Olof Palme


Att bli ihågkommen och omtalad 30 år efter sin död är i sig en bedrift. Det finns även de socialdemokrater som lyfter fram historien om Olof Palme ur ett nostalgiskt perspektiv, nästa så att man vill lyfta fram denna politiker som ett helgon. Men som denna politikers meningsmotståndare finns knappast någon 1900 tals politiker som utfört tillnärmelsevis så många samhällsskadliga insatser som just denna politiker.

Det är svårt att ens peka på något som denna politiker utfört eller försökt utföra som inte allvarligt hotat det Svenska samhället i grunden. Än i dag syns och känns denna politikers gärningar. Han stod för och lyckades genomföra en politik som slog och slår ut miljontals människor ut ur samhället. Han och den ideologi han stod för berövade landets Bönder dess självbestämmande. Här finns roten till att det idag praktiskt taget är omöjligt att bedriva en mjölkproduktion med normal lönsamhet. Hela idén med att införa statliga subventioner på jordbruksprodukter har gjort att dagens unga Bönder inte klarar av att vandra i takt med vad som efterfrågas på marknaden, och till vilket pris varor och tjänster som denna bransch produserar kan omsättas, enligt de villkor som marknaden har att erbjuda.

Men dennes politikers hunger att slå ut människor och Svenska företag stannade inte där. Han nöjde sig inte med att lamslå Sveriges bönder. Han kastad sig sen raskt över TEKO-industrin. När den var raserad så fortsatta han med att sänka Sveriges varvsindustri. Dessa företag är bara toppen av ett isberg med utslagningar. Här vilar grunden till att det idag finns 1 500 000 utslagna i Sverige. När det var klart skulle minsann ett ordentligt steg mot Marxism genomföras. Landets proletära maktelit skulle förvalta och omfördela företagens vinster.

Det är att överlämna till spekulationer vad som hänt om löntagarfonderna blivit verklighet. Det var faktiskt mycket nära att Sverige tagit ett stort steg i riktning mot att bli en kommuniststat. Det var i detta sammanhang som vi Moderater stod upp för frihet. Vi stod upp för att företag, företagare och marknaden efter förmåga och samvete själva skulle kunna hantera avkastning och vinst i sina egna verksamheter. Här finns alla de drivkrafter som bygger ett välfärdssamhälle. Här finns viljan att skapa, förvalta och genomföra ansträngningar. Här finns allt det övriga krafter som idag bygger det Svenska samhället till ett framstående Välfärdsnation.

För skrivande var Olof Palme ett allvarligt hot mot välfärd och välstånd. Hans politiska vision byggde på samma grundidéer som skapar och skapade mänskligt lidande på Kuba, Nordkorea och det forna Sovjetunionen. Det är så att utan den kamp som vi Moderater utförd under 1970 -80 talen, kunde Sverige idag mycket väl vandrat en liknande väg som någon av de ovan nämnda staterna.

 

 

Folkbildning i ämnet sjukfrånvaro?


De rödgröna hade som vallöfte att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Nu är alla forskare, professorer och all expertis i ämnet eniga. Det var fel att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Punkt..

Detta bemöter den rödgröna röran med ett häpnadsväckande påstående. Tydligen finns planer att köra i gång och folkbilda i ämnet. Ser detta som en ny ”We shall overcome” historia. När Ylva Johansson åker land och rike runt i syfte att folkbilda bort landets skenande sjukfrånvaro, skapas med säkerhet ett digert underlag att hämta, som kan fylla landets nyårsrevyer med många komiska inslag.

Precis när man trodde att den rödgröna röran nått sitt absoluta lågvattenmärke, visar det sig att botten lång ifrån är nådd.. När denna historia är slut finns risken att Åsa Romson, Stefan Löfvén, Håkan Juholt, Margot Wallström och Alice Bah-Kuhnke framstår som kompetenta politiker..

 

 

 

 

Arbetslöshetspartiet socialdemokraternas utslagningspolitik


I dag skall socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén tala i Almedalen. Förhandstipsen pekar på att talet skall behandla frågan om jobben, och hur nya jobb skall växa fram.

Dagens socialdemokrater vill få denna fråga att låta enkel och förklara politikens innebörd ur ett helikopterperspektiv. Men sanningen är den att innovtionskatapulter och en arbetsmarknadskansler inte skapar några nya jobb. Dagens rödgröna arbetsmarknadspolitik är en blåkopia av socialdemokraternas utslagningspolitik som praktiserades under 1990 talet och 2000 talets inledning. En S-politik som tvingade fram en utslagningskarusell, med ett enda mål och det var att hålla arbetslöshetsiffrorna på en anständig nivå. Man gick t.o.m. så långt att det söktes vetenskapligt stöd för denna politik i ekonomen John Maynard Keynes vilsna teorier om att arbetslöshet är bra för samhällsekonomin.

