Borde inte valfrihet vara en självklarhet?

De Liberala krafterna inom mig går på högvarv, varje gång jag hör vänsterpolitiker motsätta sig valfrihet. Vi ser nu en debatt som handlar om valfrihetens vara eller inte vara. Kanske borde debatten handlat om hur man på bästa tänkbara sätt utvecklar valfriheten och friheten, på ett sätt som att den allt mer kommer medborgarna till del.

Det är den ena sidan. Den andra sidan är kanske än mer komplex. Det vill säga att vi idag anno 2013 har politiska krafter i detta land, som motsätter sig människors fria val och även då i förlängningen människors frihet. En kamp som mera liknar den som Don Quijote ägnade sig åt får man leta efter.

Borde det inte vara så att friheten är självklar. Det är självklart att man själv skall välja det alternativ man bäst tycker om, skall ta hand om en vård, skola och omsorg. Här borde inte politiska ideologier klampa in. Denna fråga har för mig övergott från politisk ideologi, till att bli vara en  mänskligrättighet.

Ska vi nu har en statsapparat så borde den istället inrikta sig på skapa förutsättningar för dessa verksamheters likvärdighet, när det kommer kvalité och utformning. Sen bor den övergripande mest lyckade formen vara den som sätter standarden, för hur goda vård och skolalternativ skall vara utformade. Att vi idag te x har mycket högre patient nöjdhet i den privata vården, borde vara en väckarklocka för det offentliga ditot.

Friheten är här för att stanna. Vi kommer inte att återgå till ofria kommunistsamhälle vi hade i Sverige under 1900 talet. Idag är det kanske inte många som förstå vad jag menar. Men då var det en udda kamp som vi liberaler och humanister gick emot socialister och kommunister. Då var politiskt inkorrekt om man pratade om mänskligfrihet. Då bröt man mot Jantelagen. Var man sen dessutom son till en egenföretagare så var man ordentligt ute på det hala. Man var helt enkelt en svartfot av sämsta tänkbara sort för att man var för frihet. Att man inte vill inruta sig i de gråa små kommunistmönster som rutades upp för alla människor här i Sverige under 1900 talet. Det var den tändvätska som behövdes för att väcka mig ordentligt som politiskt aktiv. Inte under några som helst omständigheter ville jag acceptera detta galna spel. Människan är inte konstruerad för att inrutas. Människan är skapt som en fritänkande jägare. Människan skall själv råda över sin livsval, hur fel och krokiga de än är så vinner ändå alltid mänskligfrihet över alla andra ideologier på sikt.

Bara det att kampen för frihet får aldrig avstanna. Kampen mot falska och korrumperade kommunister och sossar måste alltid hållas levande. Kanske är det just så att den kamp som vi Moderater utkämpade för 30 år sedan grundlade de frukter vi idag får avnjuta. Men bara för att vi idag sitter vid makten behöver inte per automatik betyda att vi är fria om 10-15 år. Det kan blossa upp nya galenskaper på vänstersidan som måste bekämpas med Liberalismens frihetssvärd.  Sånt som kan hota det vi med våra konservativa grundtankar, om det hållbara samhället byggt upp under århundraden, kan raseras på några timmar av galna sossar och kommunister. Det har hänt förr och kan hända igen…Glöm aldrig det…

Maramö för framtiden

Alliansens stora dilemma är de små. De små partierna är för alliansen, kan tyckas vara vad Akilles fick ut av sin häl. Den bilden vill gärna ur ett medialt perspektiv målas upp. Men vad kan vara mera fel. Är man stor bör man vara snäll. Men är man liten måste man våga visa sina tänder.

Ur ett Janteperspektiv är det ju den lille som är kung. Jag har inte hört en enda ton slagen på denna sträng av vare sig Annie, Göran eller Jan. Det finns inget att försvara. Anfall är bästa försvar.

Jan Björklund skall inte ägna sig åt trötta försvartal med skolpolitiken som utgångspunkt. Jag vill höra smäktande lovsånger om Liberalismens inverkan på det Svenska skolsystemet. Med individens frihet i focus. Ett livslångt lärande med en skola som verkligen visar omsorg om de individer den skall rusta för ett långt och framgångsrikt liv. För helvete Janne, kom loss.. Jag vet att du kan..

Annie, vart tog du vägen. Det började ju så jäkla bra. Min kärlek var i det närmaste obruten. Men du skall veta att gammal kärlek rostar aldrig. Jag vet att du kan. Glöm Rikssvenskan. Nu vill ve se en Bondedrottning, på klingande småländska med grepen i högsta hugg, slå ett slag för landsbygdens alla företag och människorna med anknytning däruti. Vi vill bokstavligt talat få dyngan slängd in i våra vardagsrum. Ta fram och var stolt över liberalismen. Det var faktiskt alla dynggrepar som en gång i tiden byggde denna nation. Vad har du att vara rädd för. Det är friheten att skapa som är de stora drivkrafterna, som gör att det inte bara finns städer i detta land. Vi har så ofantligt mycket kvar att göra. Ta det där med avbefolkningen i glesbygden. Här kan man kanske göra en politisk poäng genom att dra nytta av landets alla migranter.

Det är verkligen en utmaning att idag leda ett parti som Kristdemokraterna. Hade hela Sverige legat i Jönköping kunde Kristdemokraterna mycket väl kunnat varit samhällsbärande. Men nu är det inte så. Men jag tänker mig moral och etiska värderingar som en bristvara i dagens samhälle. Tider av själsligt sökande borde vara en god grund för att plocka fram den kristna värdegrund, som när ett parti som Kristdemokraterna.  Jag ser ungdomsarbetslösheten som ett tänkbart område där den själsliga dimensionen mycket väl kan vara en god ingång. Men framförallt så tänker jag på de alla 800 000 utanförsatta i samhället. All de som inte tycker sig vara delaktiga i samhället.  Tänk att bara få en del av alla dessa människors röst. Då borde skräcken för 4% spärren vara som bortblåst.

Framtiden är Borgerlig. Det finns idag inget annat alternativ. Alla haltande vänsterexperiment är döda. Det kan visserligen finnas vänsterparti. Men då handlar det om Liberalism med en vridning åt vänster. Typ dagens socialdemokrater. Allt annat är att betrakta som vänsterromantik, byggd på verlighetsfientliga fantasier. Jag hoppas och tror att mötet i Maramö blir ett Borgerligt startskott mot ny valframgång 2014.

Psyko-social evolution

Det är våra tanker och handlingar därutav som grundlägger de vi är och framstå som. Bilden av oss själva är bilden som beskriver vad vi är kapabla att utföra som aktiva skapande människor.  Vad är det då som lär oss denna kunskap?

Det är den psyko-sociala omgivning vi växer upp i och den som vi genomför våra liv i som skapar våra existenser. Men bilden är full av infallvinklar. Mycket snabbt i livet lär vi oss att hitta en kroppslig identitet. En bild av det vi tillhör. Mammas trygghet och pappas överblickande (I tider av genus kan det så klart även vara tvärt om. Fungerar såklart även vid ett homoförhållande) ansvar lär oss att känna tillhörighet. Detta handlar om överlenad för avkomman. Utan denna grundläggande tillhörighet hade vi inte kunnat växa upp. Det är liksom ett grundläggande behov som blir uppfyllt i och med att vi tidigt lär oss känna vilka som är vår mamma och pappa. Men allt detta sker på n mera kroppslig nivå. Här är det viktigt att bli beskyddad och känna värme från mammas och pappas kropp, få mat i magen osv.

Det som sen sker är att vi lär oss att vi är unika individer i ett sammanhang. I bilden träder det fram släkt, vänner, omgivning och våra egna unika genetiska förutsättningar. Vi och omgivningen kör i gång med att skapa det lapptäcke som i förlängningen skall bli vuxna individer.

Många säger att familjen är avgörande. En del påstå kanske att miljön är avgörande. Vissa menar att bara man får kärleksfull uppväxt så löser sig allt. Medans andra lägger stor vikt vid den genetiska påverkan vi alla bär på. Allt bär på olika grader av sanning och lögn. Man kan också tolka in lite efter smak och tycke.

Mina erfarenheter av livet säger mig något helt annat. Jag vill påstå att mycket handlar om slumpens skördar hur ett liv skall utvecklas.  Det finns inga ideal på denna punkt. Här finns bara en mycket konkret och ärlig verklighet.

Att väcka ett själsliv är en process som kräver sina beståndsdelar. Men framför allt så krävs det kunskap. Tänkte jag skulle börja med att utveckla det där med slumpens inverkan. Vi väljer inte våra föräldrar och vi väljer inte vilka människor våra föräldrar, väljer att leva sina liv med. Vi väljer inte heller vilka människor våra föräldrar väljer att umgås med.  Vi väljer heller inte våra släktningar etc. Med andra ord så är det skrivet i stjärnorna om de människor som sköter brödfödan, verkligen är bra för de som är växande individer.  Det vet man bara med facit i hand. Jag har sett barn till alkoholiserade och utslagna föräldrar, växa upp till ansvartagande högt studerade vuxna individer. Precis som att jag sett den direkta motsatsen.

Sanningen ligger i att hitta den som vrider om nyckeln in i själen till en ung människa. Det kan vara precis vem som helst. Men det räcker inte på långa vägar för att själen sen skall få all de näring, som verkligen krävs för att en individ skall blomma och utvecklas. När väl själen är öppen och mottaglig för information och redo för utveckling, så finns det absolut ingen som säger att detta kommer att ske dag två per automatik.

Vägen till ett rikt själsliv sker först när man helt låter ser känna livets alla nyanser. Yttersta förtvivlan och oro genom dagar av euforisk lycka är beståndsdel som en balanserad själ enkelt klarar av att bära. Det är till och med så att det handlar om grundläggande behov hos själen för att kunna utvecklas. Känslor och känsloyttringar är inte bara själens katalysator. Känslorna är även själens drivmedel.

Se en ung människas ibland på gränsen galna känslor som en utvecklingsprocess. Ett flod av känslor där man som förälder måste se till att agera Färjekarl. Man kan i stort sett bara göra ett enda misstag, och det är att försöka hindra eller bygga fördämningar i flödet. Desto öppnare och ärligare flödet får strömma, desto bättre lär sig själen att trivas i en snart vuxen människas kropp.

Nu är jag egentligen framme vi titeln för detta inlägg. Psyko-social evolution låter kanske högtravande modell värre. Men faktum är att det är så här evolutionen har skapat oss människor. Vi människor har genom årmiljonernara låtit hållas. Vi har fått utöva den ena ganskapen efter den andra. Vissa eller många har fått plikta med sina liv. Men evolutionen har aldrig darrat på målet.

Det är här jag har min politiska och ideologiska hemvist. Jag praktiserar det på mina barn. Jag vill se ordenliga känsloflöden som under frihet får prova sin förmågor. Jag vill se unga människor ösa med sin energi och sina känslor, för att slut stå där som fria, starka och fritänkande unika individer.