(S)aliga äro de troende

Så fick jag åter igen gå tomhänt i från utlovad sakpolitik från Stefan Löfvén. Nu återstår bara hoppet hos de redan troende. Har det inte gått att mejsla fram någon seriös s-politik under snart 10 år, så är nog sannolikheten inte speciellt stor att så kommer ske.

Tystnaden blev en tillfällig oas i en för övrigt knalltorr öken. När man sen hör förvirringens vindar blåsa från vänster med Jonas Sjötedt i spetsen, förstår man att vänsterpolitiken är utom all räddning. Möjligtvis kan det Löfvénska högerhoppet ge tillfällig vind i seglen. Men det lär vara en vind som snabbt mojnar, om det inte framkommer något som gör seglatsen meningsfull.

Att det idag finns en skara som av tradition och gammal vana har sina sympatier i det socialdemokratiska partiet, fick vi se prov på när Håkan Juholt blåste tillfälligt liv i vänsterliket. På mindre än ett halvår var det bara kvar ca 20 % av väljarna i partiet. Det är ett öde som Stefan Löfvén är obehagligt medveten om. Sannolikt är det återkommande mardrömmar hos såväl Stefan Löfvén som Carin Jämtin. Stefan Löfvén vänder i dag på självaste första maj, hela s-partiets själ ryggen och gör ett haltande försök att blidka väljarna i mitten. Men sällan eller aldrig är det meningsfullt att sälja sin själ. Likt den åldrande horan på Sergels torg som gör allt för att behålla sina gamla kunder, säljer man nu ut det sista i sin själ inom socialdemokratin, i ett sista desperat försök att hitta nya väljare.

För mig som har borgerliga sympatier är detta en skänk från ovan. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förställa mig, att de gamla stolta arbetarna som var med och byggde upp Sveriges socialdemokrati känner stolhet här de hör sin pratiledare tala första maj 2012. En generation som sätter stolhet och ärlighet som en av de ädlaste av egenskaper en människa kan uppbära. Jag förstår mycket väl om de (s)aliga är vacklande i sin tro.