Moderaterna

När Rödgrön röra och bruna knektar tar politisk ton, behövs måttfulla Moderater mer än någonsin. Sverige står idag inför gigantiska utmaningar. Som vanligt när något nytt är i cirkulationen blommar paradoxerna och läggs på hög. Nu när välfärden behöver stärkas båda vad gäller nya aktiva individer och mer resurser, växer politiska krafter som säger den direkta motsatsen. Landets styrs av en rödgrön regering som har för avsikt att sätta sprätt på samhällets resurser samtidigt som det riktas aktiva insatser som slår ut människor ur samhället. Framväxten av nya jobb bekämpas med näbbar och klor. Skatter riktas att bekämpa initiativ som leder till högre utbildning och extra arbetsinsatser. Bruna krafter gör sitt yttersta att hindra och separera människor från olika kulterer att bli aktiva samhällsbyggare i Sverige.

Det är här vi Moderater har en mycket viktig roll att spela. Det finns ett universalmedel, och det är frihet. Men vi Moderater har så mycket med att erbjuda. Vi står upp för individens frihet och individens förmåga att växa oavsett var, vem, hur och när denna process skall ta sin början.

Det är såklart alltid viktigt att kunna växa som individ. Men i en situation där 500 000 nya jobb måste skapas och 300 000 nya Svenska skall integreras i samhället, samtidigt som 1 000 000 Svenskar befinner sig i utanförskap, behövs att vi Moderater tar ett stadigt grepp om samhällsutvecklingen. Slår vakt om frihet, säkerhet och drivkrafter på ett sätt som lyfter upp samhället till nya sociala och ekonomiska framgångar.

Det handlar även om välfärdens framtid. Välfärden bygger på, att alla som har förmåga att bidra, skall vara aktiva som samhällsbyggare. Det handlar även om samhällets förmåga att bjuda in alla Svenskar som aktiva samhällsbyggare. På samma sätt som den måste vara lönsamt att aktivera sig så som samhällsbyggare.

Det behövs nya reformer som aktivt ser, hör, känner och förstår varje individs villkor. Sätter på ”kartan” vad som krävs för att alla Svenskar skall nå sin fulla potential. Sätter fingret på de faktorer som hindrar Svenskar att bli och långsiktigt trivas och må bra som aktiva samhällsbyggare.

 

 

Den Svenska modellen är ”på smällen”

Delningsekonomi och plattformar  skapar nya möjligheter och många nya jobb. Utveckingen går fort, mycket fort. Denna utveckling möter rödgröna krafter som säger, högre skatter, förbjud vinstuttag, högre skatter för dem som anstränger sig, gör det mindre lönsamt med utbildning, ökat utanförskap, mer utslagning, högre sjuktal, kvotering i styrelser etc.. etc..

Allt sånt som får den mest inbitne optimisten att omvärdera beslut att gå vidare med storslagna idéer.

Den Svenska modellen är i grunden en bra lösning. Men den skapades i en tid då arbetsmarknaden hade två parter som i stora drag såg ut på samma sätt år från år.

Idag kan en anställning mycket fort övergå till att bli ett arbetsgivaransvar. Idag kan en anställning och en uppfinnargärning vara en och samma sak. Många arbetsplatser är idag helt webbaserade.

Kompetens är färskvara. Det behövs kanske ett närmande där högre studier kan korsas med att driva ett projekt i privat regi. Samma sak när det kommer till att bekämpa utanförskap. Det behövs nya idéer som kan tillvarata alla som idag tillhör utanförskapet. Här finns mängder med glastak som måste krossas. Ett ”multientreprenörskap” som kan fånga upp en bredare bild av den kompetens som finns i landet. Vägen framåt handlar mycket om att få in fler kvinnor som trivs och växer på arbetsmarknaden. Bland kvinnorna finns de bästa studieresultaten, samtidigt som det idag är fler kvinnor som inte trivs och mår bra på den arbetsmarknad som vuxit fram ur den Svenska modellen.

De rödgröna påstår att ungdomsarbetslösheten sjunker. Men sanningen är den att de stora kullarna i början av 2000 talet som hamnade i arbetslöshet är idag inte längre arbetslösa ungdomar, utan arbetslösa vuxna. Många av dessa ungdomar är idag en del av det kraftigt växande utanförskapet. Med dagens brister i den rödgröna arbetsmarknadspolitiken finns förutsättningar att dessa tidigare arbetslösa ungdomar, kommer att sluta som konstant utanförsatta vuxna.

Det behövs en ny Svensk modell. Det behövs födas fram nya Svenska modeller som kan fånga upp dagens alla utmaningar. Något som bryter den nedåtgående rödgröna samhällsspiralen. En Borgerlig Allians för ett starkt Sverige i framtiden.

 

 

 

Mitt, ditt och frihet

Äganderätten är en utmaning inom alla politiska ideologier. Att hantera detta ämne utan att första ta en sväng in i Filosofins Värld känns oundvikligt. I grund och botten finns människor och allt vad Jorden har att erbjuda. Utmaningen är att hitta en väg att samexistera och samtidigt hitta ett hållbart förhållningssätt till de resurser som Jorden har att erbjuda. En mängd Ideologer, Teologer och Filosofer har anstängt sig till det yttersta för att hitta lösningar på dessa tillsynes oändliga utmaningar. Sammanfattningsvis kan sägas att framgångarna inte radats upp på pärlband, då handlar det om den diplomatiska versionen. Vill man vara krass är det antagligen ingen överdrift att utropa ideologiernas unisona misslyckande.

Men det finns ett undantag. Liberalismen är ett oprövat kort. Antagligen är det så att frihetens ideologi har kolliderat med äganderättens principer. Det har tolkats som om tredjemannen (Du och jag) inte får ett hållbart skydd av egendom, materiella och immateriell värden etc, om alla i samhället åberopar sin rätt till frihet.

Kanske är det just här som Liberalismen stött på hinder. Hinder stora nog att ideologin inte vinner stöd i folkdjupet. Här vilar en pedagogisk uppgift som /sannolikt/ Liberala politiker i sin gärning inte lyckats utföra på ett trovärdigt sätt. Individens frihet att hantera sitt liv i samhället, måste kunna ställas i relation till ett samhälle med stat, lag och rätt. Utifrån detta perspektiv skapades Socialliberalismen. Men här uppstod något som i retoriken var svårt att skilja från det som i dagligt tal kallas Socialdemokrati.

Denna blogg handlar om Liberal Konservatism. Vilket i många avseenden är en motsägelse. Hur kan en individ vara fullt ut fri och samtidigt vara för att gamla traditioner skall följas. Moderaterna har lyckats med denna ideologiska balanskonst genom att åberopa ”måttfullhet”. Lagom fri och lagom traditionell är egentligen en ideologisk ”mischmasch”.

Men åter till filosofins värld. Liberalismen är som ideologi betraktat skapad under en period då moderna samhällen ännu inte fullt ut hade skapats. Faktum är att Liberalismens första anhängare går att hitta så lång tillbaka i tiden som under 1500 -1600 talet. Medeltidens befolkningar försökte då hitta former att skapa framtidens samhällen utifrån. Det har hänt ganska mycket sedan dess. Ismer har kommit och gått. Idag kan samhället hantera lag och rätt och har skapat hållbara sociala incitament. Idag finns gedigna system som slår vakt om värden och egendom som ägs av tredjeman. Utmaningen idag är individens frihetskamp. Idag finns goda förutsättningar att prova vad Liberalismen har att erbjuda. Det är skivandes djupaste övertygelse att Liberalismen kan uträtta underverk med samtidens utmaningar. Jämställdhet, arbetsmarknaden, Skolan, utanförskapet, jobbskapande etc, är exempel på utmaningar där individens växande frihet verkligen kan föra samhällsutvecklingen framåt.

 

 

Håkan Juholt – Nystart

Förväntningarna är skyhöga, kan det vara så att Håkan Juholt är en ny Messias.. Året är 2011. Håkan Juholt installeras under karnevalliknade former. Inför stående ovationer håller han ett mycket ideologiskt laddat linjetal. Nu ska gräsrötterna vakna till liv och få partiet att växa till formstora dagars proportioner. Alla vet vad som hände. Håkan Juholt var ingen Messias. Oskarshamns sonen blev ingen prins med förmåga att bli Kung, han blev i stället ett sänke för sitt parti. Men är det verkligen så enkelt? På något sätt känns det som om partiet Socialdemokraterna kom billigt undan.

Att hitta en person i Sverige med en större ideologisk övertygelse än Håkan Juholt är inte lätt. Han är den renaste av alla renläriga Socialdemokrater. I sammanhanget gjorde han några mindre felaktigheter som han skyndsamt korrigerade. Han gjorde inget brottsligt, han lurade inte någon, han är bara slarvig i överkant. När det kommer till syndaregister finns värre exempel att plocka fram, som gjort upprepade ”comebacker” lite här och var. Ingen nämnd, ingen glömd.

Sanningen är den att Håkan Juholt fick löpa gatlopp för att han var ärlig i sin politiska kamp. Han trodde /Kanske lite väl naivt/ att han var omgiven av likasinnade. I Håkan Juholts Värld är en Socialdemokrat alltid en Socialdemokrat. Det kan mycket väl tänkas att han blev chockad av reaktionerna. Han såg kanske sig själv som en gåva till paritet och en tillgång för det Svenska folket. Vilket kanske även det låter naivt i överkant. Men det sätt som Håkan Juholt tog sig an sin uppgift fanns inte mycket av självkritik eller samtidsanalys. Han såg sig som mästaren som oppositionen skall försöka sig på att besegra. Ledningen för socialdemokraterna lanserade honom som en ”Nystart”.

Det är därför mycket anmärkningsvärt att spåren efter honom skall nu skall sopas bort. Ett parti som 2011 lanserar sin Messias, redigerar bort samma Messias 2016, alltså 5 år efter det storslaga linjetalet då Håkan Juholt inför stående ovationer genomförde sitt bejublade installationstal.

Hela detta förfarande ställer en mängd frågor. Hur ser ett parti ut idag, som behöver sopa en av sina största profeter under mattan? Vilka ideologiska grunder driver denna rörelse framåt? Hade det inte varit klokare att försöka sätta Håkan Juholt på en piedestal. Eller är det så att partiet förändrats i grunden på 5 år?

Skrivande ser en helt annan verklighet. Sanningen är den att den ideologi som Socialdemokraterna vilar på är inne i de sista faserna som leder fram döden. Det är en lång, plågsam och utdragen död som inleddes under 1990 talet. Hur konstigt det än kan låta så har alla skandaler kring bl. a Håkan Juholt och Mona Sahlin gjort att focus från detta ”ödestema” istället hamnat kring bl. a dessa två personer. I stället för att se sanningen i vitögat har man tillsynes billigt kommit undan, genom att alla motgångar kan kopplas till de olyckor som Håkan och Mona tvingats att bli.

Men det duger inte att städa ut Juholt. Det växande utanförskapet kräver ideologisk kraft som klarar av att bjuda in människor i samhället, inte stöta ut. I denna kamp hjälper det inte att skylla på misslyckade politiker. Här finns bara reformer som leder fram till samhällsdeltagande som den enda vägen framåt. Då krävs något annat än ideologisk vilsenhet.. Då krävs en äkta ideologi där medmänsklighet och människovärdet alltid kommer först. Någon som tar ansvar fullt ut, även när det behövs fattas tuffa beslut.

 

 

Liberal gryning

I tider då politiska krafter strömmar till följd av oro och rädslor, finns alla möjligheter att fatta enkla beslut baserat på ren och skär galenskap. I Sverige finns otaliga exempel. Genom en rödgrön regering och en växande national socialism, representerat av Sverigedemokraterna, finns risken att ödesdigra beslut fattas med stor negativ samhällspåverkan.

Effekterna tillföljd av rödgrön politik ser vi redan. Utslagningen och orättvisan har redan börjat få effekt på samhällsekonomin och vidgar samhällsklyftorna. Det är nu även uppenbart att jämställdheten tar steg tillbaka när rödgröna skattehöjningar slår hårt mot landets kvinnor. Vad som händer med nya pengar till välfärdssatsningar och miljöreformer, när utslagningarna tar fart och minskar intäkterna till samhället, tillföljd av att färre nya jobb växer fram är ett framtida mardrömsscenario som borde oroa alla Sveriges medborgare.

1900 talet borde rimligtvis fungera som ett avskräckande exempel. Då fick socialismen 100 år. Då skapades ett samhälle som var större än individen. Nu är tiden inne att prova något annat. Ett samhälle där individen tillåts växa till sin fulla potential utifrån vilja och ambitioner. Det behövs ny ideologisk kraft. Det behövs nya vägar.

Då ligger Liberalismen redo att plocka fram. Det är kanske skrämmande med förändring. Många känner kanske att är; ”bra som det som där är”. Man vet vad man har, man vet aldrig vad man får. Men det är inte riktigt sant. Vi har alla sett vad som händer när socialismen fick stå oemotsagd. Vem minns inte alla härjningar som bär socialismen prägel. Olof Palme som är landets stora demagog på detta område, lyckades driva ut många av landets företag ut ur landet, ordnade så att 25% av befolkningen befann sig i utanförskap, skapade en kravlös skola som vi idag ser effekterna utav. osv.. osv..

Det är därför på goda grunder att prova en ny väg. Prova att låta individens perspektiv vara med och skapa samhället. Låta handlingskraft och frihet växa i ett samhälle som ur alla perspektiv lyfter individens potential. Ett samhälle där utanförskap med alla medel bekämpas. Där nya jobb är samhällets ständiga utmaning. Där konkurrenskraft och drivkrafter underbyggs med skatter som belönar istället för att straffar. Där initiativ och delaktighet är självklart.

Ett sådant samhälle kommer att ha mycket medel att hantera sociala reformer, vård och omsorg samt ett effektivt arbete för en bättre miljö. Det är ett samhälle som bättre kan hantera jämställdhet. För att sen inte prata om öppna hjärtan. Den människa som själv känner sin förmåga och lever i ett samhälle som uppskattar denna förmåga, har lättare att vara öppen och nyfiken inför nya kulturer och influenser. Lite som när Svensken semestrar i ett annat land.

”” Den utlandssemestrande Svensken är nyfiken på andra kulturer. Men när andra kulturer kommer till Sverige, vill Svensken att den andra kulturen skall bli som den tråkiga Svenska kulturen som Svensken i allmänhet går och längtar att resa bort i från. Snacka om paradox.””

Sverige är verkligen värt något bättre. Den rödgröna röran och Sverigedemokraterna har verkligen ingen bra vision som skapar ett starkt Sverige för framtiden. Låt 2000 talet bli det starten på ett Liberalt Svenskt samhällsbygge.

 

 

Utanförskap, så byggs nya vägar..

Den som övervinner svårigheter sägs ha hjältemod. Men vad händer när hjälten tvekar? Vad händer när hjälten inte kliver fram. Eller kan det vara så att hjälten inte nödvändigtvis behöver vara personifierad? Kanske är det så enkelt att de svåra utmaningarna med att hantera ett växande utanförskap inte alls hör hemma bland hjältar och sagor. Den som vågar ta ett växande utanförskap på allvar behöver inte nödvändigtvis vara en hjälte. Det är kanske en granne som utan minsta lilla tanke, inspirerar en ung människa med utmaningar att göra rätt val i livet, genom att vara sig själv och ibland göra något så enkelt som att med ett leende säga ”Hej”.

Det är skrämande att höra landets Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vifta bort Sveriges största samhällsutmaning. Hela de rödgröna projektet är en utslagningsgenerator av stora mått. Det märks nu tydligt att murarna runt arbetsmarknaden känns av. Det Sverige behöver idag är inte fler människor i utanförskap utan färre. Det behövs krafttag, inte vackra ord. Den rödgröna retoriken vill göra gällande att det är satsningar på skola, samhälle och befintlig samhällsstruktur som per automatik skall bryta utanförskapsspiralerna. Det finns inte en tanke på att arbetsmarknadens höjda murar är inblandade i det växande utanförskapet. Att det finns en koppling mellan ett växande utanförskap och svårigheter att få t ex Poliser att trivas med sitt yrke. Att utanförskapet har en direkt koppling till skolor och skolorganisationer att fungerar effektivt och likvärdigt över hela Sverige. etc.

Sverige behöver inte mer rödgrön retorik, det som behövs är handling. När den ansvarige minstern inte tycker sig se några problem i denna utmaning, då är det svårt att se någon som helst förändring. I takt med att utslagningen accelererar och klyftorna i samhället växer, blir det allt svårare att hitta effektiva lösningar. Vägarna in i samhället som erbjuds överlämnas idag till att handla om individuella initiativ.

Signalerna /som alltid/ när ett samhälle vandrar vänsterut, handlar om att samhället, paradoxalt, slutar att engagera sig i den lilla vanliga människan. Det är som vanligt alltid en följd av att färre är aktiva med att förse samhället med resurser. Skattetrycket som stöter ut människor ur samhället får effekt på skattebasen. Högre skatter skapar mindre inkomster till moder Svea. Det i sin tur för med sig att fler människor måste söka stöd av samhället för att finna sin försörjning osv. Den nedåtgående vänsterspiralen.

När det nu behövs nya vägar in i samhället, står den rödgröna samarbetsregeringen handfallen. Men det stannar inte där. Så lätt skall ingen komma undan, som lök på laxen ser man till att göra det svarare att försörja sig genom att jobba och enklare att försörja sig på bidrag. Försök hitta logiken den som känner sig redo. Var finns vanligheten, var finns medmänskligheten?

 

 

 

 

Blås i bubblan – Eller börja jobba med utmaningarna

Den Europeiska banktillsynsmyndigheten, EBA har utfört stresstester på några av Europas största banker. Förhållandet mellan tillgångar och potentiella utgifter kontrolleras. Svenska banker klarar sig förhållandevis bra. Men skrapar man lite på ytan dyker det genast upp orosmoln. Övervärderade bostäder är en högriskafaktor som för eller senare kommer att få negativ inverkan på Sveriges ekonomi. Detta i förhållande till en rödgrön regering som tycks ha tappat greppet om Sveriges finanser gör att bilden mörknar betänkligt.

Mycket pekar på att fastigheternas höga värdering är direkt kopplade till bankernas relativt goda balansräkningar. Det behövs inte mycket fantasi för att föreställa sig vad som händer i Sverige vid en konjunkturnedgång. När helt plötsligt fastigheterna inte längre värderas med samma nivå som idag. Kanske är det t ex så att invandringen de senaste åren är en av många faktorer som driver upp bostadspriserna. En intressant vinkel som skall behandlas i kommande inlägg.

Bankerna håller fastighetsbubblan osprucken. Det eldas på med nya friska lån. Men gränsen där låntagarnas betalningsförmåga och huspriserna uppgång närmar sig en kritisk massa.

Det behövs nytänk. Det behövs nya friska visioner när det kommer till utmaningarna med finansiering och med framställning av nya bostäder.

När höga bostadspriser övergår till en bubbla finns ingen vetskap om hur och när det sker. Det enda som är säkert är att det finns en balansgång mellan inkomster och priser för att kunna upprätthålla ett boende. Den kritiska massan består av att hitta balans mellan dessa båda variabler. Det som nu händer med rödgröna skattehöjningar, växande utanförskap, sämre statsfinanser och fallande sysselsättning är sånt som för samhället närmare den kritiska massan. När säkerheter för bostadslån inte längre väger upp lånets storlek. Det i sin tur hänger i hop med att fler i samhället har en lägre disponibel inkomst tillföljd av skattehöjningar.

Men det stannar inte där. Utanförskapet spelar även in på bopriserna. Som nu när utanförskapet växer allt snabbare, finns tydliga kopplingar till bostadsmarknaden. Varje ny utanförsatt är en person mindre som kan tillföra ny luft i bostadsbubblan.

Samhällets stora utamningar kan inte lösas med ”Quick fix” typ rödgröna skattehöjningar. Det äventyrar faktisk hela samhället. Vi vet att det leder till färre nya jobb, ökat utanförskap och mindre välfärd. Det är vedertagna faktum. Frågan är om Sverige skall behöva genomlida att en bostadsbubbla spricker tillföljd av rödgrön inkompetens..

 

 

Bidragstaket är nådd

Vi som levde och verkade under 1990 talet vet vad som händer med ett samhälle när utanförskapet växer. När 25% av befolkningen befinner sig i utanförskap. När bidragsivrande sossar får sköta finanserna, då skenar kostnaderna i kappa med att utanförskapet växer.

Nu är vi där igen. Utanförskapet skenar, kostnaderna tycks nu vara utom alla kontroll. Det som än så längre räddar Sverige är ett gynnsamt konjunkturläge. Men som det nu ser ut räcker inte denna konstgjorda andning speciellt länge. Det handlar om att något måste hända ganska fort. Faktum är att Sveriges ekonomi blöder. Det går att peka på två ganska tydliga orsaker. Ohälsan i samhället tycks bli allt mera akut, samt att andelen utanförsatta växer i en allt mera accelererande takt. En utveckling som inom kort passarer samhällets förmåga. Kanske är det så att gränsen reda är nådd?

Det kan tyckas vara drastiska ord. Men så ser verkligheten ut. En verklighet som måste hanteras av politiska krafter. Under två års tid har den rödgröna röran jobbat med att släcka den lysande stjärnan i norr. Nu står vi snart inför fullbordat faktum. Men än finns tid, inte hur mycket som helst. Det kommer antagligen behövas att tillfälligt stoppa blödningen. Vi Moderater föreslår att införa ett bidragstak. Det kan komma att behövas mer än så. Men en första åtgärd är att korrigera det som är mest akut. Sen måste det till nya reformer för fler nya jobb. Jobb som kan fånga upp alla som nu så sakta är på väg ut ur samhället in i utanförskap.

Bara för att ta ett exempel på rödgrön politik som leder rakt ut i utanförskap.  FAS 3, denna så kritiserade sysselsättningsreform. Något av det första som de rödgröna avskaffade var just denna reform. Idag står nästan 40 000 FAS 3; are och väntar på en ny reform som skall hjälpa dessa människor. Men den rödgröna röran har, som vanligt, satt sprätt på pengarna. Nu står alla dessa människor helt utan att veta vad framtiden har att erbjuda. Låter verkligen som en sosse-favorit i repris. Vem minns inte fiaskot med Göran Perssons s.k. Beredskapsjobb..

Detta är utmaningar som den rödgröna röran inte alls verkar vara intresserade att hantera. I stället snackas det om en utredning som skall behandla Svenskarnas amorösa förhållanden.

Det som behövs är fler nya jobb, fler som lämnar utanförskap, mera focus på varför ohälsan i samhället tycks vara mera utredd än tidigare.

Men egentliga behövs inga utredningar. Det är uppenbart vad det handlar om. Det har blivit mindre lönsamt att jobba, dyrare att jobba, dyrare för företag att anställa. Det kan vara precis just så det förhåller sig.

 

 

(S)ynundersökning rekommenderas

Utanförskapet växer, ohälsotalen skenar samtidigt som 300 000 nya Svenskar skall in på arbetsmarknaden. Det behövs ca 500 000 nya jobba i Sverige. Denna enorma samhällsutmaning bemöter de rödgröna med en politik som leder till färre nya jobb, lägre sysselsättning. Lastar över sjuklöneansvaret på företag som står för jobbskapandet etc. Skär ner på ROT o RUT som varit så viktigt för Sverige framgångssaga under Alliansens ledning.

Varför de rödgröna inte tycker sig se denna utmaning är en gåta. Nästan så att man hoppas det beror på oförmåga att se med egna ögon. Det är enkelt att avhjälpa. Det finns mängder med erbjudande om synundersökning. Men synundersöknar hjälper inte den som är blind inför verkligheten av ideologiska orsaker. Samma sak gäller den som bär ideologiska skygglappar. Det finns nog bara en sak som hjälper mot rödgrön blindhet och det är ett nyval..

 

Visionernas horisont

Alla ideologier bär på en utopi. En himmelsk dröm om ett gudomligt liv som kanske en gång kan bli verklighet. Ett liv som bär på fullbordan. Där allt är så som det är tänkt. Där alla når sin fulla potential i oändlig lycka och evigt samförstånd. Finns ens någon som går runt och bär dessa tankar och drömmar idag?

Det är såklart hälsosamt att inte förföras av drömmarnas landskap. En väg till ett lyckligt liv är kanske den raka motsatsen till ideologerinas olika utopier. Att varje dag ta en utmaning åt gången, och på så sätt hitta ett liv som känns rätt. Befinna sig i verkligheten och inte ägna sig åt utsvävningar, vara måttfull i ord och handling.

Men det finns inslag i dagens samhällsbild som talar ett annat språk. Ledarskap och visioner är ett svårt ämne att hantera. Det finns en inbyggd misstänksamhet mot visionären. Personen som säger, följ mig, jag vet vart vi skall vandra.

Det finns här ett djupt historiskt arv att hantera. Bondsonen som ska ärva bondgården i tionde generation behöver inga visioner om framtiden. Han vet att jorden skall plöjas. Att korna skall mjölkas, samt att skörden skall bärgas. Idag lever vi i en annan tid. Idag behövs bönder precis som alltid. Men dagens bönder är inte bara bönder, utan även aktörer på en global marknad.

Kanske är det till och med så att alla måste börja se sig själv som aktörer på en global marknad. Idag mer än någonsin är det globala en sak som mer eller mindre kryper allt närmare oss alla. Hur skall då ett ledarskap med känsla för sin samtid hantera en sådan situation?

Kanske är det så enkelt att samtidens nyvakna nationalism är ett direkt svar på denna fråga. När omvärldens alla utmaningar knackar på dörren springer alla och gömmer sig bakom den Svenska flaggan. Helt plötsligt har Kung och fosterland en framträdande roll. Precis på samma sätt som när Danskarna proklamerade krig mot Sverige under 1600 talet. Men nu är det inte kulor och krut som står för hotet. Idag är det helt andra saker. Idag består hotet av inget annat än vår egen avsaknad av visioner. Istället för att skapa, forma och agera, uppstår passivitet och överdriven försiktighet. Helt plötsligt ter sig allt som ett hot. Välfärden är hotad, jobben är hotade och säkerheten framstår helt plötsligt som om ett skämt.

Sanningen är den att hoten i de flesta fall är fiktiva. Det kan mycket väl vara så att det finns risk för terrorattentat o d. Men det stora problemet är varför detta hot skall skrivas upp till den grad som det faktiskt görs. Samhällets uppgift är att bereda trygghet. Att befolkningen skall känna sig trygga när yttre hot står för dörren.

Sverige är ett land som är bra på försvar. Men hur står det egentligen till med offensiven? Var finns de stora visionerna? Är det verkligen rätt väg att gå att enbart försvara i detta läge? Varför skulle det inte fungera med att skapa? Om det nu är så att många är rädda för att det kommer någon/några och tar deras jobb? Varför då inte köra igång och skapa nya jobb?

Jobb skapar den som har en dröm. En person som klarar av att sätta vingar på sina storslagna visioner. Som med orädd blick sneglar mot horisonten och känner sig oövervinnerlig. Som med sin inre röst säger till sig själv, bara kom och försök utmana mig, jag är redo. Det kan vem som helst göra. Det är bara en fråga om att våga drömma, att våga följa sin inre övertygelse, att förstå sin position på ett sätt som skapar förståelse från andra människor, som är beredda att satsa på en framtid där visioner och framtidstro övervinner rädslor och tvivel.