Samhällsutmaningar skall aldrig speglas ensidigt

Enfalden är idiotens bästa argument. Som om det var någon som trot annorlunda. Jo, visst ja. Nu glömde jag så klart Sverigedemokraterna och deras anhängare. Här har man gjort en stor sak av att hänge sig åt enfald. Man kan nu läsa att det framkommit, att sociala problem är större i orter där det är förhållandevis liten invandring.

Enfalden och den förutfattade meningen är stora samhällsfiender. Så fort man släpper efter för förenklingar och generaliseringar, vet man aldrig vad som dyker upp i galenskapens skepnad. Just nu är det Sverigedemokraterna som står för den tjänsten. Det heter ju att en Björntjänst gör ingen glad. Vad kunde vara mera passande som sammanfattning över Sverigedemokraternas gärning så här långt.

Kanke är det så att det focus som Sverigedemokraterna ger invandringen, fördunklar våra verkliga samhällsutmaningar i Sverige. Kanske är det så att landets invandrare är en stark grupp som i mångt och mycket klara sig mycket bra på sin framåtanda och vilja att göra något bra med sina liv. Våra verkliga samhällsutmaningar är kanske av en helt annan karaktär, än vad vi i debatten tar för givet. De problem vi idag har med te x utanförskap, har mycket lite med invandringen att göra. Det är en mycket stor skara Svenskar (Närmare bestämt 800 000 till antalet) som jag skulle tro lever under ganska så besvärande omständigheter. I stort sett har de bara sitt Svenska medborgarskap som livlina. Utan inkomst, bostad och inga andra värden än sitt liv, släpar de sig fram i tillvaron som någon slags vaccumfläckar. Att det förekommer socialmissär bland dessa grupper håller jag för högst sannolikt. Kanske borde Sverigedemokraterna hitta argument som även biter på dessa grupper. Kanske skall man söka hjälp bland landets invandrare och lära sig av deras driv, framåtanda och företagande. Tänk om varje dag en utanförsatt skulle försöka sig på att hänga med i den takt våra invandrare startar nya företag. Anders Borg hade då kunnat ta sig både ett förmiddagsdopp och ett eftermiddagsdopp i den Svenska skattkistan.

Utan ideologi, ingen politik

Politisk ideologi är ett för mig spännande ämne. Därför skall jag nu plocka upp några gamla favorit trådar i ämnet. Jag tänker mig då det där med vänsterideologi. Som jag ser det har vi två stora huvudlinjer i Svenska politik. Visserligen verkar det som om vi fått in en tredje linje, i och med Sverigedemokraternas intåg i den Svenska politiken.

Jag väljer att hålla mig till den kända höger och vänsterskalan. Höger ut har vi Liberalismen med sin frihet och individens fria utveckling i focus. Vi har här även konservatismen med sin samhällsbyggande styrka. Där man via tradition och erfarenhet bygger långsiktiga trygga fria öppna demokratiska samhällen.

Vänster ut har vi Marxismen och Socialismen. Bara det faktum att vi idag har ett parti i Sveriges Riksdag där den övervägende delen egentligen är troende Maxister är allvarligt i sig. För det första så vänder man sig mot det vi idag ta för givet, nämligen öppen demokrati. Socialism är ett steg åt höger. Men för den delen inte mindre samhällsfarligt. Men det som gör det hela intressant ur ett nutidsperspektiv är att samtliga partier i Sverige på vänsterskala tar avstånd i från dessa ideologier. Ur en ideologisk diskussion vill jag påstå att alla Sveriges partier på vänsterskalan idag är helt utan en bärande ideologi.

Jag vill mena att det är här vi har sossarnas problem. Man är helt utan en trovärdig grund. En form av politikens luftslott. Ibland bygger man upp något, för att i nästa stund ramla platt på marken.  Så länge man faktiskt hade en ideologisk grund, såg det helt annorlunda ut. Då fick man både högre siffror i opinion och på valdagen. Men sedan den ideologi dessa partier är uppbyggd på kollapsade i slutet på 1900 talet, har det handlat om ett fritt opinionsfall.

Jag tror verkligen inte det finns ett berättigande för vänsterpolitik i dess nuvarande form. Jag vill påstå att det är speciellt på en punkt som dagens vänsterideologier faller platt, och det är när det kommer till människovärdet. Vänstersynen på den lilla gråa människan är idag allt för genomskinlig. Det går inte att lura människor på samma sätt idag, så som det gjorde under 1900 talets mitt med falsk smäktande retorik. Idag är vi individer. Idag är vi på väg att bli sådana som Liberalismen alltid velat att vi skall bli. Starka välutbildade självständiga människor, som gärna med sin fria vilja bygger samhällen tillsammans.

När jag på 1970 talet första gången lästa om Marxismen fick jag kalla rysningar i kroppen. När jag sen med egna ögon fick se eländet i Ryssland på 1970 talet, bestämde jag mig för att ägna livet åt en kamp mot kommunism och socialism.

Tron åt de som är troende

Läste i lokaltidningen att ungdomar brutit sig in i en kyrka för att där hålla fest. Framåt 22 tiden nådde tydligen festen sådana höjder, att man inte fann annat råd än att köra igång kyrkklockorna. Likt en arias crescendo nådde antagligen här fesligheten sin absoluta höjdpunkt. För min inre syn kan jag tänka mig de resonemang, som ledde dessa livets sökande kandidater att utföra denna gärning.

Alla har vi våra sätt att närma oss det vi tror på. En kyrkobyggnad är så förfärligt mycket mer än just en byggnad. Likt trons ikoner, står dessa tornbeprydda vitmålade monument, som en lockelse åt de som söker livets ljus. Att söka sig till en kyrkobyggnad för en ungdom, är antagligen som för en svältande som söker sig till mat. Men här handlar det om en helt annan hunger än den som går att mätta med föda. Här handlar det om själens hunger.  Här handlar det om att tanka i något som kanske skall vara drivmedel åt en människa under ett helt liv. Fylla de tomma tankar av hopp och kärlek som gör att man slutligen som människa kan existera fullt ut.

Att hitta sin tro är en unik inre känsla. Den behöver absolut inte vara kopplad till en religion. Men det är så att religioner är utformade för att kunna ge svar på de frågor som själen ställer. Frågor som vi behöver få besvarade för att livet skall kunna gå att leva. Frågor där inte ens de rätta svaren kan vara de som en individ verkligen söker. Svaret är ofta att, det är via individens sökande som gör att individen hittar det som söks. Tron och dess mekanismer är individuella. Det är bara resultatet av sökandet som är viktigt. Vägen dit är bara en transportsträcka, som helt enkelt måste utföras. Det handlar om för individen att hitta formen för sitt livs unika personliga väg.

Jag tänker mig att de nattliga kyrkobesökarna på Öland säkert tankade något helt annat i både kropp och själ. Något som är betydligt mera fysiskt än Guds heliga ande. Kanske var medvetenheten om, och gärningen bakom dådet något helt annat än själsligt sökande. Kanske var det så att allt bara handlade om ett infall av ungdomlig tanklöshet. Men då skall man ha i betänkande att ”Guds vägar äro outgrundliga”.