Förbifarten av bara farten


Nu står nästa politiska nederlag och väntar på att få komma till Stefan Löfvén och dennes rödgröna röra. Förbifart Stockholm som stoppades de rödgröna kan åter igen börja byggas. Ett klubbslag i Riksdagen den 19 december är vad som saknas. Samtidigt kan den s.k. förhandlingsmannen som skall vara med och avgöra Bommaflygplats öde bli ett minne blott.

Med dessa två nederlag i bagaget kunde Stefan Löfvéns rödgröna röra knappast befinna sig i en svagare position inför det stundande extravalet. Nu är inget klart innan den kommande omröstningen i Riksdagen. Men ledande rödgröna företrädares uttalanden om att ett visst parti skulle vara nyfascistiskt, får väl utfallet att luta åt ett visst håll och inte är det åt det håll som den rödgröna röran önskar sig. Snacka om politisk fingertopp känsla. Den rödgröna röran har upplyft politisk harakiri till en konstform som man mer än gärna ägnar sig åt.

Varför Stefan Löfvén klamrar sig fast vid makten är en gåta. Han måste känna obehag. Det måste vara förnedrande. Att stå som chef för ett projekt som gång efter annan får genomlida smärtfyllda nederlag. När det är så tydligt att det är egna tillkortakommanden som utsätter honom för lidandet. Att vara minister under en sådan ledare kan inte vara annat än förödmjukande och olustigt.

Nu får vi som håller på Alliansen tacka Stefan Löfvén, för att han inte avgick och istället utlyste nyval. Med Stefan Löfvéns alla misslyckanden i ryggen, är det mycket som talar för att Alliansen går framåt i extravalet. Hade han avgått och direkt lämnat över till Alliansen hade vi inte fått denna chans att återta makten utifrån egen kraft. Det kan vi Alliansvänner tacka Stefan Löfvén och den rödgröna rörans makthunger för. Kanske blir det så att detta var den enda positiva handlingen som utfördes under de smärtfyllda fiasko månader som Stefan Löfvéns rödgröna röra regerade Sverige.

Skattesänkning blev vinst i statskassan


Tog mig friheten att läsa lite info från SCB. Bland mycket intressant läsning hittade jag i rubrikerna det hårt debatterade jobbskatteavdraget. Här inträder det jag alltid finner mycket intressant,  nämligen en paradox. Här ser vi svart på vitt, en skattesänkning som blev en snabbt ökande vinst i statskassan.

Jobbskatteavdraget som av socialdemokrater förkastats och hånats, visar nu sig vara en kassako som 2011 drog in 12 miljarder extra till statskassan. Alltså motsvarande 2 st hela Svenska skolväsenden. I tider och ekonomisk kris och djup oro inkassar vi i Sverige vinster från våra välfärdsreformer. När de flesta länder i Europa, inte ens i fantasin vågar drömma om att införa den minsta lilla välfärdsreform. Står vi alla Svenska och håvar in vinster som skapats av vårt hårda jobb. Pengar som nu kan återinvesteras i det fortsatta gemensamma samhällsbygget av Sverige.

Alliansen i egen majoritet eller 4 år av ovisshet


Idag avgörs valet 2010. Skall vi få fyra år av ständigt parlamentariskt trassel, med en osäker ekonomi eller en stabil borgerlig majoritetsregering.

Ovisst läge, men en sak är helt klar, får vi SD som vågmästare kan 4 år av borgerlig succé politik vara utraderad. SD kan förvandla jobblinjen till kaoslinjen med sin irrationella inverkan på Svensk politik.

Sveriges ekonomiska ställning i Europa kan ge många arbetstillfällen, äntligen har vi chansen att visa Européerna vilket fantastiskt land vi bor i.

Det finns i stort bara ett hinder för Sveriges fortsatta utveckling emot Europas och kanske väldens elitskikt av framgångsrika nationer både socialt och ekonomiskt, och det är Sverigedemokraterna.

Nu när landets vänsterkrafter reducerats till en hanterbar nivå för landets positiva utveckling, skall vi trots att vi lever anno år 2010 behöva stå ut med ett nazistiskt odemokratiskt parti och förpassas 50 år tillbaka i utvecklingen.

Hur kan ett land som Sverige med hög standard och en befolkning med hög utbildningsnivå rösta in detta skämt till politiska parti i riksdagen. Med en partiledare som uppvisar ett språk som nätt och jämt passerat grundskolenivå. Med en politik som saknar all form av logik och verklighetsförankring. Anders Borg avfärdar deras ekonomiska politik som ett skämt, och en skam att den ens publiceras på deras egen hemsida.

Kan det vara så att man röstar på detta parti utan att förstå vad politiken verkligen innebär. Skulle bara någon av deras förslag bli verklighet, är Sveriges framtid allvarligt hotad.

Min fråga till Sverige – Vad i helvete (Ursäkta språket) tänkte ni på som gav er röst till Sverigedemokraterna?

Lägre skatt ger mera och bättre möjligheter för fler


De rödgrönas försök att använda drabbades människors personliga lidande som tändvätska i slutdebatten är inte bara moraliskt fel, utan även sakligheten kan ifrågasättas.

Det finns inga belägg för att det skulle finnas fler allvarligt drabbade av sjukförsäkringen, idag 2010 än t.ex. inför valet 2002.

Statistik som jag tagit del av tyder på den direkta motsatsen. Dvs. det fanns fler så kallade marginalfall 2002. Med marginalfall menas att personer hamnat i kläm i försäkringskassans hantering.

Jag kan se i felmarginalshanteringen från 2002 (Som är en offentlig handlig) att stort antal felbehandlats av försäkringskassan och skickats ut på arbetsmarknaden trots att läkare ordinerat vård.  

Mig veterligen har aldrig vi borgare använt dessa människor lidande som tändvätska i en val slutspurt. Kan det kanske bero på vår mera humana människosyn?

Kan bara konstatera fakta; fler och fler av dem som var utslagna från arbetsmarknaden av socialdemokraterna hittare idag en väg tillbaka till samhällsgemenskapen, arbetslösheten minskar dramatiskt, Sverige går bättre än de flesta länder i Europa.

                Ge Sverige chansen – Rösta på alliansen

 

9% är fortfarande osäkra


Läste precis novus väljarbarometer ang osäkra väljare. Det finns idag procentuellt ungefär lika många som är osäkra på vilken regering de vill ha,  som storleken alliansens uppskattade övertag på de rödgröna.  

Nu gäller det verkligen att slutspurta. Segern är runt hörnet.

Frihet förpliktigar


Definitionen av frihet, citat;

Frihet kan definieras ”positivt” (frihet till) som de faktiska möjligheter man har att kunna handla fritt eller ”negativt” (frihet från), som avsaknad av olika typer av yttre begränsningar samt förtryck. Fokus ligger på den förstnämnda definitionen, således vilken kapacitet den enskilde har att i praktiken handla fritt.

Å ena sidan har vi i vår vardag olika möjlighet att mötas, diskutera och välja mellan olika alternativ – vi uppfattar oss som fria, å andra sidan är många sådana aktiviteter reglerade av lagar och regler och dessutom mer eller mindre orsaksbestämda – både som en konsekvens av den kulturella tradition vi är uppväxta i och lagbunden såsom naturen är det. //Slut citat.

Att inte tro en modern människa att kunna hantera frihet enligt kommunismens läror känns verklighetsfrämmande.

Varför skall vi ha en bättre vetande stat, när vi i princip vet bäst själva, och själva både vill och kan får stå för konsekvenserna av vårt handlande.

Långsiktigt innebär det att vi får en människa som förlamas av att inte leva efter sina egna beslut och rätten att själv bestämma över sitt liv.

Kort sagt vi får en lagom smart, lagom snäll, lagom social, lagom arbetsam människa utan egna visioner om och för sitt egna liv. Enligt gammal socialdemokratisk semi-kommunistisk anda, skall man lämna över en stor del av sitt liv till samhällsapparaten att sköta. Man skall te. x inte bestämma över sin egen lön, sjukförsäkring, fackförbund, arbetsmiljö, utbildning etc. Skulle man vara en helt renlärig kommunist skulle man inte bestämma över sin mat, kläder, skor, skola, hus, boende, politisk åsikt, religion etc.      

Detta är deras största maktfaktor. Detta är orsaken till att man upplevt framgångar i opinionen val efter val. När nu makten sakta men säkert lämnar LO-borgen och övergår till dem som rätteligen skall ha den, (Det Svenska folket) rasar opinion för de makthungriga profitörerna och utsugarna i LO-borgen och knähundarna inom socialdemokratin.     

                Välkomna till ett friare Sverige med Alliansen

Ett bättre Kalmar med Borgerlig politik


Effekten av långvarit vänsterstyre får stå staty över Kalmar. Att senaste tidens liberalisering av vänsterstyret inneburit att företag vågat genomföra etableringar i ”lilla Moskva” är undantaget.

I övrigt är Kalmars utveckling de senaste 50 åren skrivet i moll. Här fortgår t.ex. fortfarande en debatt om privatskolor och privatisering. En debatt som expansiva moderna Borgerliga kommuner avklarade på 1980 talet. År av vänsterstyre har drivit upp kommunalskatten till nivåer där man hindrar ett expansivt företagsklimat.

År av galopperande arbetslöshet har nu tack vara ett stort antal företags etableringar utifrån gjort att arbetslösheten normaliserats enligt risksnittet. Det är liberaliseringens normala effekt. 

Avsaknaden av en aktiv jobbpolitik gör att man generellt går och väntar på ett jobb istället för att aktivt söka delaktighet i samhället. Vanliga effekter av vänsterpolitik, som gör att man väljer utanförskap istället för delaktighet.

Vad som behövs är ett maktskifte, ett maktskifte som gör det möjligt för den lilla individen att se och ta tillvara sina möjligheter. Här behövs verkligen jobblinjen. Att välja jobb före utanförskap. Delaktighet före passivitet. Gemenskap för utanförskap.

Ett maktskifte som tar bort den röda fuktiga filten från människor, som aktivt börjar skapa ett dynamiskt samhälle. Ta bort vänsterpolitikens klåfingriga profithungriga maktfingrar och pekpinnar, som slår ut människors vilja till utveckling och därigenom skapa samhällsklyftor.

Låt valfriheten, människans förmåga och solidaritet vara vägledande i skapande av en modern borgerlig samhällsstruktur. 

      – För ett Borgerligt Kalmar – Rösta på ALLIANSEN –      

%d bloggare gillar detta: