Håkan Juholt – Nystart


Förväntningarna är skyhöga, kan det vara så att Håkan Juholt är en ny Messias.. Året är 2011. Håkan Juholt installeras under karnevalliknade former. Inför stående ovationer håller han ett mycket ideologiskt laddat linjetal. Nu ska gräsrötterna vakna till liv och få partiet att växa till formstora dagars proportioner. Alla vet vad som hände. Håkan Juholt var ingen Messias. Oskarshamns sonen blev ingen prins med förmåga att bli Kung, han blev i stället ett sänke för sitt parti. Men är det verkligen så enkelt? På något sätt känns det som om partiet Socialdemokraterna kom billigt undan.

Att hitta en person i Sverige med en större ideologisk övertygelse än Håkan Juholt är inte lätt. Han är den renaste av alla renläriga Socialdemokrater. I sammanhanget gjorde han några mindre felaktigheter som han skyndsamt korrigerade. Han gjorde inget brottsligt, han lurade inte någon, han är bara slarvig i överkant. När det kommer till syndaregister finns värre exempel att plocka fram, som gjort upprepade ”comebacker” lite här och var. Ingen nämnd, ingen glömd.

Sanningen är den att Håkan Juholt fick löpa gatlopp för att han var ärlig i sin politiska kamp. Han trodde /Kanske lite väl naivt/ att han var omgiven av likasinnade. I Håkan Juholts Värld är en Socialdemokrat alltid en Socialdemokrat. Det kan mycket väl tänkas att han blev chockad av reaktionerna. Han såg kanske sig själv som en gåva till paritet och en tillgång för det Svenska folket. Vilket kanske även det låter naivt i överkant. Men det sätt som Håkan Juholt tog sig an sin uppgift fanns inte mycket av självkritik eller samtidsanalys. Han såg sig som mästaren som oppositionen skall försöka sig på att besegra. Ledningen för socialdemokraterna lanserade honom som en ”Nystart”.

Det är därför mycket anmärkningsvärt att spåren efter honom skall nu skall sopas bort. Ett parti som 2011 lanserar sin Messias, redigerar bort samma Messias 2016, alltså 5 år efter det storslaga linjetalet då Håkan Juholt inför stående ovationer genomförde sitt bejublade installationstal.

Hela detta förfarande ställer en mängd frågor. Hur ser ett parti ut idag, som behöver sopa en av sina största profeter under mattan? Vilka ideologiska grunder driver denna rörelse framåt? Hade det inte varit klokare att försöka sätta Håkan Juholt på en piedestal. Eller är det så att partiet förändrats i grunden på 5 år?

Skrivande ser en helt annan verklighet. Sanningen är den att den ideologi som Socialdemokraterna vilar på är inne i de sista faserna som leder fram döden. Det är en lång, plågsam och utdragen död som inleddes under 1990 talet. Hur konstigt det än kan låta så har alla skandaler kring bl. a Håkan Juholt och Mona Sahlin gjort att focus från detta ”ödestema” istället hamnat kring bl. a dessa två personer. I stället för att se sanningen i vitögat har man tillsynes billigt kommit undan, genom att alla motgångar kan kopplas till de olyckor som Håkan och Mona tvingats att bli.

Men det duger inte att städa ut Juholt. Det växande utanförskapet kräver ideologisk kraft som klarar av att bjuda in människor i samhället, inte stöta ut. I denna kamp hjälper det inte att skylla på misslyckade politiker. Här finns bara reformer som leder fram till samhällsdeltagande som den enda vägen framåt. Då krävs något annat än ideologisk vilsenhet.. Då krävs en äkta ideologi där medmänsklighet och människovärdet alltid kommer först. Någon som tar ansvar fullt ut, även när det behövs fattas tuffa beslut.

 

 

Ideologisk (s)kugga


Håkan Juholt är denna Bloggs ideologiska motståndare. Men Håkan Juholt är en person väl värd att högakta. Han står upp för det som är hans ideologiska kamp på tydligt och klart sätt. Utan personer som Håkan Juholt hade det demokratiska systemet inte fungerat.

