Så fixas den Svenska skolan


Nio år i Grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna. Hur kan det ens vara möjligt undrar säkert många. Men frågan har fel ingång. Frågan är uppbyggd kring ett ”problemtänk”. Ingen människa som lever under nio år kan undvika kunskaper. I vaket tillstånd och vid fungerande sinnen strömmar ständigt alla tänkbara kunskaper i luften. Det är inte så att det saknas kunskaper. Utmaningen handlar om vad kunskaperna skall användas till. Väck en människas nyfikenhet och alla kunskaper finns framför ögonen. Visst låter det som en klyscha. Men här finns korn av användbar information.

I skolan ligger det i sakens natur att alla ansträngningar riktas till att lära så många elever så mycket som möjligt. Välutbildade pedagoger sliter med att förmedla information som skall bygga upp kunskaper hos kommande generationer. Men av diverse olika orsaker är detta inte alltid något som fångar elevernas uppmärksamhet.

Låt säga att en person, vilken som helst, utses att utföra avanserad datorprogrammering. Helt utan minsta lilla utbildning i kodning. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå att personen i fråga mycket snabbt tappar intresset. Blir frusterad och börja känna sig utanför, när kollegorna knapprar på tangentborden så att de glöder..

Metaforen är tänkt att fånga upp ett problem som den Svenska skolan har svårighet att hantera. Det finns en övertro om vad mognad kan utföra. Det är sant att alla människor mognar olika takt. Men mognad i sig delar inte per automatik ut kunskaper. Skolgångens viktigaste tid är F-3. Under denna tid lär sig eleverna livets kodspråk. Att kunna koda en text, förstå dess innebörd är sånt som den lättlärde, den som förstår hur viktigt det är, den som är mogen att anta utmaningen, ser som något enkelt. Men många står här inför enorma utmaningar.

Det borde stiftas en grundlag som förbjuder den Svenska skolan att lämna vidare elever till årskurs 4 utan godkända kunskaper i Svenska och Matematik. Kanske även Engelska?? Skolor som inte klarar detta skall straffas genom att uppvisa bättre planeringen för att kunna uppfylla lagkravet. Den kan mycket väl bli den lag som bäst jämnar ut klyftor i samhället. Varje satsad krona som används att uppfylla detta lagkrav är ur alla perspektiv den bäst satsade kronan. Här finns en åtgärd som skapar positiva effekter vid alla samhällsområden. Den kommer att ge oändligt många fler människor ett bättre liv. Färre kommer att hamna i utanförskap, fler kommer att söka sig till högre studier. Frågan som återstår; vad vi väntar på?

 

(S)vikna generationer


Den kravlösa flumskolan skördar idag sina offer. De forskare och ledande pedagoger som förespråkade den kravlösa flumskolan gör idag öppet avbön. De ber generationer av Svenska elever om ursäkt. Men vad hjälper det alla Svenskar som idag lider till följd av en skolan som inte lyckats förvalta deras möjligheter i livet på bästa tänkbara sätt?

Alla vi som i debatten påstått att flumsklan är och var fel. Vi som av ideologiska orsaker blivit smutskastade som mindre vetande av oinsiktsfulla socialdemokrater och vänsterelitens maktspråk är en sak, men det är en långt mycket mera skrämmande tanke att årtionden av skolpolitiska beslut vilat på felaktiga grunder.

Att som elev vandra genom grundskolan utan godkända betyg är samma sak som att göda kriminalitet och utanförskap. Grundskolans nio år är livsavgörande på samma sätt som modersmjölk efter födseln. Elementära faktum som inte kan motsägas av någon enda vetenskap eller ideologi. Kunskapen som insamlas under dessa år är grundbulten i det liv som sen skall levas. Men socialdemokraternas idéer om skolgången var, och till många delar är något helt annat. Dessa elementära faktum blandades ut i en ideologisk soppa med klasstillhörighet och socialism på ett sätt som milt sagt var och är förvirrande. Men olyckan stannade inte där, långt i från. Förvirringen spred sig in i vetenskapen i psykosliknande former. Kort sagt; De vetenskaper inom pedagogiken som bäst passade in i det önskade ideologiska flummönstret fick bli normgivande. Den Svenska skolan tilläts bli en ideologisk experimentverkstad.

Idag står vi där med våra tvättade halsar och nystrukna skjortor. Den Svenska skolan skall ta examen. Vilket slutbetyg fick då socialdemokraternas flumskala?

