Kunskapens ryggrad

Ingenting sker utan en orsak. Allt som vi människor upplever vara negativt, behöver inte nödvändigt i ett större perspektiv vara av ondo. Kanske är det så att smärtan och sjukdomen är den gräns där vi tycker oss behöva koppla in forskning i syfte att hitta de strikt mekaniska orsakerna till det uppkomna problemet.

Min utgångspunkt är de filosofiska aspekterna när det kommer till att lösa mänsklighetens små och stora problem. Tar man hjälp av historien, så vet vi alla att Grekland är ett land som en gång i tiden hade stora filosofer och tänkare. Min tes är det är i denna mylla som stora framsteg för mänskligheter görs och följaktligen gjordes. Vi moderna människor har i så stor utstäckning stirrat oss blinda på det som vi upplever vara sanning till den grad att vi sannolikt missat sanningen.

Här är mitt axiom: Ingenting sker utan en orsak. Det ur tänkandet som stora framsteg görs. Inte i det blinda sökandet.

För att ta ett mycket aktuellt tema så tänker jag mig i första hand läkemedelsindustrin. Ofantliga resurser läggs på att i blindo producera läkemedel under i de närmaste slumpmässiga förutsättningar. Vi ser alla vad som händer. Försök hitta ett läkemedel som till 100% enbart är till för att lösa en speciell sjukdom.

Att så här generellt ge sig på alla Världens läkemedelstillverkare känns såklart enfaldigt, för att inte säga orättvist.

Vi människor är inte mekaniska robotar. Vi är djur och ingenting annat.  Vi gör som vi gör för att det är så vår biologi berättar för oss att göra. Vi styrs av betydligt fler krafter än vi idag ens kan ana. Säkert är det så att många av dessa krafter försätter oss i tillstånd där vi enligt läkekonsten befinner oss vara sjuka. Men enligt den filosofiska sanningen är det bara ett naturligt mönster som vi är i färd med att utforma.

Den filosofiska grunden till våra drivkrafter står säkert att finna i överlevnad, i form av förmåga att skydda sig, näringsintag och via avkomman. Börjar man här så kan man säkerligen dra diagonala linjer till alla utmaningar vi människor står inför, gällande alla kunskapsområden där vi människor finns med på spelplanen.

Lyfter vi blicken och beskådar oss människor från ovan, så ser vi en myrstack av biologiska mönster. Vi är i stort sett bara kopior av varandra i färd med att söka skydd, få mat för dagen och att reproducera oss. Precis så som vilket annat djur som helst här på Tellus.

Vi tror oss förstå allt och vara härskare över den planet vi bebor. Men skrapar man bara det minsta lilla på denna fasad, så uppenbarar sig en mycket primitiv varelse. En varelse som söker meningen med livet. Som i desperation gör sitt bästa för att försöka hålla huvudet ovanför vattenytan.  Men ambitionerna är det inget fel på. Hur många mil högflygande textrader, har inte försökt beskriva hur vi vill att allt skall vara. Men hur ser det i själva verket ut. Visst, man skall inte bita i en större kaka än att man har mun och magsäck. Man skulle kunna tala om Sverige som ett land där vi faktiskt har det ganska så bra. Men mycket av vårt välstånd är faktiskt uppbyggt från intäkter, där vi säljer vapen till andra nationer. Men ser man det ur det lite bredare mänskliga perspektivet så är vi ju faktiskt inget annat än människor som försöker ta sig igenom vardagen osv, osv.

Med filosofi kan man säga i stort sett vad som helst och s.a.s. ro det i land. Men filosofin är ändå den väg som kanske kan föra oss framåt. Problemet är att den filosofi vi idag lutar oss emot är föråldrad.  Vi behöver nya och skarpare tankegångar som kan sätta fart på nya spår i vetenskapen. Kanske är det som så att vetenskapen idag har lyckats med att besvara vart vi kommer i från. Men nu är frågan, vart är vi på väg…