Olikheternas stärkande effekt

Kasta ut alla invandrare. Uttryck som härstammar från tanken om att det skulle gå att vinna framgångar i ett land, beroende på att alla i landet är lika. Så är det såklart inte. Skulle det varit så att ett grundkriterium för att lands framgång skulle vila på grunder om befolkningens likhet, så har vi isf ett påstående som strider emot allt vad genetik och evolution har att säga oss.

Utseende, egenskaper och kulturer är och skall vara olika. Det kanske t.o.m. är så att en av orsaken till att vi har kulturer, är att det skall växa fram skillnader mellan oss människor. Evolutionen behöver tid att lära sig förstå vad som är bra med en kultur. Visar det sig att en kultur har tillräckligt högt överlevandsvärde, så låter evolutionen Generna spridas och leva vidare. Finns där inte tillräckligt överlevnadsvärde så är evolutionen obarmhärtig med dessa kulturer.

Visar det sig att en kultur har byggt upp ett gott överlevnadsvärde, men inte har tillräckligt med avelsurval, då griper evolutionen in men på andra plan. Vi här i Norden har tidvis lyckats extremt bra med att bygga samhällen. Men dessvärre har det alltid gott trögt, med de där med att få en växande dynamisk befolkning. Vi tycks alltid haft problem med vad som kallas inavelseffekter. De vill säga goda förutsättningar för överlevnad, men beroende på den lilla befolkningen och landets stora och avlånga yta, så låser vi fast vissa gentyper i landets olika regioner. Vi får helt enkelt inte tillräcklig spridning av våra Gener.

En ökad invandring är en lösning. Men jag tror inte vi kan få in tillräckligt många invandrare för att lösa detta problem. Jag ser ett Genutbytesprogram som en tänkbar lösning. Låt säga att par som bor i norra Sverige byter gener med människor i södra Sverige. Människor i västra Sverige byter med människor i östra Sverige och så vidare. Sannolikt är de så att i storstadsregioner är Generna mera aktiva. Där blir generna mera benägna att söka ny vägar. Hitta nya vägar som kan underlag till nya mutationer som stärker befolkningens vitalitet.

Nätets alla fiskar

Kränkningar, hot och övergrepp är internettrafikens vardag. De sociala medierna är tydligen en samlingsplats där man kan få smaka på lite av varje. Alltifrån att hitta avancerade förmedlingar av sexuella tjänster, till att skicka trevliga hälsningar till farmor, är fullt möjligt att utföra i denna Värld.

Allt vad som behövs är en dator och lägsta tänkbara läs och skrivkunnighet, så blir allt detta ditt på en millisekund. Utan minsta lilla hinder kan man skriva en grovt kränkande kommentarer. Utan minsta lilla hinder kan man hitta grova former av sexbrott. Utan minsta lilla hinder kan man läsa hur man gör en gödselbomb. Narkotika och sprit är hur lätt som helst att hitta för vem som helst.

I 99,99% av fallen är det ingen som blir kränkt eller använder internet för att ladda ner barnpornografi. Internet är också en nyttoplats. Många har faktisk sin levebröd direkt kopplat till denna plats.

Det jag ser som ett problem är under vilka förtutfattade avsikter vi äntrar denna scen. Jag häpnar över den naivitet som tycks råda. Lite som att bli förvånda över att bli gravid efter att haft oskyddat sex.

Jag tänker mig då speciellt de sociala medierna. Instagram, Facebook etc. Exempel på sociala medier där man tycker sig kunna gå på vatten. För inte allt för länge sedan hade vi en debatt om unga kvinnor och män som klär sig, allt för utmanande, allt för tidigt i livet. Uppmålade och halvnakna gick de omkring som vandrande smörgåsbord för allsköns knäppskallar och pedofiler.

Allt detta verkar nu vara helt glömt. Idag är det helt ok att posera halvnaken i de social medierna. Utan minsta lilla eftertanke berättar man om den där kommande solsemestern på Kreta nästa månad och samtidigt visar sin solbända överkropp, sen förra årets semester.

Man tänjer även på gränser. Uttrycker sig på ett sätt som inbjuder till provokation. Sen kan man dessutom vara förvånad över att få en eller två sylvassa kommentarer som upplevs kränkande.

Uppmärksamhet är inte det samma som framgång. Där emot behövs kanske uppmärksamhet för att få framgång. Jag menar att här finns mängder med tankar som först måste tänkas.

Hur kan det gynna mig som person att posera i Badbyxor eller Bikini på Facebook? Är det månne så att det kan ge mig ett modellkontrakt? Eller vinner jag mina kompisars respekt med ett sådant beteende?

Det enda man kan vänta sig av detta beteende är i bästa fall en kränkande kommentar. I 9 fall av 10 får man inte en ens kränkande kommentarer. Så varför väljer då så många Svenskar att exponera sig på detta kränkande sätt? Varför väljer man då att lämna ut sig på Internet och i sociala medier? När man mycket väl vet att risken att bli helt ignorerad eller att bli kränkt är så pass stor som den faktiskt är.

Jag vill påstå att det handlar om två kanske tre saker. För det första lägger man alldeles för stor vikt vid att vara aktiv på nätet. För att prata klartext så är det ordentligt överskattat. Det gäller faktiskt de flesta som är aktiva på nätet. Det är faktiskt ganska så patetiskt, i de allra flesta fall till ock med direkt löjeväckande.

Sen är det faktisk att mycket bra sätt att kommunicera på och det är lättillgängligt för de flesta idag.

Sen kommer man in på det där med att få uppmärksamhet. För det är ju så att, skall man få uppmärksamhet så måste faktiskt även någon ge uppmärksamhet. Här har vi en mycket tunn linje som markerar vad som är en kommentar/reaktion och vad som är en kränkning. Kan man till exempel vara så pass självutlämnande att det närmar sig en kränkning?

Jag vill mena att allt detta egentligen bara är en lek. Men för många är Internet och de sociala medierna så förfärligt mycket mer än så. Så med följande visdomsord vill jag avrunda detta inlägg. Med den respekt man visar sig själv och sina medmänniskor lär man själv bli behandlad.