I takt med att utslagningen ständigt byggde upp ett växande utanförskap, sinade Sveriges statsfinanser. Vilket fick till följd att Göran Persson (Som då var Socialdemokraternas paritledare och tillika Sveriges statsminster) var tvungen att genomföra stora nedskärningar i vård, skola och omsorg. Faktum är att Sverige då var inne i en mycket allvarlig ekonomisk situation, det var så allvarligt att långivare började ställa krav på Sveriges reformer. Visserligen ett mycket mindre problematiskt lägen än den utveckling vi idag ser i Grekland. Men låt säga att Alliansens jobbpolitik inte vunnit valet 2006, kunde Sverige mycket väl idag delat ett öde som påminner om Greklands situation.

Det är mot denna bakgrund socialdemokraternas s.k. nya jobbpolitik skall bedömmas. Vad är nytt med dagens socialdemokratiska jobbpolitik, som skall leda till något annat än en ny utslagningskarusell och nya skenande underskott i statsfinanserna?

Klarar Stefan Löfvén av att svara på denna fråga? Än så länge har han misslyckats…

 

Juholtare, Löfvénare. Vad kommer här näst?


Listan med inkompetenta partiledare för det socialdemokratiska partiet bara växer. Med Håkan Juholt trodde man att måttet var rågat. Men så träder Stefan Löfvén fram ur kulisserna. Visserligen lyckades han bli statsminister. Men väl där blev det tvärstopp. På några få månader radar fiaskona upp sig. Som kronan på detta ”fiaskoverk” försätter Stefan Löfvén och dennes kollegor i den rödgröna samarbets-regeringen, Sverige i regeringskris och utlyser extraval. Ställ inte frågan vad Stefan Löfvén kunde uträttat under ett helt år, eller /Gud förbjuder/ under en hel mandatperiod.

Det kan omöjligt vara en tillfällighet att Mona Sahlin, Håkan Juholt och nu Stefan Löfvén hamnat på ”sossetronen”. Det är lätt att få känslan att rekryteringsprocessen till detta ämbete handlar om vem som drar Svarte Petter. Det är kanske bäst att springa förbi entrén på Sveavägen 68 i framtiden, så att man inte helt plötsligt blir sjanghajad som partiledarkandidat för Socialdemokraterna.

Allt går att skämta om, men nog måste det finns djupare gruvor att gräva i när det kommer till en analys av misslyckade partiledare rekryteringar inom socialdemokratin. När man tittar lite lätt på saken är det speciellt faktor som är gemensam för Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfvén. Det handlar om utbildning. Mona Sahlin har visserligen läst på gymnasienivå, men på meritlistan finns diskare och kontorist. Håkan Juholt är fotograf. Stefan Löfvén är svetsare. Absolut ingen ont om dessa högst hedervärda yrken. Men i positionen som partiledare och statsminister är det att rekommendera högre utbildning än så. På något sätt sker det inte en kritisk analys inom det socialdemokratiska partiet när det kommer till vilka som kan och bör klättra till de högre posterna. Kan det vara så att socialdemokraternas nedvärderande syn på utbildning som på något sätt ligger bakom allt detta?

Om det skulle vara så uppenbarar sig här en intressant paradox. På något sätt drabbas man här av sin egen ideologiska medicin. Socialismen menar att alla skall vara lika. Alla skall stöpas i samma form. Men hur blir det då när ett sådant parti skall rekrytera sin partiledare. Hur skall man kunna hitta en ledare i ett parti där alla är precis likvärdiga. Där ingen personlig särart sticker ut. Där ingen tillåts växa och utvecklas. Återigen stöter socialismen på patrull. Återigen visar sig bristerna på det humana planet. Återigen ser vi problemen som uppstår när den mänskliga friheten begränsas.

Helt plötsligt står man nu mitt i klyftan mellan höger och vänster. Vi har nu facit i hand. När socialdemokraterna fick styra Sverige under 1990 talet var inte utbildning och elevernas omsorg i focus. Man drev en hårdför ideologisk kamp, som hade ett enda syfte och det var att forma Sverige till en kommuniststat. Man skar ner på utbildning, det var inte viktigt med vare sig utbildade lärare eller studiematerial. Äldrevården var ett enda stort besparingspaket(Eller ett Köttberg). Sjukvården genomgick smärtsamma nedskärningar. Var 5;e Svensk befann sig i utanförskap.

Det som idag händer inom socialdemokraterna, var det samma som drabbade Sverige under 1900 talets sista hälft. Samma sak som kanske i stort sett drabbade hela den utvecklad Världen. Vi fick välstånd. Men till vilket pris. Om sanningen skall fram handlade det inte om välstånd utan om kreditvärdighet. Så länge ett land fortfarande hade kreditvärdigheten intakt kunde välståndet fortlöpa. Det fanns ingen tanke på att välståndsfesten en dag skall betalas. Välfärden ändrade karaktär från att vara en förmån till att övergå att bli en mänsklig rättighet.

När allt är lika mycket värt, upphör alla värden att vara aktiva. Ett värde är bara ett värde så länge det har ett värde att relatera till. Det har ett högre värde att vara statsminister än att vara diskare. Men som människa har man alltid sitt mänskliga värde. Socialismen klarar inte av att intellektuellt förhålla sig till dessa faktum. Man trasslar in sig i teoretiseringar om samhällsklasser o.d. Det skall vara upp till individen om man anser sig tillhöra en samhällsklass eller ingår i en klubb för frimärkssamlare etc.

Först och främst är alla i grund och botten människor. Alla har ett liv att förvalta. De bitar som kommer därefter är mycket mera avancerade. Men har en individ för avsikt att bli statsminister, är det i ett liberalt samhälle självklart att denna individ tillåts och stimuleras att växa fritt, precis som alla andra i ett liberalt samhälle. Det är bra för individen, det är bra för samhället. För nog är det så att omständigheterna visat vad som händer när en svetsare blir statsminister, eller när en fotograf blir partiledare och så när en kontorist tar sig an utmaningen att vara statsministerkandidat. Kan det bli tydligare än så?

 

Löfvéns rödgröna inlåsningspolitik


30 000 traineeplatser i välfärden för ungdomar . Sverige har inte ens 30 000 arbetslösa människor att tillgå. Mer än hälften av alla ungdomar mellan 16-23 år som är anmälda arbetslösa vid arbetsfördelningen är heltidsstudenter. Man är anmäld som arbetssökande i avsikt att kunna finansiera sina studier.  8,5% av alla arbetssökande ungdomar kan få jobb inom 3 veckor eller har precis avslutat en utbildning. Kvar finns ca 7% som faktiskt är arbetslösa. Ungefär hälften av dessa saknar behörighet till högre utbildning. I antal uppskattat över hela landet kanske ca 3-4000 ungdomar.

Med den politik som förs av de rödgröna, löper dessa ungdomar stor risk att bli inlåsta i bidragsberoende. Stefan Löfvén kallar det traineejobb, enligt skivandes vokabulär är det en inkörsport till ett livslångt bidragsberoende.

Stefan Löfvéns rödgröna jobbpolitik är att göra det svårare för fler att komma in på den öppna arbetsmarknaden. Låta fler bli inlåsta i Amsjobb. Göra det både dyrare och svårare för företag att rekrytera ny personal. Med den rödgröna sk jobbpolitiken är det mer regel än undantag att en person under 25 år jobbar med något annat än Amsjobb.

En annan effekt blir att studenter inte längre vågar anmäla sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen, då det finns risk att studenterna blir kommenderade att ta traineeplatser i välfärden. Är det så de rödgröna skall sänka ungdomsarbetslösheten??

 

Så var då stenen i rullning


Margot Vallström tar ton. Hon sjunger ut i invandringsfrågan. Men egentligen är det något helt annat som får Margot V att göra sitt utspel. Det är den konstitutiella situationen som får Margot V att ta ton. Det är också på sin plats att säga att polletten har trillat ner.

Margot V såväl som Stefan Löfvén har nu fullt ut förstått, vad som med största sannolikhet kommer att utspela sig dagen efter den 14 september.

Mycket lite talar för att de rödgröna får egen majoritet. Sannolikt blir det ett höger och ett vänsterblock som väger i stort sett lika. Med Sverigedemokraterna som vågmästare.  Alldeles oavsett vilket av blocken som blir störst kommer de behövas stöd från det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna för att få majoritet i Sveriges Riksdag.

Fredrik Reinfeldt är en politisk räv. Utspelat om att Svenskarna måsta öppna sina hjärtan inför annalkande flyktningar, må haft sina humanitära poänger. Men att Fredrik, med sitt uttalande inte hade en enda tanke på den aktuella konstitutiella situationen, håller skrivande för osannolikt.

