Vänsterns välfärd

Det är inte så att jag är på väg att bli omvänd. Men jag har ägnat en del av dagen att titta på Vänsterpartiets kongress.  Det är inte utan att förvirringen som där förmedlas driver runt mina tankebanor. Mina funderingar är vekligen satta i rullning. Det är nästa så att man tänker att det var bättre förr, för du var en kommunist en kommunist och inget annat. Det handlade då om personer som var förblindade av hat till den grad att de inte klarade av att se nyktert på tillvaron. Idag hör man kommunister prata lugnt och sansat precis som om de var besudlade med någon form av visdom. Faktum är att dagens kommunister låter nästa som om de hade förstånd. Det är så att man häpnar.

Men när man sen hör tal från den (Jonas Sjöstedt) som är sätt att ledan stolleriet, börjar allt se ut som vanligt. Till att börja med det där med vinster i välfärden. En fråga som tappat alla former av sans och balans. Av någon orsak verkar förvirringen nått oanade höjder hos den där Jonas Sjöstedt som tydligen tycker sig kunna göra en fråga av att offentliga företag inte skall kunna gå med vinst. Jag har en mycket bra lösning hur man skall för att få ett offentligt bolag att inte gå med vinst, det är bara att överföra driften i kommunal eller landstingsregi. För där går i stort sett alla verksamheter som leverera välfärd med förlust och levererar en betydligt sämre välvärd. Vill man ha det riktigt dåligt, då är det så man skall göra. Så som det alltid blir i de länder som pinas under kommunismens piska. Det är lite spännande det där med kommunisternas ovilja att driva något med vinst. För hela ideologin som kommunismen vilar på gick ju i konkurs, i och med att östblocket kollapsade 1989. Bara för att man inte har någon ideologi tycker man tydligen att det inte skall gå bra för någon annan heller.  Man säger sig vara för välfärd. Men bara den inte går i hop så är det bra. Snacka om ideologisk soppa modell värre.

Sen när man kommer in på de sakliga argumenten blir resan än värre skev. Man säger sig kunna se att det finns ett motsatsförhållande mellan att gå med vinst och kvalitén i privata verksamheter som bedriver offentlig verksamhet. För mig är det en av de största lögner som någon sin odlats i den Svenska politiska debatten. Bara för en mikroskopisk del av de offentliga verskameten som bedrivs privat regi har haft problem, tycker man sig kunna se djupgående problem i dessa verksamheter som sträcker sig över hela nationen. Så är det såklart inte. 99% av alla avknoppningar fungera utmärkt. Ägarna kan där göra sin vinsuttag och dessutom levererar skolresultat som ligger i paritet mer eller över snittet för kunskapsintag i nationen.

I den mylla man odlar sina politiska förslag, blir såklart resultatet en direkt följd av de rådande omständigheterna som där råder. Jag ser det som naturligt att man som kommunist eller som de idag vill kalla sin vänsterpartister, är emot det som normalt är drivkrafter för mänskligheten. Man förespråkar det samhälle som blir den direkta följden av kommunism. Man skär bort mänskliga dynamiska drivkrafter och byter bort det mot apati och ofrihet. Man vill bygga upp kontroll och diktatur som skall kuva mänskliga drivkrafter, och förvandla detta till att bli fogliga själsdöda människor. När man sen är i färd med allt detta behövs det byggas upp en gigantisk samhällsapparat för att ta hand om all skada som detta tillfogar ett samhälle. Det skapar en människa som inte kan ta hand om sig själv, än mindre bry sig om sin sociala omgivning. Det skapar en bidrags och vårdberoende individ som vilar på samhällskroppen. En individ som inte längre tror på sin egen förmåga. En individ som förväntar sig att samhället skall lösa alla dennes problem, och när denna individ drabbas av något påstår den sig tycka att det är samhällets fel. Lite så som vi Svenskar reagerar när något i samhället inte fungerar så som det är tänkt.

Med andra ord så är vänsterns syn på välfärd, bara en fråga om den direkta följden av den ideologiska mylla deras politik vilar på. Sen vill man skapa ett samhälle där människor förväntas vara i det närmaste ofria, menlösa och kuvade. Då behövs också följaktligen en samhällsinstans för nästan alla mänskliga behov. Det är vad som händer när man berövar människan dess frihet.

Att Kommunism och Marxism inte fungerar i det långa loppet är bara en naturlig följd. I teorin låter det bra, men i praktiken blir det katastrof. Lite som Kurt Olsson.

Jag noterade att Vänsterpartiet i sin slogan under kongressen har en underrubrik som lyder ”Välfärd att lite på”. Om man skriver om den lite så skulle den kanske kunna låter så här: Med Marxism och Kommunism måste man förlita sig på välfärden, men det är bara under en kort stund för sen snipp snapp snut så är alla pengar slut..