Alliansens väg inför 2018

Fyra Borgerliga partier med en plan för ett starkare Sverige. En rubrik som väcker lust och energi. Men vem skall bjuda in till fest. När skall Alliansen samlas och skapa energi som bjuder in till Alliansens samhällsbygge. Förra gången var det Maud Olofsson och Centerpartiet som höll i taktpinnen. Med tanke på samtidens utmaningar är det kanske mera logiskt att Ebba Busch-Thor och Kristdemokraterna står för Alliansens startskott inför valet 2018.

Ord som värderingar och trygghet befinner sig högt upp på agendan i samhällsdebatten. Alliansen behöver stabila Kristdemokrater. Nu är tiden mogen att låta Ebba kliva fram och visa vägen inför 2018..

 

Gröna jobb – Grön tillväxt

Nu pågår de gröna samhällsbygget. Paradoxalt är att Sverige styrs av en rödgrön regering som gör sitt yttersta för att hindra nya jobb, nya initiativ och framväxten av gröna innovationer. När Sverige behöver 500 000 nya gröna jobb, satsar Sverige rödgröna regering på en politik som leder till rödgrönt utanförskap. Det finns ingen motsättning mellan tillväxt och framväxten av ett grönt samhälle. I en tid då t ex Ericssons ingenjörer är överflödiga att tillverka telefoner, skriker framtiden efter ingenjörer som tar sig an det gröna samhällets alla utmaningar.

Det gröna industrin tycks ha problem att se framtiden. Det är en gåta att det fortfarande finns företag som sitter fast i det gamla ”1900 tals-tänket” och i konventionella tankemönster.

Efter att sett de rödgrönas budget är det kanske inte så konstigt att gröna satsningar och initiativ läggs på is. Alla som vill satsa grönt skall ändå ha förtröstan, 2018 är året då det Sverige skall bli grönt med en blå statsminister.  Det finns i stort sett inte ett enda område i samhället som inte är i behov av en grön ansiktslyftning.

Det går t ex trögt med att ställa om det Svenska Jordbruket. Knappt 10% av Sverige Jordbruk är Ekologiska. Det är kanske inte en gåta att det går så trögt att ställa om i ett land som Sverige med en rödgrön regering som lägger hinder i vägen.  Det behövs ny teknik och människor som tror på en grön samhällsutveckling. Då håller det inte med att allt fler hamnar i utanförskap.

 

Moderaterna

När Rödgrön röra och bruna knektar tar politisk ton, behövs måttfulla Moderater mer än någonsin. Sverige står idag inför gigantiska utmaningar. Som vanligt när något nytt är i cirkulationen blommar paradoxerna och läggs på hög. Nu när välfärden behöver stärkas båda vad gäller nya aktiva individer och mer resurser, växer politiska krafter som säger den direkta motsatsen. Landets styrs av en rödgrön regering som har för avsikt att sätta sprätt på samhällets resurser samtidigt som det riktas aktiva insatser som slår ut människor ur samhället. Framväxten av nya jobb bekämpas med näbbar och klor. Skatter riktas att bekämpa initiativ som leder till högre utbildning och extra arbetsinsatser. Bruna krafter gör sitt yttersta att hindra och separera människor från olika kulterer att bli aktiva samhällsbyggare i Sverige.

Det är här vi Moderater har en mycket viktig roll att spela. Det finns ett universalmedel, och det är frihet. Men vi Moderater har så mycket med att erbjuda. Vi står upp för individens frihet och individens förmåga att växa oavsett var, vem, hur och när denna process skall ta sin början.

Det är såklart alltid viktigt att kunna växa som individ. Men i en situation där 500 000 nya jobb måste skapas och 300 000 nya Svenska skall integreras i samhället, samtidigt som 1 000 000 Svenskar befinner sig i utanförskap, behövs att vi Moderater tar ett stadigt grepp om samhällsutvecklingen. Slår vakt om frihet, säkerhet och drivkrafter på ett sätt som lyfter upp samhället till nya sociala och ekonomiska framgångar.

Det handlar även om välfärdens framtid. Välfärden bygger på, att alla som har förmåga att bidra, skall vara aktiva som samhällsbyggare. Det handlar även om samhällets förmåga att bjuda in alla Svenskar som aktiva samhällsbyggare. På samma sätt som den måste vara lönsamt att aktivera sig så som samhällsbyggare.

Det behövs nya reformer som aktivt ser, hör, känner och förstår varje individs villkor. Sätter på ”kartan” vad som krävs för att alla Svenskar skall nå sin fulla potential. Sätter fingret på de faktorer som hindrar Svenskar att bli och långsiktigt trivas och må bra som aktiva samhällsbyggare.

 

 

Det nya Matlandet Sverige

Det pågår en ideologisk strid, en strid som handlar om de rödgrönas syn på landets alla små företag som framställer mat. Här finns ideologiska spänningar som de rödgröna har svårt att hantera. Något av det första de rödgröna gjorde efter valet 2014 var att skrota projektet ”Matlandet Sverige”. Detta projekt var designat att gynna omställningen av det Svenska jordbruket. Tanken var att olönsamma konventionella mjölk och köttproducenter skulle bli ekologiska, småskaliga moderna livsmedelsproducenter som berikar marknaden med närodlad mat.

Ideologiskt är detta något som inte passar in i den rödgröna ideologin. För att göra allt detta begripligt behövs ett historiskt perspektiv. När Sverige befann sig i den värsta ”vänsterröran” under 1900 talets mittendel, skulle alla jordbruk drivas med hjälp av statliga subventioner. Ett system utformades på ett sätt där Sveriges bönder i praktiken blev mjölk och köttproducenter anställda av den Svenska staten. Helt oberoende av efterfrågan från mjölk och kött garanterade staten Böndernas inkomster med i stort sett fasta liter och kilopriser.

Det behövs inte mycket fantasi för att förstå att alla dagens problem inom jordbruksnäringen härstämmar från dessa tider och den dårskap som tilläts råda. Det är alltså samma ideologiska tankegångar som idag skall designa en ny livsmedelsstrategi för Sverige. Lägg där till en handfull förvirrade miljöpartister.

Att det nu runnit iväg två år, utan att ens ett embryo till en ny strategi sett dagens ljus, om hur den Svenska matproduktionen skall växa sig stark in i framtiden är kanske utifrån detta perspektiv inte speciellt konstigt.

Det är en gåta att Svenska bönder tillåts lägga ner sina verksamheter, samtidigt som marknaden skriker efter närproducerad ekologisk mat. Även om de är helt mot de rödgrönas ideologi, men på något sätt måste den fria marknadens krafter tillåtas komma i kontakt med Sveriges bönder. Alla blir vinnare då. Sveriges Bönder blir vinnare, då de kommer i kontakt med en expansiv marknad. Miljön blir vinnare då Jordbruken ställs om att producera med ekologiska metoder. Konsumenterna blir vinnare när det äts mer ekologisk mat. Folkhälsan blir vinnare då det kommer in mindre gifter i maten. Landsbygden blir vinnare då det kommer att skapas fler nya jobb i småskaliga livsmedelsföretag. Valfrihet och mångfald kommer att gynnas beroende på att utbudet av råvaror kommer att ökas. Med mer närproducerad mat krävs mindre miljöskadliga transporter. Många småskaliga livsmedelsföretag drivs och ägs dessutom av kvinnor, det går alltså att bygga upp ett jämställdhetsperspektiv när småskaliga matproducenter blir fler.

Det finns i stort sett bara en sak som står i vägen och det är att Sverige styrs av en rödgrön regering.. Ytterligare en orsak att snarast möjligt byta ut den rödgröna röran..

 

 

Den Svenska modellen är ”på smällen”

Delningsekonomi och plattformar  skapar nya möjligheter och många nya jobb. Utveckingen går fort, mycket fort. Denna utveckling möter rödgröna krafter som säger, högre skatter, förbjud vinstuttag, högre skatter för dem som anstränger sig, gör det mindre lönsamt med utbildning, ökat utanförskap, mer utslagning, högre sjuktal, kvotering i styrelser etc.. etc..

Allt sånt som får den mest inbitne optimisten att omvärdera beslut att gå vidare med storslagna idéer.

Den Svenska modellen är i grunden en bra lösning. Men den skapades i en tid då arbetsmarknaden hade två parter som i stora drag såg ut på samma sätt år från år.

Idag kan en anställning mycket fort övergå till att bli ett arbetsgivaransvar. Idag kan en anställning och en uppfinnargärning vara en och samma sak. Många arbetsplatser är idag helt webbaserade.

Kompetens är färskvara. Det behövs kanske ett närmande där högre studier kan korsas med att driva ett projekt i privat regi. Samma sak när det kommer till att bekämpa utanförskap. Det behövs nya idéer som kan tillvarata alla som idag tillhör utanförskapet. Här finns mängder med glastak som måste krossas. Ett ”multientreprenörskap” som kan fånga upp en bredare bild av den kompetens som finns i landet. Vägen framåt handlar mycket om att få in fler kvinnor som trivs och växer på arbetsmarknaden. Bland kvinnorna finns de bästa studieresultaten, samtidigt som det idag är fler kvinnor som inte trivs och mår bra på den arbetsmarknad som vuxit fram ur den Svenska modellen.

De rödgröna påstår att ungdomsarbetslösheten sjunker. Men sanningen är den att de stora kullarna i början av 2000 talet som hamnade i arbetslöshet är idag inte längre arbetslösa ungdomar, utan arbetslösa vuxna. Många av dessa ungdomar är idag en del av det kraftigt växande utanförskapet. Med dagens brister i den rödgröna arbetsmarknadspolitiken finns förutsättningar att dessa tidigare arbetslösa ungdomar, kommer att sluta som konstant utanförsatta vuxna.

Det behövs en ny Svensk modell. Det behövs födas fram nya Svenska modeller som kan fånga upp dagens alla utmaningar. Något som bryter den nedåtgående rödgröna samhällsspiralen. En Borgerlig Allians för ett starkt Sverige i framtiden.

 

 

 

Mitt, ditt och frihet

Äganderätten är en utmaning inom alla politiska ideologier. Att hantera detta ämne utan att första ta en sväng in i Filosofins Värld känns oundvikligt. I grund och botten finns människor och allt vad Jorden har att erbjuda. Utmaningen är att hitta en väg att samexistera och samtidigt hitta ett hållbart förhållningssätt till de resurser som Jorden har att erbjuda. En mängd Ideologer, Teologer och Filosofer har anstängt sig till det yttersta för att hitta lösningar på dessa tillsynes oändliga utmaningar. Sammanfattningsvis kan sägas att framgångarna inte radats upp på pärlband, då handlar det om den diplomatiska versionen. Vill man vara krass är det antagligen ingen överdrift att utropa ideologiernas unisona misslyckande.

Men det finns ett undantag. Liberalismen är ett oprövat kort. Antagligen är det så att frihetens ideologi har kolliderat med äganderättens principer. Det har tolkats som om tredjemannen (Du och jag) inte får ett hållbart skydd av egendom, materiella och immateriell värden etc, om alla i samhället åberopar sin rätt till frihet.

Kanske är det just här som Liberalismen stött på hinder. Hinder stora nog att ideologin inte vinner stöd i folkdjupet. Här vilar en pedagogisk uppgift som /sannolikt/ Liberala politiker i sin gärning inte lyckats utföra på ett trovärdigt sätt. Individens frihet att hantera sitt liv i samhället, måste kunna ställas i relation till ett samhälle med stat, lag och rätt. Utifrån detta perspektiv skapades Socialliberalismen. Men här uppstod något som i retoriken var svårt att skilja från det som i dagligt tal kallas Socialdemokrati.

Denna blogg handlar om Liberal Konservatism. Vilket i många avseenden är en motsägelse. Hur kan en individ vara fullt ut fri och samtidigt vara för att gamla traditioner skall följas. Moderaterna har lyckats med denna ideologiska balanskonst genom att åberopa ”måttfullhet”. Lagom fri och lagom traditionell är egentligen en ideologisk ”mischmasch”.

Men åter till filosofins värld. Liberalismen är som ideologi betraktat skapad under en period då moderna samhällen ännu inte fullt ut hade skapats. Faktum är att Liberalismens första anhängare går att hitta så lång tillbaka i tiden som under 1500 -1600 talet. Medeltidens befolkningar försökte då hitta former att skapa framtidens samhällen utifrån. Det har hänt ganska mycket sedan dess. Ismer har kommit och gått. Idag kan samhället hantera lag och rätt och har skapat hållbara sociala incitament. Idag finns gedigna system som slår vakt om värden och egendom som ägs av tredjeman. Utmaningen idag är individens frihetskamp. Idag finns goda förutsättningar att prova vad Liberalismen har att erbjuda. Det är skivandes djupaste övertygelse att Liberalismen kan uträtta underverk med samtidens utmaningar. Jämställdhet, arbetsmarknaden, Skolan, utanförskapet, jobbskapande etc, är exempel på utmaningar där individens växande frihet verkligen kan föra samhällsutvecklingen framåt.

 

 

Vänstern är ideologisk populism

Det förpliktigar att göra anspråk på vad som är rättvisa. Vänsterns syn på vad som är rättvist har byggt upp en logik som varit allmänt vedertagen under snart 100 år. Robin Hood-perspektivet är lätt att förstå. Världens grundläggande indelning skulle vara att särhålla Rika och Fattiga. Sagan har via vänsterns haltande logik tillåtits få verkliga dimensioner. Alla som levt vet att Världen består av fler än Fattiga och Rika.

Verkligheten idag är något helt annat. Samhällets stora utmaningar är inte att hantera förhållandet mellan Fattig och Rik. I dag saknas människor som vill jobbar hårt i syfte att bli Rika. Sannolikt beror detta på vänsterns retorik. Det är en direkt följd av en politik som demoniserar personer som uppbär materiell rikedom. Här finns många av de faktorer som skapar utanförskap.

Jobb och löner är inget problem för den person som tror på sin förmåga att påverka sin frihet och sin egen förmåga att skapa. Jobb och löner är bara ett problem för den som inte känner sig delaktig. Byggs det upp ett samhälle som inte premierar den som jobbar hårt och utveckar sina förmågor, är det samma sak som att bygga upp attityder, som gör att utslagningen ut ur samhället tar fart.

Det är vad som händer när samhället ”fingrar på” individens handlingskraft. Det finns i huvudsak två grundläggande faktorer som är aktiva i detta sammanhang. ”Vägar in” och ”Drivkrafter”. Skulle även kunna utryckas som så här, vid starka drivkrafter så öppnas fler vägar in, alt finns det många vägar in, så stärks drivkrafterna att vilja komma in i samhället.

Den gamla klyschan; ”Det måste löna sig att jobba” har många dimensioner. Men kanske ur ett modernt samhällsperspektiv är det kanske mera korrekt att formulerar om den gamla klyscha på detta sätt; ”Det måste skapas ett samhälle där hårt jobb premieras”.

Den gamla Robin Hood-klyschan; Ta från de rika, för att ge till dem fattiga, måste landa i den samtida verkligheten. ”Skapa drivkrafter åt de fattiga så att de kan jobba hårt och bli rika”, låter som en slogan värdig samtiden.

 

 

 

Håkan Juholt – Nystart

Förväntningarna är skyhöga, kan det vara så att Håkan Juholt är en ny Messias.. Året är 2011. Håkan Juholt installeras under karnevalliknade former. Inför stående ovationer håller han ett mycket ideologiskt laddat linjetal. Nu ska gräsrötterna vakna till liv och få partiet att växa till formstora dagars proportioner. Alla vet vad som hände. Håkan Juholt var ingen Messias. Oskarshamns sonen blev ingen prins med förmåga att bli Kung, han blev i stället ett sänke för sitt parti. Men är det verkligen så enkelt? På något sätt känns det som om partiet Socialdemokraterna kom billigt undan.

Att hitta en person i Sverige med en större ideologisk övertygelse än Håkan Juholt är inte lätt. Han är den renaste av alla renläriga Socialdemokrater. I sammanhanget gjorde han några mindre felaktigheter som han skyndsamt korrigerade. Han gjorde inget brottsligt, han lurade inte någon, han är bara slarvig i överkant. När det kommer till syndaregister finns värre exempel att plocka fram, som gjort upprepade ”comebacker” lite här och var. Ingen nämnd, ingen glömd.

Sanningen är den att Håkan Juholt fick löpa gatlopp för att han var ärlig i sin politiska kamp. Han trodde /Kanske lite väl naivt/ att han var omgiven av likasinnade. I Håkan Juholts Värld är en Socialdemokrat alltid en Socialdemokrat. Det kan mycket väl tänkas att han blev chockad av reaktionerna. Han såg kanske sig själv som en gåva till paritet och en tillgång för det Svenska folket. Vilket kanske även det låter naivt i överkant. Men det sätt som Håkan Juholt tog sig an sin uppgift fanns inte mycket av självkritik eller samtidsanalys. Han såg sig som mästaren som oppositionen skall försöka sig på att besegra. Ledningen för socialdemokraterna lanserade honom som en ”Nystart”.

Det är därför mycket anmärkningsvärt att spåren efter honom skall nu skall sopas bort. Ett parti som 2011 lanserar sin Messias, redigerar bort samma Messias 2016, alltså 5 år efter det storslaga linjetalet då Håkan Juholt inför stående ovationer genomförde sitt bejublade installationstal.

Hela detta förfarande ställer en mängd frågor. Hur ser ett parti ut idag, som behöver sopa en av sina största profeter under mattan? Vilka ideologiska grunder driver denna rörelse framåt? Hade det inte varit klokare att försöka sätta Håkan Juholt på en piedestal. Eller är det så att partiet förändrats i grunden på 5 år?

Skrivande ser en helt annan verklighet. Sanningen är den att den ideologi som Socialdemokraterna vilar på är inne i de sista faserna som leder fram döden. Det är en lång, plågsam och utdragen död som inleddes under 1990 talet. Hur konstigt det än kan låta så har alla skandaler kring bl. a Håkan Juholt och Mona Sahlin gjort att focus från detta ”ödestema” istället hamnat kring bl. a dessa två personer. I stället för att se sanningen i vitögat har man tillsynes billigt kommit undan, genom att alla motgångar kan kopplas till de olyckor som Håkan och Mona tvingats att bli.

Men det duger inte att städa ut Juholt. Det växande utanförskapet kräver ideologisk kraft som klarar av att bjuda in människor i samhället, inte stöta ut. I denna kamp hjälper det inte att skylla på misslyckade politiker. Här finns bara reformer som leder fram till samhällsdeltagande som den enda vägen framåt. Då krävs något annat än ideologisk vilsenhet.. Då krävs en äkta ideologi där medmänsklighet och människovärdet alltid kommer först. Någon som tar ansvar fullt ut, även när det behövs fattas tuffa beslut.

 

 

Utanförskap, så byggs nya vägar..

Den som övervinner svårigheter sägs ha hjältemod. Men vad händer när hjälten tvekar? Vad händer när hjälten inte kliver fram. Eller kan det vara så att hjälten inte nödvändigtvis behöver vara personifierad? Kanske är det så enkelt att de svåra utmaningarna med att hantera ett växande utanförskap inte alls hör hemma bland hjältar och sagor. Den som vågar ta ett växande utanförskap på allvar behöver inte nödvändigtvis vara en hjälte. Det är kanske en granne som utan minsta lilla tanke, inspirerar en ung människa med utmaningar att göra rätt val i livet, genom att vara sig själv och ibland göra något så enkelt som att med ett leende säga ”Hej”.

Det är skrämande att höra landets Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vifta bort Sveriges största samhällsutmaning. Hela de rödgröna projektet är en utslagningsgenerator av stora mått. Det märks nu tydligt att murarna runt arbetsmarknaden känns av. Det Sverige behöver idag är inte fler människor i utanförskap utan färre. Det behövs krafttag, inte vackra ord. Den rödgröna retoriken vill göra gällande att det är satsningar på skola, samhälle och befintlig samhällsstruktur som per automatik skall bryta utanförskapsspiralerna. Det finns inte en tanke på att arbetsmarknadens höjda murar är inblandade i det växande utanförskapet. Att det finns en koppling mellan ett växande utanförskap och svårigheter att få t ex Poliser att trivas med sitt yrke. Att utanförskapet har en direkt koppling till skolor och skolorganisationer att fungerar effektivt och likvärdigt över hela Sverige. etc.

Sverige behöver inte mer rödgrön retorik, det som behövs är handling. När den ansvarige minstern inte tycker sig se några problem i denna utmaning, då är det svårt att se någon som helst förändring. I takt med att utslagningen accelererar och klyftorna i samhället växer, blir det allt svårare att hitta effektiva lösningar. Vägarna in i samhället som erbjuds överlämnas idag till att handla om individuella initiativ.

Signalerna /som alltid/ när ett samhälle vandrar vänsterut, handlar om att samhället, paradoxalt, slutar att engagera sig i den lilla vanliga människan. Det är som vanligt alltid en följd av att färre är aktiva med att förse samhället med resurser. Skattetrycket som stöter ut människor ur samhället får effekt på skattebasen. Högre skatter skapar mindre inkomster till moder Svea. Det i sin tur för med sig att fler människor måste söka stöd av samhället för att finna sin försörjning osv. Den nedåtgående vänsterspiralen.

När det nu behövs nya vägar in i samhället, står den rödgröna samarbetsregeringen handfallen. Men det stannar inte där. Så lätt skall ingen komma undan, som lök på laxen ser man till att göra det svarare att försörja sig genom att jobba och enklare att försörja sig på bidrag. Försök hitta logiken den som känner sig redo. Var finns vanligheten, var finns medmänskligheten?

 

 

 

 

Europas lägsta arbetslöshet

Firma Ylva/Stefan vann valet 2014 med fagra löften. Nya jobb skulle växa fram. Nya reformer skulle flöda, trots att Magdalena Andersson gick ut med att ladorna var tomma. Snacka om hattrick av lögner. Men nu ser det faktiskt ut som om ett påstående faktiskt håller på at bli sant. Det växande utanförskapet och de skenande ohälsotalen ser ut att vara på väg att tömma Sveriges välfyllda lador.

Det är en prestation i sig att ta makten med löften om Europas lägsta arbetslöshet och samtidigt verkställa en politik som leder till 50 000 färre nya jobb. Det är en makalös respektlöshet inför sina väljare.

Istället för att verkligen jobba med åtgärder som leder bort från ohälsa och utanförskap, förs en politik i den direkt motsatta riktningen. Det behövs aktiva reformer som mycket snabbt kan börja hantera alla dessa snabbt växande utmaningar. Det behövs nya visioner som leder Sverige starkt in i framtiden. Då håller det inte att lämna en miljon Svenskar i utanförskap. Då håller det inte att lämna områden oberörda som leder till att nya jobb växer fram.

Ett första steg är att göra det lönsamt att jobba ur alla tänkbara perspektiv. Göra det lönsamt att vidareutveckla sig ur alla tänkbara perspektiv. Vi ser nu tydligt att den rödgröna politiken misskrediterar kvinnor som jobbar. Kvinnor i alla åldrar är de kategorierna som är överrepresenterade i de snabbt växande ohälsotalen. Det är tydligt att skattehöjningarna i första hand slår hårt mot just kvinnor. De rödgröna skattehöjningarna har plockat bort den ekomiska möjlighet till frihet som skattesänkningarna tidigare skapade åt kvinnorna. Det som nu händer är att ekonomin stressar kvinnor på ett ohälsosamt sätt.

Det är viktigt att sanningen kommer fram. Att det verkliga sambanden i samhället ser dagens ljus på ett sätt som är lättåtkomligt.

Utanförskapet är ett sådant område där de verkliga sambanden inte når ut. Utanförskap är inte en olycklig omständighet. Utanförskap är i många fall ett aktivt val tillföljd av olyckliga omständigheter. Samhället klarar inte av att hantera dessa omständigheter, så länge det inte finns flera nya vägar att välja som leder in i samhället. Här finns ett mönster idag på samma tema som tidigare. När det blir dyrare att jobba, då tilltar utslagningen ut ur samhället. Tendensen är solklar. Orsaken är självklar, näst intill elementär. Nya jobb byts ut mot att fler behöver leva sina liv med hjälp av bidrag från samhället.

Det finns som tur är mediciner som hjälper. När det blir mer lönsamt att jobba, då inträder många positiva effekter i samhället. Men då behövs ett pärlband av reformer som aktivt tar sig an frågorna kring de faktorer som skapar ett inkluderande samhälle, samtidigt som skatterna designas så att delaktighet gynnas framför utslagning.