Den Svenska modellen är ”på smällen”


Delningsekonomi och plattformar  skapar nya möjligheter och många nya jobb. Utveckingen går fort, mycket fort. Denna utveckling möter rödgröna krafter som säger, högre skatter, förbjud vinstuttag, högre skatter för dem som anstränger sig, gör det mindre lönsamt med utbildning, ökat utanförskap, mer utslagning, högre sjuktal, kvotering i styrelser etc.. etc..

Allt sånt som får den mest inbitne optimisten att omvärdera beslut att gå vidare med storslagna idéer.

Den Svenska modellen är i grunden en bra lösning. Men den skapades i en tid då arbetsmarknaden hade två parter som i stora drag såg ut på samma sätt år från år.

Idag kan en anställning mycket fort övergå till att bli ett arbetsgivaransvar. Idag kan en anställning och en uppfinnargärning vara en och samma sak. Många arbetsplatser är idag helt webbaserade.

Kompetens är färskvara. Det behövs kanske ett närmande där högre studier kan korsas med att driva ett projekt i privat regi. Samma sak när det kommer till att bekämpa utanförskap. Det behövs nya idéer som kan tillvarata alla som idag tillhör utanförskapet. Här finns mängder med glastak som måste krossas. Ett ”multientreprenörskap” som kan fånga upp en bredare bild av den kompetens som finns i landet. Vägen framåt handlar mycket om att få in fler kvinnor som trivs och växer på arbetsmarknaden. Bland kvinnorna finns de bästa studieresultaten, samtidigt som det idag är fler kvinnor som inte trivs och mår bra på den arbetsmarknad som vuxit fram ur den Svenska modellen.

De rödgröna påstår att ungdomsarbetslösheten sjunker. Men sanningen är den att de stora kullarna i början av 2000 talet som hamnade i arbetslöshet är idag inte längre arbetslösa ungdomar, utan arbetslösa vuxna. Många av dessa ungdomar är idag en del av det kraftigt växande utanförskapet. Med dagens brister i den rödgröna arbetsmarknadspolitiken finns förutsättningar att dessa tidigare arbetslösa ungdomar, kommer att sluta som konstant utanförsatta vuxna.

Det behövs en ny Svensk modell. Det behövs födas fram nya Svenska modeller som kan fånga upp dagens alla utmaningar. Något som bryter den nedåtgående rödgröna samhällsspiralen. En Borgerlig Allians för ett starkt Sverige i framtiden.

 

 

 

Livets kemiska tillsatser


Att gå ut på krogen en lördagkväll och ta ett glas öl. Något som många tycker låter trevligt. Men att äta ett äpple med höga halter av bekämpningsmedel är inte något som låter speciellt trevligt. Att äta större mängder smärtstillande medicin som inte har ordinerats av läkare är kanske vanligare än vad många tror.

Det fanns en tid då människor som missbrukar kemikalier kallades knarkare alt narkomaner. Denna kategori finns visserligen även idag. Men här återfinns individer som befinner sig i slutskedet av ett långt liv, där olika kemikalier som tillförts kroppen av diverse olika syften, lyckats bryta ner den samma.

Livsmedelsindustrin har ett bra system som väl hanterar de kemiska tillsatser som hanteras inom denna verksamhet. ”E-nummer systemet” är en framgång. Tiden är kanske mogen att ett ”E-nummer system” upprättas, där alla livets kemikalier kan hanteras.

Människan har alltid letat efter den ultimata dopingen. Få det där pillret där man blir smart, stark och snygg. Tänk vad det hade varit trevligt. Men det finns en inbyggd ”tankevurpa” i detta resonemang. På något sätt förbises faktumet att det redan finns mängder med kemikalier i människans kropp. Kroppen består av kemikalier som hela den mänskliga organismen är beroende av. Att tillföra kemikalier där man blir smart, snygg och stark är kanske en dröm för många. Men det som verkligen händer är att de befintliga kemikalierna påverkas. Tillförs något som inte passar in, så blir effekten att någon annan process i kroppen måste anpassa sina funktioner, för att kunna hantera den nya situation som då uppstår.

Med anledning av dagens stora samhällsutmaning som handlar om att bjuda in fler att bli aktiva samhällsbyggare, finns flera olika aspekter koppade till detta tema. Snart finns en miljon utanförsatta Svenskar som säkert funderar på fördelarna med komplettera kosten med kemiska uppiggande substanser. Risken här är att det byggs upp ekonomiska strukturer med tillverkare, importörer, grossister, leverantörer, langare och brukare som inte på något enda sätt gynnar framväxten av fler aktiva samhällsbyggare.

