Religionsfrihet

Sekularisering är ett ord som kanske borde lyftas fram, förtydligas på ett sätt så att innebörden når ut. Sverige är ett stora drag ett sekulariserat land. Här finns mycket få eller inga kopplingar mellan landets styrning och religionsyttringar i någon form. Det råder religionsfrihet. Det är upp till vem som helst att tro på vad som helst.

Men det finns en gråzon. Vad händer när en rättrogen religionsutövare, utifrån landets demokrati, väljs in i Riksdagen?

Teoretiskt kan då denne person vara aktiv med att stifta lagar utifrån sin övertygelse. Det skulle kunna innebära att landets religionsfrihet kan påverkas.

Frågan är väl värd att lyftas. Kampen för frihet måste ständigt hållas vid liv. Det är vi Moderater som skall stå upp, så fort det finns luckor i frihetskampen. Det är kanske läge för en interpellation som behandlar frågan?

Ställa frågan hur Sverige bäst kan klarar av att upprätthålla religionsfriheten, samtidigt som rättrogna religionsutövare känner sig välkomna i samhället.

 

 

 

Sveriges alla Kungar och Drottningar

Monarkin är ständigt utsatt för diskussion. Alla kungar och Drottningar som burit Sveriges krona har varit utsatta för allmänhetens frågor. Kanske mer korrekt är det först på senare tid det handlar om frågor. Ytterligare några hundra år bakåt i tiden handlade det om betydligt mer handgripliga åtgärder, som avsevärt kunde påverka kroppslängd och olika kroppsdalas vara eller inte vara.

Trots allt detta finns ett folkligt stod för Monarkin. Faktum är att Monarkin i Sverige överlevde, mot alla odds, 1900 talets kalla vänster vindar. Vilket i sig hade varit intressant underlag för ett enskilt inlägg.

Nu är det tänkt att använda Monarkin ur ett dagsaktuellt perspektiv i detta inlägg. Paradoxer är som det tidigare påpekats är ett stort intresse som skrivande gärna hänger sig åt. Perspektivet Kungar och Religion är huvudtemat för dagen. Det kan nog mycket väl vara så att historiens Kungar inte rönt samma framgångar om det inte var för tidiga allianser med Religionen och vise versa. Alltså två mycket starka krafter som byggt i stort sett allt som idag gör anspråk på att kallas civilisationer.

Att det idag finns personer som påstår sig företräda Religionen, och i Guds namn har för avsikt att rasera samhället, kan mycket väl vara en av mänsklighetens mest anmärkningsvärda paradox.

Alla tiders Kungar och Drottningars huvudsakliga arbetsuppgift har varit att skapa de grundförutsättningar, den trygghet och säkerhet som krävs för att mänskligheten succesivt kunnat expandera här på Jorden. Religionen har skapat förutsättningar för själar att trivas, växa och må bra. En process som i runda tal tog ungefär 1000 år att genomföra.

Tidigare har dessa två krafter krigat lite var och en för sig, på skilda håll och i skilda tidskorridorer.  Men idag finns krafter med Religionen som drivkraft med ambitioner att beslagta landområden och driva dem med enbart ideologiska utgångspunkter . Ur ett historiskt perspektiv är detta mycket ovanligt. Det är också mycket olyckligt ur flera olika orsaker. Det är så att människan behöver både det andliga och det jordnära perspektivet för att kunna fungera på ett bra sätt. Det har visat sig att ett land som drivs enbart ur ideologiska utgångspunkter, slutar att fungera då människans stora behov av frihet blir begränsat. Hur konstigt det än kan låta så är arbetsfördelningen mellan Kungamakten och Religionen den, att det är kungamakten som står hopp och framtidstro, medans Religionen står för sånt som vi människor måste eller bör göra.

När Religionen tar på sig att sköta båda delar uppstår det vi idag ser i Syrien. Det som sker är en logisk följd. Ungefär samma sak som utspelade sig i Sverige under 1500 – 1600 talen. Då gjordes många försök med detta tema som rubrik. Kungamakten och Kyrkan kämpade med att få balans i samhället. När Kyrkan fick för mycket makt resulterade det i Häxprocesser och när Kungen fick för mycket makt blev det 30 åriga krig osv. Men låter man ont och gott väga mot varandra kan man kanske säga att Sveriges senaste 500 år gjort en försiktigt positiv vandring. Men snedsprången och krumbukterna har varit många.

I Syrien ser vi en Kung som tappat greppet. Hade detta utspelat sig under 1600 talet i Sverige, hade denna Kung tappat både den ena och andra kroppsdelen(Inte sällan den där som håret växer). När Kungen försvagas växer själens tjänare. Då kan precis vad som helst inträffa. Att det inträffar låter mycket sällan vänta på sig. – Och nu har det inträffat.. Men sannolikt är det mer att vänta..

De rättrognas urgamla mönster

Kanske är det så att antalet dödssynder borde utökas. Att låta sin övertygelse överstiga sitt sunda förnuft, kan mycket väl kvala in på listan över de sju dödssynderna.  Krig och dödande i religionens namn är kanske de strider som spillt mest blod genom tiderna i liter räknat.

Problemet de rättrogna alltid har haft att brottas med är i grund och botten en lögn. Lögnen består i att administrera en Gud som inte finns. Som tur är förstår de allra flesta att religionernas olika Gudar är symboler för olika mänskliga behov. Det som verkligen har satt myror i huvudet på religionernas rättrogna anhängare, var när de skulle börja tillbedja en stor övergripande Gud.

En stor allsmäktig Gud som dessutom inte finns i fysisk bemärkelse är ett stort problem. Det sunda förnuftet är satt på svåra prov. Många kan nog ställa upp en religion som sörjer för människans själ via ritualer och psalmer. Men att tillbedja en 2000 år gammal gubbe, som dog på ett kors, som dessutom påstås tillkommit via jungfrufödsel där en s.k. helig ande påstås vara fadern. Där är gränsen för det sunda förnuftet sedan länge passerad.

En person som har för avsikt att vara rättrogen, helt utan minsta lilla självdistans är antagligen en terrorist i religionens namn. Enligt skrivande finns där ett ganska enkelt sätt att stoppa terrorismen i religionens namn. Det är att införa den åttonde dödssynden; Låt inte din religiösa övertygelse överstiga ditt sunda förnuft.

 

Maria Magdalenas make Jesus

En kvinna som i historieböckerna framställs som allt i från att varit prostituerad, till Jesus man, och nu senast även som en potentiell Evangelist. Vi vet idag att nya testamentet i Bibeln sammanställdes av präster flera hundra år efter Jesus död.

Då som nu är prästerskapet ett patriarkat med några få undantag. Män skrev en Biblisk historia i syfte att tjäna mäns intressen. Med celibatet som krona på verket där mannen skulle kunna leva utan kvinnors inverkan. Därför var det viktigt att framställa Jesus som ensamstående och stark. Med denna bild av mannen skulle kvinnan kunna kuvas. Kanske är det just här som bilden av en stark kvinna, förvandlas till en kvinna som flyger på sin kvast för att bedriva otukt med djävulen. Det är alltså inte den starka kvinnan som flyger till djävulen. Det är den starka kvinnans frihet som är hotet.

Idag pratas om Genus och Feminism. Kanske är det så att Religionen är roten till ojämlikheten mellan könen. Religionen framställer ofta kvinnor som jungfruföderskor, häxor och prostituerade. I bästa fall framställs kvinnor som stöttande och förstående i bakgrunden, bakom framstående män som utför mirakel. Men generellt är det kvinnor som står i vägen för mirakel utförande mäns framfart i sina liv.

Bibeln, Koranen etc. är en enda lång manslobbyism . Män som skapar en behaglig Värld för män.

På mycket goda grunder kan man anta att Maria Magdalena var gift med Jesus. Att Jesus själv var frukten av en utom-äktenskaplig förbindelse. Varför har du präster och teologer lagt ned så mycket krut i att förändra dessa historier?

Enligt skrivande handlar det om två saker. Synen på kvinnan som underställd och behovet av att kunna skapa själslig upphöjdhet. Skapa en själ upphöjd över mänsklig svaghet. För att kunna utföra detta måste först mänsklig svaghet kunna definieras.

Först skapas en man som är avlad utan sexlust. Sen lever denna man sitt liv helt utan kontakt med kvinnor. Först när han är död uppenbarar sig en prostituerad kvinna och utför den sista svepningen. På det tredje dagen uppstår hand från de döda och lämnar jorden för att ansluta sig till sin far som sitter i himlen och väntar på honom.

Lite så har det antagligen fungerat när Jesus blev det Nya testamentets superstjärna. Upphöjd över allt mänskligt. Ingen lust att varken ha sex med män eller kvinnor. Inte spela, supa eller slåss. Bara mirakel, visdom och godhet. Med bara lite sunt förnuft kan man ana en mängd olika lögner.

Alla som någon gång varit gift vet ungefär hur det brukar gestalta sig. Jesus må ha varit något speciellt på en front. Han fick verkligen mycket tid med sina polare. Sen kan man kanske tycka att Maria Magdalena var aningen blåögd. Att hon inte anade oråd varje gång Petrus och Johannes kom på lördagseftermiddagen och ville ha med sig Jesus att utföra mirakel. Man förstår verkligen att Jesus var poppis i kompisgänget. Säg den grupp män som inte hittar sin ledare i en kille som kan göra vin av vatten. Det är faktiskt lite märkligt att Jesus bara hade 12 lärjungar. Det behövs bara lite fantasi för att kunna föreställa sig, när och vem som faktiskt skrev alla Evangelium. Det var Maria Magdalena som skrev dessa när Jesus och polarna var ute och utförde sk ”Mirakel”. Hade Världen fått ta del av de evangelium som skrevs av Maria Magdalena hade Världen sannolikt sett helt annorlunda ut. Kanske är det så att de Evangelium som skrevs av Maria Magdalena är den där Gralen som Tempelriddarna är satt att försvara. Det ligger i manlighetens största tänkbara intresse att den förblir oupptäckt..

Det är alltså i denna anda man måste tolka Bibeln, Koranen etc. Tänk att kunna skriva en bok som kan forma relationen mellan två kön. Att dessutom göra det på ett sätt som så kraftigt gynnar det ena könet är imponerande.. Skrivande är ju trots allt man..

Rättrogna rättfärdigar sina handlingar med blodiga händer

Ingen är allsmäktig. Religion och teologi finns för att hjälpa människan i relationen med sig själv och sina medmänniskor. Religioner skapades aldrig i syfte att rättfärdiga handlingar. Alla religioner har som utgångspunkt att få människor att samexistera på bästa tänkbara sätt.

Blodbesudlade händer kan aldrig rättfärdigas med högre syften. Med religioner finns den naturliga motsättningen mellan att förgripa sig mot en annan människa i syfte att sprida religionen eller att låta människan leva i mörker. Det är denna narcissistiska hypotes som ofta driver dv olika religiösa ledare att låta blodet flyta.

Alla religioner har sina lik i garderoben. Kristendomen har den mycket mörka medeltiden på sitt samvete. Mycket talar för att Islam just nu i denna tid genomlider sin medeltid. Men det är fel att peka på Islam som religion. Det är de rättrogna utövarna av Islam som badar i blod.

Alla s.k. Heliga skrifter är verk som upprättades 1000 tals år bakåt i tiden. De skrevs i syfte att underlätta livet för dem som då levde och verkade. Mycket av det som står att finna i dessa skrifter är användbart även idag. Men att leva efter t ex Bibeln alt Koranen som rättrogen i dagens samhälle är näst intill omöjligt. De lösningar på olika samhällsproblem som t ex Koranen hittar lösningar till, finns idag en helt annan metodik att tillgå.

Synen på t ex Genus och de utmaningar som följer i spåren har sprungit i från böcker som Bibeln och Koranen. Idag har t ex ord som Feminism och Jämställdhet för länge sedan ersatt ord som Burka och Niqab.

I den moderna Världen har religionen spelat ut sin roll som maktmedel. Idag är religion något som den som så önskar kan ägna sig åt. Religion är ett fritt val och skall så förbli.

Samvarons olidliga utmaning

Otaliga krig i religionens namn har alltid utspelat sig. Människans svårighet att utöva samvaro utan att spilla blod, är en ständigt pågående teater uppsättning. Böckernas bok, Bibeln skrevs med detta tema. Behovet av att spegla det mänskliga livet, där en överställd odödlig Gud tittar ner på dödliga satar är tydligen ett grundläggande mänskligt behov.

Lyckan i livet är att känna lycka. Lycka är att lyckas. Att leva i samvaro är ett sätt att bli lycklig och att upplevas som lyckad. Men Bibeln säger att lyckan finns hos den som ser Gud.

Det rationella i hjärnan har svårt att acceptera förekomsten av en Gud. I dagens moderna och upplysta Värld är Gud i behov att anta en annan form. Gud kan mycket väl alltid ha varit en metafor för den mänskliga själen. Idag kan det kanske vara så man skall förhållas sig till fenomenet överställd upphöjd Gud. Väljer man att använda Gud som sin inre röst, kanske t.o.m. som sitt samvete, finns där alltid en roll för Gud att spela i alla människors liv.

Modern vetenskap har kommit så långt idag, att det är vedertaget att människan har en inre och en yttre Värld att förhålla sig till. Den yttre Världens handlingar är resultatet av den inre Världens tankegångar och känslor. Den inre mänskliga Välden vill allt som oftast väl. Men den yttre har allt som oftast problem, stora som små.

Men kanske är det så att den inre Världens längtan efter kärlek och lycka är så stark att det är här roten till många utmaningar tar sin början. Säg den människa som inte vill bli lycklig? Den inre Världen törstar ständigt efter lycka och kärlek. Men den yttre Världen har avsevärda problem med att uppfylla dessa behov. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att den yttre världens slarv är den inre Världens olycka.

Alla människor är i stort sett fria att utföra sina livsval. Allt utifrån olika utgångspunkter. Men den som föds med tillgångar och rikedom behöver inte många felaktiga livsbeslut för att dessa tillgångar skall vara bortblåsta. Precis på samma sätt som en människa utan rikedomar och tillgångar kan utföra goda livsval och snabbt förvärva dessa tillgångar och rikedomar.

Många säger kanske att intelligens är avgörande. En del andra säger kanske att strategi och tajming är viktigt. Vissa andra hävdar att utseende och en snygg kropp är viktigt för att nå framgång och lycka. Sanningen är att allt kanske är sant. Men det finns en grundläggande faktor. Lycka, framgång och välstånd är inget man upplever. Det är något man hela tiden måste kämpa med. Det är en ständig kamp. Det handlar om att förlikas med sina inre goda krafter. Vissa kallar dessa krafter för Gud. Vissa andra klan komma i kontakt med sina inre förmågor, utan att använda sig av en Gud. Lycka upplevs aldrig i en mänsklig relation där man tar lyckan som en självdrivande kraft. Lycka skapas hela tiden.

Ord som ödmjukhet, självbild, verklighetsuppfattning, förlåtelse, tolerans, respekt och integritet är ytterst viktiga för den som vill vandra på Lyckans väg. Det har aldrig hänt att lycka och framgång uppstått ur tomma intet. Med risk för att låta som en floskel maskin sägs detta. Men det förtjänar i så fall att upprepas.

Vad är då ett lyckligt liv? Lycka är viktigt. Judarna har sin Mazel Tov.

Kanske är det så att lycklig är den som vågar följa sin inre röst. Den röst som vissa kallas Gud. Inte allt för sällan framsägs den inre rösten av nära kompisar och familjemedlemmar. Därmed inte sagt att man alltid skall lyssna på vad kompisar och vänner säger. Men det kan fungera som ett sätt att komma åt sin egen inre vilja.

Det är alltid svårt att veta vad man vill. Men viljan finns där. Alla har en inre väg att följa. Det är bara en fråga om hur man gör för att följa denna väg. Det är även en fråga om hur lång tid det tar att hitta den väg man väljer att följa. Det är även en fråga om mod. Det krävs mod att våga följa sin inre väg.

Lycka, kärlek och framgång. Tre livskomponenter som väldigt få av oss människor upplever under en och samma gång. Paradoxalt kan sägas att kampen efter lycka, kärlek och framgång gör att de få stunder av verklig lycka, kärlek och framgång går oss förbi som om de aldrig inträffat.

Kanske är det så att vägen till lycka är att faktiskt tillåta sig att vara lycklig. Att förlika sig med livet så som det utspelat och utspelar sig. Skänka oförrätter förlåtelse. Ta in verkligheten så som den är, oavsett hur illa den kan verka så kan alltid allting bli bättre. Det handlar alltid om att våga ta första steg åt den riktning man så önskar, för att livet skall gestalta sig så som man önskar.

 

 

Vad religiösa terrorister kan lära Världen

Bilden där den religiösa terroristen tar till vapen är lockande för den som är intresserad av paradoxer. Kärleksbudskapet är antagligen alla religioners grundsten. Men sällan får den otrogne smaka på denna kärlek, som detta budskap vill förmedla. Direkt är vi så inne i paradoxens kärna.

Alla religioner har att hantera allt som kan uppstå när människor möts och när människor skall till att samleva. Oavsett hur dessa möten ser ut, oavsett hur samlivet gestaltar sig, vill religionen har ett ord med i bilden. Allt detta sker i en graderad skala.

Världen kan definieras på olika sätt. Men så som vi i Väst väljer att se på det som är gott och på det som är ont, hamnar perspektivet gott kontra ont på hur vi kan utöva det som populärt kallas det fri öppna demokratiska samhället. Religion för Väst är i många fall ett trevligt inslag i vardagen som ibland kan vara roligt, ibland bara sorgligt. Som när barn skall döpas, när vigslar skall förrättas och så vid begravningar.

Sen har vi religion så som den rättrogne ser på saken. Denna person ser ett hot mot mänskligheten i det som vi kallar det fria öppna demokratiska samhället. Precis på samma sätt som vi i väst ser på den religiösa terroristen.

Problemet är inte religion. Problemet är Världsordningen så som vi idag känner den. Religiösa terrorister har, säkert ofrivilligt, fått ikläda sig rollen av att vara Världssamveten. Alla terrorattentat är avskyvärda handlingar som sätter oskyldiga människors liv på spel. Men hur oskyldiga är vi som befolkar det som kallas det välbärgade väst? Vi lever i överflöd, vi låter barn i utvecklingsländer sy våra kläder, vi vänder religionen ryggen etc.

Alla vapen som sänder i väg dödliga projektiler är fel. Ingen dödlig projektil kan förmedla kärlek. Men hur reder man ut förhållandet om den människa som fått smaka på den dödliga projektilen, själv både tillverkat och sålt vapnet som avfyrade projektilen? Om barnen till den som avfyrade projektilen tillverkat kläderna till den människa som fick smaka på den dödliga projektilen? Hur passar detta in i kärleksbudskapet?

Tillbaka på ruta ett. Alla religioner bygger på det som utspela sig när människor skall till att samleva. Paradoxen som detta resonemang skall försöka att göda är som följer. Den religiösa terroristens dödliga kulor är så nära kärlek man idag kan komma i relationen mellan öst och väst när det kommer till livsåskådning.

En kommunikation som sker med kulor och krut är alltid ett problem. Att kommunicera med kulor, krut och våld är inte speciellt konstruktivt. Men det är ändå en kommunikation. Före 11 september 2001 fanns inte denna kommunikation. Då var i stort sett alla länder i öst en enda stor tryckkokare. Folket kuvades under diktatorer, mullor och summariska kungadömen. Sanning var den att vi här i väst inte förstod vad som utspelade sig under ytan. Idag ser vi en form av 3:e Världskriget utspela sig i öst. Det handlar om en process där människor skall göra upp med gamla tider. Samma process som vi i väst genomgick under de första och andra Världskrigen.

Säkert är det så att de allra flesta att invånarna i öst drömmer om att kunna leva i fria öppna demokratiska samhällen. Men sin historian är något man måste göra upp med. Det kostade oss i Väst 2 Världskrig och miljontals döda för att komma fram till det välstånd vi idag upplever. Det vi ser utspela sig i t ex Libyen, Egypten, Syrien, Irak och Afghanistan är faktiskt en droppe i havet i en jämförelse.

 

 

 

 

 

 

Det Gudomliga med tiden

Nu är de med största säkerhet en tillfällighet och en vilja att faktiskt vilja visa tiden, men så gott som alla kyrkor har klockor som visar tiden som en utsmyckning i klocktornen. Eller kan det vara så att kristendomen/religionen alltid känt till det gudomliga med tiden?

Jag kan inte låta bli att imponeras och förundras av tiden. Jag har länge funderat på hur man skall göra för att kunna utforma ett experiment, där man påtagligt kan se tidens inverkan på det materiella rummet.

Mitt axiom bygger på det faktum att allt är svart energi i avsaknad av tid. Utan den magiska tiden står allt stilla. Jag kan tänka mig att om man kunde stänga av tiden på en begränsad yta på Jorden, skulle också allt fast material upphöra att existera och övergå till att bli svart energi. Tiden är kanske en magnetisk kraft som på något sätt profiterar på och samtidigt sätter fart på de stillastående processer som förvandlar svart energi till att bli fast materia och på så sätt skapa rummet.

Det verkar var i stort sett omöjligt att ens reducera tidens inverkan har på Jorden. Tiden tycks verkligen vara den allsmäktiga kraft som vi människor inte på något sätt kan närma oss. Vi verkar vara helt och hållet underställda denna naturkraft. Att tiden är det samma som i bibeln beskrivs som Gud, tycks för mig bara vara mer och mer uppenbart.

Vi har nog mer att hämta i bibeln ur detta perspektiv än vad man tidigare trott. I skapelseberättelsen finns många häpnadsväckande fakta. Det där med att Gud vilade på den 7:e dagen kan så klart vara en historia som står på fictionens konto. Men det där med viljan att kunna mäta tiden har alltid varit av intresse. Men det är också allt vi kan göra med tiden.

Utmaningen idag står vid att försöka hitta gåtan bakom tiden. Skrivande är övertygad om att det bakom tiden vilar en eller flera naturlagar. Tiden likt te x gravitationen är en relativ naturlag. Att tiden är någon form av magnetisk kraft som förmår dra ting till sig tycks vara en möjlighet. Men här pratar vi om något som ligger utanför det som vi idag anser vara vedertaget.  Att  ens försöka sig på att genomföra ett experiment där man på något sätt kan påvisa tidens krafter är idag en otänkbarhet. Här får man bara försöka sig på att tänka sig vad det kan handla om och angripa utmaningen utifrån filosofiska utgångspunkter.

Vi vet idag att det finns en nutid, en dåtid och en framtid. Det borde vara bevis nog för att tiden i reell mening verkligen existerar. Hade tiden bara varit något vi människor hittat på så kunde det inte lagras minnen i våra sinnen. Vi skulle antagligen inte heller kunnat uppleva förändringar i rummet. Mycket talar för att det är det utrymme tiden kallat framtiden som möjliggör våra handlingar. Hade inte detta utrymme funnits skulle vi antagligen bara stått stilla. Jag vill mena att vi idag har ett mått som faktiskt mäter det vi kommer att göra i framtiden och det är hastighet. Sätter vi oss i en bil och kör i exakt 100 km i timman. Då vet vi att vi att, om en timma så har vi färdats exakt 10 mil. Det är ingen spådom utan en exakt vetenskap. Detta faktum får mig att tro att tid och hastighet har med vartannat att göra. För att komma vidare behöver vi återigen träda in i filosofins värld. På något sätt känns det återingen som om tiden är gudomlig, på något sätt öppnar tiden en port in i framtiden, så att en relativ hastighet blir möjlig. Tiden är snäll och förstående så länge som det handlar om hastigheten av att föra en mugg kaffe till munnen för att dricka eller att köra en bil i 100 km i timman. Men när hastigheten handlar om den fart som ljuset färdas med, händer det något. Då klarar inte längre tiden av att hålla ordning på rummet, så som vi känner till det i den form rummet idag befinner sig i. Rummet börjar då att kröka sig. Uppträda på ett sätt där vi inte på något sätt kan förstå vad som är på väg att hända. Min tro är att då befinner vi oss i gränslandet mellan tid och rum. Där mörk energi har en möjlighet att förvandlas till det vi idag kallar rummet eller kanske ”alltet” så som vi upplever berg, hus och sjöar för att nämna något.

Ska man nu försöka sig på att överföra detta till någon form av verklighet, så tror jag att det finns tre grundläggande beståndsdelar i universum.  Tid, hastighet och mörk energi. Jag kan inte låta bli att överföra detta till en liknelse i Religionens värld. Där har vi faktiskt en sak i trosbekännelsen som är förvillande likt detta resonemang. Fadern, sonen och den heliga anden. Tiden är fadern, sonen är hastigheten och den mörka energin är den heliga anden.

Här har vi ett ämne som kommer att återkomma i mina inlägg. Skrivande kommer inte att ge upp kampen att försöka komma med en rimlig förklaring till vad tiden egentligen är.

Tron åt de som är troende

Läste i lokaltidningen att ungdomar brutit sig in i en kyrka för att där hålla fest. Framåt 22 tiden nådde tydligen festen sådana höjder, att man inte fann annat råd än att köra igång kyrkklockorna. Likt en arias crescendo nådde antagligen här fesligheten sin absoluta höjdpunkt. För min inre syn kan jag tänka mig de resonemang, som ledde dessa livets sökande kandidater att utföra denna gärning.

Alla har vi våra sätt att närma oss det vi tror på. En kyrkobyggnad är så förfärligt mycket mer än just en byggnad. Likt trons ikoner, står dessa tornbeprydda vitmålade monument, som en lockelse åt de som söker livets ljus. Att söka sig till en kyrkobyggnad för en ungdom, är antagligen som för en svältande som söker sig till mat. Men här handlar det om en helt annan hunger än den som går att mätta med föda. Här handlar det om själens hunger.  Här handlar det om att tanka i något som kanske skall vara drivmedel åt en människa under ett helt liv. Fylla de tomma tankar av hopp och kärlek som gör att man slutligen som människa kan existera fullt ut.

Att hitta sin tro är en unik inre känsla. Den behöver absolut inte vara kopplad till en religion. Men det är så att religioner är utformade för att kunna ge svar på de frågor som själen ställer. Frågor som vi behöver få besvarade för att livet skall kunna gå att leva. Frågor där inte ens de rätta svaren kan vara de som en individ verkligen söker. Svaret är ofta att, det är via individens sökande som gör att individen hittar det som söks. Tron och dess mekanismer är individuella. Det är bara resultatet av sökandet som är viktigt. Vägen dit är bara en transportsträcka, som helt enkelt måste utföras. Det handlar om för individen att hitta formen för sitt livs unika personliga väg.

Jag tänker mig att de nattliga kyrkobesökarna på Öland säkert tankade något helt annat i både kropp och själ. Något som är betydligt mera fysiskt än Guds heliga ande. Kanske var medvetenheten om, och gärningen bakom dådet något helt annat än själsligt sökande. Kanske var det så att allt bara handlade om ett infall av ungdomlig tanklöshet. Men då skall man ha i betänkande att ”Guds vägar äro outgrundliga”.

Tomten – Dåtidens samvete

Historia ligger mig varmt om hjärtat. I tider av Jul, känns det kanske rätt att sätta Julens röda gubbe under lupp. Håkan Juholt, Stefan Löfvén och Jonas Sjöstedt kan andas ut. Jag har tänkt mig en annan röd gubbe. Nämligen Tomten. Som för den delen inte alls var röd och grann för si så där 200 år sedan.

Den tidens Tomte var inte alls glad och snäll. Han var ett riktigt sattyg. Han ställde till det för och bråkade med bönder, och folk i allmänhet som inte riktigt tog hand om sina liv och göromål. Gick något snett så berodde det på att man inte gjort sig vän med Tomten. Dog kalven direkt efter kalvning, så var det bonden som inte kom överens med Tomten, sades det. Hade man en lat och ovillig dräng så gjorde man bäst att göra sig vän Tomten. Eller kanske sitt samvete. Kanske var drängens ovilja kopplat till att han inte blev väl behandlad ed. Uttrycket ”Tomtar på loftet” används idag om en person som inte rikigt verkar vara av sunda mentala vätskor. Förr ansågs att en sådan person nog borde göra sig vän med Tomtarna på loftet. Eller möjligtvis sitt samvete.

En intressant spaning vad gäller Tomten, är att dagens kommersiella Tomte och dåtidens elaka bestraffande Tomte, nog egentligen har samma syfte. Bara det att straffskalan idag lutar lite mera  åt det liberala hållet.

Jag vill mena att Tomten egentligen är en metafor för vårt samvete. När fadern i familjen för 200 år sedan på julafton, skulle gå ut med gröt till Tomten, var det egentligen något helt annat som avsågs. Han skulle då fundera över sitt beteende och handlande. Han skulle där ute i den mörka Julnatten möta sitt samvete. Traditionen är högst levande även idag, men i en annan skepnad. Nu heter det att mannen i familjen skall gå ut och köpa kvällstidningen. I tider av jämställdhet bör såklart även kvinnan i familjen göra en dito resa in i sitt samvete.

Jag har tidigare pratat om att våra tidigare samhällsmodeller lade mycket stor vikt vid folkmoral. Domstolar kunde fram till 1800 talet, förkunna domar med inslag av folkmoral, långt utanför Juridiken. Men folkmoralen hade även sina egna uttryck när det kommer till området dåligt samvete. Städerna klarade sig genom en ganska så hyfsad informationsspridning. Kyrkorna var där mycket mera aktiva och gav syndernas förlåtelse, på ett mera effektivt sätt. Men på landsbygden fick man hitta andra vägar. Tomten var ett hyfsat effektivt sätt att låta människor kontfronteras med sitt samvete. Straffet som utdelades när någon bröt mot sitt samvete, var av Tomten och själen utmätt, och en mycket noggrant spridd kunskap.

Även dagens Tomte har inslag av att vara straffande och dömande, om man inte riktigt gjort upp med sitt samvete. Finns här några snälla barn? Frasen har blivit tolkad så som att om du gjort något dåligt, så skall man inte få eller får ett mindre antal Julkappar. Därför sitter alla barn som nytända ljus på Julafton. Men frågan är inte retorisk. Den vänder sig till själen. Frågan borde ställts så här i stället. Har du bett om förlåtelse för alla dina synder? När Julklappen överlämnas så säger man, tack Tomten. Men det är inte presenten man tackar för. Det är syndernas förlåtelse som överlämnas och mottages med ett, Tack Tomten.