Så blir Birka Berga

Att nära en dåres envishet är absolut inte avundsvärt. Men det är faktiskt precis vad jag nu skall ge mig i kast med. Då staden i mitt hjärta är Kalmar. Inte bara för att mitt rödvita hjärta dunkar 230 bpm, vid alla KFF matcher. Jag är antagligen Skåningen som kommer att läggas ”Six feet under” i den Kalmaritiska myllan.

Sedan lång tid tillbaka har jag försökt hitta bevis för att det var vid den Kala maren(Våtmark) som munken Ansgarius landsteg år 829. Han landstiger då på den plats där vi idag har villakvarter norr om Kalmar centrum. Området idag heter Björkenäs och ligger på en udde några kilometer norr om Kalmar hamn.

Att munken Ansgarius (Sankt Ansgar) hamnar i Björknäs ställer jag för högst troligt. År 829 får Ansgar i uppdrag av Ludvig den fromme att åka norr ut och förkunna kristendomen. Hedningarna i norr skall en gång för alla bli kristnade. Nu går det lite si och så där med den saken. Samma år som uppdraget ges till Ansgar blir han under sin resa norrut överfallen av Pirater.

Att området runt Kalmar ur ett historiskt perspektiv är känt för sina färdigheter i Pirateriets hantverk är kanske ingen överdrift. Någonstans under sin resa blir alltså Ansgar med följe överfallna av pirater. Överfallna och plundrade på alla förnödenheten, söker sig Ansgar med följe någostans att gå i land. Han söker sig in i Kalmarsund. Platsen belägen söder om dagens Kalmar var på denna tid bebodd. Platsen heter i dag Stensö (Kanske även då). Inte helt osannolikt fanns det här, år 829 en befäst plats där Kalmar Slott idag ligger.

Att den rånade och plundrade Ansgarius inte landstiger på Stensö ser jag nästan som en självklarhet. Han kan ju inte veta vad som döljer sig där. Sannolikt var det kanske så att de Pirater som anföll Ansgarius hade sin hemmahamn just där på Stensö.

Jag tror verkligen att Ansgarius fortsätter norrut. Rundar Ängö, fortsätter norrut för att slutligen hitta den vik som vi idag kallar Bergavik eller bara Berga. Halvön norr om viken heter Björkenäs. I äldre texter heter den Birkenäs. Eller ibland bara Birka.

Om man betänker det faktum att Ansgarius år 831 befinner sig i Hamburg och där blir krönt till Biskop, verkar tidsperspektivet vara i det kortaste laget för att även ha hunnit med en runda till Stockholms Birka.

Väldigt mycket talar för att det är i Bergavik, Kalmar som Sankt Ansgar gör sitt första försök att kristna de hedniska Nordborna. Att det uppfördes kloster, kyrkor och andra kristna tempel i Kalmar regionen strax innan år 1000 är i detta ljus inte så värst konstigt. Berga by, Kalmar nämns ofta som ett av Sveriges första Kloster.

Sen den rent språkliga kopplingen mellan Berga och Birka. I gamla texter stavas Birka; Bierka. På tyska blir Björk; Birke (Tyska vara alltså det språk som munken Ansgarius pratade). Att tiden och historieskrivningen har påverkat Kalmars Birka att bli Berga är inte så svårt att förstå. Det handlar om hur man skall skriva Sveriges historia. Det kan ju inte ha funnits två platser där munken Ansgarius för första gången Kristnade Sveriges dåtida Hedningar.

Här handlar det om att fatta beslut. Beslutet föll, på goda grunder, att låta Stockholms Birka bli platsen där munken Ansgarius för första gången lät Kristendomen landstiga i Svearnas Hedningaland.

Centerns plats…?

Att namnet på en verksamhet har betydelse, borde vara självklart för alla. Köper man en skiva där namnet Mikael Jackson står på omslaget, vill man inte gärna höra Mikael Wiehes musik är man börjar lyssna. Jag tror nämligen det är här någonstans, vi hittar Centerns stora problem.

Centerns liberala ideologiska linje är oförenlig på alla plan när det kommer till vänsterpolitik. Det är som olja och vatten. Hur mycket man än försöker genomföra en föreningsprocess, så är de ändå två separata ämnen i grunden.

Under allt för lång tid har man försökt bygga ett Centerparti på haltande ideologiska grunder. Allt började med grundstötningen när det kommer till Kärnkraften. Självklart skall inte ett stort borgerligt politiskt part vara emot Kärnkraften. I ärlighetens namn, vilka alternativ till kärnkraften hade vi i Sverige år 1975.

Sen har vi det där haltandet med Olof Johansson. Sittandes i knäet på Göran Persson gjorde han sig till ett åtlöje av stora mått.

Frågan man bör ställa sig och snarast hitta ett svar på inom Centern, är vad som skall komma först? Makutövandet eller ideologin. Genom oheliga allianser, som de försök som idag är aktuella i Kalmar, är bara ytterligare ett steg bort för Centern som ett framtida starkt Liberalt borgerligt politiskt parti.

Centern är ett Liberalt parti. Varför vill man då så gärna hitta inflytande genom samarbete med partier som vilar på ideologiska grunder, som är åt det motsatta hållet? För mig är detta en gåta av stora mått. Säg den Bonde som är emot fri företagsamhet. Säg den Bonde som vill ha statligt drivna gårdar. För i förlängningen är det vad Vänsterpartiet och Socialdemokraterna verkligen vill. Centern är i grunden ett frihetsparti precis som Moderaterna.

Ska man sen gräva än djupare i den ideologiska brunnen blir gåtan till ett mysterium. Sannolikt lämnar man då de ideologiska tankarna, för att övergå i ett maktspel. Ett maktspel som handlar om vänsterpolitikens överlevnad.  Önskemål om oheliga allianser kommer från vänster. När man ser problematiken från vänster blir allt mera begripligt. Då övergår helt plötsligt frågan från att vara ett mysterium, till att framstå som en självklarhet.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har tagit avstånd ifrån sin grundläggande ideologi, Marxismen. Ideologilösa som de nu följaktligen är, så har dessa partier ingen grund att vila på. Till följd att man då inte heller kan presentera en trovärdig realpolitik. Då Centern varit inblandade i dv olika samarbete över blockgränserna, vet man inte heller som väljare vad en röst på Centern idag verkligen innebär.

Jag kan mycket väl tänka mig att taktik rösta på Centern 2014. Men det är bara om jag känner mig helt säker på att Centern inte under några som helst omständigheter samarbetar vänsterut. I Kalmar är jag säker på att ett maktskifte är möjligt. Men då krävs att Centern vågar stå upp för sina Liberala samhällsvärden. Då krävs ett offentligt avståndstagande från Marxismen. Då krävs att man hittar sin borgerliga grund och verkligen visar sitt rätta ansikte, samt att man vet vart  man vänder sig om man vill samarbeta.

Den oheliga alliansen

Blocköverskridanet i kommunalpolitiken ter sig idag allt vanligare. Men så har det inte alltid varit. Att en sosse skulle samarbeta med en Moderat var en omöjlighet för 50 år sedan. Att oheliga allianser bildas i kommunalpolitiken är för mig ett stort problem. För mig som varit aktiv i kampen mot kommunismen och socialismen är det en gåta att Moderater vill samarbeta över blockänserna. På 1970 talet då vi Moderater slogs för den mänskliga friheten mot den då övermäktiga makten från vänster, var en ohelig allians över blockgränserna lika omöjlig som snö i Zahara.

Det vi nu ser är att initiativet över blockgränserna kommer från vänster. Att man vill profitera på högervågen är kanske en självklarhet. För mig är det något annat som döljer sig därunder. Något som handlar om ideologi.

All politisk debatt måste ha en ideologisk grund. Jag vill påstå att den ideologi som min politiska övertygelse idag vilar på, är den samma som när jag 1978 gick ut och debatterade för den mänskliga friheten mot kommunister och sossar.  Jag är lika fast och fullt övertygad om att det idag, som då, bara finns en väg att bygga ett samhälle och det är den liberala vägen. Där vi slår fast våra grundläggande värderingar om kontinutet, tradition, ansvar, den mänskliga friheten, mångfald, gemenskap och allt detta skall byggas i en demokratisk grundstomme.

1978 var inte ens den demokratiska grundstommen en självklarhet. Vi hade ett kommunistiskt parti i riksdagen som hade ett partiprogarm, där proletariatets diktatur var det första som skulle införas direkt efter revolutionen. Som moderat på 1970 talet hade man sannerligen en ideologisk kamp att utföra. Att ens tänka tanken på en ohelig allians på den tiden var en omöjlighet.

Det är i mitt hjärta det smärtar när jag idag ser alla dessa nya oheliga allianser. Det är i mitt hjärta det smärtar när jag hör min hemstads Moderata högsta företrädare, påstå sig vara chanslös att vinna valet 2014. Det är i mitt hjärta det smärtar när jag ser att samme man aktivt samarbeta över blockgränserna med sin ideologiska motstånare. Det må kallas tillväxtgrupper od. Men det är fullt och fast, likväl en ohelig allians. Det är inte genom att samarbeta med sossar och kommunister vi skall vinna valet 2014. Det är genom en hård ideologiska kamp som valet 2014 skall vinnas.

Vi må ha en Borgerlig regering. Men landet Sverige har ljusår kvar i vår liberaliseringsprocess. Vi har inte råd att låta ideologilösa sossar och kommunister profiter på vår politiska kamp. Vi Moderater får inte låta oss snärjas i det falskspel som idag utförs av dessa grupper. Vi står för vår ideologi. Sossar och kommunister tar avstånd ifrån sin ideologi.

Vi måste vara tydliga på denna punkt. Ideologiskt är vi överlägsa. Inte bara i sak, utan även för att vi faktiskt har en ideologi, som vi dessutom kan vara stolta över. Första steget för att vinna valet 2014, är att alla oheliga allianser i Sverige upphör….

Politisk Southpaw i Kalmar

Som gammal brottare på 1980 talet fick jag lära mig ett begrepp, som beskriver en människa med förmåga att röra sin kropps vänstra sidan, så som jag rör min högra. Dvs fullt ut naturligt. Det finns dock en skillnad mellan en Southpaw och en person som bara är vänsterhänt. Den som av naturen bara är vänsterhänt är förutsägbar, då mycket av kroppens rörelser är relaterade till kroppens högra sida. Medans en Southpaw är spegelvänd. Gör allt tvärtemot, men ändå fullt ut naturligt. Inom boxningvärlden är de sk Southpaws fruktade motståndare.

För att dra detta resonemang in i politikens värld, hade jag tänkt lyfta dagens situation i Kalmar. Det traditionellt röda Kalmar gör krumbuktande försök att vara politikens Southpaws. Så till den milda grad har man lyckats med detta försök att Kalmars Moderater ger upp kampen inför 2014.

Jag vet hur svårt det som högerhänt kan vara att möta en sk Southpaw. Hur man än gör så får man samma rörelser tillbaka fast från vänster sida. Men med erfarenhet och träning så lärde jag mig att inte försöka kontra från vänster, utan istället anfalla från höger. Det fick den något självsäkre Southpawn att bli lite mera osäker.

Att nu Kalmars sossar går med på att införa LOV (Lagen om valfrihet i vården) och genomför utförsäljningar av kommunala fastigheter är ur ideogisk vänstersynvinkel en belastning för Kalmars socialdemokrater. Jag tror verkligen inte att ett stort antal Moderater i Kalmar helt plötsligt bli sossar av denna orsak. Men däremot tror jag att det finns ett ganska så stort underlag för interna stridigheter inom Kalmars sossar.

På goda grunder tror jag att det finns bra möjligheter att väcka rimligt tvivel hos många sossar i Kalmar, gällande förträffligheten att lägga en röd röst i valurnan 2014. Varför lägga en röst på ett parti som egentligen sitter fast i det gamla vänsterspåret. Som egentligen bara vänder kappan efter vinden för att hålla huvudet över vattenlinjen. När man kan få hela kakan moderna Moderater ärligt från höger.

Om Kalmars Moderater inte fullt ut ger sig in i kampen inför 2014, beroende på att man vill ägna sig åt sk defensivspel, så är mitt råd att skyndsamt lägga ner dessa tankar. Börjar man s.a.s defensiva mot en Southpaw så ligger man snabbt på rygg. Fråga en som vet av egen surt förvärvad erfarenhet.

Befolkningsökning 2.0

Var delaktig i ett möte under gårdagen som handlade om demokrati- och landskapsutveckling. Den kommundel i Södra Kalmar kommun som är min plats på Jorden, ska nu till att utvecklas utifrån dito utgångspunkter.

Berömvärda försök med dv olika hemsidor och nätverkande serveras tillsammans med kaffe och frallor. I takt med att kommundelens ideella föreningar och företag berättar om sina stolta projekt och hur enormt framgångsrika säsonger som ligger bakom dv olika idrottsföreningars utövande, växer mitt missnöje med mötet.

Att leva, bo och jobba i en långsiktigt hållbar landsbyggd, handlar i mycket liten grad om ideella föreningars förmåga att göra framgångsrika säsonger. Det finns bara en framgångsfaktor som verkligen är av vikt när man skall utveckla en landsbygd och det är befolkningsökning.

Den kloke och vise personen kan kanske inflika att det behövs jobb och ideella föreningar för att människor skall trivas på landsbygden. Det är så sant men jag tror att problematiken ligger på ett helt annat plan.

Inte ens senaste tidens markanta invandring förmår Sveriges befolkning att öka annat än i marginella termer. Jag menar att Sveriges befolkning inte är 9 480 513 invånare, utan den verkliga befolkningen är minus 9 480 513 invånare. Vårt gigantiska befolkningsunderskott slår i första hand hårt mot nationens landsbygd.  Skulle man fråga mig om två faktorer som verkligen är aktiva när det kommer till landsbygdsutveckling så skulle jag satsat på nattliga aktiviteter i sänghalmen och en ökad invandring.

Att sen hitta faktorer som aktivt understödjer och skapar långsiktiga förutsättningar för att genomföra detta borde rimligtvis vara en landsbygdutvecklares stora uppgift. Jobb, boende, bra skola och social service brukar normalt hamna högt upp på önskelistan när man som ung förälder söker en plats att bo på. Punkter som också traditionellt alltid utövas av kommunens vänligt sinnade servicepersonal. Trots idoga och berömvärda insatser så ser vi inte de önskade resultaten. Sveriges urbanisering är i det närmaste konstant sedan mitten av förra seklet.  Hur skall man då göra för att vända trenden och lyckas med utmaningen ”Befolkningsökning 2.0”?

Det entydiga svaret finns inte av naturliga själ, då frågan har regionala och utifrån olika förutsättningar varierande svar. Men jag tror verkligen att leva och bo i en landsbygd och känna sig tillfreds handlar mycket om att kunna se en framtid. En miljö där alla får utlopp för sin kreativitet. Där individen känner sig unik. Där olika förmågor och färdigheter blandas i ett dynamiskt lapptäcke. Jag tror att könsroller i större utsträckning har betydelse på landsbygden kontra en stadsmiljö. Bara därför att miljön helt enkelt är tuffare, byggs fördomen upp att det är nog bäst att männen sköter det tunga och jobbiga kroppsarbetet och så skapas automatiskt begränsningar för kvinnor etc.  Spänningarna av dito orsak könen i mellan kan mycket väl vara grundbulten till begränsningar i sänghalms aktiviteter. Med andra ord tror jag ett aktivt Genusarbete mycket väl kan vara ett ämne för en landsbygdsutvecklare.

Sen har vi nästa stora tuva att försöka ta sig förbi. Jag tänker då på mossiga fördomar och negativa tankemönster. Gnäll och förbannelse har väl aldrig skapat annat än problem. Kreativ pessimism är aldrig fel. Det är bra att tänka tanken om alltings jävlighet någon gång då och då. Men man måste även beträda sinnets andra sida. Den sida som belyser möjligheternas trädgårdar. Den sida som skapar och befruktar. Den sida som föder och ger di. Den sida som driver och förvaltar. Den sida som ger och visar kärlek, förståelse och tolerans. Den sida som ser mångfaldens enorma möjligheter. Tänkbara ämne som kan användas i syfte att utveckla såväl landsbygd som ett samhälle där man verkligen känner sig fullt ut demokratiserad.

(M)onumentalt fel

99,99% av min politiska gärning som M-bloggare, sker i medvindens tecken. Jag kan hitta politiska vinster i nästa all Moderat politik och handlande. Men nu måste jag verkligen sätta ner foten. Moderaterna i Kalmar gjorde den 20 september 2012 ett monumentalt fel.

Fullmäktigegruppen gick emot medlemmarnas vilja och röstade bort Linda Blomdahl Petersson som nytt oppositionsråd i Kalmar. Jag har den djupaste respekt för den rutinerade lantbrukaren och tillika politikern Per-Olof Jonsson. Men att han skall kunna vinna valet 2014 och kliva upp på högsta pinnhålet i Kalmar kommun, håller jag för högst osannolikt.

Per-Olof Jonsson kan i mina ögon som bäst vara en bra stötta, åt den ungdomliga entusiasm som lyser runt Linda Blomdahl Petersson.

Alla beslut går att riva upp. Alla tankar går att tänka om. Ingen är för stor för att kunna ändra sig. Nu är tiden inne…

Ur så gott som alla perspektiv är valet av Per-Olof Jonsson ett felaktigt val. Han företräder en ålderskategori som inte per automatik tilltalar unga väljare. Att han är man, spär bara på fördomar om att Moderaterna i Kalmar är ett gubbvälde. Han är en tyst general, precis stick i stäv mot vad vi medlemmar önskar av en kommande borgerlig valoffensiv inför 2014. Han har tydligen inte heller några direkta politiska synpunkter som är värda att ställa upp på en offensiv borgerlig valagenda 2014.

I ärlighetensnamn är Per-Olof Jonsson ett kort, som kanske borde spelats ut för 30 år sedan. Idag är det tider som kräver nytänk, entusiasm och framåtanda helst utfört av en kompetent ung kvinna som Linda Blomdahl Petersson.