Alla vet facit. Alla vet vad som inträffat. I tragisk paradox i sammanhanget är att dagens skolminister Gustav Fridolin lovade väljarna att lösa alla problem inom den Svenska skolan på 100 dagar om han kom till makten. Det han påstod sig kunna fixa i den Svenska skolan, säger dagens ledande skolforskare varit fel reda på idéstadiet. Precis när man trodde att den rödgröna röran inte kunde bli rörigare.. Låter som om detta sagts flera gånger tidigare..

Barn som bär kniv


Det är alltid enkelt att resonera om i stort sett allt ur ett samhällsperspektiv. Men att hantera samhällsutmaningar ur ett individperspektiv är en större utmaning. Dagens debatt är ofta generell och vilar inte allt för sällan på breda folklager. Detta sätt att hantera samhällsutmaningar är såklart inte fel. Men här finns stora brister.

Idag är det Fetisdagen. Alla bagerier med själrespekt förstår att baka många vetebullar, vispa mycket grädde samt se till att kylen är proppfull med mandelmassa. Hela detta tänk vilar på erfareneten att Svenskarna äter mycket Semlor under Fetisdagen. Så långt inga konstigheter.

Att vi idag ser våldsamma ungdomar på gator och torg är kanske en samhällsutmaning som väcker oro. Men likt bagaren som gör extra många Semlor under Fetisdagen finns det en individ bakom alla våldsamma ungdomar. Bagaren bakar extra många Semlor av en bestämd orsak. Barn som bär vapen och bli våldsamma på gator och torg blir det av en orsak. Det handlar mycket lite om hur samhället ser individen utan hur individen förhåller sig till samhället. Det finns orsaker till att ungdomar blir våldsamma och beväpnar sig. Inte ens detta är ett speciellt häpnadsväckande påstående.

Filosofers syn på människans grundläggande personlighet som god alternativ ond är en oändlig debatt. Den som känner sig hotad är en person som upplever att det är mödan värt att förvara sig. Skall detta resonemang vinna trovärdighet är det högst rimligt att det finns ett hot eller hotbild.

Det finns säker människor som kan se ett hot bakom varje gathörn. Men antalen hot i Sverige är begränsade. Sannolikt är det så att hela den nya s.k. mediabilden av samhället är ett hot i sig. Det är säkert så att livet i det nya snabbfotade media-samhället gör att trygghet och tillförlit är något som inte kommer högt upp bland dagens barn och ungdomar. Det handlar alltså om barn som växer upp i det samhälle som vi i vuxenvärlden skapat. Har det skapats trygghet? Eller är det så att på individnivå tillåts barn känna hot och utsatthet på ett sätt som väcker deras behov att försvara sig?

Sannolikt ligger något eller kanske ganska mycket i dessa påståenden. Sverige är ett bra land. Sverige är ett rikt land. Sverige borde vara ett land där det är lätt att känna trygghet och tillförlit. Sverige är långt i från ett land i kris. Sverige är ett land där invånarna kan kosta på sig att känna sig trygga. Något som kanske vuxenvärlden är i behov av att förmedla till barn och ungdomar.

 

 

 

 

 

Särbehandlingens inkorrekta särdrag


Mobbing, utanförskap och en känsla av att befinna sig utanför. Ingen människa förtjänar att mobbas eller stötas ut. Tolerans, förståelse och medkänsla är det som krävs av dem eller de som känner sig vara en del av det som är inne och det allmänt vedertagna. Med andra ord de människor som inte känner sig utanför eller mobbade. Problemet med detta resonemang är att mobbare och mobboffer sällan eller aldrig är precis exakt samma personer. Ett mobboffer är inte alltid mobboffer i alla medmänniskors ögon. Samma sak gäller den eller de som mobbar.

Det är nog så att alla människor som lever, någon gång under sin levnad upplevt sig vara utstötta och kanske till viss del även mobbade. Känslan av att vara lite annorlunda, är nog något som många säkert upplevt och känt.

Men när det kommer till de politiskt korrekta reaktioner som samhället uppvisar i syfte att få stopp på mobbandet, är någon form av Världsmästerskap i snusförnuft. Allt enligt parollen sila mygg och svälja elefanter. Ett samhälle som håller sig med 800 000 utanförsatta, bör inte låta sina företrädare skriva vackra texter om hur man förebygger mobbing och negativ särbehandling.

Men samtidigt skall alla som lider till följd av mobbing och negativ särbehandling ha stöd och hjälp. Där finns inga tveksamheter att belysa. Utmaningen finns på helt andra plan.

Allt handlar om synen på individer som en norm. Det handlar även om att våga stå upp för sina personliga unika särdrag.

Tid för lite förtydligande. Ett samhälle som skapas i syfte att skapa en bild av en norm, som kan användas att beskriva i individ har utmaningar i två riktningar. Delvis när individen med marginal missar normen underifrån, samma problem uppstår när en individ med råge överträffar normens förväntningar. Vill man föregripa detta inläggs andemening går det att hitta en ganska enkel bot på detta problem. Det är att sätta focus på individens frihet. Att individer tidigt i livet lär sig att hantera sin egen frihet. Skrivande är mycket medveten om att detta låter banalt i överkant. Men det är ett problem som antagligen samhällen har brottats med så länge det faktiskt funnits s.k. samhällen.

Allt har sin grund i hur samhällen inordnas. Det handlar om makt, inflytande och ambitioner. Ett samhälle där alla har samma makt, inflytande och ambitioner är såklart en omöjlig utopi. Men det förtar inte att alla som vill, kan och vågar verkligen aktivt kämpar för att utvecklar sin fria handlingskraft.

Särbehandling och mobbing är en positiv evolutionär effekt. Låt säga att det gick att skapa ett samhälle där alla invånare faktiskt ingick exakt i normen. Alla är då att betrakta som en del av det som alla kan acceptera som normalt. Ingen avviker, klär sig eller utrycker sig på att avvikande sätt. Alla är precis exakt det samma, står för samma åsikter och bildar en enda stor norm. Visst låter det fantastiskt. Men vad händer då med utvecklingen? Vem uppfinner hjulet i denna församling? Vem går ut och gör de där galna misstagen som leder fram till uppfinningen av dynamiten? Vem lyckas sälja bara ett av sina konsverk, skär sen av sig ena örat, för att sen bli enormt berömd efter sin död. Vem står på startlinjen i utförsåkningens Världscup och yttrar några få ord typ; ”de e bar o åk”?

Ingen har sagt att livet skall vara fritt från smärta och sorg. Det är när människan prövas, vågar göra det där lilla extra som gör livet stort. Storhet föds inte ur normen. Storhet utförs trots normen. Vardagens jobbiga prövningar är en stor del av livet. Kanske den största delen. Är det då inte så att de krafter som står på startlinjen och yttrar orden ”de är bar o åk” är de krafter som för mänskligheten framåt. Det är inte normen som skapar utveckling. Det är individer som inte passar in i normen skapar utveckling.

 

 

 

Få kunskap i nya tider


Tidgare var kunskap något åtråvärt. Den som hade kunskap var ofta den som fick makt och framgång. Idag är bilden mycket annorlunda. Idag har en person med en intenetuppkopling hela Världens kunskap inom räckhåll.

Denna blogg vill absolut inte säga att där finns en motsättning mellan användning av internet och goda skolresultat. Men där finns ett samband. Ett samband som dagens skolpolitik inte klarar av att hantera. Sannolikt är det så att en genomsnittlig 15 åring idag exponerars inför mer information än en nybakad civilingenjör anno 1950.

Sveriges skolpolitik är en rest från svunna tider. Kalla karga skolsalar, katedrar, lärare och skolmatsalar bildar ett porträtt av gårdagens gråa vänsterideologiers inhumana människosyn. Dagens uppkopplade elever, utrustade med smartfones och paddor ”påprackas” idag dåtiden människosyn under sin skolgång. Dagens fria, starka, individuella och medvetna ungdomar är verkligen värda något bättre. Varför en 14 åring skall lära sig ekvationer via exercis på ett blankt papper i en grå och tråkig skolsal anno 1960, kan vara en tung uppgift för en aldrig så motiverad pedagog att förklara för denna demotiverade elev.

Det sägs att när eleven är mogen att lära finns där alltid en lärare. En filosofisk vinkel som lyfter denna utmaning till nya perspektiv.

En bra skolpolitik måste alltid sätta eleven i focus. Ett focus som idag huvudsakligen går i riktningen att det skall finnas en skola som skriver in elever, lär ut, kontrollerar kunskap och erbjuder kost och logi dagtid åt landets ungdomar. Vilket såklart är en fantastisk sak att kunna erbjuda alla unga människor i Sverige. En mycket viktig komponent i det som i dagligt tal kallas välfärd.

Men tyvärr ser vi att många ungdomar idag har svårt att göra sig själva rättvisa i denna välfärd.

Om man jämför den bild som den Svenska skolan idag förmedlar till alla Sveriges ungdomar, med den marknadsföring som snabbmatkedjan Mcdonalds förmdelar, uppstår återigen filosofiska tankegångar. Säg den 14 åring som väljer bort att besöka detta snabbmatens Mekka. Men det finns 10 000 tals orsaker att undvika ett besök i den Svenska skolan. Vän av ordning kanske tänker att detta handlar om ett försök att jämföra äpplen och päron. Visst är det så. Men det finns mer eller mindre framgångsrika snabbmatkedjor i detta land. Det finns även mindre lyckade snabbmatrestauranger som uppbär ungefär samma populäritet som den Svenka skolan i den unga generationens ögon.

Ofta är det så att egentligen är skillnaderna mycket små mellan den mindre lyckade snabbmatresturangen och den som lyckas fånga den unga generationens uppmärksamhet.

Framtidens skolpolitik bör väga in faktorn av att vara den ambition som gör att eleven hittar sin lärare. Hittar den modell där viljan att inta kunskap är på samma nivå eller gärna lite större än att inta en Big Mac vid den multinationella snabbmatkedjan Mcdonalds.

Myter om kriminalitet


Lagar skrivs för att handlingar som är skadliga för människor kan urskiljas. Alla levande funktionella människor utför handlingar. En vuxen människa formas av barndomens trygghet och kärlek. Graden av exponerad kärlek och respekt bildar den plattform som succesivt bär fram den unga individen under sin resa som leder fram till vuxenvärlden.

Myter om arv och miljö grumlar denna sanning. Alla människor kan finna sig själv när kärlek, respekt och frihet når fram. Men vägen är allt som oftast allt annat än rak och lätta att identifiera.

Den mycket unga individen har att förlita sig på en lynnig vuxenvärld. En vuxenvärld som summariskt tar sig an att vårda och stötta utifrån en ofta ofullständig och bristande kunskapsbank. Vuxenvärldens egna brister under uppväxten tenderar att föras vidare till nästa generation.

När allt i grunden handlar om att lära sig hantera de utmaningar som hindrar en människa att leva sitt bästa, hamnar focus i stället på att bekämpa kriminalitet. Fängelser skulle mycket snabbt tömmas till hälften om te x alla med dyslexi fick adekvat hjälp under sin uppväxt. Nu är detta ett antagande. Idag finns ca 500 000 som har en diagnostiserad dyslexi i Sverige.  Med stor säkerhet finns även många odiagnostiserade dyslektiker runt om i landets många anstalter som drivs av Kriminalvården.

Ingen människa lär sig att läsa och skriva genom att befinna sig i en kärleksfull omgivning. Nästan precis på samma sätt som väldigt få som befinner sig inom kriminalvården lär sig att läsa och skriva. Sanningen är den att det är omgivningen som skapar människan. Sen kan såklart olika människor hantera sin omgivning på många olika sätt. Omgivningar kan hantera sina anhängare på en mängd olika sätt.

Det går såklart att angripa detta med breda utfästelser om respekt, förståelse och oändlig kärlek. Men risken är då stor att fel verktyg börjar ändvändas att reparera fel skada. Lite som att ge en snöslunga till en person som är mitt upp i att bärga årets spannmålsskörd. Kanske är det så att skördekarlen trots att blir glad över sin nya fina snöslunga. Det är nog lite så dagens grundskola hanterar sina utmaningar. Alla får utbildning oavsett om de förstår den eller ej. Vissa känner kanske glädje, trots att de inte har speciellt mycket att glädjas över på examensdagen. Många som går 9 år i den Svenska grundskolan har kanske mycket att glädjas över. Men hur mycket kunskap fick egentligen snitteleven efter 9 år i grundskolan?

Alla kan såklart inte vara roade av nya kunskaper. Men kanske är det så att dagens elever i grundskolan har samma svårighet att hitta underlag att känna glädje som när skördekarlen fick en snöslunga i slåttern. Skolan idag borde vara mera inriktad på att lära ut kunskap och teknik att inta kunskap, än själva kunskapen i sig.

Komiker brukar roa sina åhörare med skämt om den svarta lådan i flygplan. Det enda som alltid är intakt när ett flygplan kraschar är den Svarta lådan. Då brukar komikern ställas sig frågan varför inte flygplanet är byggt av samma material.

Dyslektiker kan bevisligen lära sig att läsa. Då borde det vara fullt möjligt att träna upp alla i den Svenska grundskolan till den nivå av grundläggande kunskapskrav, som ställs för att en elev skall vara godkänd i grundskolans kärnämnen (Svenska, matematik och Engelska).

