En Påve i tiden

Nya Påven Franciskus, eller Jorge Mario Bergoglio är sannerligen inte utan utmaningar. Det som var viktigt inom tro och teologi tidigare, är idag något helt annat. Telogins sociala dimension är i et närmaste utraderad.  Idag är vi inte i behov av någon som fingrar på hur och varför vi väljer att göra abort. Det har visserligen aldrig behövts att religionen lägger sig i vilken sexuell läggning man tillhör. Men idag är det endast av ondo när religionen klampar in på dessa arenor.

Däremot finns det områden som kanske aldrig varit så pass i behov av att religionen uppmärksamhet som idag. Jag tänker på områden som berör människor själsliga sökande. Vilsenheten om människans existens är kanske större än någonsin idag.

Vilka är vi och vart är vi på väg. Frågor som en Påve mycket väl kan närma sig. Komma med synpunkter och vägledning utifrån ett själsligt perspektiv. Vi är alla vilsna syndare som behöver någon som får oss att lyfta blicken inför det gudomliga inom oss.

Någon står upp för det som dagligen prövar vårs trötta sinnen. Något som står emot det som frestar och lockar oss att lämna det vi alla vet är den bästa tänkbara vägen för oss. En Påve som med gudomligglans lyser i skrymslen ingen vill eller önskar vara upplysta. Till hjälp där hjälpen inte finns att få. Ge tröst där det sista hoppet för länge sedan lämnat en förlorads själs kroppsliga boning.  Där skall en framtida Påve kunna sätt sitt brännglas för att kunna ge ny värme och nytt hopp åt dem som åkt vilse i livets berg o -dalbana.

Ibrahim Baylan, Håkan Juholt anfaller

Håkan Juholt ligger antagligen nära en comeback. Läste idag en debattartikel skriven av honom gällande Gotlandsbolaget. För den som inte känner till historien så drar jag den här enligt en kortversion. Politiska krafter vill flytta färjeförbindelsen mellan Oskarhamn och Visby, till att gå mellan Västervik och Visby. Oskarhamnaren Håkan Juholt ser inte detta med blida ögon. Han vill såklart inte detta.

Jag tror personligen att Håkan Juholt ser detta ögonblick som ett att fånga. En chans att testa om det går att kliva ut på den politiska arenan utan att direkt sänkas. Man skall nog ta denna insändare som en föraning om vad som komma skall. Snart står han i talarstolen upprepandes den sociala demokratins förträfflighet.  Ingen rök utan eld heter det ju..

Röda Kalmar är tydligen ett spännande resmål för de rödas manskap. Ibrahim Baylan är på politrukresa i Kalmar. Enligt info skall han syna skolverksamheten. Kanske är det så att han skall försöka se vad det var som han gjorde fel, när han själv var skolminister under Göran Perssons sk socialdemokratiska framgångsera? En tid då man varken lärde sig att räkna eller skriva i skolan. En tid då man inte hade råd att köpa skolmaterial, utbilda lärare eller underhålla skolbyggander. Ibrahim Baylan har verkligen många orsaker att besöka skolor…

I ljuset av en positiv tanke

Arbetslöshet, utanförskap och utslagning är värdeord med den tyngsta av laddning. Ord som vi lärt oss förknippa med obehagliga känslor. Kanske är det t.o.m. så att orden förträngs för att laddningen i sig kan vara tung att bara närmas sig på avstånd.

Obehagliga känslor är också känslor. Livet levs bäst om man närmar sig det med en bred känslopalett.

Tiden är kanske mogen för att med konkreta ordalag berätta vad det jag är på väg att försöka säga. Obehagliga känslor finns där av en orsak. Precis på samma sätt ligger det till med arbetslöshet, utanförskap och utslagning. För att göra min utgångspunkt fullt ut begriplig så skall jag börja med att slå fast följande. Samhället skapade inte människan. Människan skapade samhället. Samhället och/eller alla företagare skapade inte utanförskapet, arbetslösheten eller utslagningen.

Sannolikt är det så att samhället som vi idag känner det, den bästa formen för god överlevnad åt en människa. Nu förhåller det sig så att långt i från alla i dagens samhälle delar denna åsikt. Frågar man människor på stan så är det kanske t.o.m. att en majoritet skulle säga att de är missnöjda med dagens samhälle. Alltid när man kan identifiera en paradox finns det intressanta saker att berätta.

Jag skall nu försöka mig på att komma med en teori om det där med samhällsproblem. Ett samhällsproblem blir ett problem först när vi inte längre kan fånga in det i vårt samlade samhällerliga känsloregister. Ett bra exempel på detta är te x utanförskapet. Vi har idag ca 800 000 människor i Sverige som lever ett marginaliserat liv. Dvs utan några egenliga inkomster från eget förvarav. Sannolikt speglar detta även av sig på hur dessa människor lever sina liv ur alla synvinklar hälsa, motion, kost, socialsamvaro etc.

Jag kan tänka mig att en stor orsak till att många är skeptiska till dagens samhälle, beror på att det finns företeelser som inte går att ta till sig. Jag är ganska så säker på att socialdemokratins största framgångsfaktorer på 1900 talet var att man åtminstone i retoriken gjorde försök att hitta ord för alla skulle känna sig hemma i samhället. Man skapade idén om folkhemmet.  Typ, även om man var en utslagen så hade man en plats i samhället. Även om det bara var en lögn, så var det åtminston lite tröstande ord på vägen. Att det senare skulle visa sig att den socialdemokratiska politiken i själva verket lade grunde till ett skenade utanförskap, är tydligen en helt annan historia. Då som nu så har vi inget i samhället som aktivt tar upp den obehagliga delen av känslopaletten. Vi vet idag att det som då socialdemokratin lyckades sätt ord på, bara var just tomma svekfulla ord.  Vi har aldrig haft ett folkhem i Sverige. Vi lyckades bara bra med att sälja in själva idén.

Men idag har vi något som dåtidens politiker överlag saknade. Vi har idag kunskap och medel. Det borde idag finnas hyfsade förutsättningar att damma av den gamla folkhemsiden och återandvända grundtankarna. Jag menar att en djupare kartläggning av utanförskapet idag, borde inte vara att likna vid en klättring mot Mount Everest topp. En dito utredning borde vila på många olika ben. Men framför allt skall utredningen kunna hjälpa till att plocka in ord som utanförskap och utslagning i samhällets känslopalett. Med ny kunskap kan allt överbryggas. Fördomar och obehagliga känslor skall förbytas mot att kunna se möjligheter. På detta område har vi alla en tung ryggsäck att bära. Förmaningar från våra föräldrar som säger hur vi borde vara och hur vi borde leva våra liv, kan kanske bytas ut mot att verkligen se våra möjligheter och fullt ut bejaka dessa.

I ljuset av en positiv tanke kan vad som helst kännas som en möjlighet.  Som sagt. Det är vi människor som skapar samhället. Varje positiv tanke om samhället gör utövaren till en samhällsbyggare. Oavsett om man är utslagen, utanförsatt, sjukskriven eller arbetslös.

Metadon mot olika typer av kemiska beroenden

Att hanterar ett problem med ett annat problem är inte ofta en väg till framgång. Utgångspunkten är min syn på det liberala samhället. Frihet är för den som kan välja. Vad jag vet så kan inte en heroinmissbrukare kallas fri, hur mycket Metaodon eller sprutubytesprogam man än erbjuder.

Missbrukets kärna är långt mycket djupare än så. Det måste vara ett samhälles mening att i största möjliga mån, kämpa för individens frihet på alla plan.

Idag kan vi med hjälp av statistik och det vi vet om sociala levnadsmönster, sätt fingret på de som idag lever i gränszonen till att hamna i ett drogmissbruk.

Kanske är tiden mogen för en ordenligt tilltagen utredning för att lära oss mer om missbrukets uppkomst, natur och vardag. Var och hos vem står det skrivet missbrukare i pannan, långt innan personen sittet på A-lagsbänken. Alla resureser som idag används för att hjälpa den redan invande missbrukaren behöver omdirigeras. En kraftfull presumtiv missbruksvård behöver komma på banan.

Missbrukets alla aspekter behöver belysas. Jag kan tänka mig att bara en mindre del av problematiken står att finnas i dagens kunskapsbank. När vi en gång för ca 100 år sedan skapde en nykterhetspolitik, visste endast en mycket liten del av befolkningen att det fanns något som heter Heroin.

Idag vet många av oss vad Herion är för något. Ganska så många har prövat på hur det känns att få opiater inhalerat. Några få har prövat att förvrida sin verklighetsuppfattning via att få herion direkt i blodet. Miljontals människor Världen över lever idag på nåder som Heroinmissbrukare. Omfattningen av lidandet och kostnaderna för samhället är ofantliga.

Men trots detta faktum har vi i stort sett bara sprututbytesprogram att erbjuda missbrukaren och Metadon att mot abstinensen. Känns lite u-land när man tänker på detta. Många vill kanske ha det till en klassfråga. Men jag hävdar att det är avsaknad av en korrekt vetenskap på området som saknas. Vi behöver en Jerzy Einhorn på området. En eldsjäl som tar sig an utmaningen med att lösa missbrukets stora gåta.

Att vara människa

Det närmar sig slutet för denna blogg. Det som borde ha framkommit har framkommit och lite till ibland. Men det verkar som att mycket av det som är att vara människa har fått en bokstav eller två. 1320 inlägg med temat människovärlden är kanske vad som orkas med.

Men en sak som inte kommit på agendan är världssvälten. Det kan bero på att vi människor hungrar efter så förfärligt mycket mer än mat. Kanske är det så att Världssvälten är inget i jämförelse med den hunger en själ ibland kan uppleva. Kanske är det så att en av huvudorsakerna till västvärldens fetma ökning, är att vi människor försöker laga hålen i vår själ med mat. Det är en sådan märklig paradox som uppenbarar sig. Vi i välfärdsvärlden lägger ner enormt mycket tid och pengar på att få bra och näringsrik mat. Men hur mycket mat och hur bra den än är så läker inte själens hål.  Kanske är det till och med så att vi får mera och omfattande stora problem på alla andra områden, utom just den där känslan av att kunna äta sig mätt, genom att ha god tillgång till mat.

Kanske är det så att värdeladdningen som kommer utav ordet svält har skapat lika många problem som svälten i sig. Kanske kan man även tolka ordet svält som en omskrivning av ordet oförmåga. Svälten är en direkt följd av oförmåga. Kanske är det så att bytte man orden svält och oförmåga med varandra, så kunde kanske världen sett helt annorlunda ut.

Tittar man på en svältande Afrikan på savannen, skall man inte säga att där ligger en svältande. Då skall man säga där ligger en människa med en oförmåga. Vad är det som saknas i forma av kunskap och resurser? När vi ser en elev i skolan som vi bedömer ha en eller flera oförmågor, så skall vi inte behandla den som en oförmögen. Han/hon skall behandlas som en svältande.

Hjälpen som den svältande på savannen i Afrika verkligen vill ha, är den hjälp som gör att dennes barn slipper svälta i framtiden. Men den hjälp som ett barn behöver i te x den Svenska skolan är omedelbar. På en dag kan en elev snabbt för vandlas till ett barn som är svältfött på kunskaper. Jag skulle tro att vi klarar utan kunskap, kärlek, själsligstimmulans och mat ungefär lika länge.

Jag kan tänka mig fler exempel på samma tema. Unga flickor och pojkar med självdestruktivt beteende. Här är det fråga om en svältfödd själ, som mycket snabbt måste få näring, kärlek och respekt. Jag tror verkligen att det finns fler svältande själar i denna Värld kontra svältande magar. Men det är till de svältande magarna vi skickar bistånd. Intressant för den som vill intressera sig…

Valfrihet skapar förutsättningar

Det fria valet är tydligen ett problem bland landets vänsterpolitiker. Att en människa av egen kraft tar ett beslut och genomför det, är en dödssynd i vänsterkrafternas Bibel.  Enligt god vänstertradition så tas alla beslut ovanför den lilla människans huvud.  Inte skall en vanlig dödlig går runt och fatta viktiga beslut som berör dennas egna liv.  Det finns en maktelit som står för tänkandet. I vänstersamhället skall den lilla gråa människan minsann bara vara tacksam, glad och nöjd och verkställa tagna beslut från överheten.

Jag vill mena att det fria valet är en grundförutsättning för livet i sig själv. Det är så allt en gång i grunden är skapat. Slumpmässigt söker livet nya vägar. Ibland går det inte så bra. Då gäller det att vara beredd på att ändra väg och komma igång med att slicka såren så fort det bara går. I bland hittar verkligen livet en väg som leder till framgång.

Alternativet till valfrihet som presenteras av vänsterkrafterna är det som evolutionen tog död på redan i idéstadiet, nämligen planekonomi o d. Man ville på alla sätt sätta sig över allt levande. Utan minsta lilla inkänning, ödmjukhet, förståelse eller finkänslighet gav man sig med kommunismens hjälp i kast med att försöka sig på att hejda evolutionen.  Alla vet vad som händer när man försöker sig på att ta Guds plats.

För att nu inte försvinna in i teologiska grubblerier, tänkte jag ta mig an ett fall där den lilla människan är inblandad. Jag tänker mig personen och läroverksägaren Jan Walther. Ägare till Waltherskolorna. Här har vi ett exempel som mycket väl speglar vänsterretorikens galenskap och inhumana syn på livet.

Genom att bygga en historia med värdeord som ”konkurs” och ”stora vinster” bygger man en retorik som skuldbelägger det fria mänskliga valet. Man skuldbelägger även Jan Walther som antagligen kämpar med näbbar och klor för att kunna driva sin skolverksamhet.  Att han bygger upp en företagsstuktur där man väger in alla tänkbara scenarier är för mig en självklarhet. Jag skulle t.o.m. kunna stäcka mig så långt som att det vore oaktsamt att driva alla dessa skolor under ett företagskoncept.

Att inte Jan Walther använder sig av Robin Hood-modellen tar jag som ett friskhetstecken. Har men verksamheter som går bra och är vinstbärande, så skall man snarare odla det som är bra, än att försöka mjölka ut det goda. Så snart som det bara är möjligt skall man se till att de förlustbringande verksamheterna, inte äventyrar det som är bra och livskraftigt. Vad jag kan förstå så handlade det om en mindre skara ungdomar som blev tvungna att byta skola beroende på konkursen. Upprinnelsen till konkursen var att 20-25 elever valde att lämna den skola som Jan Walther försatta i konkurs. Övriga skolor som drivs av Jan Walther är på detta sätt säkrade och fortfarande vinstbärande.

Jag tycker verkligen att denna debatt verkligen sätter ljuset på skillnader i ideologier. Med en vänstermodell så skulle man antagligen gått in med skatte- medel för att rädda den konkurshotade skolan. Bara för att rädda skolan. Inte för att man var nyfiken på vad som kan varit orsaken till konkursen. En konkurs har alltid sin orsaker. I de allra flesta fall kan man inte väcka ett företag som varit på randen till konkurs. Sen haglar det motsättningar ur vänsterretoriken. Om ett företag går med vinst så är det fel, går det i konkurs så är även det ett fel. För att ett företag skall drivas på ett betryggande sätt. Ge sina finansiärer avkastning på satsat kapital, så behöver ett företag gå med en vinstmarginal helst över 10%. Det där med att ge utdelning till aktieägarna är ett annat område som misshandlat av vänsterkrafterna. Alla människor som någon gång i sitt liv köpt en aktie eller möjligtvis lånat ut en 1000 lapp till en granne som gjort en investering, vet vad jag pratar om.

Det som är intressant är kanske att grannen kan betala tillbaka och att aktien stiger i värde. Men jag tänker mig en annan situation.  Jag tänker mig det som får oss att fortsätta köpa aktier, det som gör att vi kanske lånar ut ytterligare en 1000 lapp till grannen i sina vilda företagsprojekt. Är det någon som är nyfiken på hur det går i ett företag så är det de som sätter in pengar. Det är här vi har grundstommen i Svenskt företagande.

Hade de som satsat pengar i Jan Walthers skolprojekt sett att verksamheten burit vinst, hade de säkert satsat en krona för att rädda projektet. Nu gjordes inte detta. En fråga som i och med att den ställs, också med ganska så stor säkerhet även bär på svaret. Valfriheten gör att Jan Walther fattar det enda och minst smärtsamma beslutet att försätta skolan i konkurs. En konkurs som skapar förutsättningar för de delar av verksamheten som är sunda och vinstbärande. Delar som åtnjuter fortsatt förtroende från de som sätter in kapital. Aktieägarnas förtroende är som en företagets livsförsäkring. Aktieutdelning är som att betala en försäkringspremie för företagets överlevnad.

Dopning eller konstlat beteendemönster

I alla tider har människor velat hitta ett medel som gör underverk bara man äter eller dricker utav det. Vem har inte slagits av tanken att kunna äta och dricka sig i sol, sommar och bad form. Sanningen är väl den att det är ganska så många som faktiskt just idag, sitter i liknande tankar så här när sommaren är några månader bort.

Samma tankar men utav något annorlunda snitt, väcks säkert i huvudet på idrottsmän och kvinnor när ett stort mästerskap är några månader bort i framtiden. Frestelsen att på dagen-D stå där laddad till tänderna och sätta sina konkurrenter på plats kan kanske väcka de mest primitiva känslor till liv.

Att Vikingarna hade sin mjöd känner vi till. Med mycket stor sannolikhet fick folket på det som idag är Storbritannien, känna på hur det var att möte en mjöd rusig nordbor i strid om hus och hem på Vikingatiden. Att Ölet hamnat högt upp i det kulturella livet i t ex Storbritannien, kan mycket väl vara av fler orsaker än i rena njutnings dito. Personligen tror jag att Pubens ursprung var i försvarssyften. När Nordborna nalkades på havet, så var det bara att spinga ner till Puben och tanka sig full med mjöd.

Jag tror verkligen att det finns djupa lager att utgräva i folksjälen när det kommer till dopning. Dagens idrott får tjäna metafor för flydda tiders beteenden.

På något sätt har det där med ”styrketåren” alltid en självklar plats när det kommer till mänsklig samvaro. Det handlar om att på kort tid överraska sin motståndare med ett nytt och överväldigande prestations mönster. Allt med ett gemensamt att på konstlad väg bygga upp nya strategier som får en att vinna fördelar.

Tankarna om konstlade beteendemönster går att använda både i det defensiva och i det offensiva upplägget.  Jag tror nog att det defensiva mönstret är det vanligaste. Dvs att en person som önskar sig höja sin förmåga går i lönndom och utför sina kemiska åtgärder, för att på dagen-D slå till med ny och oanad kraft. Idag är kanske det offensiva upplägget lite ovanligare. Om man nu inte räknar med alla de som super sig fulla på dansstället för att våga bjud upp den där snygga bruden eller gå fram och slå sin ovän på käften. Däremot är det idag ovanligt att man te x super sig full innan man skall göra  te x en idrottsprestation.

Jag tänker mig dagens debatt om förhöjda blodvärden på gamla skidåkare etc. Erfarenheten säger mig att ungefär hälften av alla som utövar idrott på elitnivå, har vid flera tillfällen vara nära eller överstigit gränsen för vad som benämns vara otillåten medicinering. Ta bara det där med astmamedicin. Skulle de regler som gäller idag varit satta för 30 år sedan, skulle resultatlistorna sett helt annorlunda ut då.

Bloddopning är kanske den gråaste av alla gråzoner. Vi har alla röda blodkroppar i kroppen. Ser man bara till genetiska förutsättningar, så kan antalet röda blodkroppar variera enormt mycket. Rent praktiskt kan man idag syssla med bloddopning idag utan minst lila risk för att bli påkommen. Har man bara kunskapen och en liten orsak (Förkylning, hjärtåkommor etc.) att göra ett kortare avbrott i tävlandet (Utan att behöva riskera bli påhälsad av dopingpoliser), så att nålstick hinner läka och de direkta värdeförändringarna hos de rödablodkropparna hinner plana ut, så anser jag att bloddopning är fullt möjligt för vem som helst som har resurser och viljan att fuska. Bara man på tävlingsdagen klarar de gränsvärden som är satta kan man inte bli hindrad, bara som väst misstänkliggjord.

Konsensus. Dopning är ett mänskligt beteende. Först i modern tid har vi att hantera detta begrepp utifrån brottsbalken. Samma sak gäller för vinkeln som har med folkhälsan att göra. Tidigare har dopning varit en social handling i syfte att stärka individen och den grupp som individen ingår i. Sannolikt är det den känslan som få idrottsutövaren att riskera sin karriär, mer än att det handlar om strikt egoistiska vinklar. I många fall kan man tycka att en dopande idrotts man eller kvinna varit väl naiva i sitt dopande. Sett ur detta perspektiv kan man visserligen inte försvara dopning, men kanske öppna ett förståelsens fönster mot nya sätt att hantera problematiken på.