Att psyka sina motståndare är ett ofta använt knep i sportens Värld. Att säga till en motståndare sånt som den vill höra, alt inte vill höra, är ett gammalt välkänt knep. Stunden, situationen och personen avgör. Ett knep som ofta vinner framgång. Skrivande är som bekant ett stort fotbolls fan. Skrivande vet en idrottsman som utvecklat denna konst till perfektion. Idrottsmannen heter Andreas Ravelli. Skrivande är så pass gammal att han minns åren då Andreas Ravelli spelade allsvensk fotboll i Östers IF. Inför hörnor, frisparkar och straffar kunde man se denne Ravelli stå och småprata med motståndarlagets spelare. I en vänskaplig trevlig ton. Alla som såg Andreas Ravelli i mästarnas mästare vet vad som avses. I avgörande ögonblick börjar helt plötsligt Andreas Ravelli att prata. Ord som han vet tar sig ända in i själen hos sin motståndare. Ord som får mjölksyran att sätta fart i kroppen. En teknik som är nog så kraftfull som alla hårda ord i hela Världen. Ord som får motståndaren att för ett ögonblick förlora sitt fokus. Det är ingen tillfällighet att det var just Andreas Ravelli som tog den avgörande straffen, som innebar att Sverige tog VM-brons 1994.

Fredrik Reinfeldt har samma förmåga. Han vet vad som skall sägas, när det skall sägas. Att tydliga säga det som förväntas sägas vänsterut. Gör att det försätter dessa vänsterpolitiker i en situation där de tvingas ta strid. Strida för att verka trovärdiga i sin kamp mot Sverigedemokraterna.

Utfallet av valet 2014 är kanske inte lika viktigt som vilka man kan tänka sig få stöd ifrån. I 10 fall av 10 kommer Sverigedemokraterna att fälla en rödgrön regering. Där har Margot Vallström, Jonas Sjöstedt, Gustav Fridolin och Stefan Löfvén något att ligga sömnlösa och fundera över.

 

 

Myter om välfärd, invandring och miljö


Det gäller inte bara att söka sina väljare. Det handlar även om att skapa bilder av samhället. Bilder som skall tjäna olika typer av politiska strömningar.

Bilden utifrån ett vänsterperspektiv är att välfärden i Sverige är på god väg att upplösas. Bilden som skapats av Sverigedemokraterna att Sverige invaderas av välfärdsflyktingar, Islamsk terrorism och invandrare som roffar åt sig av de få jobb som finns kvar. En miljörörelse som lyckats få det att låta sannolikt att Världshaven inom kort kommer att stiga med 3-4 meter .

Alla säger sig vara en talespersoner från verkligheten. Vilken verklighet? Utifrån vilka grunder?

1, De senaste 5 år har Sverige aldrig i kronor och ören räknat satsat lika mycket pengar på välfärd.

2, Sverige är ett av Världens svåraste länder att få uppehållstillstånd i.

3, Sedan några 1 000 år tillbaka i tiden pågår en omfattande landhöjning.

Sannolikt kommer många Svenska väljare att använda dessa skeva bilder som underlag, när de lägger sin röst i valurnan den 14 september. Det kan mycket väl vara så att Riksdagsvalet 2014 kommer att bli ett av märkligaste val i modern tid. I stället för att uppleva verkligheten, väljer människor/väljare att förlita sig på en mediabild av samhället. Sannolikt beror allt detta på att många människor är mer närvarande på internet än i verkligheten.

Faktum är att världen har skådat ett liknande skeende. Det fanns en tid då konstnärer bara avbildade verkliga föremål och levande/döda människor så som de faktiskt såg ut. Efter ett antal föregångare kom så surrealismen. Helt plötsligt kunde konstnären plocka lite från religionen, ta ett öga från en människa, en kropp från ett djur och så ett litet träd och foga samman en konstnärlig bild, som inte förställde ens minsta lilla verklighet.

Faktum är att mycket av dagens oppositionspolitik påminner en hel del om surrealismen. Medvetet vill vänsterkrafterna och Sverigedemokraterna måla upp en surrealistisk bild av Sverige. Med förhoppning om att väljarna skall lite mer på deras verklighetsfrånvända bild än den verklighet som utspelar sig i vardagen.

Faktum är att det samhälle som vänsterkrafterna och Sverigedemokraterna vill skapa är ett urbaniserat, främlingsfientligt samhälle med höga skatter och en omfattande utslagning, där man tvingas skära ner på alla välfärdsambitioner, där allt färre nya jobb växer fram.

Det var faktiskt så det såg ut förra gången olyckan var framme. Landsbygden utarmades, vänstersamhället klarade inte av att människor flyttade/flydde till Sverige, utanförskapet skenade, statsfinanserna var nära konkurs, välfärden skars ner, det fanns ibland inte ens pengar att betala löner till de som var anställda i stat och kommun, alla arbetsmarknadsåtgärder fick skrotas, företag och kapital flydde landet etc. etc.

Nu ser vi samma sosse politik ytterligare en gång söka det Svenska folkets mandat. Denna gång dessutom utspätt med kommunister och miljökämpar som vill ha makt och inflytande. Lägger man sen på Sverigedemokraterna på toppen, är det en sorglig samling snedseglare att beskåda.

 

%d bloggare gillar detta: