(V)enezuela och folkviljan


Landet där vänsterpopulisterna fick sin vilja förverkligad har idag resulterat i att folket måste fly landet för att kunna rädda sina liv. En klok man lär ha sagt att den största risken med Vänsterpolitken är att den blir verklighet. Det sagt långt innan Järnridån föll, långt innan alla hemskheter i Nordkorea kom till allmän kännedom.

Allt detta sammantaget ställer vänsterpolitikens lockelse i gåtornas landskap. Vad är det då som lockas så många att vilja prova denna väg som undantagslöst leder till katastrof och förfall? Lite som att spela ett spel där ingen enda kan vinna, där alla som beblandar sig får i bästa fall en iskall nitlott i handen, men mest troligt blir belöningen något mycket mer obehagligt än så.

Viktor Orbáns fantasivärld



Retoriken är oroande, när ledare ställer sig upp och målar upp en Värld som uppenbart bygger fantasier, falsalier, i en tonart där Människovärdet klingar falskt, då är det tid att reagera.

Det är inte värdigt en ledare i ett Europeiskt land att bruka ett språk som ställer grupper mot varandra. Det är att liknas vid en krigsförklaring, det är en retorik som har allt övrigt att önska.

Det är hög tid att det Ungerska folket använder sig av sin rösträtt och låter demokratin plocka bort Viktor Orbán från makten. Det är mycket allvarligt att det förekommer politiska strömning i Eutopa på denna mycket låga nivå, det är tid att vi som förstår och tror på frihetens makt tar ton och mycket tydligt markerar mot denna typ av yttringar.

Nordkorea visar upp sitt sanna ansikte..


Det fanns en tid även i Sverige då ganska många ansåg att dessa ideal ansågs vara en väg in i framtiden. Det var en tid då Kommunister vågade stå upp för sin ideologi, vågade berätta om sin politiska kamp inför ett demokratiskt val i Sverige.

Det var en tid då vi Moderater fick ta emot många hårda ord när vi påtalde kommunismens galenskap. När vi stod upp och tog striden för frihet, vad det dessa skräckscener som flimmrade för näthinnan. Det var med Moderater som Gösta Boman vi fick kraft och kämpaglöd att ta kampen, en kamp som till sist mynnade ut i att Järnridån föll.

 

 

Politikens tredje dimension


Att tänka är inte det samma som att tänka djupt, vem som helst kan ge en tanke vingar, men att få tanken att flyga kräver ansträngningar och djup konsentration. De stora frågorna idag håller till i grunda vatten, det är något som över tid inte är hållbart.

Den kan mycket väl vara så att välfärdssamhället i sin konstruktion inte klarar av att mana fram visdom och djupare funderingar, den lockar fram enkla snabba lösningar till samhällets stora utmaningar som kräver djupare insikter och god förmåga att tänka nytt och bredare på ett sätt så att samtidens utmaningar speglas ur alla tänkbara aspekter.

Samhället idag är en mycket komplicerad process som ofta misshandlas då utmaningar inte sällan värderas utifrån felaktiga och ofullständiga fakta.

För att ta ett exempel så befinner sig dagens samhälles i ett tillsynes växande behov av att bygga enorma sjukhus och att bekämpa långa vårdköer. Det känns som om hela denna utmaning bygger på fel fakta som tvingar fram felaktiga lösningar. Borde rimligen inte frågan ställas, vad det beror på att Sveriges medborgare köar till vården, är så sjuka att det måste byggas enorma sjukhus. Är det verkligen vårdens fel att så många människor behöver köa till att få vård? Hela denna histora bär till att börja med på en stor paradox, nämliga att vi Svenskar aldrig haft längre medellivslängd, aldrig haft bättre levnadsstandard osv osv. Det är inte enbart en paradox utan även en gåta att vi Svenskar måste köa för att få vård, borde det inte i rimlighetens namn vara så att Sverige skulle kunna stänga några sjukhus beroende på att vi lever längre och har våra välgörande välfärdsliv?

Vårdfrågan i ljuset av där välfärdslivet ställs mot dess effekter ur ett hälsperspektiv känns överhängade. Att lösa denna fråga med att bekämpa vårdköer och bygga enorma sjukhus känns lite som att släcka en eldsvåda med bensin. Vården måste få bli en stor valfråga där vi Moderater tar täten, visar vägen på ett sätt som fångar upp samtidens stora utmaningar på detta ämne.

 

 

 

En typisk OS-dag


Tre norrmän på pallen, Svenskar på platser i resultatlistans nedre del, lite så som det brukar se ut. Men på senare tid har det skett en förändring, det förekommer att Svenskar är storfarvriter att ta medeljer och lyckas även med denna bedrift. Vad är det då som avgör att en favorit står överst på pallen i ett Olympiskt spel?

Det finns såklart ett oöndligt antal orsaker, men där finns ändå några faktorer som sticker ut. Överst på listan är att gilla läget, vara på den plats där man befinner sig och trivas där. Viljan att bli bäst är absolut inte det samma som att trivas med att vara bäst. Ofta är ambitionen en bild av en förhoppning som sällan är kopplad till verkliga känslor och upplevelser. Den som blir besviken av att förlora som storfavorit är sannolikt inte bekväm med känslan som bäst eller att vara överst på prispallen. Att se sig själv enbart i ljuset av att vara en presterande individ, utan att väga in en värdering är något av det svåraste som finns. Det är värderingar som bygger upp förväntningar där det skapas känslor av olust som dränerar den oerfarne på energi.

För att återknyta till detta inläggs tema, så handlar OS mycket om just detta, OS är en lång räcka av besvikelser och frustrationer. Alla aktiva bär drömmen om den där perfekta prestationen, men sannolikt finns det inte på kartan att 90% av alla deltagare under ett OS att det skall inträffa. Många har kanske den fysiska förmågan, men mycket få har en mentalitet utan spärrar och grumlade tankesnurror på detta område. Alla ser dörren, många tror sig kunna öppna den, men mycket få har nyckeln som passar till låset..

 

Vänsterpartiet utan K


Alla politiska partier har en bärande ideologi, men mycket få partier har en bärande ideologi som väljs bort. Att vara ideologiskt övertygad är inget som vänsterpartiets anhängare ser som något viktigt, som att stå upp för sin ideologi och följdaktligen även sin övertygelse. Känns lite som om hela idén med politik ställs på sin spets i skenet av detta ljus när Vänsterpartiet kommer på tal.

Lite som att kyrkan väljer bort Bibeln, Polisen väljer att sluta följa lagen osv. Nu är det såklart inte fel när ett politiskt parti väljer att sluta kallas sig kommunistiskt, men det är ändå något som ständigt måste punktmärkeras. Det går aldrig att bortse ifrån den samhällsskada som ett dito parti kan ställa till med, här finns ingen naturlig gräns som sätter stopp när galenskap släpps loss.

 

Med språket in i gemenskapen


Att kunna förstå och göra sig förstådd kan inte överskattas. Visst går det att umgås utan språk, men det är så förfärligt mycket lättare att kunna prata och lyssna på medmänniskors meningsutbyte obehindrat.

Elisabeth Svantesson, denna eminenta Moderata politiker, har sagt att Sverige inte är en kravlös gemenskap, en sanning som inte går att pruta på ur någon enda synvnikel. Framtidens Sverige måste bygga på gemenskap, ingen skall lämnas utanför, ingen behöva känna sig utanför. Då är språket enormt viktigt, en självklar ”valvinnarfråga” 2018 är alla Svenskars självklara rätt till det Svenska språket.