Läste att Håkan Juholts tal på sossarnas Youtube-kanal blivit borttagna. Kanske är det så att Håkan Juholt är en utdöende art. Men hans arv är något som framtidens politiker bör fundera över.

Sanningen är den att Håkan Juholt och Stefan Löfvén driver samma ideologiska kamp. Skillnaden är att Håkan Juholt inte har samma förmåga att utrycka sig(Diplomatiskt utryckt) som Stefan Löfvén. Håkan och Stefan tror på ett samhälle som är större än individen. Individens frihet och handlingskraft är sånt som dessa båda socialister gör sitt bästa att bekämpa. Här görs en stor sak av att misstänkliggöra sånt som skapar värden och allt som bygger ett samhälle starkt skall med alla medel hindras. Människosynen vilar på en övertro om vad en stat är förmögen att utföra, vilket tvingar fram en förklenande uppfattning om vad individen verkligen kan uträtta.

Det är därför denna blogg heter som den gör. En sann Moderat tror på en människovärld där människovärdet alltid kommer först. Vi tror på samhällen där människor skapar, lever och interagerar på ett sätt som alltid gynnar handlingskraft och frihet ur alla tänkbara perspektiv. Vår kamp är alltså den direkt motsatt, den som förs av Håkan och Stefan.

Det som skiljer Håkan och Stefan år är diplomati. Håkan följer sitt hjärta när han talar, Stefan låter sin hjärna vara med och ha ett ord med i spelet. Men i grunden är dessa två ”lirare” samma skrot och korn.

Det OS i Rio lärt oss


Sport och storslagna prestationer i all ära. Men OS är egentligen så mycket mera. OS som infaller vart 4 år någonstans i Världen har alltid något nytt att berätta.

Säg den som inte någon gång skapat dagdrömmar kring fantasin att semestra i Rio de Janeiro. Men verkligheten har passerat drömmen i skrivandes Värld. Denna vidunderliga stad med sin Atlantiska inramning i ljusblått är i själva verket en sanitär oangelägenhet. Snacka om att tänka bakvänt. Först bygga en stad i ett paradis som lockar turister i oändlighet, för att sen se om det verkligen fungerar och hoppas på det bästa.

Det är visserligen inte första gången samhällen blommar upp i Sydamerika för att sen dö ut. Men likheten är slående. Beslutet att bygga ett samhälle är enkelt. Men att få samhället att bli långsiktigt hållbart är något helt annat.

Det fanns en tid i Sverige där samhällen byggdes utan rent vatten och fungerande avlopp. Då ledde det till att människor insjuknade och dog i stora skaror. Idag kan alla sjukdomar till följd av dåligt vatten och avlopp botas. Så människor dör inte i samma omfattning. Men långsiktigt blir ekvationen ohållbar.

Det finns mängder med vetenskap kopplat till detta ämne. Här finns kopplingar till i stort sett alla samhällsutmaningar. Rent vatten och fungerande avlopp är grunden till alla samhällens långsiktiga överlevnad. Byggs dessutom detta samhälles ekonomi mycket på att turister besöker landet i hopp om fina badstränder och rent fräscht badvatten, då finns ett moment 22 att hantera. Rent badvatten – Mycket turister som ger inkomster. Motsatsen känns onödigt att påpeka. Frågan är hur de tänker som styr i Rio de Janeiro?

 

 

Löfvén, flumskola och allt det andra


Nu drar den politiska säsongen igång. Idag väntas ett sosse-utspel om skolan. Att de rödgröna gör sitt bästa att försöka bättre sin politik vad gäller den Svenska skolan är lite som att bestämma sig att ta OS-guld i 100 meter som lönnfet 50 åring.

Vem minns inte alla neddragningar och alla galna beslut på detta område signerat socialdemokraterna. För att inte nämna alla tomma rödgröna vallöften inom detta område. Landets utbildningsminister som utlovade enorma förändringar till det bättre inom 100 dagar. Det som hände var något helt annat. Istället för förändringar till det bättre blev det förändringar åt ett helt annat håll. Eller kanske skall det utryckas som att det i princip inte hänt något alls. Det vi ser är en förlängning av det jobb som påbörjades under Allianstiden. Nu börjar det reformarbete att ta fart som sjösattes under Björklunds ledning. Detta trots att de rödgröna gjort sitt bästa att sätta käppar i hjulen.

 

Polisiär synaps


Oförmåga att hitta kopplingar mellan det som sker internt och en rad olika samhällsutmaningar, beroende på att det som sker inte stämmer in på det som förväntas hända, kan mycket väl stämma in som beskrivning av dagens polisära verksamhet.

Den som lever, förstår att samhället utvecklas. Samhället bär på en mängd nya utmaningar som lagen inte har minsta problem att hantera. Utmaningarna är att införliva den polisiära verksamheten i nutid. Ett växande utanförskap, gängkriminalitet, frustrerade ungdomar, sexövergrepp och så allt som händer på internet är tydligen terra incognita för dagens polisorganisation.

Ursäkterna börjar så sakta att rinna ut. Snart inträder stadiet då ”dumstruten” måste placeras på dagens polisorganisation. Inget av ovan nämnda samhällsutmaningar känns idag som blixt från klar himmel. Några djupare analyser för att räkna ut vad som händer med ett samhälle, där utanförskap och gängkriminalitet blir ett normalt inslag i vardagen känns som överkurs. Det som behövs är an poliskår som tränas i att hantera och förebygga dessa utmaningar. Samma sak här, det känns inte som en vetenskap i klass med Astrofysik. Det är snarare så att det handlar om elementär medmänsklighet. En människa som lever längre tider i utanförskap löper såklart stor risk att bli ”proffskriminell”. Dagens poliser ska inte vara utrustade för att jaga ortens bovar av klassik 1900 tals profil. Dagens polisiära verksamhet bör ske där utanförskap är en del av samhället. Dagens poliser behöver inte vapen och handfängsel. Dagens poliser behöver finnas med modern komptens där samhället behöver stöttas på ett sätt som hjälper människor att bli samhällsdeltagare.

Med en mera modern profil av polisär verksamhet skulle med säkerhet även få positiv effekt på rekryteringarna av nya aspiranter till polishögskolan. En polis som jobbar mer som ett aktiv stöd till befolkning gör säkert att trivseln inom yrket ökar. 1900 talet lärde polisen att det var bra att vissa poliser var specialiserade. Då fungerade det bra med t ex ordningspoliser och trafikpoliser. Men idag behövs utanförskapspoliser, ungdomspoliser, internet poliser, sexual poliser, relationspoliser etc. Med andra ord, den polisiära verksamheten behöver vandra in i 2000 talet. Det behöver skapas synapser som kopplar samman alla dessa olika nya funktioner, för att bättre skapa en stabilare grund för framtidens samhälle att fungera. Kompetensytor måste breddas och i många fall även att helt nya funktioner skapas som har rätt typ av känselspröt.

Jobbet behöver riktas mot att blir mer focuserat på att snabbt hitta olika logiska samhällskopplingar som leder fram till att brott utförs. Istället för att som nu utföra det polisiära jobbet när brotten redan utförts. Börja med att utvidga förundersöknings begreppet till flera olika nivåer. Hitta nya kontaktytor där polisiär verksamhet kan nå fram till grupperingar i samhället som normalt inte tar kontakt med polisen.

Framtiden står för dörren. Det hög tid att även polisen vandrar denna väg. Vi måste sluta att utbilda 1900 tals poliser. Vi måste sluta att skrämma bort dem som valt polisen som yrkesbana. Då krävs att poliser utbildas i samma verklighet som där de sen skall vara verksamma.

 

 

Lena Baastads första bravad


Som ny sosse-sekreterare kliver Lena Baastad rakt ut i hetluften. Efter ett fejkat utspel om tiggeriförbud är det bara att gömma sig bakom skämskudden. Något mera pinsamt får man leta efter. Finns ens någon som går på denna ”media fint”. Försöket att låta Miljöpartiet får en nya chans att framstå som ett öppet och tolerant parti kan bara ses som plumpt, okänsligt och mycket lågt.

Det gamla ”Good Cop – Bad Cop” tricket genomskådar alla som passerar lågstadiet. Det skall bli ett sant nöje att följa Lena Baastads fortsatta bravader…

 

 

Liberal gryning


I tider då politiska krafter strömmar till följd av oro och rädslor, finns alla möjligheter att fatta enkla beslut baserat på ren och skär galenskap. I Sverige finns otaliga exempel. Genom en rödgrön regering och en växande national socialism, representerat av Sverigedemokraterna, finns risken att ödesdigra beslut fattas med stor negativ samhällspåverkan.

Effekterna tillföljd av rödgrön politik ser vi redan. Utslagningen och orättvisan har redan börjat få effekt på samhällsekonomin och vidgar samhällsklyftorna. Det är nu även uppenbart att jämställdheten tar steg tillbaka när rödgröna skattehöjningar slår hårt mot landets kvinnor. Vad som händer med nya pengar till välfärdssatsningar och miljöreformer, när utslagningarna tar fart och minskar intäkterna till samhället, tillföljd av att färre nya jobb växer fram är ett framtida mardrömsscenario som borde oroa alla Sveriges medborgare.

1900 talet borde rimligtvis fungera som ett avskräckande exempel. Då fick socialismen 100 år. Då skapades ett samhälle som var större än individen. Nu är tiden inne att prova något annat. Ett samhälle där individen tillåts växa till sin fulla potential utifrån vilja och ambitioner. Det behövs ny ideologisk kraft. Det behövs nya vägar.

Då ligger Liberalismen redo att plocka fram. Det är kanske skrämmande med förändring. Många känner kanske att är; ”bra som det som där är”. Man vet vad man har, man vet aldrig vad man får. Men det är inte riktigt sant. Vi har alla sett vad som händer när socialismen fick stå oemotsagd. Vem minns inte alla härjningar som bär socialismen prägel. Olof Palme som är landets stora demagog på detta område, lyckades driva ut många av landets företag ut ur landet, ordnade så att 25% av befolkningen befann sig i utanförskap, skapade en kravlös skola som vi idag ser effekterna utav. osv.. osv..

Det är därför på goda grunder att prova en ny väg. Prova att låta individens perspektiv vara med och skapa samhället. Låta handlingskraft och frihet växa i ett samhälle som ur alla perspektiv lyfter individens potential. Ett samhälle där utanförskap med alla medel bekämpas. Där nya jobb är samhällets ständiga utmaning. Där konkurrenskraft och drivkrafter underbyggs med skatter som belönar istället för att straffar. Där initiativ och delaktighet är självklart.

Ett sådant samhälle kommer att ha mycket medel att hantera sociala reformer, vård och omsorg samt ett effektivt arbete för en bättre miljö. Det är ett samhälle som bättre kan hantera jämställdhet. För att sen inte prata om öppna hjärtan. Den människa som själv känner sin förmåga och lever i ett samhälle som uppskattar denna förmåga, har lättare att vara öppen och nyfiken inför nya kulturer och influenser. Lite som när Svensken semestrar i ett annat land.

”” Den utlandssemestrande Svensken är nyfiken på andra kulturer. Men när andra kulturer kommer till Sverige, vill Svensken att den andra kulturen skall bli som den tråkiga Svenska kulturen som Svensken i allmänhet går och längtar att resa bort i från. Snacka om paradox.””

Sverige är verkligen värt något bättre. Den rödgröna röran och Sverigedemokraterna har verkligen ingen bra vision som skapar ett starkt Sverige för framtiden. Låt 2000 talet bli det starten på ett Liberalt Svenskt samhällsbygge.

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 266 andra följare