inne-diagnoser” så som ADHD, DCD, DAMP etc.

Kanske är det nu tid att börja tänka nytt när det kommer till dessa utmaningar. Det talas idag mycket om diverse olika teorier som behandlar gruppens dynamik etc. Kanske bör den utpekade personen i gruppen börja behandlas som en effekt av gruppens oförmåga att hantera varierande olikheter och alla människors individiella olikheter..

Att göra det udda, främmande och okända till norm känner nog många som en djärv, kanske till och med som en skrämmande tanke som bör undvikas att överföras till aktiv handling.

Faktum är att samhället redan idag har skapat vägar åt personer som uppfattas som annorlunda, eller om man så vill säga udda. Idag kallas många av de människor som tidigt i livet utmärkt sig som lite udda, konstnärer, musiker och artister etc.

Men när det kommer till familjelivet finns det idag en stor differens mellan det som familjenormen kallar det lyckliga livet och den lite s.a.s. udda personens krav på känslomässigt svängrum.

Allt som lever har en källa. Alla människor formas av sin uppväxt. Kanske är det så att hela tanken med psykiska sjukdomar är en kullerbytta. Här finns många olika nivåer att ta hänsyn till innan det är möjligt att gå vidare med denna tankegång. Det finns många olika typer att psykiska sjukdomar. Det skall stå helt klart att psykiska sjukdomar i de flesta fall handlar om neurologiska störningar som inte under några omständigheter skall göra att någon eller någon grupp skuldbeläggs eller på något sätt misskrediteras.

Med detta sagt går vi nu vidare. Gifta människor som inte längre vill leva tillsammans, som ett äkta par och har gemensamma barn, ålägger samhället 6 månaders betänketid. Om däremot samma par kommer fram till att ett av deras barn är lite udda och kanske inte fungerar speciellt bra ur ett socialt, eller ur ett bredare funktionellt perspektiv. Då kan samhället ensidigt diagostisera barnet med att vara bärare av t ex ADHD, bara diagnosens kriterier uppfylls. Det menar skrivande skall vara omöjligt, inte utan en längre betänketid där hela familjen diagostieras som en familj med ett barn som löper risk att utveckla t ex ADHD under sin uppväxt.

Under de år där skrivande fördjupade sig i diverse olika utmaningar i den Svenska skolan, har många olika teorier som behandlar unga människors varierande inställning till lärande och inlärning sett dagens ljus. Det talas om att barn som är uppväxta i familjer där läsning och inlärning är en naturlig del av vardagen, per automatik klarar skolan bättre än de barn som inte får denna möjlighet. För dessa påståenden finns solklar evidens i många studier.

Men när det kommer till studier med familjer och familjesituatuioner där barn löper risk att utvecka ADHD etc vet vi generellt mycket litet om. Kanske är det så att orsaken finns att hämta i synen om hur samhället hanterar den där lite udda personen. Kanske har allt sin grund i kullerbyttor och missförstånd som är hämtade från gamla mossiga teorier om genetik, raser och vanföreställningar om att det skall finnas människor som är bättre eller sämre än andra människor.

Det haglar idag diagnoser utifrån symtom som liknar ADHD. Det bör stå klart för alla som läser detta att det finns precis lika många famlijer och familjesituatiner som i högsta grad är delaktiga i dessa diagnoser. Situationer som skapar den där udda personen som inte riktigt vill passa in. Hen som kan sammanfatta sitt liv som udda och avvikande enligt de normer som idag speglar ett normalt lyckligt liv.

Denna utmaning är idag så pass stor att en lagstftning rimligvis borde vara ett naturligt nästa steg. Först en bred vetenskaplig undersökning som plockar fram gemensamma nämnare, hämtade från alla familjer och famljesituationer där barn med psykiska diagnoser växer upp. Det behövs byggas upp en kunskapsbank där samhället kan bemöta denna utmaning i ljuset utifrån nytt vetande. Det är också hög tid att på allvar döda gamla mossiga tankegångar om att detta handlar om en fråga, där olika samhällsklasser spelar en avgörande roll. Även andra mer eller mindre mossiga föreställningar som vill göra gällande att det handlar om mödrar med svårigheter att visa sina barn kärlek etc.

Man skall som bekant inte föregripa undersökningar. Men med tanke på att det ännu inte finns någon undersökning i detta ämne. Finns möjligheten att bryta denna oskrivna regel. Här kommer gissningar som beskriver vad undersökarna antagligen kommer fram till;

1, Föräldrar skall ägna minst 10 minuter om dagen att verkligen lära känna sitt barn.

2, Alla föräldrar skall dagligen utmana synen på det som känns udda och annorlunda.

3, Föräldrar skall träna sig att separera sina egna känslor från barnens känslor.

4, Ett barn skall alltid beredas möjlighet vara stolt över sin unika särart.

5, Erbjud som förälder ditt barn stöd med alla sina utmaningar, undvik själv som förälder sånt som är skadligt, ohälsosamt, farligt och olagligt.

6, Så som föräldrar hanterar sina relationer, så skapar barnen sina relationer.

7, Alla skall alltid känna att oändlig förlåtelse inom familjen alltid är möjlig. Alla familjer borde ha uppsatta regler om vad som gäller för att uppbära familjens förlåtelse.

8, Skapa en miljö där alla känner att förändring är fullt möjligt. Låt alla barn dagligen berätta om vad de vill förändra. Det är en förälders uppgift att understödja barn med att förverkliga sina drömmar om framtiden.

 

Nationen Sveriges dag


Nationalism som enande kraft människor emellan är en urgammal konstruktion. Under Kungen och fanan samlades folket under tider av svält och krig. För stora delar av människor som befolkat Sverige genom alla tider hade det handlat om just svält och krig. Nationalstaten är en grym konstruktion som vilar på död, svält och missförhållanden och alla tänkbara svåra omständigheter. Men på något sätt har idén överlevt. Inte bara överlevt, utan lever ett vitalt liv och frodas på alla tänkbara fronter.

Vad är det då som lockar fram lust att fira nationen på dennes dag? Här finns nog inget entydligt svar. Men nog finns ett svar? För visst finns något som är Svenskt? Eller…

Det behövs nog en omformulering. ”Visst finns sånt som många tror är Svenskt.” I stort sett allt som idag räknas som Svenskt är lånegods. Potatis, kåldolmar, köttbullar, korv, järnhantering, bronsgjuteri, cement, rödfärg med järnoxid som pigment, mode, musik etc, är lånegods från början till slut. Sverige har t.o.m importerat tankar från en Fransk general som möjliggjort att landet fått uppleva 200 år av fred. Om några år kommer kanske t.o.m Tacos att räknas som en Svensk nationalrätt.

Ska man hitta sånt som verkligen är Svenskt får man söka sig till Samernas kultur. Faktum är att Samerna är Sverige. I stort sett helt utan inverkan från omvärlden, lever och verkar Samerna idag på många sätt så som de ursprungliga Svenskarna levde i mänsklighetens begynnelse. Samerna målar inte sina stugor röda med vita knutar. Samerna gjuter inte kanoner i järn. Samerna bygger sällan hus i betong. Äter sällan Kåldolmar. Samerna influreras sällan av mode från Frankrike. I mindre utsträckning inspirerats av musik från USA och England.

Vad som utöver Samernas kultur som är genuint Svenskt är svårt att peka på. Någon kan kanske påstå att dragspel och fiol, som ibland kallas folkmusik är något som vilar djupt i den Svenska folksjälen. Men dragspel och fiol är lånegods från de centrala delarna av Europa. Sannolikt var det så att denna musikstil kom till Sverige via resande folk under 1500-1600 talet. Att detta resande folk var Romer är säkert inte allt för vågad gissning.

Just de kulturella likheterna mellan södra Sverige och länder som Schweitz, Österrike etc är spännande. Att det var de s.k. Goterna som skapade kulturen i södra Sverige är en teori som är väl värd att prova. Folket utan eget land som sökte och hittade ett i den kalla Norden. Kanske var det så att Goterna i själva verket var det folk som gick till den Svenska historien som Vikingarna.