Självklart borde ämnet studieteknik vara med i läroplanen för grundskolan. Idag finns säkert inslag i grundskolan som tangerar detta ämne. Det känns ålderdomligt att utöka studietiden i matematik för den elev som har svår att lära matematik. Då blir matematikundervisningen som när slåtterkarlen försöker bärga skörden med snöslungan.

Har en elev svårt att lära ett eller flera ämnen. Handlar det sällan om ämnet. Det handlar nästan alltid om hur eleven närmat sig ämnet för första gången. Eleven med läs och skrivsvårigheter får alltid svårt att närma sig alla ämnen som infattar kunskap via text. Lite grovhugget går det kanske att säga, att det innefattar i stort sett alla ämnen.

Rätt redskap till rätt arbetsuppgift är självklart i alla yrken utom inom pedagogiken. Säg den snickare försöker slå in en spik med en såg. Men en pedagog kan mycket väl försöka sig på att lära ut kunskap till en person son inte har adekvata kunskaper i det Svenska språket. Nu är det inte tänkt att detta inlägg skall misstänkliggöra alla pedagoger. Problemet har mycket lite med skolans alla pedagoger att göra. Problemet vilar hos den lagstiftande församlingen.

Grundskolans kärnämnen bör utvidgas till Svenska, Engelska, Matematik och Studieteknik. Tidigt i en elevs skolgång skall extratimmar kunna sättas in där studieteknik hamnar i focus. Det finns idag ett digert material som lär dyslektiker att läsa. Ett program som mycket väl kan kokas ner och användas i den dagliga undervisningen.

Det kan mycket väl vara den bästa tänkbara och mest kostnadseffektiva brottsföre-byggande verksamhet som idag kan uppbringas. Här sätts en ordentlig propp i den undre världens rekryteringsbas av unga nya medlemmar. Människor som riskerar att hamna i utanförskap får här en ordentlig chans att få ett bra liv. Sociala klyftor kommer att överbryggas. Mänskligt lidande kommer att minskas. Det kommer att bli positiva effekter på så väl folkhälsan som på statsfinanserna.

 

 

 

Läs och skrivgaranti


Jag är fullt och fast övertygad om att en skola som är engagerad i elevernas utveckling är vägen framåt. Idag tar faktiskt Gustav Fridolin ett positivt steg. Han presenterar en ”läs och skriv garanti” som gäller för F 1-3. Vi borgare föreslår betyg i årskurs 4.
Problemet med Gustavs förlag är kanske uppföljning och genomförande. Skrivande har stor erfarenhet från skolverksamhet. Jag har varit lokala skolstyrelsens ordförande i 10 år. Mina samlade erfarenheter har lärt mig att just år 1-3 har en avgörande påverka på en elevs fortsatta studier, studieförmåga och studiemotivation. Jag har sett med egna ögon hur en skola kan påverkas, beroende på hur resurserna fördelas mellan de olika åldersgrupperna.
Skrivandes erfarenheter säger att det är viktigt att skilja på en elevs ålder och ålder i förhållande till kunskapsnivå. I årskurserna 1-3 har den fysiska åldern mindre betydelse, medans kunskaps åldern är av yttersta vikt. Det finns elever som i ettan mycket snabbt skaffar sig kunskaper motsvarande årskurs 3. Ungefär i motsvarande storleks omfatt-ning hittar vi elever i årskurs 3 med kunskaper motsvarande årskurs 1. Sen finns en lite större grupp som ganska väl har överensstämmande ålder i förhållande till förväntad kunskapsnivå.
Skrivandes syn är därför att åldersindelningen i F 1-3 skall bytas mot en kunskapsindelning. Jag anser att det skall finnas en undre accepterad nivå, för att en elev skall vara klar med årskurs 1-3. Focus skall ligga på att alla skall kunna förstå och känna sig säker på grundläggande kunskaper i Svenska, Matematik och Engelska. Skall det finnas ett betyg i årkurs 4, bör det vara fokuserat på att definiera elevens lägsta förmåga i dessa ämne. Mina erfarenheter är entydiga. En skola som sätter focus på elevernas lägsta förmåga under årskurs 1-3, urskiljer sig skolan i årskurserna 4-9 genom att alla elever har lättare att bli godkända i alla ämne när de går ut skolan. Det underlättar även för pedagogerna att individanpassa undervisningen. Då de tidigt har ett tydligt mått för var den enskilda eleven faktiskt befinner sig kunskapsmässigt.

%d bloggare gillar detta: