Så föds en Sverigedemokrat

Ingen föds som Sverigedemokrat. Däremot kan man mycket väl fostras att bli Sverigedemokrat. Vad är det då att vara Sverigedemokrat?

Fördomsprofilen trodde jag var en lätt historia att skapa: Enbart grundskola, hårdrock, Metallare, överviktig, bär Jeans, läser mindre än en bok vart annat år, har varit arbetslös det senaste året, motionerar sparsamt, gillar hamburgare utan grönt krafs, dricker öl till all mat, tittar på fotboll hemma i soffan, iförd blågul tröja, bärandes en dito färgad mössa med vikingahorn etc.

Men till min stora förvåning ser jag nu att även människor med bildning, som låter sin medborgerliga plikt försvinna ner i valurnan som Sverigedemokrat. Vad är det jag förbisett? Finns det något här som fångats upp av tiden och missat att hamna i min samhällsradar?

De senaste dagarna har skänkt mig nya insikter i ämnet. Jag tror mig hittat en ny faktor som är delaktig, när det kommer till att skapa nya Sverigedemokrater. Man skall aldrig underskatta sociala strömningar. På det sociala planet är vi människor sällan speciellt selektiva och kritiska.  Som sociala varelser är vi i stort behov av att känna delaktighet.

Ser man på saken ur ett historiskt perspektiv handlar det om ren och skär överlevnad. Var man inte delaktigt i ett samhälle, var i många fall ens liv förkastat. Det var då av yttersta vikt att lära sig passa in. Man var mer eller mindre tvungen att skaffa sig samma åsikter som sin husbonde. Kanske är det så att idag är överlevnaden inte knuten på samma sätt när man ser på sociala mönster. Men i tider av arbetslöshet och orostider i den globala ekonomin, skapas den oro och otrygghet i människors sociala mönster som grundlägger behov av sk sociala tillhörighetsbevis (STB).  Jag vill mena att te x många av de åsikter som framförs av Sverigedemokraterna är sådana sk sociala tillhörighetsbevis (STB). Sannolikt har det alltid funnits åsikter som egentligen är sociala tillhörighetsbevis. Jag kan tänka mig att åsikter om arbetsmoral, kvinnors rättigheter, synen på djur etc., var viktiga sociala tillhörighetsbevis om man ser till tiden då Sverige var ett bondesamhälle.

Ett tillhörighetsbevis i form av en åsikt måste uppfylla vissa kriterier.  Den måste för det första vara lätt att ta till sig. Den bör inte heller innehålla speciellt många eller svåra ord. Helst skall det även finns med ett eller flera ord som ofta används i breda folklager. Helst skall det även finnas med en svordom eller förbannelse.  Exempel på perfekta tillhörighetsbevis, som är syftade till att idag skapa Svenskar som en stark och unik grupp kan låta ungefär så här:  ”Släng ut de djävlarna” ” De djävlarna kommer hit och tar våra jobb”  ” När de djävlarna kommer hit skall de har en ny Mercedes, 25 000 i månaden och gratis bostad, när våra barn får gå bostads och arbetslösa”.

Nu är det så här att dessa så kallade sociala tillhörighetsbevis (STB) som ges exempel på här ovan, kan framföras i sociala situationer utan att löpa en speciellt stor risk bli motsägda. Har man hört dessa STB uttalas tillräckligt många gånger utan att någon reagerar, vaggas man in i ett socialt mönster där dessa påståenden vinner mark. Helt plötsligt tycker man sig acceptera att dessa åsikter inte bara framförs, utan att de även på mycket låga nivåer, nästan helt utan inslag av fakta och saklighet smyger sig in i den vardagliga diskussionen under ”tiofikan” på jobbet.

Diskussinen finner snart kopplingar till alla tänkbara samhällsproblem, som nu nästan helt lämnat allt som handlar om fakta och saklighet.  Man tycker sig kunna se kopplingar mellan arbetslöshet, brottslighet, utbetalningar av socialbidrag, nedskräpning i naturen, höga bensinpriser, svaga studieresultat i skolan etc. och landets invandring och integrationspolitik. Helt plötsligt tycker man sig se allt hur tydligt som helst. Argument typ; Hade vi bara inte låtit Sverige invanderas av alla dessa djävla invandrare som bryter ner landets välfärd, som våra förfärder byggt upp med sitt slit skulle vi ha så förfärligt mycket bättre i Sverige. Vips så förvandlas den tidigare saklige medborgaren i Sverige, till en fullskalig Sverigedemokrat. I många fall, intet ont anandes.

Hur skall man då agera? För det första måste man våga stå på sig i debatten. Man får inte tillåta sig falla in i de fördummande tankegångar, styrda av vår allas vilja att inte avvika socialt i samhället. Vi får helt enkelt inte acceptera att osakliga argument vinner mark i det offentliga rummet.  Ett offentligt rum kan mycket väl vara fikarummet under tio fikan. Det kan vara i kön till kassan vid det lokala ICA. Saklighet, fakta, solidaritet och mångfald är fyra faktorer som enkelt sätter stopp för samhällsgiftet i form av främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna.