Köp Svensk mat!


Hur svårt kan det vara? Men sanningen är den att det krävs två för att kunna dansa Tango. Statistiken är entydig, marknaden suktar efter Svensk mat. Men det finns många utmaningar att övervinna innan Sveriges bönder går jämna steg med marknaden. Efterfrågan av Svensk mat är villkorad. Maten skall vara ekologisk och helst närproducerad. Knappt 20% av landet lantbruk drivs som ekologiska. Med andra ord hänger inte landets bönder med i utvecklingen.

En kommande Svensk livsmedelsstrategi måste innehålla stöd, både vad gäller kunskaper och kanske även ekonomiska incitament som påskyndar omställningen av den Svenska Jordbruket med målsättning att till 100% bli ekologiskt.

Här finns även utrymme för en helt ny industri som utvecklar och tillverkar nya redskap som förenklar och skapar nya smarta lösningar som lyfter driften av ekologiska lantbruk.

Som konsumet är det smart att köpa Svensk mat, men då ställs även krav på Sveriges bönder att uppvisa samma smartness..

 

Ericsson är Sveriges hjärta


Sverige har inte råd med ett Ericsson som trampar vatten. Speciellt nu när hela Sverige står inför gigantiska utmaningar, behövs ett Ericsson som jobbar för högtryck. Det behövs storslagna visioner som visar vägen in i framtiden. Hela samhället skall formas om att anpassas till en hållbar tillvaro. Det behövs storslagen ingenjörskonst vid alla samhällets olika funktioner. Laddstolpar, bättre solceller, effektivare batterier, bättre reningsverk, teknik till säkra elbilar etc.. etc..

Det har alltid varit så att Ericsson skapat idéer som bygger samhället starkt. Men idag verkar detta storslagna företag glömt bort sin historia. Hjälteglorian har trasslats in i chefsbonusar och krångliga ekonomiska upplägg. Tiden är inne att lyfta blicken över klipp och klistra-bokslut, glädje-kvartalsrapporer och ballong-vinster. Släpp in visionerna om framtiden. Idag behövs ingenjörskonsten vid lite mera jordnära projekt. Samhället skall ställas om att bli ekologiskt. Då krävs att Ericsson är delaktigt. Med uppkavlade skjortärmar och med blicken i horisonten. Kasta bort alla Power-Points, konferenser, mobiltelefoner och telefonmöten. Släpp in kreativiten och visa mod, bli vild and crazy, måla upp visioner som slår omvärldens med häpnad.

Det måste gå att fixa kylskåp, frysar och köksapparater som drivs av annat än el, elbilar som laddas under färd, nya sätt att utvinna energi, nästa generation kommunikationsteknik, mobila, flytande och flygande drönare som utför diverse olika tjänster. etc..

Miljöpartiets sista livlina


Alice Bah-Kuhnke är miljöpartiets sista röst som kan prata politik. Kanske är det även så att Kulturpolitiken är miljöpartiets sista utpost i Svensk politik. Allt detta är både glädjande och skärmande på en och samma gång. Det är oroande att Alice Bah-Kuhnke tilltåts driva Kulturpolitiken åt vänster utan en klargörande debatt.

Att i detta skede av samhällsutvecklingen blunda inför poänger i den rödgröna linjen, som är väl värda att lyfta fram kan vara farligt. Mer pengar till statlig experimentellt kulturutbud i dessa tider, på bekostnad av den stora breda publikens kulturkonsumtion kan mycket väl vara rätt väg framåt. Men då är det viktigt att använda denna omsvängning till att påverka samhällets alla stora utmaningar. Integration och utanförskap är samtidens stora utmaningar. Kultur och kulturyttringar är något som alla i grunden har någon form av förhållande till. Något som Sverige har idag, så är det kulturer från alla Världens hörn. Lägg där till en annan Svensk specialitet i form av ett växande utanförskap. Här bör det skapas plattformar som har mycket utrymme att fylla med öppenhet där människor kan träffas över kulturgränserna.

Här växer den klassiska rödgröna paradoxen fram. Samtidigt som en hjälpligt insiktsfull kulturbudget skapas, väljer man att blunda inför samhällets stora utmaningar under överskådligt tid. Istället för att öppna upp inför verkligheten går det bara att utläsa klassik vänster politik. Risken är då att något som kanske kunde varit rätt väg att vandra, bara förvandlas till gammal vanlig rödgrön röra..

 

 

Rödgrön budget bygger på socialismens utopier


Välfärdssamhället som universallösning på alla utmaningar känns väldigt mycket 1900 tal. Kasta in människor i välfärd och så helt plötsligt blir allt bra. Raderar ut skillnaden mellan jobb och bidrag. Bygger upp ett tydligt Robin Hood perspektiv. Ingen skall tro på sina möjligheter i en Värld där välfärdssamhället står för allt en människa kan önska sig. Fortsätter Sverige på det rödgröna vänsterspåret lär nog snart King Jong-un vilja komma på studiebesök.

Kanske är det så att Sverige måste springa ner för den nedåtgående vänsterspiralen en gång till. Det måste hända att utanförskapet växer sig så stort att statsfinanserna körs i botten, innan samhällsutvecklingen åter kan anta sunda värderingar och former. Det kommer att bli obehagligt att vakna upp ur välfärdsdrömmen och direkt låta sig sänkas ner i ett stålbad.

Välfärd är ingen rättighet. Välfärd är ett privilegium. Något som måste förtjänas. Välfärd har ingen koppling till rättvisa och jämlikhet. Välfärd är en ständig strävan för den som jobbar hårt och målmedvetet. Etik och moral är inte sånt som kommer av välfärd, den som lever efter livets sanna krasshet, förstår att livets etik skapar livets moral. Här finns enbart sånt som typ hårt jobb, strävsamhet och socialt engagemang.

Den människa som tycker att materiella resurser fördelas orättvist, har att plocka upp livets hårda logik. Det handlar om hårt jobb och strävsamhet. Det bör inte vara drömmen om välfärdslivet som är drivkraften, det skall utslutande handla om viljan att bygga sin frihet och viljan att vara med och skapa välfärd.

Socialismens alla floskler bygger upp livslögner. Robin Hood är en sagofigur, precis på samma sätt som alla vänsterideologier är ihop diktad galenskap. Snart är det bara Kim Jong-un, Stefan Löfvén och Jonas Sjöstedt som tror på dessa urgamla sagor..

 

 

Det nya Matlandet Sverige


Det pågår en ideologisk strid, en strid som handlar om de rödgrönas syn på landets alla små företag som framställer mat. Här finns ideologiska spänningar som de rödgröna har svårt att hantera. Något av det första de rödgröna gjorde efter valet 2014 var att skrota projektet ”Matlandet Sverige”. Detta projekt var designat att gynna omställningen av det Svenska jordbruket. Tanken var att olönsamma konventionella mjölk och köttproducenter skulle bli ekologiska, småskaliga moderna livsmedelsproducenter som berikar marknaden med närodlad mat.

Ideologiskt är detta något som inte passar in i den rödgröna ideologin. För att göra allt detta begripligt behövs ett historiskt perspektiv. När Sverige befann sig i den värsta ”vänsterröran” under 1900 talets mittendel, skulle alla jordbruk drivas med hjälp av statliga subventioner. Ett system utformades på ett sätt där Sveriges bönder i praktiken blev mjölk och köttproducenter anställda av den Svenska staten. Helt oberoende av efterfrågan från mjölk och kött garanterade staten Böndernas inkomster med i stort sett fasta liter och kilopriser.

Det behövs inte mycket fantasi för att förstå att alla dagens problem inom jordbruksnäringen härstämmar från dessa tider och den dårskap som tilläts råda. Det är alltså samma ideologiska tankegångar som idag skall designa en ny livsmedelsstrategi för Sverige. Lägg där till en handfull förvirrade miljöpartister.

Att det nu runnit iväg två år, utan att ens ett embryo till en ny strategi sett dagens ljus, om hur den Svenska matproduktionen skall växa sig stark in i framtiden är kanske utifrån detta perspektiv inte speciellt konstigt.

Det är en gåta att Svenska bönder tillåts lägga ner sina verksamheter, samtidigt som marknaden skriker efter närproducerad ekologisk mat. Även om de är helt mot de rödgrönas ideologi, men på något sätt måste den fria marknadens krafter tillåtas komma i kontakt med Sveriges bönder. Alla blir vinnare då. Sveriges Bönder blir vinnare, då de kommer i kontakt med en expansiv marknad. Miljön blir vinnare då Jordbruken ställs om att producera med ekologiska metoder. Konsumenterna blir vinnare när det äts mer ekologisk mat. Folkhälsan blir vinnare då det kommer in mindre gifter i maten. Landsbygden blir vinnare då det kommer att skapas fler nya jobb i småskaliga livsmedelsföretag. Valfrihet och mångfald kommer att gynnas beroende på att utbudet av råvaror kommer att ökas. Med mer närproducerad mat krävs mindre miljöskadliga transporter. Många småskaliga livsmedelsföretag drivs och ägs dessutom av kvinnor, det går alltså att bygga upp ett jämställdhetsperspektiv när småskaliga matproducenter blir fler.

Det finns i stort sett bara en sak som står i vägen och det är att Sverige styrs av en rödgrön regering.. Ytterligare en orsak att snarast möjligt byta ut den rödgröna röran..

 

 

Löfvén spelar ut SD-kortet


Efter att ha svikit alla vallöften. Driver en jobbfientlig politik. Sett till att utanförskap och klyftor i samhället växer och vidgas. Lånar pengar och samtidigt höjer skatter i högkonjunktur. Straffbeskattar högre utbildning och ansträngningar som bygger Sverige starkt. Sviker landets pensionärer. Då spelar en hårt pressad Stefan Löfvén ut SD-kortet.

Han har verkligen orsak att agera. Att sitta i beroendeställning mitt i en rödgrön röra som dessutom ständigt minskar i förtroende, samtidigt som de politiska insatserna darrar på en betänkligt sätt. Med ministrar som har klippkort in till konstitutionsutskottet granskningar, saknar idéer om hur 300 000 nya Svenskar skall undvika att hamna i utanförskap.

Då kan det till och med vara förlåtligt att hamna i panik. En tydligare nöd-signal finns knappast att uppbringa..

 

 

Anna Ekström in i den rödgröna röran


Stefan Löfvén rekryterar en minister som tycker att det måste löna sig med ansträngning och högre utbildning….?? Precis när man trodde att den rödgröna röran inte kunde bli rörigare.. osv..

Anna Ekström borde varit ett logiskt val som rödgrön utbildningsminister efter valet 2014. Men hennes syn på skatter som berör drivkrafter att söka högre utbildning gjorde henne då ideologiskt obekväm. Det är den krassa sanningen. Anna Ekström förhåller sig säkert utifrån egna erfarenheter. Hon är själv högutbildad och kommer från en miljö där högre utbildning och förkovring är en självklarhet. Säkert är detta även en känslig punkt för Anna under familjemiddagar, när hon skall försvara att det är hon och hennes familjs ansträngningar som Stefan Löfvén, Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt vill straffbeskatta.

Anna Ekström ser förhållandet mellan att poliser och lärare flyr sin respektive yrken och rödgröna straffskatter som träffar dem som väljer högre utbildning.

Ideologiskt är Anna Ekström en person som inte delar den samhällssyn som Stefan Löfvén vill göra gällande. Sannolikt beror det på att Anna Ekström inte är en politiker. Hon kan inte skilja på ideologi och det som känns bra. Anna Ekström är en mycket duktig och högt kompetent tjänsteman. Men att ta steget därifrån och bli politiker kommer att bli en kalldusch för henne. När hon förstår helheten i den rödgröna budget som höjer skatter och därigenom beskär drivkrafter att gå vidare med högre utbildning, då kommer hon att fastna i en ideologisk rävsax.

Som sagt, den rödgröna röran bara rullar vidare…