Sannolikt kommer aldrig den sista missbrukaren födas. Med samma sannolikhet kommer det alltid att finns nya kemiska substanser som lockar nya människor in i beroende och missbruk.

Det samhället kan göra är att bygga upp en lättillgänglig kunskapsbank där alla livets kända  tillsatser finns upptagna. Detta i kombination med en lagstiftning som bättre kan hantera kemikalierans logistik i samhället, såväl som i kroppen. Vi ser idag en stor ökning av diverse olika psykologiska diagonser som mycket väl kan vara effekten av synergieffekter, där olika kemiska substanser blandas i kroppen. Dagens forskning kan hantera kemiska obalanser i Hjärnan. Nu är nästa steg att öka fokus på vad som händer i kroppen när kemikalier tillförs och blandas. När det kommer till synergieffekter finns mycket lite kunskap. En vardaglig situation som när t ex Alkohol, Koffein, bekämpningsmedel från ett äpple och Nikotin blandas i kroppen, hur reagerar en Hjärna som utsätts för detta med regelbunden frekvens.

Idag är livet fullt av kemikalier. Skrivande har gjort ett experiment där samtliga intagna kemikalker under en normal vecka katalogiserades. Det stannade vid 18 olika E-nummer, Alkohol, en huvudvärkstablett som innehåll 10 olika kemikalier, Nikotin från passiv rökning, inandning av avgaser från kallstartad bil, Bensinångor vid tankning av bilen, Etanolånga från vindrutespolarna, avfettningsmedel när bilen blev tvättad, kontakt vid en mängd olika plaster som avger gas innehållande PVC och Ftalater, Flamskyddsmedel från soffa och gardiner. Listan kan säkert göras längre. Detta är en normal vecka i livet. Lägg där till t ex ett missbruk av något slag. Säg något så relativt vanligt som att dubbla dosen av någon form av smärtstillande läkemedel. Det skulle verkligen vara konstigt om hjärnan och dess funktioner inte påverkas. Tiden är mogen att gå till botten med människans förhållande till sina älskade kemikalier.

 

 

Mitt, ditt och frihet


Äganderätten är en utmaning inom alla politiska ideologier. Att hantera detta ämne utan att första ta en sväng in i Filosofins Värld känns oundvikligt. I grund och botten finns människor och allt vad Jorden har att erbjuda. Utmaningen är att hitta en väg att samexistera och samtidigt hitta ett hållbart förhållningssätt till de resurser som Jorden har att erbjuda. En mängd Ideologer, Teologer och Filosofer har anstängt sig till det yttersta för att hitta lösningar på dessa tillsynes oändliga utmaningar. Sammanfattningsvis kan sägas att framgångarna inte radats upp på pärlband, då handlar det om den diplomatiska versionen. Vill man vara krass är det antagligen ingen överdrift att utropa ideologiernas unisona misslyckande.

Men det finns ett undantag. Liberalismen är ett oprövat kort. Antagligen är det så att frihetens ideologi har kolliderat med äganderättens principer. Det har tolkats som om tredjemannen (Du och jag) inte får ett hållbart skydd av egendom, materiella och immateriell värden etc, om alla i samhället åberopar sin rätt till frihet.

Kanske är det just här som Liberalismen stött på hinder. Hinder stora nog att ideologin inte vinner stöd i folkdjupet. Här vilar en pedagogisk uppgift som /sannolikt/ Liberala politiker i sin gärning inte lyckats utföra på ett trovärdigt sätt. Individens frihet att hantera sitt liv i samhället, måste kunna ställas i relation till ett samhälle med stat, lag och rätt. Utifrån detta perspektiv skapades Socialliberalismen. Men här uppstod något som i retoriken var svårt att skilja från det som i dagligt tal kallas Socialdemokrati.

Denna blogg handlar om Liberal Konservatism. Vilket i många avseenden är en motsägelse. Hur kan en individ vara fullt ut fri och samtidigt vara för att gamla traditioner skall följas. Moderaterna har lyckats med denna ideologiska balanskonst genom att åberopa ”måttfullhet”. Lagom fri och lagom traditionell är egentligen en ideologisk ”mischmasch”.

Men åter till filosofins värld. Liberalismen är som ideologi betraktat skapad under en period då moderna samhällen ännu inte fullt ut hade skapats. Faktum är att Liberalismens första anhängare går att hitta så lång tillbaka i tiden som under 1500 -1600 talet. Medeltidens befolkningar försökte då hitta former att skapa framtidens samhällen utifrån. Det har hänt ganska mycket sedan dess. Ismer har kommit och gått. Idag kan samhället hantera lag och rätt och har skapat hållbara sociala incitament. Idag finns gedigna system som slår vakt om värden och egendom som ägs av tredjeman. Utmaningen idag är individens frihetskamp. Idag finns goda förutsättningar att prova vad Liberalismen har att erbjuda. Det är skivandes djupaste övertygelse att Liberalismen kan uträtta underverk med samtidens utmaningar. Jämställdhet, arbetsmarknaden, Skolan, utanförskapet, jobbskapande etc, är exempel på utmaningar där individens växande frihet verkligen kan föra samhällsutvecklingen framåt.

 

 

Vänstern är ideologisk populism


Det förpliktigar att göra anspråk på vad som är rättvisa. Vänsterns syn på vad som är rättvist har byggt upp en logik som varit allmänt vedertagen under snart 100 år. Robin Hood-perspektivet är lätt att förstå. Världens grundläggande indelning skulle vara att särhålla Rika och Fattiga. Sagan har via vänsterns haltande logik tillåtits få verkliga dimensioner. Alla som levt vet att Världen består av fler än Fattiga och Rika.

Verkligheten idag är något helt annat. Samhällets stora utmaningar är inte att hantera förhållandet mellan Fattig och Rik. I dag saknas människor som vill jobbar hårt i syfte att bli Rika. Sannolikt beror detta på vänsterns retorik. Det är en direkt följd av en politik som demoniserar personer som uppbär materiell rikedom. Här finns många av de faktorer som skapar utanförskap.

Jobb och löner är inget problem för den person som tror på sin förmåga att påverka sin frihet och sin egen förmåga att skapa. Jobb och löner är bara ett problem för den som inte känner sig delaktig. Byggs det upp ett samhälle som inte premierar den som jobbar hårt och utveckar sina förmågor, är det samma sak som att bygga upp attityder, som gör att utslagningen ut ur samhället tar fart.

Det är vad som händer när samhället ”fingrar på” individens handlingskraft. Det finns i huvudsak två grundläggande faktorer som är aktiva i detta sammanhang. ”Vägar in” och ”Drivkrafter”. Skulle även kunna utryckas som så här, vid starka drivkrafter så öppnas fler vägar in, alt finns det många vägar in, så stärks drivkrafterna att vilja komma in i samhället.

Den gamla klyschan; ”Det måste löna sig att jobba” har många dimensioner. Men kanske ur ett modernt samhällsperspektiv är det kanske mera korrekt att formulerar om den gamla klyscha på detta sätt; ”Det måste skapas ett samhälle där hårt jobb premieras”.

Den gamla Robin Hood-klyschan; Ta från de rika, för att ge till dem fattiga, måste landa i den samtida verkligheten. ”Skapa drivkrafter åt de fattiga så att de kan jobba hårt och bli rika”, låter som en slogan värdig samtiden.

 

 

 

Så fixas den Svenska skolan


Nio år i Grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna. Hur kan det ens vara möjligt undrar säkert många. Men frågan har fel ingång. Frågan är uppbyggd kring ett ”problemtänk”. Ingen människa som lever under nio år kan undvika kunskaper. I vaket tillstånd och vid fungerande sinnen strömmar ständigt alla tänkbara kunskaper i luften. Det är inte så att det saknas kunskaper. Utmaningen handlar om vad kunskaperna skall användas till. Väck en människas nyfikenhet och alla kunskaper finns framför ögonen. Visst låter det som en klyscha. Men här finns korn av användbar information.

I skolan ligger det i sakens natur att alla ansträngningar riktas till att lära så många elever så mycket som möjligt. Välutbildade pedagoger sliter med att förmedla information som skall bygga upp kunskaper hos kommande generationer. Men av diverse olika orsaker är detta inte alltid något som fångar elevernas uppmärksamhet.

Låt säga att en person, vilken som helst, utses att utföra avanserad datorprogrammering. Helt utan minsta lilla utbildning i kodning. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå att personen i fråga mycket snabbt tappar intresset. Blir frusterad och börja känna sig utanför, när kollegorna knapprar på tangentborden så att de glöder..

Metaforen är tänkt att fånga upp ett problem som den Svenska skolan har svårighet att hantera. Det finns en övertro om vad mognad kan utföra. Det är sant att alla människor mognar olika takt. Men mognad i sig delar inte per automatik ut kunskaper. Skolgångens viktigaste tid är F-3. Under denna tid lär sig eleverna livets kodspråk. Att kunna koda en text, förstå dess innebörd är sånt som den lättlärde, den som förstår hur viktigt det är, den som är mogen att anta utmaningen, ser som något enkelt. Men många står här inför enorma utmaningar.

Det borde stiftas en grundlag som förbjuder den Svenska skolan att lämna vidare elever till årskurs 4 utan godkända kunskaper i Svenska och Matematik. Kanske även Engelska?? Skolor som inte klarar detta skall straffas genom att uppvisa bättre planeringen för att kunna uppfylla lagkravet. Den kan mycket väl bli den lag som bäst jämnar ut klyftor i samhället. Varje satsad krona som används att uppfylla detta lagkrav är ur alla perspektiv den bäst satsade kronan. Här finns en åtgärd som skapar positiva effekter vid alla samhällsområden. Den kommer att ge oändligt många fler människor ett bättre liv. Färre kommer att hamna i utanförskap, fler kommer att söka sig till högre studier. Frågan som återstår; vad vi väntar på?

 

Blås i bubblan – Eller börja jobba med utmaningarna


Den Europeiska banktillsynsmyndigheten, EBA har utfört stresstester på några av Europas största banker. Förhållandet mellan tillgångar och potentiella utgifter kontrolleras. Svenska banker klarar sig förhållandevis bra. Men skrapar man lite på ytan dyker det genast upp orosmoln. Övervärderade bostäder är en högriskafaktor som för eller senare kommer att få negativ inverkan på Sveriges ekonomi. Detta i förhållande till en rödgrön regering som tycks ha tappat greppet om Sveriges finanser gör att bilden mörknar betänkligt.

Mycket pekar på att fastigheternas höga värdering är direkt kopplade till bankernas relativt goda balansräkningar. Det behövs inte mycket fantasi för att föreställa sig vad som händer i Sverige vid en konjunkturnedgång. När helt plötsligt fastigheterna inte längre värderas med samma nivå som idag. Kanske är det t ex så att invandringen de senaste åren är en av många faktorer som driver upp bostadspriserna. En intressant vinkel som skall behandlas i kommande inlägg.

Bankerna håller fastighetsbubblan osprucken. Det eldas på med nya friska lån. Men gränsen där låntagarnas betalningsförmåga och huspriserna uppgång närmar sig en kritisk massa.

Det behövs nytänk. Det behövs nya friska visioner när det kommer till utmaningarna med finansiering och med framställning av nya bostäder.

När höga bostadspriser övergår till en bubbla finns ingen vetskap om hur och när det sker. Det enda som är säkert är att det finns en balansgång mellan inkomster och priser för att kunna upprätthålla ett boende. Den kritiska massan består av att hitta balans mellan dessa båda variabler. Det som nu händer med rödgröna skattehöjningar, växande utanförskap, sämre statsfinanser och fallande sysselsättning är sånt som för samhället närmare den kritiska massan. När säkerheter för bostadslån inte längre väger upp lånets storlek. Det i sin tur hänger i hop med att fler i samhället har en lägre disponibel inkomst tillföljd av skattehöjningar.

Men det stannar inte där. Utanförskapet spelar även in på bopriserna. Som nu när utanförskapet växer allt snabbare, finns tydliga kopplingar till bostadsmarknaden. Varje ny utanförsatt är en person mindre som kan tillföra ny luft i bostadsbubblan.

Samhällets stora utamningar kan inte lösas med ”Quick fix” typ rödgröna skattehöjningar. Det äventyrar faktisk hela samhället. Vi vet att det leder till färre nya jobb, ökat utanförskap och mindre välfärd. Det är vedertagna faktum. Frågan är om Sverige skall behöva genomlida att en bostadsbubbla spricker tillföljd av rödgrön inkompetens..

 

 

Fattigdom och samhällsklyftor


Orden höjs nu för att ta krafttag mot de växande samhällsklyftorna och fattigdomen i Sverige. Med tanke på det höga tonläget från landets vänsteranhängare blev jag lite nyfiken på vad det egentligen handlar om.

Jo då, det finns nerskrivet material att hämta på sossarnas hemsida. Men jag blir absolut inte klokare efter att läst de förslag som skall minska samhällsklyftorna. Visserligen berömvärda förslag. Men jag skulle gärna vilja ta del av den samtidsanalys som ligger till grund för dessa förslag. Till att börja med så befinner sig idag 14,4% av Sveriges befolkning i utanförskap. Hur skall dessa människor kunna erbjudas inträde i samhället via te x en modernisering av konsumentköplagen eller via höjt tak i föräldraförsäkringen? Eller, för den delen att införa åtgärder så att färre inte är i behov av försörjningsstöd.

Tittar man på EU normen för vad som är fattigdom för en familj eller enskild person så får man fram följande:

  • Förmåga att klara oförut­sedda ut­gifter. Betala 15 000kr inom en månad.
  • Minst en veckas semester per år
  • En mål­tid med kött, kyckling eller fisk var­annan dag
  • Till­räcklig upp­värm­ning av bostaden
  • Kapital­varor som tvätt­maskin, färg‑TV, telefon eller bil
  • Skulder (hypo­teks­lån eller hyra, räk­ningar, av­betal­nings­köp eller åter­betal­ning av lån)

Jag menar. Om nu meningen är att bedriva en politik där utbetalningar av te x försörjningsstöd skall minskas. Är avsikten att utjämna klyftorna i samhället, då bör det väl insatserna riktats mot de som befinner sig i utanförskap. Där finns den djupaste samhällsklyftan. Mellan dem som befinner sig i utanförskap och dem som idag har en försörjning via ett jobb.

För mig känns socialdemokraternas förslag som ett slag i luften. Det låter som om det går att hantera utanförskapet som om det handlar om ett medelklassproblem. En person som inte har några kapitalvaror, klarar inte av att värma upp sin bostad eller för den delen inta har någon semester, är nog inte intresserad av en minskning av de som är i behov av försörjningsstöd.

Vi har idag nästan 1 000 000 människor  i detta land som har enorma problem att hamna sig på rätt sida om EU normen för fattigdom. Under alliansen ledning minskades utanförskapet med ca 300 000 människor. Det är alltså ca 300 000 människor som idag kommer närmare att hamna på rätt sida om EU normen för fattigdom.

Utanförkapet är inte en fråga om bidrag. Det är en fråga om delaktighet. Det handlar om att skapa ett samhälle där alla finner en mening med att delta. Den övergripande frågan är faktiskt inte mera komplicerad än så. Vill man förenkla än mer är det en fråga om arbetsfördelning.  Vem gör vad? Vilken roll har samhället, vilken roll har individen och vilken roll har näringslivet. På något sätt är det så att samhället trampar in på områden efter område som normal varit individens att sköta. Delaktighet är inte en sak eller detalj. Det handlar om en känsla som är fullt möjlig att odla fram. Men om det finns ett samhälle som berövar individens sina naturliga ansvarsområden, skapas ett tomrum där det uppstår förvirring. När samhället byggs större än individen skapas vacuum, där det blir svårt att utveckas och skapa nya möjligheter utifrån.

När samhallet tar ett steg tillbaka uppstår en tom yta att fylla med initiativ. Men den som tror att det är en enkel ”Quick fix” är ute på djup vatten. Alliansens skattesänkningar är ett exempel där det genom en träffsäkra reformer kunde frigöra enorma mängder kreativitet. Det som hände var att ytor som tidigare varit ideologiskt släckta av socialismen, återigen såg dagens ljus. Kreativitet blomstrade fram genom fetare plånböcker hos alla som jobbar, ROT o RUT etc.

Delaktighet är något som alltid kan skapas. Men på samma sätt kan delaktighet lösas upp tillföljd av dåliga rödgröna politiska beslut. Vi ser nu att den rödgröna politiken redan lämnar sådana avtryck. Vi ser nu att delaktighet byts ut och görs om till utanförskap. Det i sin tur spär på ojämliketen i samhället. Klyftorna växer i en rasande fart, människor får mindre i plånboken, statskassan mindre pengar, vilket i förlängningen leder till mindre välfärd.

 

%d bloggare gillar detta: