Porrens politiska perspektiv

Sexism, Jämställdhet och Feminism framställer relationen mellan man och kvinna som en kamp. Samtidigt är ”nätet” fullspäckat med Kvinnor som agerar sexslavar åt män. Då är kanske så att det finns några få kvinnor som konsumerar denna typ av sex. Men antagligen är det så att 99,99% av dem som konsumerar grova sexhandlingar på ”nätet” är män. Ett påstående helt utan vetenskaplig grund. Det står vem som helst fritt att sticka hål på ”hukskottet”.. Om det finns någon som vågar?

Marknaden är kanske en blind skapelse med många fel och brister. Men den är till 100% pålitlig ur ett speciellt perspektiv. Finns efterfrågan så är marknaden inte sen att leverera tillgång. Ur ett humanistiskt perspektiv tycks drivkraften att utföra sexuella handlingar vara möjlig att koppla till många olika mänskliga drifter. Något som tycks ha passerat den djupare analysen är att det sexuella våldets utgångspunkt. Varför våldshandlingar kopplas till sexualitet, varifrån kommer människors vilja att blanda samman sex och våld?

För det första hade det varit spännande att veta hur stor del av de sexhandlingar mellan människor som verkligen är ömsesidiga handlingar där båda parter utför handlingarna helt utan minsta lilla tvång. Kanske är det så att frågan om sexövergrepp är speglad ur fel perspektiv. Idag finns mängder med exempel där sex utförs under diverse olika former av våld och tvång. Men vad är då den direkta motsatsen? Hur sexhandlingar mellan människor bör eller skall utföras är information som sällan eller aldrig når ut ur skuggorna. Om det fanns någon sådan information, hade det då funnits en marknad för denna typ av information?

Sex och sexualitet är laddade ämnen. Hitta den människa som kan utföra en djupare analys som beskriver sexuellt upphetsning som leder fram till sexuell aktivitet ur ett vetenskapligt perspektiv. Men det är ett jobb som behöver utföras. Det är viktigt att sexuella relationer skall kunna särhållas från begrepp som sexism, jämställdhet och feminism på ett konstruktivt sätt där det blir möjligt att föra en konstruktiv debatt. Viljan och drivkraften som leder fram sexhandlingar människor emellan är essentiella för mänsklighetens överlevnad. Begrepp som kärlek, omsesidig respekt och närhet är en annan sida av mänskliga relationer som dagens samhälle ofta har svårt att förhålla sig till. Sannolikt är det så att många ungdomar som idag konsumerar sex på ”nätet” i grunden söker kärlek, omsesidig respekt och närhet. Men får istället se män som sexförnedrar kvinnor. Här finns en roll som politiken kan spela. Det finns mycket små chanser att angripa problemet genom att angripa utbudet. Däremot finns chansen att angripa konsumtionen.

Dagens sexualundervisning har de bästa avsikter. Att lära tonåringar använda kondom, lära ut om könssjukomar är mycket viktigt. Men idag glöms vägen som leder fram till sexhandlingar. Något som definitivt inte finns med är den sexuella upphetsningen och vad som händer när det uppstår vilja att vara delaktig i sex. Även att kunna sätta ord till, kunna beskriva sånt som kärlek, omsesidig respekt och närhet. Det är inte självklart att skolan skall bära denna roll. Dagens medielandskap är ett mycket bättre forum. Poddar som beskriver en annan sida av sexualitet är en mycket bättre kanal att nå ut med budskapet.

Det pågår idag en utredning som är tänkt att kartlägga Svenskarnas sexvanor. Här finns möjligheten att gå ett steg längre, ta fram ett kunskapsunderlag som beskriver sexhandlingar med utgångpunkt kärlek, omsesidig respekt och närhet.

 

 

 

 

(S)amarbetsregeringen som inte samarbetar

Stefan Löfvén talar sig varm om breda blocköverenskommelser. Samtidigt som hans rödgröna regering missköter landets ekonomi, lånar i högkonjunktur, för en jobbfientlig politik, misslyckas med polisen, låter utanförskapaet växa, har ingen plan för hur nya jobb skall växa fram, missköter landets miljö genom att låta co2 utsläppen öka, försätter skolan i en lärarkris etc. Det borde vara uppenbart för Stefan Löfvén vem som måste ställa sig med mössan i hand och be om hjälp. Klart att han kan få breda överenskommelser, men då krävs att han lägger om den rödgröna politiken. Slutar att sitta på höga ideologiska hästar och kommer ner på Jorden.

Faktum är att det är Stefan Löfvén och det parti han företräder som lägger grunden till blockpolitiken. Svenska folket har sagt sitt och det finns inget folkligt underlag för socialism i Sverige. Att i denna tids era låta ett kommunistpari vara med och skriva den politiska agendan känns som ett hån mot folkviljan. Folket har sagt sitt, det finns inget folkligt stöd att äventyra landets finanser, folket vill ha trygghet, en bra skola, en polis att lita på, en ren miljö, ett jobb att gå till osv. Finns inte dessa grundbultar är vackra ord så som jämställdhet, jämlikhet, rättvisa och broderskap slag i luften. Det säger sig självt att vi Moderater inte kan samarbeta med samhällsfientliga krafter. Samarbete har inget självändamål. Ingen sund människa ingår i ett samarbete där den ena parten uppenbart missköter sina åtaganden, som dessutom väljer att liera sig med samhällsdestruktiva krafter.

Samarbete bygger på tillit. Samarbete är också ett ord som inte bör missbrukas. Att tala om samarbete, men inte vara en person som förtjänar samarbete devalverar begreppets kraft. Här kommet litet råd till Stefan Löfvén, istället för att tala om samarbete, lägg t ex fram ett konkret reformförslag som bryter utanförskap, kortar och underlättar vägen mellan bidragsberoende och att ett nytt jobb tillsätts, då har du skapat något så vackert som ett samarbetsunderlag.. ”De du Stefan”..!

 

 

 

Gröna jobb – Grön tillväxt

Nu pågår de gröna samhällsbygget. Paradoxalt är att Sverige styrs av en rödgrön regering som gör sitt yttersta för att hindra nya jobb, nya initiativ och framväxten av gröna innovationer. När Sverige behöver 500 000 nya gröna jobb, satsar Sverige rödgröna regering på en politik som leder till rödgrönt utanförskap. Det finns ingen motsättning mellan tillväxt och framväxten av ett grönt samhälle. I en tid då t ex Ericssons ingenjörer är överflödiga att tillverka telefoner, skriker framtiden efter ingenjörer som tar sig an det gröna samhällets alla utmaningar.

Det gröna industrin tycks ha problem att se framtiden. Det är en gåta att det fortfarande finns företag som sitter fast i det gamla ”1900 tals-tänket” och i konventionella tankemönster.

Efter att sett de rödgrönas budget är det kanske inte så konstigt att gröna satsningar och initiativ läggs på is. Alla som vill satsa grönt skall ändå ha förtröstan, 2018 är året då det Sverige skall bli grönt med en blå statsminister.  Det finns i stort sett inte ett enda område i samhället som inte är i behov av en grön ansiktslyftning.

Det går t ex trögt med att ställa om det Svenska Jordbruket. Knappt 10% av Sverige Jordbruk är Ekologiska. Det är kanske inte en gåta att det går så trögt att ställa om i ett land som Sverige med en rödgrön regering som lägger hinder i vägen.  Det behövs ny teknik och människor som tror på en grön samhällsutveckling. Då håller det inte med att allt fler hamnar i utanförskap.

 

Moderaterna

När Rödgrön röra och bruna knektar tar politisk ton, behövs måttfulla Moderater mer än någonsin. Sverige står idag inför gigantiska utmaningar. Som vanligt när något nytt är i cirkulationen blommar paradoxerna och läggs på hög. Nu när välfärden behöver stärkas båda vad gäller nya aktiva individer och mer resurser, växer politiska krafter som säger den direkta motsatsen. Landets styrs av en rödgrön regering som har för avsikt att sätta sprätt på samhällets resurser samtidigt som det riktas aktiva insatser som slår ut människor ur samhället. Framväxten av nya jobb bekämpas med näbbar och klor. Skatter riktas att bekämpa initiativ som leder till högre utbildning och extra arbetsinsatser. Bruna krafter gör sitt yttersta att hindra och separera människor från olika kulterer att bli aktiva samhällsbyggare i Sverige.

Det är här vi Moderater har en mycket viktig roll att spela. Det finns ett universalmedel, och det är frihet. Men vi Moderater har så mycket med att erbjuda. Vi står upp för individens frihet och individens förmåga att växa oavsett var, vem, hur och när denna process skall ta sin början.

Det är såklart alltid viktigt att kunna växa som individ. Men i en situation där 500 000 nya jobb måste skapas och 300 000 nya Svenska skall integreras i samhället, samtidigt som 1 000 000 Svenskar befinner sig i utanförskap, behövs att vi Moderater tar ett stadigt grepp om samhällsutvecklingen. Slår vakt om frihet, säkerhet och drivkrafter på ett sätt som lyfter upp samhället till nya sociala och ekonomiska framgångar.

Det handlar även om välfärdens framtid. Välfärden bygger på, att alla som har förmåga att bidra, skall vara aktiva som samhällsbyggare. Det handlar även om samhällets förmåga att bjuda in alla Svenskar som aktiva samhällsbyggare. På samma sätt som den måste vara lönsamt att aktivera sig så som samhällsbyggare.

Det behövs nya reformer som aktivt ser, hör, känner och förstår varje individs villkor. Sätter på ”kartan” vad som krävs för att alla Svenskar skall nå sin fulla potential. Sätter fingret på de faktorer som hindrar Svenskar att bli och långsiktigt trivas och må bra som aktiva samhällsbyggare.

 

 

Det nya Matlandet Sverige

Det pågår en ideologisk strid, en strid som handlar om de rödgrönas syn på landets alla små företag som framställer mat. Här finns ideologiska spänningar som de rödgröna har svårt att hantera. Något av det första de rödgröna gjorde efter valet 2014 var att skrota projektet ”Matlandet Sverige”. Detta projekt var designat att gynna omställningen av det Svenska jordbruket. Tanken var att olönsamma konventionella mjölk och köttproducenter skulle bli ekologiska, småskaliga moderna livsmedelsproducenter som berikar marknaden med närodlad mat.

Ideologiskt är detta något som inte passar in i den rödgröna ideologin. För att göra allt detta begripligt behövs ett historiskt perspektiv. När Sverige befann sig i den värsta ”vänsterröran” under 1900 talets mittendel, skulle alla jordbruk drivas med hjälp av statliga subventioner. Ett system utformades på ett sätt där Sveriges bönder i praktiken blev mjölk och köttproducenter anställda av den Svenska staten. Helt oberoende av efterfrågan från mjölk och kött garanterade staten Böndernas inkomster med i stort sett fasta liter och kilopriser.

Det behövs inte mycket fantasi för att förstå att alla dagens problem inom jordbruksnäringen härstämmar från dessa tider och den dårskap som tilläts råda. Det är alltså samma ideologiska tankegångar som idag skall designa en ny livsmedelsstrategi för Sverige. Lägg där till en handfull förvirrade miljöpartister.

Att det nu runnit iväg två år, utan att ens ett embryo till en ny strategi sett dagens ljus, om hur den Svenska matproduktionen skall växa sig stark in i framtiden är kanske utifrån detta perspektiv inte speciellt konstigt.

Det är en gåta att Svenska bönder tillåts lägga ner sina verksamheter, samtidigt som marknaden skriker efter närproducerad ekologisk mat. Även om de är helt mot de rödgrönas ideologi, men på något sätt måste den fria marknadens krafter tillåtas komma i kontakt med Sveriges bönder. Alla blir vinnare då. Sveriges Bönder blir vinnare, då de kommer i kontakt med en expansiv marknad. Miljön blir vinnare då Jordbruken ställs om att producera med ekologiska metoder. Konsumenterna blir vinnare när det äts mer ekologisk mat. Folkhälsan blir vinnare då det kommer in mindre gifter i maten. Landsbygden blir vinnare då det kommer att skapas fler nya jobb i småskaliga livsmedelsföretag. Valfrihet och mångfald kommer att gynnas beroende på att utbudet av råvaror kommer att ökas. Med mer närproducerad mat krävs mindre miljöskadliga transporter. Många småskaliga livsmedelsföretag drivs och ägs dessutom av kvinnor, det går alltså att bygga upp ett jämställdhetsperspektiv när småskaliga matproducenter blir fler.

Det finns i stort sett bara en sak som står i vägen och det är att Sverige styrs av en rödgrön regering.. Ytterligare en orsak att snarast möjligt byta ut den rödgröna röran..

 

 

Mitt, ditt och frihet

Äganderätten är en utmaning inom alla politiska ideologier. Att hantera detta ämne utan att första ta en sväng in i Filosofins Värld känns oundvikligt. I grund och botten finns människor och allt vad Jorden har att erbjuda. Utmaningen är att hitta en väg att samexistera och samtidigt hitta ett hållbart förhållningssätt till de resurser som Jorden har att erbjuda. En mängd Ideologer, Teologer och Filosofer har anstängt sig till det yttersta för att hitta lösningar på dessa tillsynes oändliga utmaningar. Sammanfattningsvis kan sägas att framgångarna inte radats upp på pärlband, då handlar det om den diplomatiska versionen. Vill man vara krass är det antagligen ingen överdrift att utropa ideologiernas unisona misslyckande.

Men det finns ett undantag. Liberalismen är ett oprövat kort. Antagligen är det så att frihetens ideologi har kolliderat med äganderättens principer. Det har tolkats som om tredjemannen (Du och jag) inte får ett hållbart skydd av egendom, materiella och immateriell värden etc, om alla i samhället åberopar sin rätt till frihet.

Kanske är det just här som Liberalismen stött på hinder. Hinder stora nog att ideologin inte vinner stöd i folkdjupet. Här vilar en pedagogisk uppgift som /sannolikt/ Liberala politiker i sin gärning inte lyckats utföra på ett trovärdigt sätt. Individens frihet att hantera sitt liv i samhället, måste kunna ställas i relation till ett samhälle med stat, lag och rätt. Utifrån detta perspektiv skapades Socialliberalismen. Men här uppstod något som i retoriken var svårt att skilja från det som i dagligt tal kallas Socialdemokrati.

Denna blogg handlar om Liberal Konservatism. Vilket i många avseenden är en motsägelse. Hur kan en individ vara fullt ut fri och samtidigt vara för att gamla traditioner skall följas. Moderaterna har lyckats med denna ideologiska balanskonst genom att åberopa ”måttfullhet”. Lagom fri och lagom traditionell är egentligen en ideologisk ”mischmasch”.

Men åter till filosofins värld. Liberalismen är som ideologi betraktat skapad under en period då moderna samhällen ännu inte fullt ut hade skapats. Faktum är att Liberalismens första anhängare går att hitta så lång tillbaka i tiden som under 1500 -1600 talet. Medeltidens befolkningar försökte då hitta former att skapa framtidens samhällen utifrån. Det har hänt ganska mycket sedan dess. Ismer har kommit och gått. Idag kan samhället hantera lag och rätt och har skapat hållbara sociala incitament. Idag finns gedigna system som slår vakt om värden och egendom som ägs av tredjeman. Utmaningen idag är individens frihetskamp. Idag finns goda förutsättningar att prova vad Liberalismen har att erbjuda. Det är skivandes djupaste övertygelse att Liberalismen kan uträtta underverk med samtidens utmaningar. Jämställdhet, arbetsmarknaden, Skolan, utanförskapet, jobbskapande etc, är exempel på utmaningar där individens växande frihet verkligen kan föra samhällsutvecklingen framåt.

 

 

Forskningens framkant

Det är svårt att undvika gå in djupare i fallet Paolo Macchiarini och dennes gärningar vid Karolinska institutet. Denna blogg handlar om politisk ideologi, därför lämnas forskningen att hanteras av forskare. Med facit i hand, är det nu uppenbart att KI agerat klandervärt på flera olika punkter rörande Paolo Macchiarini. Innan det står klart om kirurgens agerandet inneburit död och lidanden, är det idag ställt utom alla rimliga tvivel att det i ärendet Paolo Macchiarini funnits etiska och moraliska brister.

Den stora frågan som lyser med sin frånvaro ser trots detta inte ut att hamna i focus. Vilka beslut som styrde in Karolinska institutet att rekrytera Paolo Macchiarini nämns bara lite i förbifarten. Har nu tagit del av en utredningen, utförd av socialdemokraten Sten Heckscher, som behandlar alla orsaker att förkasta Paolo Macchiarini. Detta inlägg är på intet sätt tänkt att utformas som ett försvarstal i syfte att skönmåla Paolo Macchiarini. Men det är uppenbart att Sten Heckschers utredning är upprättad med ideologiska glasögon.

Styrelseordförande för Karolikska Institutet under tiden då Paolo Macchiarini anställdes var Lars Leijonborg. En person som i skrivandes ögon har mycket gott omdöme. En person med pragmatism och logik på en nivå där många vanliga grå byråkrater framstår som påtända hippies. Därför är det djupt olyckligt om Lars Leijonborg inte tar till orda i sammanhanget. Det är viktigt på många olika plan. Men speciellt på ett plan är det extra viktigt. Det handlar om att Sverige skall kunna befinna sig i forskningens framkant även i framtiden. Säg den spetsforskare som vågar prova Sverige som bas efter att fått höra om Sten Heckschers sågning av en forskargärning. Sverige är idag landet där spetsforskare löper risk att löpa gatlopp.

Det är uppenbart att Sten Heckscher uppvisar påfallande många brister som statlig utredare. Ordval i media och vinklingar vid presentation av ärende utförs med uppenbar personlig vinkel, där gränsen för vad som kan kallas objektiv saklighet överträds med bred marginal. Det ligger såklart i uppdragets natur att en statlig utredare skall avlägga personliga omdömen. Men en statlig utredare skall stå över sina politiska intressen. Skall inte låta personliga tolkningar öronmärka sånt som löper risk att påverka Rikets intressen.

Detta är allvarligt på flera olika nivåer, att ytterligare en utredning bör vara på sin plats. En utredning som klarar av att särhålla Sten Heckschers osakliga personliga tolkningar, vad i utredningen som bär ideologiska förtecken och vad som faktiskt inträffade under tiden när Paolo Macchiarini var knuten till Karolinska institutet.

 

 

 

 

Utanförskap, så byggs nya vägar..

Den som övervinner svårigheter sägs ha hjältemod. Men vad händer när hjälten tvekar? Vad händer när hjälten inte kliver fram. Eller kan det vara så att hjälten inte nödvändigtvis behöver vara personifierad? Kanske är det så enkelt att de svåra utmaningarna med att hantera ett växande utanförskap inte alls hör hemma bland hjältar och sagor. Den som vågar ta ett växande utanförskap på allvar behöver inte nödvändigtvis vara en hjälte. Det är kanske en granne som utan minsta lilla tanke, inspirerar en ung människa med utmaningar att göra rätt val i livet, genom att vara sig själv och ibland göra något så enkelt som att med ett leende säga ”Hej”.

Det är skrämande att höra landets Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vifta bort Sveriges största samhällsutmaning. Hela de rödgröna projektet är en utslagningsgenerator av stora mått. Det märks nu tydligt att murarna runt arbetsmarknaden känns av. Det Sverige behöver idag är inte fler människor i utanförskap utan färre. Det behövs krafttag, inte vackra ord. Den rödgröna retoriken vill göra gällande att det är satsningar på skola, samhälle och befintlig samhällsstruktur som per automatik skall bryta utanförskapsspiralerna. Det finns inte en tanke på att arbetsmarknadens höjda murar är inblandade i det växande utanförskapet. Att det finns en koppling mellan ett växande utanförskap och svårigheter att få t ex Poliser att trivas med sitt yrke. Att utanförskapet har en direkt koppling till skolor och skolorganisationer att fungerar effektivt och likvärdigt över hela Sverige. etc.

Sverige behöver inte mer rödgrön retorik, det som behövs är handling. När den ansvarige minstern inte tycker sig se några problem i denna utmaning, då är det svårt att se någon som helst förändring. I takt med att utslagningen accelererar och klyftorna i samhället växer, blir det allt svårare att hitta effektiva lösningar. Vägarna in i samhället som erbjuds överlämnas idag till att handla om individuella initiativ.

Signalerna /som alltid/ när ett samhälle vandrar vänsterut, handlar om att samhället, paradoxalt, slutar att engagera sig i den lilla vanliga människan. Det är som vanligt alltid en följd av att färre är aktiva med att förse samhället med resurser. Skattetrycket som stöter ut människor ur samhället får effekt på skattebasen. Högre skatter skapar mindre inkomster till moder Svea. Det i sin tur för med sig att fler människor måste söka stöd av samhället för att finna sin försörjning osv. Den nedåtgående vänsterspiralen.

När det nu behövs nya vägar in i samhället, står den rödgröna samarbetsregeringen handfallen. Men det stannar inte där. Så lätt skall ingen komma undan, som lök på laxen ser man till att göra det svarare att försörja sig genom att jobba och enklare att försörja sig på bidrag. Försök hitta logiken den som känner sig redo. Var finns vanligheten, var finns medmänskligheten?

 

 

 

 

Fattigdom och samhällsklyftor

Orden höjs nu för att ta krafttag mot de växande samhällsklyftorna och fattigdomen i Sverige. Med tanke på det höga tonläget från landets vänsteranhängare blev jag lite nyfiken på vad det egentligen handlar om.

Jo då, det finns nerskrivet material att hämta på sossarnas hemsida. Men jag blir absolut inte klokare efter att läst de förslag som skall minska samhällsklyftorna. Visserligen berömvärda förslag. Men jag skulle gärna vilja ta del av den samtidsanalys som ligger till grund för dessa förslag. Till att börja med så befinner sig idag 14,4% av Sveriges befolkning i utanförskap. Hur skall dessa människor kunna erbjudas inträde i samhället via te x en modernisering av konsumentköplagen eller via höjt tak i föräldraförsäkringen? Eller, för den delen att införa åtgärder så att färre inte är i behov av försörjningsstöd.

Tittar man på EU normen för vad som är fattigdom för en familj eller enskild person så får man fram följande:

• Förmåga att klara oförut­sedda ut­gifter. Betala 15 000kr inom en månad.
• Minst en veckas semester per år
• En mål­tid med kött, kyckling eller fisk var­annan dag
• Till­räcklig upp­värm­ning av bostaden
• Kapital­varor som tvätt­maskin, färg‑TV, telefon eller bil
• Skulder (hypo­teks­lån eller hyra, räk­ningar, av­betal­nings­köp eller åter­betal­ning av lån)

Jag menar. Om nu meningen är att bedriva en politik där utbetalningar av te x försörjningsstöd skall minskas. Är avsikten att utjämna klyftorna i samhället, då bör det väl insatserna riktats mot de som befinner sig i utanförskap. Där finns den djupaste samhällsklyftan. Mellan dem som befinner sig i utanförskap och dem som idag har en försörjning via ett jobb.

För mig känns socialdemokraternas förslag som ett slag i luften. Det låter som om det går att hantera utanförskapet som om det handlar om ett medelklassproblem. En person som inte har några kapitalvaror, klarar inte av att värma upp sin bostad eller för den delen inta har någon semester, är nog inte intresserad av en minskning av de som är i behov av försörjningsstöd.

Vi har idag nästan 1 000 000 människor  i detta land som har enorma problem att hamna sig på rätt sida om EU normen för fattigdom. Under alliansen ledning minskades utanförskapet med ca 300 000 människor. Det är alltså ca 300 000 människor som idag kommer närmare att hamna på rätt sida om EU normen för fattigdom.

Utanförkapet är inte en fråga om bidrag. Det är en fråga om delaktighet. Det handlar om att skapa ett samhälle där alla finner en mening med att delta. Den övergripande frågan är faktiskt inte mera komplicerad än så. Vill man förenkla än mer är det en fråga om arbetsfördelning.  Vem gör vad? Vilken roll har samhället, vilken roll har individen och vilken roll har näringslivet. På något sätt är det så att samhället trampar in på områden efter område som normal varit individens att sköta. Delaktighet är inte en sak eller detalj. Det handlar om en känsla som är fullt möjlig att odla fram. Men om det finns ett samhälle som berövar individens sina naturliga ansvarsområden, skapas ett tomrum där det uppstår förvirring. När samhället byggs större än individen skapas vacuum, där det blir svårt att utveckas och skapa nya möjligheter utifrån.

När samhallet tar ett steg tillbaka uppstår en tom yta att fylla med initiativ. Men den som tror att det är en enkel ”Quick fix” är ute på djup vatten. Alliansens skattesänkningar är ett exempel där det genom en träffsäkra reformer kunde frigöra enorma mängder kreativitet. Det som hände var att ytor som tidigare varit ideologiskt släckta av socialismen, återigen såg dagens ljus. Kreativitet blomstrade fram genom fetare plånböcker hos alla som jobbar, ROT o RUT etc.

Delaktighet är något som alltid kan skapas. Men på samma sätt kan delaktighet lösas upp tillföljd av dåliga rödgröna politiska beslut. Vi ser nu att den rödgröna politiken redan lämnar sådana avtryck. Vi ser nu att delaktighet byts ut och görs om till utanförskap. Det i sin tur spär på ojämliketen i samhället. Klyftorna växer i en rasande fart, människor får mindre i plånboken, statskassan mindre pengar, vilket i förlängningen leder till mindre välfärd.

 

Sex hör inte hemma i politiken

Frihet är som alltid svårt att förhålla sig till för en Socialdemokrat. Nu när det Rödgröna projektet har kantrat, famlas det i blindo efter frågor som väcker uppmärksamhet. När Statsfinanser, nya jobb och välfärd är förlorade rödgröna frågor, kastar man in Gabriel Vikström i ett panikartat grepp med en undersökning om Svenskarnas sexvanor.

Visst skulle det varit spännande att höra Gabriel i ett öppenhjärtigt reportage, där han berättar om sina vanor i sänghalmen. Men längre än så skall politiken inte gå. Sexualitet är en fråga om frihet. Något som varje människa skall utöva precis i enlighet med sina lustkänslor och läggningar.

Vad är det egentligen Gabriel Wikström och de Rödgröna vill veta? Sannolikt är allt som vanligt. Människor har sex med varandra. Precis så som det alltid varit. Vissa blir sjuka tillföljd av sina sexuella relationer.

En förändring som inte behöver utredas är att det sannolikt är så att Svenskarna är sexuellt aktiva långt upp i åldrarna. Det i sin tur är kopplat till att Svenskaran lever längre och friskare liv än tidigare. Med tanke på att fler lever i ensamhushåll, är det sannolikt på samma sätt att fler Svenskar har ett större antal sexuella kontakter, samt att jämställdheten gjort att kvinnor har växande antal sexuella kontakter i förhållande till männen. Jämställdheten börjar ta ut sin rätt även här.

SO WHAT! Vad skall de rödgröna med denna kunskap? Det finns bara en enda orsak. Det handlar om panik inför opinionsläget. Hitta något i media som inte enbart rapporterar om fallande rödgröna opinionssiffror..