Det som är extra intressant med denna teori, är att tiden då Goterna kan tänkas invandrat till Sverige kallas folkvandringstiden. Likheterna med Sveriges utveckling idag är slående. Kanske blir det så att om några hundra år kommer dagens flyktingströmmar norrut att kallas den moderna/eller den andra folkvandringstiden.

Vad som blir effekten av denna tid kan tänkas bli ungefär samma som förra gången det begav sig att folk började vandra norrut. Den gamla Gotkulturen kommer att blandas med kulturerna österut. Eller, blir det kanske så att Samerna börjar att återerövra sitt land. Eller, kanske en mix. Gotkulturen, österns alla kulturer och Samernas i en mångfasiterad blandning. Snacka om att det hade gnistrat om 6 juni under dessa omständigheter…

 

Gräsmattan kommer att bli grön även 2015


Miljö och klimat målas upp som en ödesfråga för mänskligheten. Men sanningen är den att väldigt få på denna planet går runt i vardagen och oroar sig över miljö och klimat. Den stora breda majoriteten av jordens befolkning kämpar med vardagen på ett sätt som är skillnaden mellan liv och död.

Några få procent av Jordens befolkning har lyxen att oroa sig över mossans utbredning i den svagt växande gräsmattan.

Det pratas om globalisering. Men vad är det egentligen? Vilken påverkan har globaliseringen för den svältande bonden i västra Kina? Däremot vet vi ganska mycket om hur globaliseringen påverkar den välfärds levande Kinesen i det kraftigt nedsmutsade östra Kina.

I stort sett alla undersökningar och avhandlingar som behandlar ojämlikheter i samhällsstrukturer, pekar på att ojämlikhet mellan människor är roten till mycket ont i en människas liv. Kina som exempel har ett samhälle som extremt orättvist. 20% av befolkningen lever ett välfärdsliv, medans resten av befolkning lever ett liv som bäst liknas vid Sveriges medeltida förutsättningar. Det sägs att Kina är ett under av tillväxt och framtidstro. Det beror nog mycket på vem man frågar i Kina.

Globaliseringen precis som alla larmrapporter om Jordens tillstånd är mest att betrakta som mytiska rörelser. En bild om Jordens tillstånd som omfattar några få procent att planens bosättare känns meningslös. Bortkastad tid. Åttio procent av Jordens befolkning är helt bortkopplade från den s.k. Globaliseringen.

Ur detta perspektiv är det kittlade att filosofera. Lyfta frihetsperspektivet. Kanske börja med att testa ett axiom. Kan det vara så att skillnaden mellan den människa i ett land som är mest 0fri i förhållande till den människa med största frihet och handlingskraft som är avgörande för samhällets hållbarhet utifrån alla perspektiv. Miljön påverkas negativt när vissa i ett land förbrukar mycket resurser, medans vissa andra helt saknar för resurser att förbruka. Alltså, axiomet bygger på att ett land kan först börja påverkas långsiktigt hållbart, när den minst fria personens liv kan påverkas att bli mera fritt.

När den svältande bonden i västra Kina börjar oroa sig över mosstillväxten i sin glesa gräsmattan en tidigt vårdag, är antagligen ett första steg som gör Jorden till en bättre plats att bo på för alla utifrån alla perspektiv.

Nationalismen i alla hjärtan


Nationalism, en form av förlegade samhällssyn som bitvis bär på en hemsk historia. Tanken och idén om nationen som den enande kraft och styrka människor emellan är föråldrad. Den moderna människan säger sig vara Världsmedborgare. Med detta sagt lever vi i en tid där vilsenheten växer. Många upplever rotlöshet. Många människor flyr för sina liv från krig och svält. Många människor flyr från fattigdom och elände.

Många förfäras över att invånare i Rumänien flyr från landets fattigdom med syfte att söka lyckan i Sverige. När frågan kommer på tal i Sveriges inrikespolitiska debatt bollas frågan mellan att handla om att förbjuda tiggeri, till att EU måste skjuta till mera pengar för att stödja Rumäniens bekämpning av fattigdom.

Vad som kom först av hönan och ägget är som bekant en obesvarad fråga. Varje år emigrerar 100 000 tals Rumäner. Landet må vara fattigt, men det finns ingen som tror att landet blir rikare för att landet avbefolkas. Hur många Rumänska migranter som än antar professionen tiggare i Sverige, lär inte Rumäniens konkurrenskraft öka. Kort sagt, Rumänerna har tappat tron på sitt land. Nu är skrivande inte på något sätt så naiv att Nationalism skulle vara Rumäniens enda väg ut ur fattigdom. En nation så väl som en individ kan tappa självförtroendet. Första steget till självförbättring handlar ofta om självinsikt. Vilken självbild Rumänien förmedlar sina invånare är att finna i blicken hos den tiggande EU-migranten. Tom, uppgiven och ibland nästan själlös. Stolthet, framtidstro och dynamik är ord som Rumänens invånare känner som just ord. Att gå från ord till handling finns inte på kartan.

Det finns alltid något att vara stolt över i alla människors liv. Stolthet bär ofta på negativa laddningar. Men att vara stolt över det land där man är född borde vara en mänsklig rättighet. Livet är tufft för alla som lever ett sådant. Alla ställs dagligen inför utmaningar som inte allt för sällan väcker tvivel inför den egna förmågan. Säg den som någon gång under en arbetsvecka inte tvivlar. Tvivel är en naturlig del av livet. Men när tvivel byts ut mot hopplöshet, skadas stoltheten. Det återstår då bara att kapitulera inför verkligheten.

Det är då det behövs högre krafter. Vissa finner kanske styrkan i ett religiöst sammanhang. Sen verkar det finnas något annat som kan gripa in. Det är när stora ledare äntrar arenan. Andra Världskriget hade t ex sin Winston Churchill. Det behövs någon som tar tag i nationalismen på rätt sätt. Förmedlar medmänsklighet, frihet och demokrati på ett trovärdigt sätt. Väcker hopp och framtidstro. Väcker alla människors tro på sig själva som fria starka individer, som kan bygga hållbara långsiktiga samhället. Samhällen som är konkurrenskraftiga nog att försörja och vårda sina medborgare.

Dessa krafter är svaga i länder som t ex Rumänien. Här råder fortfarande den gamla inhumana kommunismens skadeverkningar. Kommunismen berövar människor allt som stärker en människa i ande och själ. Kommunismen är motståndare till religion, kapitalism och frihet. Dessa tre beståndsdelars funktion som är helt avgörande för att en nation och dess befolkning skall känna framtidstro.

Beröva en människa religionsfrihet, kapitalism och frihet, då är avståndet inte långt till att behöva försörja sig som tiggare. En människa som är stolt med sin nation, har jobb, känner sig fri i en demokratisk omgivning är något av det kraftfullaste detta universum har att erbjuda.

 

Tiggarens hantverk


Den arme tiggaren som ber om en allmosa. Bilden av en tiggare är kanske stereotypernas stereotyp. Men sällan utförs djupare analyser som berör tiggeriets inre väsen. Vid en ytlig analys kan vem som helst påvisa att den som tigger, gör så för att det saknas mat, kläder och skydd för väder och vind.

Det sägs att prostitution är Världens äldsta yrke. Men det får nog i så fall vara i tuff konkurrens med tiggeriet. Alla yrken har en roll att spela i samhället. Vissa yrken är lättare att förstå än andra. En snickares uppgift och livsgärning ställer inga övriga frågor, förutom några som kanske kommer från skatteverket. Men hur tolkas en tiggares livsgärning? Vilka frågor har eftervärlden att ställa till tiggarens dödsbo?

Alla människans känslor finns av en orsak. Människor kan vara glada, ledsna, arga, frustrerade etc. Är man ledsen kan det vara klokt att uppsöka en komiker. Kanske kan några skratt göra att livet känns lättare. Men när det kommer till den delen av människans känsloliv som kallas samvete, blir allt genast mycket svårare. Här finns ingen kvick fix. Välfärdsnjutande Svenskar får nog ända antas vara speciellt drabbade av samvetens hårda dom. Sverige är ett rikt land. De flesta Svenskar behöver inte oroa sig över mat för dagen, kläder på kroppen och skydd för väder och vind. Varje kväll kan Svensken lugnt sitt framför sin dator och titta på Youtube-klipp från delar av Världen där människor drabbas krig, svält, sjukdomar, katastrofer och ond bråd död. Men det är under natten som samvetet vaknar. Det svider och skaver. Plötsligt kommer det upp bilder, där tiggaren utanför den lokala ICA-butiken sträcker fram sina smutsiga stelfrusna händer. Ber om en slant att köpa mat med.

Vad är det som inträffar? Är det bara så enkelt att tiggaren vill ha pengar? Kan det vara så att det händer något mer i kroppen hos den förbipasserande välmående Svensken?

Tiggarens uppenbarelse väcker välfärds Svenskens samvete. Svensken som säger sig ha allt, må bra och känner en tro på framtiden, blir helt plötsligt fångade av något så banalt som dåligt samvete. Det handlar inte så mycket om tiggaren i sig, som att det finns människor i den stora vida Världen som är verksamma tiggeriets yrkeskår.

Det finns i stort sett bara tre vägar att bemästra denna utmaning. Den första (Och bästa) är i stort sett omöjlig på kort sikt, och det är att ge sig i kast med att bekämpa Världens fattigdom. Den andra är kanske mest att betrakta som en tröst för stunden, och det är att lägga en slant i tiggarens hand. Sen infinner sig den tredje lösningen. Det handlar om förnekelse. Man instiftar helt enkelt en lag som förbjuder tiggeri.

Vilken lösning där samvetet mår bäst respektive sämst behöver kanske inte uttalas. Men åter till relationen mellan den välfärdslevande Svensken och tiggaren utan för den lokala ICA-butiken. Det sägs att människan kan springa ifrån allt utom sitt samvete. Det sägs också att allt har en ände men korven har två. Ungefär så fungerar samvetet. Ur det bredare filosofiska perspektivet upphör det som kallas individens ägande och rättigheter. Samvetet fungerar ungefär på samma sätt. Oavsett hur man äter korven tar den till sist slut. Oavsett hur mätt man då blir, är man snart hungrig igen och behöver äta en ny korv.

Det finns alltså ett förhållande mellan välfärds Svensken och tiggaren utanför ICA-butiken. Förhållandet går att mäta i antalet tiggare per välfärdsvensk. Säg att det går 1000 tiggare per välfärdssvensk. Lek med tanken att 1000 tiggare helt plötsligt börjad leva ett välfärdsliv. Mycket snabbt skulle sannolikt dessa tidigare tiggare började förfäras över det ökande tiggeriet. Komma med förslag om att lagstifta bort tiggeriet. Eller med andra ord drabbas av dåligt samvete.

Sanningen är den att välfärden i Sverige bygger på att det finns outvecklade länder. Världen är en orättvis plats om man talar om rättvisa, ur det perspektiv där det finns förhoppningar om att alla människor skall kunna leva utifrån samma förutsättningar.

Här går det kanske för ovanlighetens skull att finna någon form av tröst i filosofins Värld. Tiggaren symboliserar det dåliga samvete som välståndet alltid har i uppgift att underhålla. Oavsett om tiggaren får pengar eller ej lever välståndets dåliga samvete vidare. Så har det alltid fungerat. I dåtid, i samtiden och i oändlig framtid.

En resa utmed lyckliga gatan


Det säga att den lyckliga gatan inte finns. Att den lyckliga gatan upphört att existera. Men ingen gata har någonsin varit lycklig. Det närmaste en lycklig gatan som går att åstadkomma är en gata med lyckliga resenärer.

Kanske är så att den dystra tonen i sången med samma namn, vill förmedla just detta budskap. Den vill kanske belysa geografins oförmåga att ersätta den lycka som ibland inte upplevs kunna hittas.

Integration handlar kanske om just detta. Känner man sig lycklig beroende på att man bor ett land, gata, trappuppgång etc. Då är kanske vägen till äkta lycka extra lång. Lyckan uppstår inte alltid när människor träffas. Men lyckliga människor har lyckliga gator vart de än färdas. Vem som så önskar kan resa längs den lyckliga gatan. Det handlar bara om att våga öppna sitt hjärta och låta andra människor ta del av den lycka man känner.