Ukrainas sak är vår

Ett aggressivt Ryssland med en instabil Putin i spetsen är ett allvarligt hot ut alla perspektiv. Det finns ingen orsak att hantera dagens Ryssland på annat sätt, än ett landet är en totalitär diktatur som rör sig i riktning bort från allt som kan kallas frihet och demokrati.

Det idag allt mer slutna och isolerade Ryssland är oförutsägbart. Landets ledare skapar sin egen verklighetsbild. Låter media förmedla den verklighet som passar ledningens handlande och motiv.

Sverige borde agera mer resolut i denna fråga. När Ryssland angrep Finland vintern 1939 hanterades frågan med största allvar i Sverige. Sverige bör vara en drivande kraft i Ukrainas frihetskamp.

Det är viktigt ur många perspektiv. Ett mycket viktigt perspektiv är att ifrågasätta Putinregimen i Ryssland. Ett aktivt Sverige i Ukrainas frihetskamp kan mycket väl handla om att hantera Rysslands spridning av desinformation. Vara tydliga med att det är Ryssland som angriper Ukraina. Att det är Ryssland som kränker Ukrainas territoriella gränser, i syfte att tillskansa sig landområden. Precis på samma sätt som man gjorde med Finland under vinterkriget. Den gången handlade det om att Rysslands ledning ville komma åt Karelska näset.

Att dagens Ryska krig i Ukraina handlar om att landet vill kunna ha säkra vägar till Krimhalvön, verkar vara uppenbart. Ryssland kommer inte att avsluta aggressionen i Ukraina innan alla viktiga vägar och järnvägsknutar är säkrade.

Att hindra Rysslands invasion av Ukraina är viktigt för att stoppa Putins ambitioner att återigen sluta Ryssland som en diktatur. Det handlar om att skära av alla kanaler som kan innebära att regimen Putin får nya inkomster och nya strategiskt viktiga positioner. Ett steg i denna kamp kan mycket väl vara en uppflammande frihetsrörelse i Ukraina. Här kan Sveriges röst spela stor roll. Varför inte en tillsätta en Ukrainakommitté som kan vara en aktiv kraft, som succesivt stödjer framväxten av ett fritt Ukraina.

Ukrainsk liberaliserinsprocess

Mycket talar för att frihet är det som kommer överst när det kommer till att ställa mänskligt strävande på sin spets. Frihet är en bräcklig historia som inte alltid håller vad den lovar. Men i ljuset av erfarenheten handlar det om att frihet är ett begrepp som kräver sin man och kvinna för att förstå innebörden. Vem är egentligen fri och vem är ofri. Mycket talar för att svaret hör hemma hos betraktaren. Frihet är en ständig kamp som kan utspela sig på alla tänkbara arenor där det finns mänskligt liv.

Det vi idag ser i Ukraina är en frihetsprocess. Detta land som bär på en tung historia i skuggan av storebror Ryssland. Galenskaper utförda av storebror har påtvingats lillebror med all tänkbar möjlig elakhet. Senast i raden av galenskaper som påtvingats Ukrainas befolkning är den hemska Marxismen. Med full vänsterkraft har man kört ner kommunismen i alla Ukrainska medborgares strupar, bildligt och konkret under 30 års tid. Snacka om att man vill ge tillbaka. Jag förstår verkligen den Ukrainska befolkningen. Avståndstagandet från alla former av våld är denna bloggs signum. Men ett tyst gillande skickas ändå till de frihetstörstande kämparna i Kiev och runt om i det stora Ukraina.

Kommunismens andedräkt

Då sitter vi återigen i TV-soffan och tittar på en kommunist som vräker ur sig förbannelser och mördar sin befolkning. Att det handlar om den där Kim i Nordkorea, är det snart ingen som reagerar över. Hans vardag består tydligen huvudsakligen av att svälta, mörda och bestraffa den befolkning har självutnämnt är satt att leda. För mig är det självklart att vi i den fria Världen måste reagerar. Vi kan inte stilla sittande låta detta galenskap få fortgå.

Vi talar om dv olika humanitära katastrofer. I Nordkorea har vi troligtvis en katastrof som närmas sig randen av kollaps. Man ser tydligt att Kim inte på något sätt är i balans. Säkerligen är det så att han varken har förmågan eller förståndet att uppbära den uppgift han försöker sig på sköta. Sannolikt är det så att han är på väg att brytas ner menatalt av att se sitt folk svälta, plågas och lida. Han är nu en av de sista här på Jordklotet som andas med hjälp av kommunismens svavelångande andedräkt. Jag ber en stilla bön om att stackars Kim skall få bli den siste att försöka sig på detta kamiakze uppdrag.

Återigen får vi beskåda den enorma inhumanitet och våldsstrategi som följer kommunismen och socialismen i spåren. Jag är verkligen själv s.a.s kantstött på denna punkt. Jag var själv politiskt aktiv under en period i Sverige man absolut inte kunde säga sanningen om kommunism och socialism. Gjorde man det så var man politiskt inkorrekt. Predikade man liberalismen på den tiden kunde man mycket väl förvänta sig ett kastat ruttet ägg ed. Ty, är det något som inte går hem hos kommunister och socialister så är det frihet. Idag kan man kanske lite ironiskt säga att ett kastat ruttet ägg på en invånare i Nordkorea, skulle kanske innebär att denna person kunde få mat för dagen. Kanske skulle samme person även känna lättnad över att det inte var en handgranat.

Det svider verkligen i mig att vi har parti i detta land, som för bara 10 talet år sedan hade en ledare som var en uttalad kommunist. Alltså tillbedjandes och troende exakt samma ideologi som Kim Jong-un. Faktum är att även landets socialdemokrater har lagt till ordet demokrater i sitt partinamn, urskiljer dem på ett aningen hedrande sätt genom att man tidigt insåg att kommunismen i sitt ursprungsutförande är samhällsfarligt och inhumant. Men även det socialdemokratiska partiet i sitt urspungsutförande är ett socialistiskt parti med revolution som ett av sina politiska målsättningar.

Det finns mycket goda grunder måste friheten mycket snart få komma till den av kommunismen terroriserade befolkningen i Nordkorea. Kanske är det även så att Kim Jong-un skulle känna det som en befrielse att slippa det uppdrag som han så tydligt inte klarar av att sköta.

Frihet mäts per liter spilt blod

Kampen för det fria öppna samhället har i alla tider varit en blodig historia. Det vi idag ser i Syrien kan mycket väl likans vid de stirdigheten som utspelade sig i Sverige på 1500-1600 talet. När rebeller i form av Snapphanar offrade sina liv för sin övertygense och sin rätt att vara fri från stat och överhet. Övermakten slog då tillbaka med en enorm grymmhet. En grymmet som än idag är fastnaglad i folksjälen hos befolkoningen i te x Östra Göinge kommun. Man har där fortfarande inte glömt vad Gustav Vasa gjorde mot befolkningen för att stävja deras frihetskamp.

Frihetskampen är en mångfasiterad historia. För att beskiva en frihetskamp måste man kanske själv vara delaktig i en dito. Men min frihetskamp är enligt mig upphöjd över alla frihetskamper. Min frihetskamp handlar om den männskliga själen och de mycket känsliga faktorer som får den att lyfta och ytvecklas.

Att kärlek och rätten till sitt obreoende är faktorer som berikar själen, är kanske ganska så lätt att räkna ut. Men så enklet är det nog inte. Det måste vara fler faktorer som gör att vi är beredda att spilla så mycket blod, som våra förfäder faktisk har gjort för att vi idag skall kunna uppleva frihet under fredliga omständigheter.

Orden tollerans och mångfald är två mycket aktiva ingredienser när det kommer till att känna sig fri. Att vara annorlunda och att känna sig annorlunda är två grundlägande drivkrafter som gärna kännetecknar en frihetskämpe. Frihetskampen är enligt mig i direka förhållnade till hur den känner sig som behöver utkämpa en frihetskamp och hur kampe i sig ter sig och under vilka förhållanden den sker.

Antagligen är det så att Usama bin Laden i mångas ögon var en frihetskämpe. Jag har tidigare varit inne på detta när jag gjort trevande försök att förstå den frihetskamp som utspelar sig i te x Syrien. Befolkningen i dessa länder har sannerligen inte det lätt.

Befolkningarna i dessa länder har i årtusenden fått lära sig sas att leva rätt. Rättrogna Musslimer har i omgångar turats om att terrorisera befolkningen enligt sina tolkningar av Koranen. Sen är det faktiskt så att kungamakten i dessa länder, varit som en skyddande länk mellan religionen utövare och människors frihet. Jag som har några år på nacken minns hur det var i te x Iran då man hade kungamakt i detta land. Kungen av Iran(Shah) ansågs av många som en frihetskämpe. Men många hade den direkt motsatta uppfattningen. Han tog strid mot mullorna och kämpade för kvinnors jämställdhet od. Vilket även här i Sverige var ganska så kontroversiellt på 1950-60 talet.

Vad är då en frihetskamp? Man kulle kunna omskriva frågan så här; Vad önskar sig en människa? Lika omöjligt att svara på för det varierar beroende på vilken tid man befinner sig i, vilket land man bor i och såklart vem man faktiskt är etc etc.

Den Syrianska frihetskampen är månghövdad. Det kan kanske framstå som att det endast är en kamp och fiende. Men så är det verkligen inte. Det är till och med så att många i landet inte ens önskar denna så kallade frihetskamp.

Men kanske går det ändå att bena ut frågeställningen. För en tid sedan lästa jag de barnkonventionen för min son. Tänkte det kunde vara ett bra inslag i barnuppfostran, att som förälder ta detta beslut. Nu visar det sig att så här i efterhand, blev jag lite tagen på sängen. Artikel 32 har nu blivit ett konstant yrkande från min sons sida, så fort jag ber om en tjänst som te x att klippa gräsmattan etc.

Barnkonventionen och de mänskligarättigheterna tar vi i Sverige som en sjävklarhet. Det är för att vi har ett samhälle som sakta byggts upp runt en gemensam samhällsidé. Fri från påverkan av krig, diktaturer, mullor och andra negativa inslag. Men det är en sanning med modifikation. Vi har en lång historia med ett stort antal dv olika frihetskämpar. Nils Dacke, Engelbrekt Engelbrektsson etc, är goda exempel på sådan människor som med frihet som mål tar sig an kampen mot en totalitär överhet. Tittar man däremot på hur man gick tillväga med sin frihetskamp, på denna tid så var det med en enorm grymhet och blodspillan.

Samma sätt som dagens frihetskamp i Syrien utsåpelade sig kampen då som en trekamp. Överheten/Kungamakten-Religionen-folket på var sin sida, med svärd i hand, lät man blodet flöda. Tillsynes hade alla samma motiv. Kungens soldater att dra in pengar till landet så att man kunde både kriga och bygga en stark nation. Religionen med syfte att vårda och utveckla folksjälen. Folket som ville ha sin frihet. Här uppenbarar sig frihetens paradox. Tydligen är det så att mänsklig frihet bara kan mätas i liter blod. Man skulle ju kunna tycka att det varit bättre att dessa tre parter hade sätt sig ner och dikuterat. Men sannolikt hade det inte flutit tillräckligt mycket blod. Idag kan vi faktiskt gör som så att vi sätter oss ner och diskutera, och på så sätt tar våra strider för frihet.

Det är det nog så att med bakgrund av vad historien lärt mig, så har nog Syrien och Libyiens befolkingar lång väg att vandra. För att om friheten skall bli den frihet, som vi kallar frihet, återstår nog ett antal kubikmeter blod att spillas….Tyvärr…